Nytt i poesihyllan igen

Ibland ser jag något om en bok eller en författare på nätet och så tänker jag direkt – Den vill jag ha. Så det kan bli ett och annat spontanköp och det här är ett sådant som nyligen kom i brevlådan. Jag hade aldrig tidigare hört talas om Else Lasker-Schüler och nu har jag boken här.

Else Lasker-Schüler levde mellan 1869 och 1945. Hon kom från en välbärgad, intellektuell borgarklass i Ruhrområdet i Tyskland och hon dog i Jerusalem.

I boken finns ett efterord av Marie Tonkin som också står för tolkning och urval av dikter. Där läser jag: Else-Lasker-Schüler har kallats Tysklands Sapfo och Israels svarta svan. Hon räknas som en av det tyska språkets viktigaste expressionistiska poeter under 1900-talets första hälft.

Ja, inte ångrar jag det här köpet!

Pärlor ur min krona- dikter i urval av Else Lasker-Schüler, Bokförlaget Lejd 2022. Tolkning och urval av Marie Tonkin.

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött

Henrik Johanssons nya bok handlar om hans arbetsliv, från praktik och arbetsmarknadsprojekt till hans författarskap. En poetisk CV läser jag på bokens baksida och det kan man nog säga att det är. Någon slags poesi i dialogform. Tonen är både ironisk och djupt allvarlig.

Stora problem ligger till grund för hans text. Unga människor utnyttjas både genom praktikjobb och genom ungdomslöner, och när de blir så gamla att arbetsgivaren måste betala mer får de inte längre jobba på den arbetsplatsen. Det är arbetsmarknadsprojekt som är förvaringsplatser och det är arbetsplatser med hårda arbetsvillkor. Bageriarbete och restaurangjobb tar stor plats i boken. Henrik Johansson har arbetat på bageri i många år så han vet vad han talar om – eller skriver om.

Men boken är inte tung att läsa. Den är ironisk och absurd. Där finns en hel del humor. Den är lättläst och underhållande och tänkvärd och ibland finns formuleringar som känns igen från litteraturhistorien. Jag kan tycka att boken innehåller lite för mycket upprepning med formuleringar som han sa, jag sa och så vidare i varje dikt. Men upprepningen ger ju också en känsla av arbetslivets tristess när människor inte får ta ansvar själva och utsätts för direktiv och order som inte bara är utnyttjande utan som kan vara både farliga och absurda. Dessutom är det inte bara människor som säger något. Det är arbetsförmedlingen, kommunen – till och med måndagen kan komma till Henrik Johansson och säga något. Texten får i och med detta en ironisk prägel, författaren skriver lite från ovan, men den får också en fantasifull, nästan sagoaktig ton. Och samtidigt är den förankrad i författarens stora erfarenhet från verkligheten på arbetsgolvet och och har allvarlig kritik mot förhållandena där.

På sidan 93 kan man läsa dikten Bageri XVII:

En timmis kom till mig och sa:
Chefen säger
att jag ska städa under inskicket.
Jag sa:
Det går inte
medan jag kör ugnen.
Timmisen sa:
Chefen har skruvat bort
skyddsplåtarna.
Jag sa:
Jag kör inte ugnen
när någon städar.
Timmisen sa:
Kan jag hälsa det
till chefen?
Jag sa:
Ja.
Timmisen sa:
Du är min skyddsplåt.
Jag sa:
Äsch, du.

Henrik Johanssons nya bok är intressant och givande. Jag har aldrig tidigare läst arbetarlitteratur som riktigt liknar det här.

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson, Verbal 2022.

.

Nytt i poesihyllan

Rilke nämns både här och där vilket inte är konstigt. Han tillhör de stora poeterna och när jag tänker efter inser jag att jag har läst ytterst lite av honom, bara någon dikt som fanns i skolantologin. Därför beställde jag den här boken och nu har den kommit. Just diktsamlingar är bra att äga. Inget man brukar läsa i ett svep utan hålla på med länge och återkomma till.

Rainer Maria Rilke (1875-1926) var en tyskspråkig poet, född i Prag, som skrev både vers och lyrisk prosa. Hans mest kända verk är Sonetterna till Orfeus och Duinoelegier enligt Wikipedia.

Rainer Maria Rilke, Valda dikter, Ellerströms 2020. Översättning och efterord: Malte Persson.

Dikterna finns också på originalspråket i boken, de flesta på tyska, men det finns också några dikter som Rilke skrev på franska. Diktsamlingarna som är representerade i boken är Das Buch der Bilder, Neue Gedichte och Die Sonette an Orpheus. Sedan finns en avdelning för övriga dikter som jag antar kommer från lite olika håll. Enligt efterordet vill Malte Persson lyfta fram Rilke som modernist.

När jag har läst färdigt Inger Christensens diktsamling Det är det mycket troligt att nästa poet blir Rilke.

Från Lars Gustafsson till Inger Christensen

Nu byter jag från Lars Gustafssons diktsamling Stenkista till Inger Christensens Det. Den har jag läst en gång tidigare, men det var på 1970-talet, så det blir nästan som att börja om på nytt. Den är på danska och det gick utmärkt då. Vi får se hur det går nu. Den är ganska omfattande så det kommer att ta lång tid, räknar jag med.

Inger Christensen (1935-2009) var en av Danmarks mest respekterade lyriker och nämndes ofta som Nobelpriskandidat. Diktsamlingen Det är det enda jag har läst av henne och det finns naturligtvis mycket mer, diktsamlingar och essäer, ett par barnböcker och ett par romaner. Nu hoppas jag att läsningen av Det uppmuntrar mig att ta mig vidare i Inger Christensens författarskap.

Från Andningsvändning till Dess kropp av verklighet

Det var dags att ta fram sprättkniven för nu har jag bytt diktsamling. Från Paul Celans Andningsvändning till Dess kropp av verklighet av Anna Rydstedt. Om henne har jag skrivit några ord i ett hettihyllaninlägg.

Andningsvändning liknade inget jag har läst tidigare. Så många egna ordkonstruktioner. Intressant och väl värd tiden jag har lagt på den. Jag tror att Anna Rydstedts diktsamling blir lite enklare att läsa. Skenbart kanske? Vi får se.

Hett i hyllan #149 – Dess kropp av verklighet

Den här diktsamlingen hade jag läst, det var jag övertygad om. Men när jag drog ut den ur hyllan för att titta i den upptäckte jag att den inte var sprättad. En fördel med sådana böcker är att man vet säkert om man har läst dem eller inte. Fast det är nog den enda fördelen. Det är svårt att sprätta böcker riktigt snyggt.

Dess kropp av verklighet är skriven av Anna Rydstedt (1928-1994) och det är nog så att jag bara har läst någon enstaka dikt av henne. Hon studerade i Lund och ville bli präst, men på den tiden kunde kvinnor inte prästvigas. Hennes debutdiktsamling heter Bannlyst prästinna. Dess kropp av verklighet är hennes andra diktsamling. Anna Rydstedt var uppvuxen på Öland och miljön där har betytt mycket i hennes poesi. I Lund tillhörde hon en krets poeter som av andra har kallats Lundaskolan.

Det är inte svårt att få tag i Anna Rydstedts dikter. De finns på nätet hos Litteraturbanken. Där finns också uppläsningar av författaren själv.

Dess kropp av verklighet av Anna Rydstedt, Bonniers 1976.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Byter diktsamling från Emily Dickinson till Paul Celan

Ja, ännu en gång slutar jag läsa Emily Dickinson och går tillbaka till Paul Celan. Men nu har jag läst alla dikterna i Gång på gång är skogarna rosa och lägger den åt sidan. Nästa gång jag återvänder till Emily Dickinson ska jag försöka läsa hennes dikter på originalspråket. Det är att föredra om man kan. Nu tycker jag att det är ganska svårt att läsa dikter på engelska. Prosa går mycket bättre. Där har man så mycket sammanhang. Samtidigt ligger en översättning av en dikt ännu längre från originalet än från en prosatext. Ann Jäderlund har strävat efter att hennes översättningar ska vara så nära originalet som möjligt. Men svenskan är ju så kantig i jämförelse med engelskan. Bara det gör upplevelsen annorlunda.

Jag lägger alltså undan Gång på gång är skogarna rosa och återvänder till Andningsvändning av Paul Celan. Nu ska jag läsa den färdigt, har jag tänkt.

Emily Dickinson igen

Som ni ser har det skett ett diktsamlingsbyte. När jag hade kommit till avdelning IV i Paul Celans diktsamling Andningsvändning beslutade jag mig för att göra ännu en paus i den läsningen och nu läser jag Emily Dickinson igen i Ann Jäderlunds översättning. Den läsningen knölade till sig för mig när jag höll på med den förra gången, men nu går det bättre.

Jag kommer tillbaka till Paul Celan och läser färdigt Andningasvändning. Men just nu är det Emily Dickinson som gäller. Bara så att ni vet.

Jag har bytt diktisamling

Ingen ska tro att jag har läst hela Andningsvändning av Paul Celan, men jag har kommit till avdelning III och nu pausar jag där och läser lite Louise Glück istället. Ararat tillhör de böcker som jag köpte i och med att hon tilldelades Nobelpriset. Den har stått ganska länge på bokvagnen och väntat nu.

Jag har börjat läsa och jag ser att dikterna är skrivna mera öppet, direkt. Åtminstone skenbart. Det här är något alldeles annorlunda mot Paul Celans poesi. Det känns välgörande, men jag kommer att återvända till Andningsvändning. Det är berikande att läsa olika slags dikter.

Ararat av Louise Glück, Rámus 2019. Översättning: Steve Claeson.

På originalspråket kom Ararat ut 1990.

Poesiläsning

Under sommaren har det inte blivit någon poesiläsning. Jag är kanske lite konstig, men jag får aldrig plötsligt lust att läsa en dikt. Men om jag skapar en rutin, till exempel att läsa en dikt varje dag när morgonteet är drucket, då kan jag få stort utbyte av poesiläsningen. Under sommaren har jag oftast druckit morgonteet på balkongen och i och med det försvann poesin. Jag glömde bort den. Eller det kändes inte rätt att sätta sig med en diktsamling när jag kom in från balkongen.

Men nu är den tiden slut. Det te som dricks där ute intas på eftermiddagen om vädret tillåter. Så nu har jag kommit igång med poesin igen. Jag håller fortfarande på med Andningsvändning av Paul Celan. Det är inte helt lätt men nu börjar jag få en känsla för dikterna. De liknar inte riktigt något som jag har läst tidigare. Det är spännande.

Analysera och skriva omdömen om de här dikterna vill jag inte. Det känns alldeles för svårt. Men jag har glädje av att läsa dem.