Hett i hyllan #62 – En liten bok om ondska

Den här boken kom ut 2010 och den var mycket omtalad då, men jag läste den inte. Jag var nog lite rädd för det tunga ämnet. Kanske reagerade jag också mot ordet ondska. Finns ondska? frågade jag mig. Den frågan och just min reaktion borde egentligen mana mig till att läsa boken. Ondska är ett begrepp som berör oss alla, och frågan om varför ondska finns – om den nu finns – har vi människor alltid grubblat över.

Nu, däremot, kan jag mycket väl tänka mig att läsa Ann Heberleins bok. Nu, när jag inte jobbar längre hinner och orkar jag läsa många fler böcker och då kanske det finns utrymme även för denna.

På fliken läser jag:

Ann Heberlein undersöker och ifrågasätter här våra föreställningar om ondskan. Hur ska man kunna förstå personer som Anders Eklund, Marc Dutroux och Josef Fritzs som medvetet begått avskyvärda handlingar mot barn?

Hur ska man se på barnen som mördar andra barn? Hur var den institutionaliserade ondskan vi mötte i Abu Ghraib, det forna Jugoslavien eller Förintelsen överhuvudtaget möjlig? Och varför begås de flesta onda handlingar av män?

Ett mycket tungt innehåll. Med andra ord en bok som jag inte skulle läsa när som helst.

En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bonniers 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #61 – Höstlegender

Jamen det är ju mitt i sommaren! Ska jag då komma dragande med en hyllvärmare som heter Höstlegender? Ja, det ska jag, för nu har jag kommit till Jim Harrison i bokhyllan. Han var en amerikansk författare som levde mellan 1937 och 2016 och jag visste inte ens att han fanns förrän jag såg hans böcker i bokhyllan hemma. Det är alltså min man som har skaffat dem. Men Jim Harrison hade en diger produktion och skrev romaner, novellas, poesi, barnböcker, filmmanus och facklitteratur.

Den här boken, Höstlegender, består av tre novellas, eller kortare romaner som det står på bokens baksida. De heter Hämnd, Mannen som avstod från sitt namn och Höstlegender. I Hämnd har en misshandlad man lämnats för att dö i öknen, I Mannen som avstod sitt namn skildras en framgångsrik direktör som plötsligt inser att hans liv saknar mening, och i Höstlegender drar tre bröder ut i första världskriget. Detta enligt baksidestexten.

Den här boken ska vara Jim Harrisons stora genombrott. Den engelska titeln är Legends of the Fall och den publicerades 1979.

Höstlegender av Jim Harrison, Forum 1981. Översättning: Peter Stewart.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #60 – The Maltese Falcon

Den här historien har jag sett som film på TV med Humphrey Bogart. Romanen är ” skriven av Dashiell Hammett (1894-1961) och han skrev även manuset till filmen tillsammans med John Huston.

Romanen The Maltese Falcon har jag däremot aldrig läst. Den kom ut 1930 och Dashiell Hammett räknas till den så kallade hårdkokta skolan, en deckargenre som jag inte har intresserat mig särskilt mycket för, men däremot min man. Nu har vi emellertid den här boken i hyllan tillsammans med en del andra böcker av Dashiell Hammett. Det är länge sedan jag såg filmen och jag minns inte mycket och nu får jag lust att läsa boken för att se vad jag tycker om sådana här hårdkokta historier.

På bokens baksida finns ett citat från The Guardian:

Dashiell Hammett virtually invented the hardboiled private-eye genre with this novel … larded with snappy dialogue, brooding tension, grotesque characters and a louche-but-tough morality

Privatdetektiven heter Sam Spade. Historien börjar tydligen med att han anlitas av en vacker kvinna för att spåra en man som rymde med hennes lillasyster. Men det visar sig att den vackra kvinnan inte är så oskyldig som hon verkar i början. I berättelsen finns också en försvunnen, mycket värdefull statyett av en fågel – malteserfalken.

Jodå, den här boken vill jag också läsa.

The Maltese Falcon av Dashiell Hammett, Orion Books 2010.

Hett i hyllan #59 – Tjuvarnas marknad

Av Jan Guillou har jag inte läst mycket. Jag tror att Ondskan, Brobyggarna och Häxornas försvarare är de enda tre. Ondskan tyckte jag var mycket bra och Brobyggarna tilltalade mig också. Häxornas försvarare var intressant och en påminnelse om att inte haka på anklagelser alltför lättvindligt.

Men nu till den här hyllvärmaren som har stått många år och väntat. På omslagsfliken läser jag:

Tjuvarnas marknad är en målande och underhållande skildring av människor vi läser om dagligen. Om de rika och mäktiga. Om de unga och bortskämda. Om människor vars enda mål är pengar och kändisskap. Och om ett land där den som stjäl lite får fängelse medan den som stjäl mycket går fri.

En satirisk bok, med andra ord, fast innehållet kanske ligger mycket nära verkligheten. Den överträffar ju ofta dikten, brukar vi säga. På bokens baksida läser jag att Stockholm drabbas av en rad inbrott hos de allra rikaste, och de inbrotten utreder polisen, vilket inte är fallet med en massa andra inbrott. Boken ska också handla om en vd på ett välkänt försäkringsbolag som roffar åt sig miljonbelopp från de företag som han sköter.

Rappt och effektivt skriven, räknar jag med. Visst kan jag tänka mig att läsa den här boken.

Tjuvarnas marknad av Jan Guillou, Piratförlaget 2004.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #58 – Orientexpressen

Av Grahan Greene har vi en hel rad böcker i hyllan och de flesta av dem har jag inte läst. Han var en brittisk författare och journalist och levde mellan 1904 och 1991. Många av hans böcker är upplagda som thrillers men har ett större djup än vad man vanligen ser inom genren. Genom åren nämndes han ofta som Nobelpriskandidat, minns jag. Men Nobelpriset fick han aldrig. Graham Greene var en av 1900-talets mest lästa författare och han har en stor produktion. De böcker som står i vår bokhylla är bara en liten bråkdel av allt han har skrivit.

Men nu till Orientexpressen. Den publicerades 1932 och blev författarens första större framgång. Färden går från Ostende i Belgien till Konstantinopel i Turkiet. Ombord på tåget finns bland annat en östeuropeisk motståndsman, en arbetslös engelsk balettflicka, en ung judisk affärsman och en bedagad kvinnlig journalist med smak för gin, läser jag på baksidan. Där finns också en succéförfattare och en mördare. Vidare skriver man:

I rykande snöstorm, på den lilla gränsstationen Subotica, når resan sin dramatiska kulmen.

Det här verkar spännande. Agatha Christies Mordet på Orientexpressen publicerades 1934. Undrar om hon blev inspirerad av Graham Greenes bok? Jag vill absolut läsa den här hyllvärmaren.

Orientexpressen av Graham Greene, Bonniers 1982. Översättning: Ingalisa Munck.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika

Hett i hyllan #57 – Time Travel

James Gleick är en amerikansk författare och vetenskapshistoriker. Den här boken handlar som ni ser om att resa i tiden. Han tar upp Marcel Proust, Jorge Luis Borges, Woody Allen och H. G. Wells, bland annat.

På baksidan läser jag:

… here is a mindbending exploration of time travel: its subversive origins, its evolution in literature and science, and its influence on our understanding of time itself.

Den här boken som handlar om tidsressor i litteratur, film och och annan media verkar mycket spännande, tycker jag. Kanske är den inte helt lättläst, men det vore nog värt mödan att ta sig an den. Jag kan tänka mig att den också kan leda till att fler böcker hamnar i min läslista. Jag har inte läst The Time Machine av H.G. Wells, till exempel.

En intressant hyllvärmare som står och väntar.

Time Travel – A History av James Gleick, Harper Collins Publishers 2016.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #56 – The Day of the Jackal

Av Frederick Forsyth har jag inte läst en enda bok. Han är främst känd för sina thrillers och när The Day of the Jackal publicerades 1971 blev det hans stora genombrott. Den handlar om att organisationen O.A.S har anlitat en professionell lönnmördare för att döda Frankrikes president De Gaulle. O.A.S. var en organisation som kämpade mot att Algeriet skulle bli självständigt.

På baksidan av boken läser jag att ett misslyckat attentat mot De Gaulle året innan har gjort det nästan omöjligt att komma åt honom. Och på Wikipedia läser jag att en fransk polis får kännedom om attentatet i förväg och försöker spåra lönnmördaren.

Det verkar som en mycket spännande intrig och nästan som något som skulle ha kunnat hända i verkligheten. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken. Den räknas som en modern thrillerklassiker vid det här laget och den är filmatiserad två gånger. Jag har inte sett filmerna.

The Day of the Jackal av Frederick Forsyth, Arrow Books 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #55 – Döden spelar falskt

När James Bondfilmerna kom en gång i tiden tyckte jag att de var spännande att se, men efterhand tröttnade jag och nu tycker jag att de är tråkiga. Möjligen kan jag titta lite på någon av de tidigare för att kunna utbrista: ”Men så idiotiskt! Vilken kvinnosyn! Och så vidare. Någon bok av Ian Fleming, skaparen av James Bondfiguren, har jag aldrig läst.

På Wikipedia läser jag att Ian Fleming (1908-1964) själv hade varit spion under andra världskriget. Han kom från överklassbakgrund och var först emot att Sean Connery skulle spela Bond i filmerna eftersom han kom från ett fattigt arbetarhem i Skottland och dessutom inte hade gått på Eton. Trots detta, eller kanske tack vare detta, blev Sean Connerys James Bondgestalt ikonisk som vi alla vet.

Kommer jag att läsa den här boken? Det skulle visserligen vara intressant att göra det för att få veta hur Ian Fleming skrev, men jag tror knappast att det blir av. Visserligen börjar den lite spännande med en skorpion och en skalbagge, men det finns så mycket annan spänningslitteratur som jag hellre läser.

På baksidan finns denna text:

Hans viljestyrka var borta. Han ville bara sova. Eller till och med dö. Vad som helst som kunde minska smärtorna som rasade inne i honom och över hela hans kropp, som stack och sved och dunkade och malde i honom – som kunde döda minnet av fyra kängor som sparkade honom och minnet av grymtningarna från de två svarthuvade gestalterna.

Döden spelar falskt av Ian Fleming, Bonnierförlagen 2001. Översättning: Torsten Blomkvist.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #54 – Drufklasar och fikonkvistar

Så kommer ännu en bok från mitt föräldrahem med i Hett i hyllan och det är Drufklasar och fikonkvistar plockade ur Strix’ lustgård. Det är en bok som innehåller alltifrån korta vitsar till lite längre roliga historier och den är rikt illustrerad.

Strix var en skämttidskrift som utgavs av Albert Engström. Det första numret kom 1897 och 1924 slogs den ihop med tidskriften Söndagsnisse. Albert Engström (1869-1940) var konstnär och professor på konstakademien. Han var tecknare och målare och också författare och var ledamot i Svenska Akademien där han valdes in 1922. De flesta av oss känner väl till honom som humorist.

Anders Forsberg (1871-1914) var teckningslärare och tecknare.

E. D. Bergman (1869-1932) var tidningsman och författare och skrev under pseudonymen Dan.

Drufklasar och fikonkvistar är en bok som är roligt att ha även om jag inte har läst i den hittills. Kanske kan den vara något att ta till när jag behöver muntras upp? Kanske kommer jag att tycka att en del av skämten är nattståndna? Men i så fall kan jag ju få energi genom att reta mig lite på dem. Nog kommer jag att bläddra i den framöver. Och teckningarna går inte av för hackor.

Drufklasar och Fikonkvistar plockade ur Strix’ lustgård af Albert Engström, Anders Forsberg och E. D. Bergman, E. Lundquists bokförlag 1907.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #53 – Cigaretten efteråt

Horace Engdahl känner vi nog alla till, akademiledamoten som var Svenska Akademiens ständige sekreterare i tio år och som var en av Sara Danius motståndare i akademien när det handlade om att ta itu med skandalen omkring Forum och Jean-Claude Arnault. Om detta kan du läsa i min text om Klubben, Matilda Gustavssons bok om meetoo, Forum och Arnault.

Och i vår bokhylla finns alltså denna bok av Horace Engdahl, som jag inte har läst. Den innehåller mycket korta stycken någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen enligt baksidestexten.

Författaren ger ord åt sin förundran inför tidsandan och människors beteenden, även sina egna. Han låter sig upplivas av litteraturen, konsten, ja, till och med av kritiken läser jag vidare.

Han kallar sina texter ”mikrobetraktelser”. Vill jag läsa dem? Jag vill i varje fall testa.

Cigaretten efteråt av Horace Engdahl, Bonniers 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.