Kurt och Maggie bor på en gård på Fyn. Kurt driver en åkeriverksamhet med bussar som inte verkar inbringa särskilt mycket pengar. Maggie får inte så mycket gjort. Det är en lite hopplös stämning som om de har fastnat. Men romanen känns inte hopplös. Författaren håller ett ovanifrånperspektiv, men verkar ändå bry sig om människorna i den. Hon hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är mest 1980-tal, och 1990-tal. Efterhand har läsaren fått uppleva några nedslag i Maggies och Kurts liv som säger en del om dem, om deras liv och deras barn.

Författaren skriver också om branden på färjan Scandinavian Star den 7 april 1990. Branden var anlagd och 159 personer dog. En hemsk katastrof som verkar bero på pengahunger hos ägarna. I de här resonemangen för författar in sig själv och sin svårighet att förstå ekonomi och bolagshärvor, något som jag tror de flesta av oss kan känna igen sig i. Men författaren är knivskarp i kritiken. Det känns bra.

Pengar på fickan är den första i en planerad romancykel om sju romaner. Det känns när jag läser. Pengar på fickan känns inte som en avslutad historia om än den är bra skriven och ger mycket till läsaren. Den är inte en del av en serie böcker som står riktigt för sig själv, tycker jag. Men det finns en fördel i det. Jag väntar med spänning på nästa del. Jag väntar på mer kött på benen och på vad som ska hända. Det jag föreställer mig ska komma är en skarp vidräkning med makt- och pengahunger och lurendrejeri, där människor kommer till skada, ekonomiskt och till och med till livet.

Pengar på fickan är alltså en bok som jag rekommenderar. Det ska bli intressant att få uppleva fortsättningen.

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof, Norstedts 2021. Översättning: Johanne Lykke Holm.

Den här boken handlar om en dotter på sexton år och hennes mamma. De bor i en liten stad på Södra Lolland och de har bott på många olika ställen i staden. Flickans mamma driver eller arbetar i en butik där hon säljer allt möjligt från nattlinnen till tvålar. Mamman blir allvarligt sjuk. Dottern börjar på gymnasiet.

Den här berättelsen är full av vardagsliv, skolan, kompisar, lägenheten de bor i, en och annan fest och utflykt. Allt berättas rakt upp och ner. Författaren berättar det som händer och det som människorna gör. Det som de känner finns mellan raderna. Det är detaljrikt och precist. Staden och trakten växer fram. Hur dottern och modern mår får vi själva räkna ut och det här minimalistiska sättet att berätta vad som händer med stora luckor gör att jag känner starkt med flickan och hennes sjuka mor. Det blir som att se en film. Boken är lugnt och sakligt skriven men min reaktion blir känslomässig.

Det kan vara lätt hänt att man läser den här boken lite för snabbt, att man halkar över orden och tycker att texten är tom och intetsägande men för mig blir det tvärtom. Jag finner berättelsen mycket trovärdig och känner ibland igen mig från min tonårstid. De är en bra bok som jag rekommenderar.

De av Helle Helle, Norstedts 2020. Översättning Ninni Holmqvist.

Marie växer upp på landet i en fattig familj. Hon har många syskon. Hennes far är takläggare . Han misshandlar sina söner för små förseelser de har gjort. Örfilar är vanliga. Alla kan få en örfil av alla om de väcker misshag. Här förekommer incest i flera generationer. Mamman är trött av alla barnafödslar.

När fadern ramlar ner från ett tak och hamnar på sjukhus en längre tid slipper familjen hans regerande. Men där finns den äldste brodern Kaj som på många sätt går i sin fars fotspår om än inte i yrkesvalet. Det blir också svårare att få mat på bordet.

Mycket elände alltså och vissa scener är inte behagliga att läsa, men det här är en bra bok och det är inte elände hela tiden. Maries kärlek till sina föräldrar kommer också fram, även kärleken till den förskräcklige fadern.

Vi får följa Marie från 1930-talet till in i 1960-talet, från Langeland till Köpenhamn, genom ockupationsåren under kriget till det moderna livet. Boken är spännande att läsa. Den är lättläst och enkelt skriven, rakt på, och det är en av bokens fördelar. Många läser den. Romanen innehåller också ett stycke arbetarhistoria, men framför allt kvinnohistoria. Kvinnornas utsatthet, deras beroende av männen och rädslan att bli gravid är framträdande i berättelsen. Även om en flicka har blivit våldtagen drar hon skam över familjen om den resulterar i ett barn. Den enda preventivmetoden man har är sköljningar av underlivet.

Kvinnornas arbete, att ställa mat på bordet, att sy, att hålla rent och att ta hand om barnen har också stor plats i den här boken och naturligtvis finns också en viss gemenskap och glädje. Även om Marie är stark präglad av sin uppväxt och har dåligt självförtroende så framstår hon ändå som seg och med en viss styrka. Hon manövrerar så gott hon kan för att klara sig i männens värld. Ibland genom att vara undfallande, ibland genom att ge sig på någon annan kvinna.

Det här är bra. Marie är en intressant gestalt. Jag tycker inte om henne helt och fullt men jag förstår varför hon är som hon är.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle, Bonniers 2018. Översättning Urban Andersson

Det här är en barndomsskildring och tiden är början av 1900-talet och platsen är Köpenhamn.

Lille Sören blir uppryckt mitt i natten och förd tillsammans med sin barnjungfru till sin farmor där han sedan får bo. Orsaken är att hans mamma har dött.

Sören är fem och ett halvt år gammal och han berättar sina minnen som femtioåring. Barndomsminnena är alltså filtrerade och ändrade genom en vuxens ögon men känns väldigt äkta.

Sörens farmor äger ett hyreshus och har det mycket bra ställt. Men hon är snål, sniken och misstänksam mot alla. Hon bor i en fin lägenhet i sitt eget hus. Dörren har många lås och att ta fram nycklar och låsa upp tar lång tid. Hon är så rädd för tjuvar och mördare.

Sören tycker inte om sin farmor. Det gör nog ingen. Men han har med sig sin barnjungfru Johanne och hon är hans trygghet i livet. Hon har ingen utbildning och stakar sig när hon ska läsa sagor för Sören men hon är en klok och varm människa och hon älskar Sören över allt annat.

Det händer mycket under den tid som Sören bor hos sin farmor. Han skäms förskräckligt när han bajsar på sig under begravningsmiddagen. Han ger en cigarr till en papegoja fast han vet att papegojan inte tål att äta upp den. Han är inte alltid snäll och stundvis en riktig egoist. Han är sin farmors ögonsten och hon kan göra vad som helst för honom. Han är med andra ord bortskämd.

Min farmors hus är en av alla oväntade bra böcker jag har läst det här året. (2018) Den är komplex, underhållande och allvarlig. Där finns klassskillnader och mänskliga konflikter och jag känner att jag är där, i Köpenhamn, där gasljuset brinner och man åker hästdroska, där fruarna skvallrar i huset och där pojkarna från gårdshuset blir tvugna att behandla lille Sören väl eftersom han är herremansbarn och hyresvärdens barnbarn.

Min farmors hus av Carl Erik Soya, Biblioteksförlaget 1961. Översättning: Siri Thorngren Ohlin.

Boken kom ut första gången på svenska 1945. Den finns även utgiven i en annan översättning år 1972.