Etikett: Danmark

Mina Möten med de verkliga författarna av Claus Beck-Nielsen

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

I den här boken skriver Claus Beck-Nielsen om sig själv som aspirerande författare, om sitt möte med litteraturen och om möten med de verkliga författarna som han kanske inte anser att han själv tillhör än idag? Eller kanske gör han det, men boken är ju humoristisk och Claus Beck-Nielsen ser humoristiskt på både sig själv och de andra författarna. I alla fall tillhörde han inte den grupp som han benämner ”de verkliga författarna” från början.

Tyvärr har jag bara läst tre av författarna som han möter i boken och jag har inte läst mycket av dessa tre. De är Inger Christensen, Peter Høeg och Claus Rifbjerg. Dessutom finns i boken författare som jag aldrig har hört talas om som Jens Christian Grøndahl (Wikipedia här, Bokförlag här) och Peer Hultberg. Alltså skulle jag fått ut mer av boken om jag kände bättre till den danska parnassen. Men boken är underhållande och bra skriven och den kan locka till att läsa mer danskt. Ib Michael har jag hört talas om tidigare och många gånger tänkt läsa men det har inte blivit av. Kanske kan den här boken göra att jag kommer till skott.

Claus Beck-Nielsens mer eller mindre fiktiva möten med de olika författarna är roliga att läsa och jag tror att han har fångat en del av deras personligheter och verk och sätt att skriva i de olika kapitlen. Mina möten med de verkliga författarna är en bra bok, så mycket kan jag säga trots mina bristande kunskaper om dansk litteratur.

Mina möten med de verkliga författarna av Claus Beck-Nielsen, Kabusa böcker 2014. Översättning: Jonas Rasmussen.

Alvin – novell av Jonas Eika

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Alvin är den första novellen i Jonas Eikas samling Efter solen som fick Nordiska rådets litteraturpris 2019. I Alvin anländer en ung man till Köpenhamn för ett konsultuppdrag på en bank. Men:

Jag tog metron till Kongens Nytorv, varifrån jag skyndade mig mot bankens huvudkontor för att hinna till det inledande mötet med IT-administratören samma eftermiddag. När jag svängde om hörnet kände jag lukten av något multet och bränt, en blandning av eld och växter, och när jag fick syn på de rödvita avspärrningsbanden ökade jag farten. Byggnaden hade helt störtat samman och låg spridd i meterhöga stycken av marmor, stål, ljust trä och kontorsmöbler och material jag inte kunde identifiera. Under de yttersta högarna anade jag randen av ett hål, ställen där marken lutade brant ned i sig själv, ungefär som läpparna kan vika sig in i munnen på gamla människor. Tre eller fyra servrar stack ut mellan golvbrädor och whiteboardtavlor, komiskt, tänkte jag – när man just höjt golven för att säkra sig mot den stigande vattennivån.

Vad ska han nu ta sig till? Han träffar Alvin, en kille som handlar med derivat. Inte för att jag begriper riktigt vad det är men så vitt jag förstår är det värdepapper som är kopplade till händelser i framtiden. Den unge mannen flyttar in hos Alvin. Det blir på sätt och vis en mycket intim relation. Men allt är flyktigt. Att banken har rasat ihop tolkar jag som en stark symbol för att den gamla tiden är över. Nu finns inte längre det handfasta, det man kan ta på. Alla novellerna i boken handlar om upplösning, om utnyttjande av människor, om en tillvaro som är svår att greppa och förstå sig på och om försök att hantera det. Människorna är främmande för varandra.

Alvin – novell av Jonas Eika ur samlingen Efter solen, Modernista 2020. Översättning: Henrik Petersen.

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Kurt och Maggie bor på en gård på Fyn. Kurt driver en åkeriverksamhet med bussar som inte verkar inbringa särskilt mycket pengar. Maggie får inte så mycket gjort. Det är en lite hopplös stämning som om de har fastnat. Men romanen känns inte hopplös. Författaren håller ett ovanifrånperspektiv, men verkar ändå bry sig om människorna i den. Hon hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är mest 1980-tal, och 1990-tal. Efterhand har läsaren fått uppleva några nedslag i Maggies och Kurts liv som säger en del om dem, om deras liv och deras barn.

Författaren skriver också om branden på färjan Scandinavian Star den 7 april 1990. Branden var anlagd och 159 personer dog. En hemsk katastrof som verkar bero på pengahunger hos ägarna. I de här resonemangen för författar in sig själv och sin svårighet att förstå ekonomi och bolagshärvor, något som jag tror de flesta av oss kan känna igen sig i. Men författaren är knivskarp i kritiken. Det känns bra.

Pengar på fickan är den första i en planerad romancykel om sju romaner. Det känns när jag läser. Pengar på fickan känns inte som en avslutad historia om än den är bra skriven och ger mycket till läsaren. Den är inte en del av en serie böcker som står riktigt för sig själv, tycker jag. Men det finns en fördel i det. Jag väntar med spänning på nästa del. Jag väntar på mer kött på benen och på vad som ska hända. Det jag föreställer mig ska komma är en skarp vidräkning med makt- och pengahunger och lurendrejeri, där människor kommer till skada, ekonomiskt och till och med till livet.

Pengar på fickan är alltså en bok som jag rekommenderar. Det ska bli intressant att få uppleva fortsättningen.

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof, Norstedts 2021. Översättning: Johanne Lykke Holm.

De av Helle Helle

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här boken handlar om en dotter på sexton år och hennes mamma. De bor i en liten stad på Södra Lolland och de har bott på många olika ställen i staden. Flickans mamma driver eller arbetar i en butik där hon säljer allt möjligt från nattlinnen till tvålar. Mamman blir allvarligt sjuk. Dottern börjar på gymnasiet.

Den här berättelsen är full av vardagsliv, skolan, kompisar, lägenheten de bor i, en och annan fest och utflykt. Allt berättas rakt upp och ner. Författaren berättar det som händer och det som människorna gör. Det som de känner finns mellan raderna. Det är detaljrikt och precist. Staden och trakten växer fram. Hur dottern och modern mår får vi själva räkna ut och det här minimalistiska sättet att berätta vad som händer med stora luckor gör att jag känner starkt med flickan och hennes sjuka mor. Det blir som att se en film. Boken är lugnt och sakligt skriven men min reaktion blir känslomässig.

Det kan vara lätt hänt att man läser den här boken lite för snabbt, att man halkar över orden och tycker att texten är tom och intetsägande men för mig blir det tvärtom. Jag finner berättelsen mycket trovärdig och känner ibland igen mig från min tonårstid. De är en bra bok som jag rekommenderar.

De av Helle Helle, Norstedts 2020. Översättning Ninni Holmqvist.

Den afrikanska farmen av Karen Blixen

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

I Den afrikanska farmen berättar Karen Blixen om sina 17 år i Kenya. Tidsmässigt sträcker sig berättelsen från tiden före första världskriget och framåt. Under de här åren drev Blixen en kaffeplantage som låg inte så långt ifrån Nairobi. Kenya var en engelsk koloni på den här tiden och Blixens bok ger en intressant inblick i hur livet för en europeisk plantageägare kunde te sig. Blixen har att antal tjänare i huset och mycket arbetsfolk som har sina hyddor och kor och små odlingar på hennes mark. Till sitt folk, som hon uttrycker det, har hon ett patriarkalt förhållande. Hon sköter de sjuka så gott hon kan och ser till att de transporteras till sjukhus om det behövs.

Det är Européer som bestämmer i kolonin. De infödda har inte ens rätt att äga en liten jordbit. Massajerna har fått flytta till ett nytt område. Karen Blixen tillhör kanske de bättre plantageägarna men hon berättar att även hon har slagit sin arbetskraft. Dock har hon en stor respekt för de olika folkslagen och berättar om deras olika sätt att se på världen.

Då och då rider Karen Blixen iväg på safari, och under första världskriget är hon ansvarig för stora oxspann med förnödenheter till trupperna vid gränsen. Att befinna sig ute i vildmarken är inte ofarligt. Det händer att hon måste skjuta ett lejon.

Karen Blixens sätt att skriva om tillvaron i Kenya är vidunderligt fin. Arthur Lundkvists översättning från 1930-talet håller fortfarande. Blixens beskrivningar av landskapet och djurlivet är poetiska och vackra och tar stor plats i boken. Bara hennes sätt att skriva om hur bergen i fjärran växlar utseende beroende på vilken tid på dagen det är och om de olika årstiderna och om alla olika fåglar och andra djur gör det värt att läsa boken, men den innehåller mycket mer än så. Folkliv och olika seder hos folkgrupperna i Kenya, svårigheten att driva en kaffeplantage och porträtt av både européer och infödda. Vi får ta del av många olika människoöden. Den Afrikanska farmen är mästerligt skriven. Det tar lite tid att ta sig igenom den, men det är det värt.

Boken är filmatiserad och hette då Mitt Afrika där Meryl Streep spelade Karen Blixen och Robert Redford spelade Denys Finch-Hatton som Karen Blixen hade ett förhållande med. Han var en äventyrare som var mycket ute i naturen och som under många år hade sin hemmabas på Blixens farm.

Den Afrikanska farmen av Karen Blixen, Trevi 1986. Översättning: Artur Lundkvist.

Vintersagor av Karen Blixen

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här boken innehåller elva berättelser av Karen Blixen. De är alla förlagda till gången tid och känns gammaldags. De har gjort ett lite blandat intryck på mig. Ibland har jag känt igen Karen Blixen som den stora berättare som jag har upplevt tidigare. Ibland har jag tyckt att det var lite tradigt.

De berättelser som gjorde störst intryck på mig är Alkmene och Sorgens åker.

I den sistnämnda tvingas en äldre sliten mor skära säden på en hel åker under en dag om hon ska rädda sin son från fängelse. Och här rör det sig inte om lie som redskap utan skära. Tiden är 1700-tal och platsen är ett gods på den danska landsbygden. Groteskt.

Men den av berättelserna som ändå  höjer sig högst över de andra är Alkmene. Hon är ett barn från Köpenhamn som uppfostras av ett prästpar på landet och de vet inte vem hennes far och mor är vilket kanske inte var så ovanligt på 1800-talet när det gällde utomäktenskapliga barn. I den berättelsen har vi en avgrund under texten. Karen Blixen berättar mästerligt precis så mycket som behövs.

Den berättelse som heter Från det gamla Danmark säger mig däremot inte mycket och jag förstår inte vad den har i boken att göra. Den är förlagd till Dansk medeltid. Kanske säger den en mer om man kan den danska tidiga historien?

På Wikipedia läser jag att novellerna i Vintersagor berör frihet och fångenskap i allegorisk form och att den ingår i Danmarks kulturkanon och ska vara det verk som Karen Blixen var mest nöjd med. Kanske är det något jag inte har fattat här? Kanske var jag för trött när jag läste vissa av berättelserna?

Det jag kan säga är att jag absolut rekommenderar Alkmene och Sorgens åker och att den enda av berättelserna som jag tycker är direkt dålig är Från det gamla Danmark. Där tänkte jag faktiskt lite på Thomas Manns Den helige syndaren, en ganska galen men ändå fantastisk historia, kanske för att trälen Granze lever ensam på stranden. Men Från det gamla Danmark framstår för mig som en skiss, något som inte är fullbordat.

Blixens Vintersagor kräver en del av läsaren. Där ingår mycket av tankar om människans plats på jorden och vad som är rätt och orätt. Den utkom under den tyska ockupationen av Danmark och kanske kan man läsa in mer i berättelserna än vad jag gjorde. Man får läsa eftertänksamt och inte vara alltför trött i huvudet. Avslutningsvis vill jag säga: läs den gärna. Den ger en del att tänka på och berättelserna innehåller mycket stämning och atmosfär.

Vintersagor av Karen Blixen, MånPocket 1986. Översättning: Sven Barthel och viveka Starfelt.

Boken kom ursprungligen ut 1942.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Marie växer upp på landet i en fattig familj. Hon har många syskon. Hennes far är takläggare . Han misshandlar sina söner för små förseelser de har gjort. Örfilar är vanliga. Alla kan få en örfil av alla om de väcker misshag. Här förekommer incest i flera generationer. Mamman är trött av alla barnafödslar.

När fadern ramlar ner från ett tak och hamnar på sjukhus en längre tid slipper familjen hans regerande. Men där finns den äldste brodern Kaj som på många sätt går i sin fars fotspår om än inte i yrkesvalet. Det blir också svårare att få mat på bordet.

Mycket elände alltså och vissa scener är inte behagliga att läsa, men det här är en bra bok och det är inte elände hela tiden. Maries kärlek till sina föräldrar kommer också fram, även kärleken till den förskräcklige fadern.

Vi får följa Marie från 1930-talet till in i 1960-talet, från Langeland till Köpenhamn, genom ockupationsåren under kriget till det moderna livet. Boken är spännande att läsa. Den är lättläst och enkelt skriven, rakt på, och det är en av bokens fördelar. Många läser den. Romanen innehåller också ett stycke arbetarhistoria, men framför allt kvinnohistoria. Kvinnornas utsatthet, deras beroende av männen och rädslan att bli gravid är framträdande i berättelsen. Även om en flicka har blivit våldtagen drar hon skam över familjen om den resulterar i ett barn. Den enda preventivmetoden man har är sköljningar av underlivet.

Kvinnornas arbete, att ställa mat på bordet, att sy, att hålla rent och att ta hand om barnen har också stor plats i den här boken och naturligtvis finns också en viss gemenskap och glädje. Även om Marie är stark präglad av sin uppväxt och har dåligt självförtroende så framstår hon ändå som seg och med en viss styrka. Hon manövrerar så gott hon kan för att klara sig i männens värld. Ibland genom att vara undfallande, ibland genom att ge sig på någon annan kvinna.

Det här är bra. Marie är en intressant gestalt. Jag tycker inte om henne helt och fullt men jag förstår varför hon är som hon är.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle, Bonniers 2018. Översättning Urban Andersson

Min farmors hus av Karl Erik Soya

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det här är en barndomsskildring och tiden är början av 1900-talet och platsen är Köpenhamn.

Lille Sören blir uppryckt mitt i natten och förd tillsammans med sin barnjungfru till sin farmor där han sedan får bo. Orsaken är att hans mamma har dött.

Sören är fem och ett halvt år gammal och han berättar sina minnen som femtioåring. Barndomsminnena är alltså filtrerade och ändrade genom en vuxens ögon men känns väldigt äkta.

Sörens farmor äger ett hyreshus och har det mycket bra ställt. Men hon är snål, sniken och misstänksam mot alla. Hon bor i en fin lägenhet i sitt eget hus. Dörren har många lås och att ta fram nycklar och låsa upp tar lång tid. Hon är så rädd för tjuvar och mördare.

Sören tycker inte om sin farmor. Det gör nog ingen. Men han har med sig sin barnjungfru Johanne och hon är hans trygghet i livet. Hon har ingen utbildning och stakar sig när hon ska läsa sagor för Sören men hon är en klok och varm människa och hon älskar Sören över allt annat.

Det händer mycket under den tid som Sören bor hos sin farmor. Han skäms förskräckligt när han bajsar på sig under begravningsmiddagen. Han ger en cigarr till en papegoja fast han vet att papegojan inte tål att äta upp den. Han är inte alltid snäll och stundvis en riktig egoist. Han är sin farmors ögonsten och hon kan göra vad som helst för honom. Han är med andra ord bortskämd.

Min farmors hus är en av alla oväntade bra böcker jag har läst det här året. (2018) Den är komplex, underhållande och allvarlig. Där finns klassskillnader och mänskliga konflikter och jag känner att jag är där, i Köpenhamn, där gasljuset brinner och man åker hästdroska, där fruarna skvallrar i huset och där pojkarna från gårdshuset blir tvugna att behandla lille Sören väl eftersom han är herremansbarn och hyresvärdens barnbarn.

Min farmors hus av Carl Erik Soya, Biblioteksförlaget 1961. Översättning: Siri Thorngren Ohlin.

Boken kom ut första gången på svenska 1945. Den finns även utgiven i en annan översättning år 1972.

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Avdelning Q består av endast tre personer: Carl som är chef, Assad och Rose. De sitter nere i polishusets källare och arbetar med gamla olösta fall. En dag får Carl på sitt skrivbord en sönderslagen flaska med ett meddelande som till stor del är oläsligt. Det är en flaskpost som har flutit iland i Skottland och det har visat sig att meddelandet är på danska.Vi vet redan från början att meddelandet är skrivet av en pojke som är fången tillsammans med sin bror. Vi får också snart veta att en psykopat utrustad med skåpbil bevakar en religiös familj med stor barnaskara och att han tänker kidnappa ett par av barnen och pressa pengar av famljen.

Allt detta vet inte avdelning Q och vi får följa deras utredningsarbete omkring flaskposten.

Flaskpost från P är en spännande och underhållande bok där allt inte är förutsägbart. Berättelsen innehåller många oväntade händelser och spänningen hålls vid liv till slutet. Boken innehåller också en del humor och har väldigt olika karaktärer där mycket av det som händer ses genom den självsvåldige Carls ögon. Berättelsen är mycket bra konstruerad ända till slutscenen som är riktigt rörande och hjärteknipande.

Att det stör mig att Carl inte ser till att en större del av poliskåren medverkar i den farliga jakten på brottslingen i slutet av boken utan försätter sig själv och Assad i en livsfarlig situation – det bortser jag från. Det verkar höra till genren att hjälten ska ha en uppgörelse med den farliga brottslingen på slutet, mer eller mindre ensam.

Detta är en deckare som jag kan rekommendera och jag har inget emot att läsa fler historier om avdelning Q. På baksidan av boken läser jag att åtta böcker är planerade i serien och att Flaskpost från P är den tredje. Enligt Wikipedia finns den sjunde boken nu.

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen, Bonnier pocket 2013.