Mårbackasviten av Selma Lagerlöf

I Mårbackasviten finns tre självbiografiska böcker samlade som Selma Lagerlöf ursprungligen publicerade på 1920- och 1930-talet. Det är Mårbacka (1922), Ett barns memoarer (1930) och Dagbok för Selma Lovisa Ottilia Lagerlöf (1932). Mårbacka består av historier från hennes barndom och historier som hon har hört berättas om livet på Mårbacka före hennes tid. I ett Ett barns memoarer berättar hon om sin barndom på Mårbacka och i Dagbok har hon blivit tonåring och bor en tid hos släktingar i Stockholm.

Boken har ett härligt språk och är lätt att läsa. Vi får en inblick i Selma Lagerlöfs barndom och även många historier om personer i trakten, ibland med övernaturliga inslag. Centrala gestalter är naturligtvis Selma Lagerlöf själv och hennes far. I Mårbackasviten beskrivs en tillvaro som styrs av hennes far och levs med honom i centrum. Han var charmig och omtyckt. Hans födelsedag i augusti firades stort varje år. Hela traktens folk kom dit och upplevde teatertablåer, sångframträdanden och den vackert upplysta trädgården. Hennes far verkar storvulen och älskar att stå i centrum. Han startar stora projekt, men genomför dem inte på ett klokt sätt. Selmas kärlek och längtan efter faderns erkännande genomsyrar hela boken. Men hon får det aldrig.

När hennes pappa blir sjuk lovar hon gud att hon ska läsa hela bibeln från början till slut. Om hon gör det kommer säkert hennes far att bli frisk. Så hon läser bibeln dag efter dag. Faderns sjukdom är långvarig. Han blir bättre men inte helt frisk. Hon berättar inte för någon varför hon läser bibeln men människorna omkring henne märker att hon gör det. När de har mycket gäster på Mårbacka får inte alla barn plats i barnkammaren. Selma får ligga i hörnsoffan i föräldrarnas sovrum. Då hör hon föräldrarna prata om hennes bibelläsning och mamman förklarar för pappan att hon tror att Selma läser bibeln för att pappan ska bli frisk. Hans reaktion är: ”Det är väl aldrig möjligt, att flickan kan vara så enfaldig.”

Det här är en av sprickorna i hennes vackra porträtt av fadern. På så sätt, eftersom berättaren verkar älska och idolisera sin far och vi samtidigt får glimtar av en självisk och slösande man, blir det en stark upplevelse att läsa den här boken. Texten har en naiv ton som gör den mycket trovärdig. Till det kommer Selma Lagerlöfs berättarglädje och förmåga att måla upp scener och miljöer och berätta om olika människor. Mårbackasviten ger också en inblick i hur livet kunde te sig på en större gård i Värmland och även i en borgarfamilj i Stockholm i slutet av 1800-talet.

Mårbackasviten rekommenderas.

Mårbackasviten av Selma Lagerlöf, Modernista 2019.

Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård

I Oktoberbarn skriver Linda Boström Knausgård om sina erfarenheter som bipolär och tvångsinlagd på mentalsjukhus. Det är en hjärtskärande berättelse som visar sjukdomens kraft och vad den kan orsaka. Samtidigt är berättelsen en anklagelse mot dagens mentalvård. Linda Boström Knausgård får många upprepade serier av ECT-behandlingar, det vi i dagligt tal kallar elchocker. Det är en vanlig behandling men som har biverkningar. Minnen försvinner.

Författaren beskriver hur hon har upplevt att vara tvångsinlagd. Då har man inga rättigheter. Det som bestäms av läkarna, det görs. Man kan inte vägra att genomgå en behandling. Gör man det tvingas man. Antagligen är det nödvändigt med tvångsinläggning ibland men efter att ha läst den här boken förstår jag hur smärtsam både sjukdomen och tvångsinläggningen måste vara för patienten. Minnet påverkas av ECT-behandlingen. Sjuksköterskan Maria hjälper Linda Boström Knausgård att minnas. Maria finns som en god gestalt, men också som en av dem som sätter nålen när patienten ska till elbehandlingen. För mig blir det som en bild av psykvården, personal som vill göra patienterna friska men som har trubbiga och omänskliga medel till sitt förfogande. Jag önskar att bättre mediciner forskas fram och att psykvården inte fortsättningsvis ska vara underbemannad, för det är den nu. I Linda Boström Knausgårds berättelse får hon bara tio minuters samtal med läkaren en gång i veckan och då är det mest läkaren som pratar. De har antagligen inte tid till mer. De flesta läkare och vårdare vill säkert väl, men de har de resurser som politikerna har tilldelat dem.

Minnen är viktiga för oss alla och vem vill ha en hjärna som inte fungerar? En stor del av berättelsen består av minnen och författarens försök att minnas. Det är barndomsminnen, minnen av äktenskapet, minnen av barnen och av skilsmässan. Där finns också dåligt samvete för vad hon utsätter sina barn för. Kanske får man alltid dåligt samvete som förälder när man blir svårt sjuk och inte kan ta hand om sina barn, även om man inte blir psykiskt sjuk, men jag undrar om inte psykisk sjukdom gör det värre.

Oktoberbarn är en bra bok som gjorde stort intryck på mig när jag läste. Den är också vacker. Linda Boström Knausgård kan frammana poetiska bilder. Till slut blir hon utskriven och får komma hem. Där minns hon inte om hon har möblerat barnens rum i den nya lägenheten. Har någon annan gjort det medan hon var på sjukhuset? Slutet känns lugnt men lite hotfullt. Det känns ensamt.

Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård, Modernista 2019.

Mitt första liv av Bodil Malmsten

Mitt första liv handlar om Bodil Malmstens liv från barndom upp i tjugoårsåldern. Hon bodde med sin mamma och sin syster i byn Bjärme i Jämtland. Där i trakten träffades hennes mamma och pappa under beredskapstiden. Han kom från Stockholm men var soldat stationerad i Jämtland. Bodil Malmstens mamma kom från byn och där bodde också hennes mormor och morfar.

Hennes föräldrar skilde sig och pappan bildade ny familj i Stockholm.

En stor del av boken handlar om Bodil Malmstens barndom i den jämtländska byn, men när hon gick i realskolan var hon en tid inackorderad hos en familj på Frösön och senare blev hon placerad hos en fosterfamilj i Vällingby.

Mitt första liv är en berättelse med många hål. Den består av minnesfragment och det är nog så vi minns det som var. Det kan också vara svårt att veta vad som är riktiga minnen och vad som har blivit berättat för en och som man har gjort om till ett minne. Bodil Malmsten skriver att hon har valt att inte undersöka om hennes minnen är verkliga fakta utan hon låter dem vara som de är. Dessutom väljer alltid den som skriver en självbiografi vad som ska tas med. Bodil Malmsten berättar inte varför hon blev placerad i fosterhem, men det måste vi ju inte veta.

Mitt första liv är en stark bok. Morfadern, den aktive socialdemokraten och mormodern med sin pessimistiska livssyn framstår som de tydligaste gestalterna och så barnet Bodil förstås. Boken handlar om trygghet, om driften och rätten att få vara sig själv, om skillnaden mellan livet i byn som är ett traditionellt lantbruksliv med hårt fysiskt arbete och livet i Stockholm. Hennes farfar var Carl Malmsten som kom från högborgerlig miljö.

Bodil Malmsten har ett kraftfullt språk och berättar med humor, ilska och poesi. Mycket smärta finns mellan raderna, men också kärlek och omsorg. I några av bokens partier far hon iväg och gisslar företeelser i dagens samhälle. Det stör lite tycker jag. Men ändå, varför inte? Det är ju Bodil Malmsten som har skrivit den här boken.

Läs Mitt första liv om du inte redan har gjort det. Rekommenderas.

Mitt första liv  – den gudarna älskar dör inte av Bodil Malmsten, Finistère 2004.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta av Nina Bouraoui

Nina Bouraoui växte upp i Algeriet, men flyttade till Frankrike när hon var fjorton år. Hennes mamma kom från Frankrike och hennes pappa var algerier. Algeriet var under många år en fransk koloni. Erövringen startade på 1830-talet. Det förekom många uppror under årens lopp och år 1962 blev Algeriet självständigt efter mer än sju års krig.

Självständighetsrörelsen splittrades. Algeriet blev en diktatur. På 1990-talet hölls val där flera partier deltog och en del reformer för kvinnornas självständighet hade instiftats men det fanns en stark islamisk motreaktion.

Alla människor har av naturen ett behov av att veta handlar om att inte passa in. Nina Bouraouis mamma var fransyska och passade inte in i det Algeriska samhället. Det kunde vara farligt för en europeiskt klädd kvinna att röra sig utomhus. Pappan var algerier och passade inte in i det franska samhället. Nina Bouraouis morföräldrar föraktade honom och algerier blev och blir utsatta för diskriminering. Nina Bouraoui var dessutom annorlunda, inte som en flicka skulle vara. Främlingsskapet och diskrimineringen är ett starkt tema i boken.

Boken är upplagd i korta stycken, Minnas, Bli till och Få veta. Styckena med rubriken Minnas handlar om Bouraouis minnen från barndomen. Få veta handlar om sådant som den äldre generationen har berättat för henne. Bli till handlar om Bouraouis liv som ung i Paris när hon försöker hitta sin identitet som homosexuell. Hon skriver istället för att studera och tillbringar nätterna på Kat, en klubb för kvinnor.

De korta styckena med hopp i tiden gör att boken blir lite svår att läsa. Ändå blir det en gemensam fast splittrad bild jag får med mig efter läsningen. Splittringen finns både i bokens form och innehåll; algerisk, fransk, kvinna i ett manssamhälle, främlingsskap och diskriminering. Smärtsamma barndomsminnen och svårigheten att bejaka sin homosexualitet. I förhållandena mellan kvinnorna som besöker Kat finns både våldsamhet och underkastelse. Ett resultat av ett våldsamt samhälle?

Boken kräver en långsam och eftertänksam läsning. Den är sannerligen ingen bladvändare men väl värd att läsas.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Grate 2019. Översättning: Maria Björkman.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

Bokens titel är längre än så: Den röda grevinnan – en europeisk historia, och genom att berätta om sin mammas, Charlotte Hirdmans, liv förmedlar också Yvonne Hirdman en stor del av Europas historia.

Charlotte Hirdman var född Sledt år 1906 i det dåvarande Tsarryssland. Hon växte upp under första världskriget i utkanten av Österrike-Ungern. Hennes första man var en utfattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor och hon levde med honom i Berlin under Weimartiden. Sedan blev hon förälskad i en tysk kommunist, Heinrich Kurella, och med honom flydde hon till Moskva undan Hitler på 1930-talet. Hon lyckades ta sig ut från Sovjetunionen men hennes ”man” försvann i Stalins utrensningar.

Sedan var hon i Köpenhamn och i Paris som flykting. Slutligen träffade hon Einar Hirdman som hon gifte sig med. När Yvonne Hirdman växte upp bodde familjen i Hökarängen.

Efter att hennes mamma hade dött 1966 insåg Yvonne Hirdman att hon visste mycket lite om sin mors liv men det tog lång tid innan hon började ta reda på vad hennes mamma hade varit med om. När hon väl gjorde det skrev hon alltså den här boken och det ska vi vara glada för.

Yvonne Hirdman har läst dagböcker och brev, letat i arkiv och pratat med släktingar. I boken finns kaderakter från Komintern som såvitt jag förstår innehåller dels kommunistens berättelse om sitt liv, dels noggranna redogörelser för vilka som kommunisten umgås med och också kommunistens syn på politiken. Mer eller mindre sanna.

Fram kommer en dramatisk historia i det oroliga Europa. Hur det tidvis var besvärligt att få tag i mat, hur svårt det var för Charlottes mamma att skydda sin familj när de bodde i det som sedan blev Rumänien och första världskrigets front rörde sig fram och tillbaka. Än hade tyskarna erövrat staden, än var det ryssarna. Hur Charlotte festade och levde nattliv i Weimartidens Berlin – men samtidigt arbetade och tidvis försörjde både sig själv och sin man. Hur Nazisterna blev allt starkare. Hur kommunisterna tänkte och arbetade i Tyskland. Hur svårt det var att leva i Stalintidens Moskva.

Genom hela historien ligger en stor börda på kvinnorna, som arbetar och strävar för att få livet att gå ihop samtidigt som det är männens värld där eftermälet ofta blir att kvinnans insats förminskas.

Vi får följa Charlotte Hirdmans liv och vi får också ta del av de historiska händelserna och ideologierna. I och med att vi får ta del av kaderakter och förhör med Heinrich Kurella får vi också en konkret inblick i Stalintidens terror. Den röda grevinnan är en historiebok som är spännande i och med att vi får följa människoöden och genom att Yvonne Hirdman utgår från sig själv och sitt förhållande till sin mor. En personlig bok med mycket känsla som bygger på gedigen kunskap. Men allt om Charlotte Hirdman får varken vi eller hennes dotter veta. Mycket förblir dunkelt.

I slutet av boken finns förklaringar av begrepp och fakta, källor och litteratur till varje kapitel. Där finns också ett personregister.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman, Ordfront pocket 2011.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Den här berättelsen handlar om Alex Schulmans mormor och morfar. Hans mormor, Karin von Euler-Chelpin var översättare och har även skrivit en barnbok. År 1931 gifte hon sig med Sven Stolpe. Han var författare och översättare och konservativ kulturkritiker.

År 1932 befann sig paret Stolpe på Sigtunastiftelsen. Där fanns även den unge Olof Lagercrantz som senare blev en välkänd kulturpersonlighet och tidningsman. Mellan honom och Karin Stolpe uppstod kärlek och det är den kärlekshistorien som Alex Schulman har skapat berättelsen kring.

Shulman har gått igenom arkiv, han har läst Sven Stolpes verk, han har rannsakat sitt minne – hur var det hos mormor och morfar när han var barn? Han har varit i Sigtuna för att känna in och få reda på hur det var där förr.

Bränn alla mina brev är en gripande historia som är så spännande och otäck att jag ibland måste lägga ifrån mig boken. Jag kan inte minnas någon spänningslitteratur som jag har läst som har haft en så stark, krypande, olycksbådande stämning. Sven Stolpe får inget fint eftermäle i den här boken. Han dominerade sin familj och alla tassade på tå runt honom. Det gällde att undvika hans vrede. Han var elak, hade häftigt humör och ingen som helst empati, verkar det som. Han tålde inte kritik men kunde kritisera andra skoninglöst. Han var katolik och ansåg att kvinnan skulle vara ren före äktenskapet och ren betydde sannerligen inte bara att hon hade badat.

Han var ingen ofarlig man. Ändå drabbades hans hustru av en så stark kärlek till Olof Lagercrantz att hon utsatte sig för makens vrede.

Bränn alla mina brev är en bra bok. Spännande och hjärteknipande. Den innehåller en sorglig kärlekshistoria och belyser även mekanismerna i ett förhållande där psykisk misshandel skapar rädsla och förminskar. Att Schulmans mormor lyckades behålla en del av sitt självförtroende och sin integritet är nästan otroligt. Varför lämnar hon honom inte, har vi många gånger frågat oss. När vi läser den här boken får vi en del av svaret.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark 2018.

För dig ska musiken bara vara ett smycke av Ellinor Skagegård

Den här boken handlar om pianisten och kompositören Fanny Mendelssohn, syster till Felix Mendelssohn. Hon föddes 1805 i Hamburg  och dog 1847 i Berlin.

Kvinnliga kompositörer har förminskats och glömts bort i historien. När Fanny Mendelssohn växte upp skulle en flicka från en förmögen familj få utbildning som gjorde henne attraktiv på äktenskapsmarknaden. Hon skulle lära sig så mycket att hon blev en bra samtalspartner till sin man. Spela piano och sjunga skulle hon gärna också kunna, det var viktigt i sällskapslivet. Och kunde hon skriva sånger och korta pianostycken var det också ett plus. Men musiken skulle stanna i det privata. Hon kunde spela för inbjudna, men inte ge sig ut i offentligheten.

Fanny Mendelssohn var mycket begåvad, precis som sin bror. Hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Hon fick musikutbildning och började komponera precis som brodern. De hade länge ett mycket nära förhållande och diskuterade musik och komposition.

Brodern Felix fick möjlighet att resa ut i världen och att utvecklas som kompositör på så sätt. Fanny fick stanna hemma men komponerade ändå. Hon till och med komponerade för orgel fast hon inte hade fått spela orgel som sin bror. Hon skapade också verk för fler instrument. Någon symfoni blev det dock inte. En kvinnlig kompositör skulle arbeta i det lilla formatet. Fanny Mendelssohn fick helt enkelt inte möjligheten. Men hon blev en betydelsefull person i Berlins musikliv och ordnade många konserter där hon till och med dirigerade, vilket kanske inte ansågs helt lämpligt för en kvinna.

Ellinor Skagegård visar på hur betydelsefulla de båda syskonen Mendelssohn var för varandra. Många musikforskare har påstått att all påverkan kom från brodern till systern. Ganska typiskt. Har vi inte hört detsamma om kvinnliga och manliga författare? Nu finns det i alla fall forskare som har kommit fram till att Fanny Mendelssohn påverkade sin bror och kom med många förslag till ändringar i hans verk.

Den här boken innehåller mycket. Bland annat tar författaren upp judarnas situation och jämför hur musikförståsigpåare kunde förminska judars verk på ungefär samma sätt som de förminskade kvinnors.

Fanny Mendelssohn kom från en judisk familj och som vi vet har judar varit förföljda och diskriminerade under historien. Skagegård berättar att när en anfader till familjen kom till Berlin på 1700-talet måste han resa in i staden genom kreatursporten. De andra portarna var förbjudna för judar.

Fanny Mendelssohns familj var rik och rika judar hade tidvis en bra situation. Men det var osäkert och fortsatte så. Nazisterna förbjöd sedermera Felix Mendelssohns musik. Den fick helt enkelt inte spelas.

Fanny Mendelssohns musik var länge bortglömd, men idag spelas den.

Jag är ingen musikkännare, men det var intressant att läsa den här boken och det ledde till att jag lyssnade på musik av både Fanny och Felix Mendelssohn.

Fanny Mendelssohn gifte sig med målaren Wilhelm Hensel så om ni söker information om henne hittar ni en del av den under Fanny Hensel.

För dig ska musiken bara vara ett smycke av Ellinor Skagegård, Leopard förlag 2019.