Aerodynamiska tal av Lotta Lotass

Aerodynamiska tal är en samling texter som grundar sig på flygningens historia från 1903-1947. Boken innehåller inte essäer, snarare prosadikt. Grunden är fakta och historien men författarens skapande fantasi har gjort texterna till något alldeles eget. Det är inte så lätt att känna igen personer och händelser ur flygningens historia eller hänga med logiskt. Jag känner igen den svenska flygpionjären Carl Cederström i början av boken och nog är det ett gäng omkomna atlantflygare som sitter i väntrummet (utanför pärleporten kanske, ska de få komma in?) och spyr upp lera från atlantens botten? Jag tror att jag inte är den enda läsaren som försöker haka upp texterna på den kända verklighet som de kommer ifrån.

Men bortser man från det är det en märklig upplevelse att läsa Lotta Lotass texter. De är mycket konkreta och ofta tekniska, ibland stolpiga, men verkligheten i dem flyter ut i naturbilder, drömmar och omkomna piloter som talar till oss efter döden. Vad blir kontentan av detta? Känsla, ljus, mycket ljus – och mörker. Lidande som pionjärerna utsätter sig för genom sina beslut. Jag tänker att världen behöver dessa människor som jag skulle kalla dumdristiga, som utför handlingar som jag aldrig skulle våga mig på. Och delvis blir det roligt också. Ett avsnitt som handlar om militärflyg under första världskriget har karaktär av en dåligt maskinöversatt text och det ger en humoristisk känsla i kontrast mot textens innehåll där man läser om det mest destruktiva som människan håller på med.

För mig ger boken både visionen av flygning och människans strävan efter att lätta från jorden och en ingenjörsaktig fascination för teknik. Den ger också en förundran över dessa bräckliga maskiner som pionjärerna flög och vad vissa människor utsätter sig för. Och samtidigt som texten ofta är vacker knakar det i fogarna. För mig blir helheten ambivalent. En fascination över tekniska framsteg och var människan kan åstadkomma. Och tankar om vadan och varthän, vad är det vi gör egentligen?

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass, Bonniers 2001.

Bottenklanger – diktsamling av Fredrik Westin

I Bottenklanger av Fredrik Westin hittar jag dikter om kärlek, ångest, sorg, och förlust, men också rimmade lite lustiga dikter och andra som har en lite humoristisk knorr. Jag uppfattar många av dem som sökande, som ett försök att förstå sitt liv, hur det har varit, att försöka förstå varifrån och varthän och ibland sina egna brister. En dikt om sorg som griper tag i mig är Faderslös med bilder som det var dags att släppa taget/om den tunna silkestråd/som du höll dig fast vid och nu bär skaren dig igen/precis som när du var barn.

Jag tycker också om när författaren blir jordnära och konkret, som i denna dikt:

täljde

grått golv av slitet trä
olja från motorsågar
en doft som jag kan drömma mig bort i
en hög med järnskrot
-bra att ha
ett gammalt lågt kök
alldeles för lågt
i smutsig pastell
-kan komma till hands
fast vi vet att det aldrig kommer att hända
orv i mängder
hängda till permanent vila
ett torrt bryne
tittar på
från snickarbänken
där jag täljde fram hopp
för länge sedan
hur kunde tiden gå så fort
vart har allt tagit vägen

Bottenklanger av Fredrik Westin Vulkan 2022.

Om Fredrik Westin kan du läsa här.

Nu pausar jag Else Lasker-Schüler och läser Harry Martinson istället

Plötsligt fick jag lust till att läsa författaren som min far tyckte så mycket om – alltså Harry Martinson. Så nu tar jag en paus från Pärlor ur min krona och läser Vagnen istället. Jag återkommer till Else Lasker-Schüler längre fram.

Vagnen fick mycket kritik för att vara teknikfientlig och naturromantisk när den publicerades 1960. Jag kan tänka mig att just då var det inte särskilt populärt. Den moderna samhället skulle byggas, tekniken skulle utvecklas. Allt skulle bli bättre. Jag minns framtidsvisioner med rullande trottoarer i städerna. Vi skulle inte ens behöva gå. Men tydligen omvärderades Vagnen senare. Den har stått i åratal och väntat i min poesihylla och nu är det dags för mig att läsa den.

Harry Martinson (1904-1978) valdes in i Svenska akademien 1949. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur tillsammans med Eyvind Johnson 1974. Om Harry Martinson kan du läsa på Wikipedia och i Litteraturbanken.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan #195 – Hjärtats väg

Återigen en diktsamling från min fars bokhylla. Oläst av mig, och författaren Vilhelm Ekelund (1880-1949) har jag inte läst något alls av så det blir intressant att läsa den här diktsamlingen så småningom.

Vilhelm Ekelund var författare och aforistiker och så vitt jag vet har jag inte heller läst några aforismer av honom. Han debuterade som poet 1900, men efter den sjunde diktsamlingen 1906 lämnade han lyriken och skrev senare essäer och aforismer. Det finns en introduktion till hans författarskap hos Litteraturbanken. Många verk av Vilhelm Ekelund är också tillgängliga där. I Götabibliotekens katalog hittar jag bara en diktsamling, Dithyramber i aftonglans. Den kommer som nyutgåva i år från Nirstedts förlag. Hos Svenska akademien kan man ladda ner Samlade dikter. Det finns mycket att köpa i nätbokhandeln av Vilhelm Ekelund och även om honom.

Hjärtats väg – dikter i urval av Vilhelm Ekelund, Bonniers 1974. Inledning: Algot Werin.
Diktsamlingen ingick i Svalans lyrikklubb.

Och Hett i hyllan där vi visar våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Nu läser jag dikter av Else Lasker-Schüler

Den här diktsamlingen är ett spontanköp som har stått ganska länge på bokvagnen och väntat, men nu är det dags. Det är starka känslor och starka och ibland högstämda ord och bilder i dikterna så här långt. Många är kärleksdikter.

I boken finns ett efterord av Marie Tonkin som också står för tolkning och urval av dikter. Där läser jag: Else-Lasker-Schüler har kallats Tysklands Sapfo och Israels svarta svan. Hon räknas som en av det tyska språkets viktigaste expressionistiska poeter under 1900-talets första hälft.

Else Lasker-Schüler levde mellan 1869 och 1945. Hon kom från en välbärgad, intellektuell borgarklass i Ruhrområdet i Tyskland och hon dog i Jerusalem. På Wikipedia kan du läsa mer om henne.

Pärlor ur min krona av Else Lasker-Schüler, Lejd 2022. Tolkning och urval: Marie Tonkin.

Det finns en annan samling dikter av Else Laske-Schüler tolkade till svenska:
Dikter och Porträtt av Else Lasker-Schüler, Ersatz 2008. Tolkning, urval och efterord av Peter Handberg.

Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith

Mitt i vintern, efter att ha läst Dröm, baby, dröm av Jenny Tunedal som handlar om svåra familjeproblem och förlust, kändes det bra att bekanta mig med diktsamlingen Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith.

Brändö är en halvö i Vasa och Nicko Smith tar med oss på en promenad där. Dikterna är korta och avskalade och samlingen kan läsas rakt igenom som en promenad på Brändö och samtidigt lite av en vandring in i Nicko Smiths minnen och känslor.

I diktsamlingen finns iakttagelser från naturen, där finns också några korta fragment av Brändös historia och människor som har funnits där. Allt ses genom Nicko Smiths öga. Han skriver enkelt och avskalat och samtidigt räds han inte formuleringar som i själens vind och Poesin vecklas ut till en blodröd ros. Så diktsamlingen är både vardaglig, mycket allvarlig och samtidigt också rolig och högstämd. Där finns också några foton från Brändö.

Jag avslutar med en av dikterna:

På något sätt
känns det som
att jag alltid
har bott här

Som om vinden i vassen
är min riktiga röst

Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith 2022.

Nu pausar jag Rilke och läser istället Dröm baby, dröm av Jenny Tunedal

Dröm baby, dröm är nominerad till det skönlitterära Augustpriset i år. Den är skriven av Jenny Tunedal som jag inte har läst något av tidigare. Ändå kom hennes första diktsamling 2003 och sedan dess har hon skrivit ytterligare fem, Dröm baby dröm inräknad. Jenny Tunedal är översättare och litteraturkritiker och hon har fått flera litteraturpriser.

Det är alltså hög tid att jag bekantar mig med Jenny Tunedals poesi och så som rubriken säger lägger jag nu undan boken med Rilkes dikter och läser Dröm baby, dröm.

På Augustgalan i kväll får vi veta vilka pristagarna blir.

Från Christensen till Rilke

Så är det. Diktsamlingen Det av Inger Christensen är nu utläst. Jag har läst den en gång i tiden men jag tyckte inte att jag kände igen någonting. Hur kan allt försvinna så fullständigt? Läsvärd var den i alla fall. Inger Christensen har använt många olika sätt att skriva i denna diktsamling. Den är noga konstruerad, till exempel hur många rader olika dikter ska ha. Samtidigt som den inte är spontan finns inslag som kan kännas spontana. Rätt som det är kommer ett litet avsnitt med rimmade dikter.

Det jag får fram ur diktsamlingen är att den både handlar om världen och människorna och om att skriva. Om skapande, både hela världens skapelse och utveckling och skapande genom att skriva. Det svåra i att skriva om världen och om sig själv och det svåra i att leva. Man är ett stoftkorn i universum och samtidigt vill man greppa helheten. Jag uppfattar att diktsamlingen handlar om dessa två skapelser samtidigt. En dikt kan vara en gestaltning av en del av världen och samtidigt är den författarens ofullkomliga försök att gestalta den. Författaren kommer aldrig dit hen vill, bara en bit på väg.

Men nu har jag börjat läsa Rilke i översättning av Malte Persson. Det är hög tid. Rilke har jag försummat.

Det av Inger Christensen, Gyldendal 1972.

Rainer Maria Rilke – valda dikter i översättning av Malte Persson, Ellerströms 2020.

Nytt i poesihyllan igen

Ibland ser jag något om en bok eller en författare på nätet och så tänker jag direkt – Den vill jag ha. Så det kan bli ett och annat spontanköp och det här är ett sådant som nyligen kom i brevlådan. Jag hade aldrig tidigare hört talas om Else Lasker-Schüler och nu har jag boken här.

Else Lasker-Schüler levde mellan 1869 och 1945. Hon kom från en välbärgad, intellektuell borgarklass i Ruhrområdet i Tyskland och hon dog i Jerusalem.

I boken finns ett efterord av Marie Tonkin som också står för tolkning och urval av dikter. Där läser jag: Else-Lasker-Schüler har kallats Tysklands Sapfo och Israels svarta svan. Hon räknas som en av det tyska språkets viktigaste expressionistiska poeter under 1900-talets första hälft.

Ja, inte ångrar jag det här köpet!

Pärlor ur min krona- dikter i urval av Else Lasker-Schüler, Bokförlaget Lejd 2022. Tolkning och urval av Marie Tonkin.

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött

Henrik Johanssons nya bok handlar om hans arbetsliv, från praktik och arbetsmarknadsprojekt till hans författarskap. En poetisk CV läser jag på bokens baksida och det kan man nog säga att det är. Någon slags poesi i dialogform. Tonen är både ironisk och djupt allvarlig.

Stora problem ligger till grund för hans text. Unga människor utnyttjas både genom praktikjobb och genom ungdomslöner, och när de blir så gamla att arbetsgivaren måste betala mer får de inte längre jobba på den arbetsplatsen. Det är arbetsmarknadsprojekt som är förvaringsplatser och det är arbetsplatser med hårda arbetsvillkor. Bageriarbete och restaurangjobb tar stor plats i boken. Henrik Johansson har arbetat på bageri i många år så han vet vad han talar om – eller skriver om.

Men boken är inte tung att läsa. Den är ironisk och absurd. Där finns en hel del humor. Den är lättläst och underhållande och tänkvärd och ibland finns formuleringar som känns igen från litteraturhistorien. Jag kan tycka att boken innehåller lite för mycket upprepning med formuleringar som han sa, jag sa och så vidare i varje dikt. Men upprepningen ger ju också en känsla av arbetslivets tristess när människor inte får ta ansvar själva och utsätts för direktiv och order som inte bara är utnyttjande utan som kan vara både farliga och absurda. Dessutom är det inte bara människor som säger något. Det är arbetsförmedlingen, kommunen – till och med måndagen kan komma till Henrik Johansson och säga något. Texten får i och med detta en ironisk prägel, författaren skriver lite från ovan, men den får också en fantasifull, nästan sagoaktig ton. Och samtidigt är den förankrad i författarens stora erfarenhet från verkligheten på arbetsgolvet och och har allvarlig kritik mot förhållandena där.

På sidan 93 kan man läsa dikten Bageri XVII:

En timmis kom till mig och sa:
Chefen säger
att jag ska städa under inskicket.
Jag sa:
Det går inte
medan jag kör ugnen.
Timmisen sa:
Chefen har skruvat bort
skyddsplåtarna.
Jag sa:
Jag kör inte ugnen
när någon städar.
Timmisen sa:
Kan jag hälsa det
till chefen?
Jag sa:
Ja.
Timmisen sa:
Du är min skyddsplåt.
Jag sa:
Äsch, du.

Henrik Johanssons nya bok är intressant och givande. Jag har aldrig tidigare läst arbetarlitteratur som riktigt liknar det här.

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson, Verbal 2022.

.