Allt som är jag av Anna Funder

Den här romanen bygger på verkliga händelser och handlar om tyskar som arbetade not nazisterna under 1920- och 1930-talet. Vartefter tillvaron stramades åt i Tyskland och det blev allt farligare och svårare att vara oppositionell mot Hitler var många av dem tvungna att fly.

Dramatikern Ernst Toller är en av dem. Journalisten Hans Weseman är en annan. Socialisten och aktivisten Dora Fabian är ytterligare en. I romanen tänker Hans Wesemanns hustru Ruth tillbaka på sitt liv. Hon är en fiktiv gestalt men Toller, Hans Wesemann och Dora Fabian är historiska personer.

Funders roman handlar om dessa människor och också om andra som måste fly från Hitlertyskland. Den är skriven i flera tidsplan. Ernst Toller sitter i ett hotellrum på Manhattan år 1939. Ruth Weseman är gammal och sjuklig i Australien alldeles i början av 2000-talet. Toller skriver sina memoarer. Hans manuskript dyker upp hos den sjukliga Ruth Weseman. Det är dessa två som berättar historien om politik, förtryck, kärlek och svek under mellankrigstiden.

Allt som är jag är en stark och spännande roman, bitvis lika spännande som en thriller. De oppositionellas tillvaro var farlig. Det hjälpte inte att de hade flytt till Schweiz eller London. Nazisternas armar var långa. Det fanns angivare och nazisterna drog sig inte för att mörda och kidnappa oppositionella som bodde i andra länder. De styrande i Storbritannien höll en låg profil gentemot Hitlertyskland. Man skulle inte provocera och flyktingarna fick inte arbeta politiskt, vilket de gjorde ändå. Myndigheterna i England var inte till mycket hjälp. En flykting kunde bli tillbakaskickad till fängelse, tortyr och död.

Anna Funder har skapat levande människor. Hon beskriver kärlek och vänskap och den krypande misstanken att någon bland flyktingarna är angivare. Romanen var en ögonöppnare för mig så tillvida att jag tidigare inte hade förstått vilken osäker och farlig situation människor som hade flytt från Hitlertyskland och kommit till London befann sig i. Allt som är jag innehåller också ett porträtt av en stark ung kvinna, kärleksfullt beskriven, som obevekligt arbetar mot nazistregimen, nämligen Dora Fabian.

Anna Funders bok rekommenderas.

Allt som är jag av Anna Funder, Forum 2012. Översättning Moa-Lisa Björk.

Hetta av Jane Harper

I den lilla avfolkningsorten Kiewarra i Australien är det begravning. Aaron Falk har rest dit från Melbourne eftersom de som ska begravas är hans barndomsvän lantbrukaren Luke, hans hustru och hans son. Luke är misstänkt för att ha skjutit hustrun och sonen och sedan begått självmord. Endast den lilla dottern lever.

Aaron Falk är polis, men arbetar med ekonomisk brottslighet. Lukes föräldrar ber honom gå igenom gårdens ekonomi. Kanske finns orsaken till tragedin där. Det gamla paret kan inte tro att deras son är skyldig till det hemska dådet. Ganska snart börjar Falk misstänka att de kan ha rätt. Är Luke den skyldige eller inte?Kiewarra ligger i ett jordbruksområde. Där har inte regnat på mycket länge. Lantbrukarna har inte mat till sina djur. Deras ekonomi blir allt sämre. Det är hett. Solen strålar. Växterna dör, butiker läggs ner eftersom folk inte har råd att köpa varorna. Det finns stora spänningar mellan människorna på orten. Dessutom finns det familjehemligheter.

Hot och förföljelse, slagsmål och ryktesspridning. Kiewarra är en krutdurk och både en och annan är beredd att ta lagen i egna händer.

Mer berättar jag inte. Jane Harper målar fram Kiewarra och gårdarna där så att jag känner hettan och hopplösheten när jag läser. Jag känner också den tryckande osäkerheten och att Aaron Falk lever farligt när han envisas med att undersöka fallet närmare.

Hetta är en spännande deckare med mycket atmosfär och från ett område som jag inte är särskilt bekant med, vilket ökar mitt intresse. Jag tycker dock att författaren förklarar lite väl mycket på slutet men det är min enda anmärkning.

Hetta av Jane Harper, Månpocket 2018. Översättning Jessica Hallén.

A capella av Michel Faber

A capella-ensemblen Courage Consort samlas i ett stort hus på den belgiska landsbygden för att repetera in ett musikstycke, Partitum Mutante, som är nyskrivet. Det är ett komplicerat verk som de fem körmedlemmarna tar sig an, svårt att behärska och ansträngande för rösterna.

Ensemblen leds av Roger Courage och en av medlemmarna är hans hustru Catherine. I början av boken tänker hon mycket på att ta livet av sig. Hon tar antidepressiva mediciner och har tidigare försökt begå självmord. Hon är självutplånande och låter sin man ta alla viktiga beslut.

När de har kommit till det stora huset har Catherine svårt för tystnaden om nätterna. Huset ligger vid en skog, fåglarna kvittrar, men alldeles för lite och hon blir rädd och olustig när hon tänker på alla tysta fåglar som sitter i träden och tittar på henne.

Vi får följa repetitionerna och vad som händer mellan de fem människorna som är hänvisade till varandra under fjorton dagar. De är mycket olika och där finns stora spänningar. Man kan vänta sig en mörk berättelse när man ser omslaget och skriket som Catherine hör från skogen om nätterna gör att man nästan väntar sig en psykologisk thriller. Men A capella är inte en sådan bok. Den är psykologisk och det finns starka känslor i den men den är samtidigt väldigt rolig. En del företeelser i den moderna konstmusikvärlden beskrivs med stor humor.

Berättelsen ljusnar efter hand. Medlemmarna i kören får vara med om svåra och sorgliga händelser. En av körmedlemmarna dör under vistelsen i det stora huset. Men för Catherine blir dagarna där en vändpunkt i livet och hon finner styrka.

A capella av Michel Faber, Brombergs 2006. Översättning Caj Lundgren.