En okänd man av Marguerite Yourcenar

Nathanael är en okänd man som levde på 1600-talet. Han fanns inte i verkligheten, såvitt jag förstår, utan författaren har skapat honom. Han tillhörde inte eliten i samhället. Han försökte dra sig fram så gott han kunde. Ändå blev hans korta liv både omväxlande och dramatiskt.

Nathanael växer upp i Greenwich där han kommer från en av de holländska familjerna som bor där och vars manliga vuxna medlemmar arbetar som snickare i marinens tjänst. Som ung får Nathanael arbeta som allt i allo hos en skollärare, men när han blir förälskad i en flicka och en äcklig typ förföljer henne med skamliga förslag kastar Nathanael en sten på honom och han faller till marken. Nathanael tror att mannen är död och smyger ombord på ett brittiskt skepp och far iväg på det som fripassagerare.

Det är början på Nathanaels händelserika liv och vi får följa honom till Nya Världen. Vad som händer sedan tänker jag inte berätta för att inte förstöra läsningen. En okänd man är ingen spänningsroman, men det finns ändå en driv framåt i berättelsen därför att jag vill veta vad som ska hända.

Romanen är skriven i lugn takt fast det händer mycket och sidorna inte är så många. Det är en vacker text som gestaltar kärlek och samvaro, arbete och tankar av olika slag. Genom händelserna i boken kommer Nathanael in i olika miljöer där det både finns lärdom och rikedom, om än i underordnad tjänst. Eftersom jag nyligen har läst Gutenberggalaxens nova känner jag igen mig lite fast den handlar om århundradet före. Miljön känns som om den finns och också de mänskliga relationerna fast texten är lugn och avklarad. Det känns som om jag både är där och ser på händelserna på avstånd. Berättelsen har stor rymd och kan nog tolkas och upplevas på många sätt. En okänd man är mycket läsvärd. Rekommenderas.

En okänd man av Marguerite Yourcenar, Ellerströms 2019. Översättning: Kajsa Andersson.

Anorak och pälsfodrade stövlar – novell av Claire Castillon

Anorak och pälsfodrade stövlar, det passar bra att läsa en novell med den titeln nu när det blir kallare och kallare, tänkte jag. Men den här novellen handlar egentligen inte om varma kläder, den handlar om en tonårsflicka och hennes mamma och mamman har cancer.

– Rör på påkarna! Det var du som ville gå ut och nu släpar du fötterna efter dig! Det kommer inte att finnas något kvar! Jag varnar dig: Om jackan inte finns kvar blir jag förbannad. Då blir det som förra gången, när vi kom efter alla andra – nej tack. I så fall är det ingen idé att gå på rea, då kan du bara ge mig pengarna och lämna mig ifred. Jag fattar inte varför du hänger efter mig, jag är gammal nog att handla själv.

Så börjar novellen och tro mig, det blir värre. Jag har hittills läst två noveller i Insekt och båda är mycket magstarka och provocerande. Det är alla i den här samlingen enligt baksidestexten. Anorak och pälsfodrade stövlar handlar om vreden vi kan känna gentemot en älskad människa som blir sjuk. Det känner jag igen, även om det här är uppförstorat så att det blir plågsamt att läsa. Men novellen är bra. Där finns flickans vrede och kärlek. Där finns kvinnans situation, att vi ofta blir nedvärderade och får skulden för allt möjligt – särskilt om några är rädda och känner sig hotade. Där finns också stor förtvivlan och kärlek. En bra novell helt enkelt.

Anorak och pälsfodrade stövlar ur samlingen Insekt av Claire Castillon, Sekwa 2008. Översättning: Helén Engqvist.

En man som sover av Georges Perec

Den här romanen handlar om en student på tjugofem år i Paris som drar sig undan från andra människor. Han har tappat lusten till allt. Han ligger på sin smala säng i sitt lilla rum högst uppe i huset. Det är så litet att han kan nå allt bara genom att sträcka ut armen. Han läser inte tidningen. Han träffar inte sina vänner. Han driver omkring ute i staden. Och han äter mycket lite. Allt är meningslöst.

Studenten är den enda människan i boken, alla andra skymtar förbi, som människor man möter på gatan eller ser på ett café. Hans föräldrar får vi bara en glimt av. Boken är skriven på ett distanserat sätt. Författaren använder inte jag utan du.

Så här till exempel: Du kokar, som varje dag, en skål snabbkaffe; du tillsätter, som varje dag, några droppar kondenserad mjölk. Du tvättar dig inte, du klär dig knappt. I en rosa plastbalja lägger du tre par strumpor i blöt.

Det är som om den rosa plastbaljan har den enda färgen i berättelsen, allt annat är svart, grått och vitt. Det finns en del uppräkningar och torra konstateranden, prosaiska beskrivningar av vad studenten gör. Upprepningar. Men det finns också fantastiska fantasibilder. Författarens gestaltning av hur det är att somna in, att drömma och att befinna sig mellan vakenhet och sömn innehåller starka bilder.

Det finns också en ironi i berättelsen. Kan vi ta studenten på allvar? Ja, det tycker jag. Berättelsen är samtidigt ironisk, allvarlig och tragisk och med ett litet hopp. Berättelsen är nästan inte en berättelse. Eller en berättande prosadikt, koncentrerad. Och varje ord verkar noga utvalt. En man som sover är en roman som man med fördel kan komma tillbaka till.

En man som sover av Georges Perec, Modernista 2016. Översättning: Fredrik Rönnbäck.

Samtycket av Vanessa Springora

På 1980-talet när Vanessa Springora var tretton år träffade hon en författare som hon kallar G i boken. Han var i 50-årsåldern och det ryktades om att han föredrog sex med unga. Snart inledde han ett förhållande med tonårsflickan som han i sitt skrivande kallade V. G var en uppburen författare fast han tjänade inte så mycket pengar på sina böcker. Kanske berodde det på innehållet. Han förespråkade pedofili och det var säkert inte populärt i de stora folklagren.

Det här förhållandet skulle nog inte ens ägt rum om etablissemanget hade haft en annan syn på pedofili. G var föremål för polisens intresse, men inga riktigt allvarliga försök gjordes för att få honom fast. Många i V:s omgivning kände till förhållandet men ingen gjorde något åt det. G var charmig och en del av kulturetablissemanget. Han hade ett berömmande brev i fickan från presidenten som han kunde visa om polisen skulle bli alltför efterhängsen. År 1977 publicerades ett öppet brev i Le Monde där det förespråkades att sexuella relationer mellan minderåriga och vuxna skulle avkriminaliseras. Det var undertecknat av intellektuella, filosofer, psykoanalytiker och berömda författare, bland annat av Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.

Insikten om vad pedofili innebär för offret, att det handlar om ett maktförhållande och utnyttjande, omfattades inte av eliten och de flesta människorna omkring V. Den seglivade och kraftfulla myten om det manliga geniet som har rätt att ta sig allehanda friheter, och för vilken partners och fruar bör offra sig för konstens skull, innebar också att det var svårt för V att frigöra sig.

Vanessa Springora visar tydligt att det inte handlade om kärlek från G:s sida. Han manipulerade och hade andra flickförhållanden samtidigt som han var tillsammans med V. I sina böcker skrev han om sina förhållanden och om sina resor till Filippinerna där han köpte sex med pojkar. Resultatet blir övergrepp dubbelt upp. Som den mannen är framställd här har han ingen empati. Han bryr sig enbart om sig själv.

I år har jag läst Klubben av Matilda Voss Gustavsson, Black Box av Shiori Ito och så denna, Samtycket av Vanessa Springora. Alla tre böckerna skildrar hur svårt det kan vara för offren för sexuella övergrepp. Hur lång tid det kan ta att komma igenom ångest och skam, hur ologiskt man kan handla, hur rädd man kan vara och hur det påverkar resten av ens liv. I alla tre böckerna är det män från etablissemanget som är förövare. I fallet G är det dessutom barn som är offren. Samtycket är en mycket bra bok som jag rekommenderar.

Samtycket av Vanessa Springora, Bonniers 2020. Överssättning: Marianne Tufvesson.

I Babel som sändes den 4 oktober finns en intervju med Vanessa Springora.

Min mormor från Armenien av Anny Romand

Anny Romands mormor hette Serpouhi Hovaghian. Hon tillhörde den Armeniska minoriteten som fördrevs ur Turkiet under första världskriget. Många av dem mördades, särskilt män och pojkar, men indirekt också kvinnor och flickor i och med att de fick gå långa sträckor utan mat och vatten i konvojer, vaktade av soldater. Kvinnorna och flickorna blev också utsatta för sexuella övergrepp och många av dem var tvungna att bli prostituerade. Det var ett folkmord.

Men Anny Romands mormor klarade sig och Anny bodde hos sin mormor i Marseille som liten flicka. Där fick hon höra berättelser om det hemska som hade skett. Mormodern skrev också dagbok under första världskriget och Anny Romand har använt korta stycken ur dagboken i sin bok. De varvas med hennes barndomsminnen.

Boken är tunn och jag hade nog velat ha lite mer om dessa hemska händelser och vilka konsekvenser de fick. Men boken handlar om ett mycket angeläget ämne och barndomsminnena är skrivna utifrån den lilla flickans synpunkt och både det och utdragen ur dagboken gör att berättelsen känns äkta, upprörande och rörande. Det blir personligt. Och boken innehåller händelser som är så fruktansvärda att det är svårt att förstå att det verkligen har hänt, även om vi vet att det inte är första gången i historien det sker och inte heller den sista. Det var människor som älskade och arbetade och tog hand om sina barn, och barn som lekte och studerade som blev utsatta för den här grymma behandlingen och det känns när jag läser. Dessutom gestaltas flyktingars situation, något som ständigt är aktuellt.

En bok som är värd att läsas.

Min mormor från Armenien av Anny Romand, Grate 2017. Översättning: Madeleine Gustafsson.

Maigret och lördagsklienten av Georges Simenon

Nu ska jag säga direkt att jag inte har läst romanen i den här utgåvan. Den är på väg ut ur vårt hem för vi har samma berättelse i en annan bok som innehåller fyra Maigrethistorier. Men den här blev bättre på bild, tyckte jag.

När kommissarie Maigret kommer hem från arbetet en lördag sitter en man och väntar på honom i vardagsrummet. Han berättar en sorglig historia om hur hans fru har ett förhållande med en av hans anställda. Älskaren har flyttat in i deras hem och till och med flyttat in i sovrummet. Mannen får sova på en tältsäng i matsalen. Nu säger han till Maigret att han är rädd för att han kommer att mörda sin fru.

Man ska inte avslöja för mycket om intrigen när det handlar om en deckare, men berättelsen är spännande till in i det sista. Simenon kunde skapa spänning och intresse och atmosfär i det gråa och också berätta något om mänskliga förhållanden. Jag rekommenderar boken, men var beredd på mycket fasta och stereotypa könsroller. Madame Maigret hjälper sin man av med rock, hatt och halsduk när han kommer hem. När han ska gå ut kommer hon med hans skor och hon frågar om hon ska ringa efter en taxi åt honom. I köket är det naturligtvis hon som huserar. Samtidigt har Simenon skapat en känsla av att kommissarie Maigrets äktenskap är harmoniskt – det raka motsatta till lördagsklientens. Om jag funderar längre kan jag hamna i slutsatsen att vad denna deckare säger mig är att om de traditionella könsrollerna bryts ner – då leder det till katastrof.

Utgåvan jag läste: 4 Maigret av Georges Simenon, Bonniers 1965. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Utgåvan på bilden: Maigret och lördagsklienten, Aldus/Bonniers 1969. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Nätternas gräs av Patrick Modiano

Berättaren Jean vandrar genom Paris och minns en kvinna som kallades Dannie som han kände en gång. Hon var gåtfull, han fick aldrig veta mycket om henne och efter ett tag försvann hon. När han kände henne rörde hon sig bland män som troligtvis var kriminella och kanske hade hon något att göra med frihetskampen i Marocko. Det här var fyrtio år sedan och Jean minns bara glimtvis det som hände då. Allt är vagt och nästan lite drömlikt.

Vi får inte veta särskilt mycket om Jean heller. Allt är som sagt vagt, som minnen. Nätternas gräs liknar på sätt och vis De dunkla butikernas gata som jag har skrivit om tidigare här på bloggen. Men i nätternas gräs vet Jean vad han heter och även om vi inte får veta hans bakgrund så vet han den själv. Båda romanerna handlar om minnen från förr när huvudpersonen var mycket yngre och i båda vandrar huvudpersonen omkring på Paris gator.

Nätternas gräs är en lugn roman. Lugn och vacker och grå och melankolisk. Jag känner hur mina minnen också undflyr mig och hur det är så mycket som jag har glömt. Kanske måste man uppskatta Modianos sätt att skriva för att tycka om den. Romanen har en alldeles speciell stämning som man inte hittar var som helst. En läsvärd bok.

Nätternas gräs av Patrick Modiano, Grate 2013. Översättning: Anna Säflund-Orstadius.

Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras

Det här är en kort roman, endast på 120 sidor. Kanske bör den kallas novella, alltså någonting mellan novell och roman? I alla fall är Monsieur Andesmas eftrmiddag en högst läsvärd historia som utspelas under en eftermiddag.

Herr Andesmas sitter på en höjd ovanför byn där han bor och väntar på en murarmästare och på sin dotter. Han har köpt huset på höjden till henne och han vill anlägga en terrass framför, just där han sitter. Nere i byn är det fest och herr Andesmas betraktar folklivet på torget.

Det händer inte så mycket i den här berättelsen – fast man kan också säga att det händer mycket och det som händer har delvis att göra med att herr Andesmas börjar inse det som han inte har sett, eller inte velat se. Hans dotter är navet i den här historien. Allt kretsar kring henne och hon är en person som bara omtalas. Hon uppenbarar sig inte fysiskt i berättelsen.

På omslagets baksida skriver förlaget om den lågintensiva stämning som finns i en del av Marguerite Duras berättelser. I den här skapar hon en tät stämning som nog kan kallas lågintensiv och som läsare förstår vi till slut händelsernas starka komplikationer. Men intensiteten i historien växer till att bli mycket stark, åtminstone hos kvinnan som herr Andesmas pratar med medan han väntar.

Monsieur Andesmas eftermiddag är en intressant berättelse med en ung vacker kvinna som katalysator. Jag frågar mig hur stor makt en vacker sjuttonåring har. Är den skenbar? Visst, männen vänder sig om och stannar upp. Men jag undrar.

Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras, Lind & Co 2018. Översättning: Peter Landelius.

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras

I franska Indokina år 1931 bor en ensamstående mor på en gård tillsammans med sina två halvvuxna barn. Odlingsmarken ligger allt för nära Stilla havet och risodlingarna översvämmas varje år. Modern är utsliten och bitter. Kolonialtjänstemännen är korrumperade. De säljer jordlotter som inte går att odla på. När bönderna har misslyckats tar tjänstemännen tillbaka marken efter några år och säljer den igen och stoppar pengar i egen ficka. Om man ska få en bra jordlott måste man muta dem.

De två barnen, Suzanne 16 år och Joseph 20 försöker skapa sig ett liv och vill bort från gården. Vilka möjligheter har de, utan utbildning och pengar? Suzanne måste kanske gifta sig om hon inte så småningom ska hamna på en bordell.

Marguerite Duras berättar både om relationerna i den lilla familjen och om situationen i franska Indokina i stort. Familjelivet är mästerligt gestaltat med modern som är mer eller mindre galen och de två ungdomarna som försöker klara sig både gentemot modern och omgivningen. Trots alla problem och moderns grymhet finns det stor kärlek mellan familjemedlemmarna. Duras skapar starka scener både när modern misshandlar dottern och när hon och barnen sitter och gapskrattar över sin omöjliga situation. Hur cyniskt de resonerar ibland säger mycket. Luras eller bli lurad.

Livet på slätten där familjen bor är hårt. Barnen dör som flugor och familjerna svälter. De fattiga av fransk ursprung har det lite bättre men det är stora klasskillnader i kolonin. Några är enormt rika medan andra står på ruinens brant. När Suzanne går omkring i kvarteren där de rika bor i en större stad märker hon tydligt att hon inte hör dit. Hennes klänning är fel, hennes hatt är fel, att hon vandrar på gatorna ensam är fel. Alla tittar på henne.

En fördämning mot Stilla havet är en mycket bra roman som är en stark upplevelse att läsa. Där finns sorg och vrede, humor och kärlek och en ung flickas första trevande steg mot självständighet i en nästan omöjlig värld. Berättelsen bygger på Marguerite Duras egna erfarenheter. Hon växte upp i franska Indokina.

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras, Modernista 2019. Översättning: Marianne Lindström.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta av Nina Bouraoui

Nina Bouraoui växte upp i Algeriet, men flyttade till Frankrike när hon var fjorton år. Hennes mamma kom från Frankrike och hennes pappa var algerier. Algeriet var under många år en fransk koloni. Erövringen startade på 1830-talet. Det förekom många uppror under årens lopp och år 1962 blev Algeriet självständigt efter mer än sju års krig.

Självständighetsrörelsen splittrades. Algeriet blev en diktatur. På 1990-talet hölls val där flera partier deltog och en del reformer för kvinnornas självständighet hade instiftats men det fanns en stark islamisk motreaktion.

Alla människor har av naturen ett behov av att veta handlar om att inte passa in. Nina Bouraouis mamma var fransyska och passade inte in i det Algeriska samhället. Det kunde vara farligt för en europeiskt klädd kvinna att röra sig utomhus. Pappan var algerier och passade inte in i det franska samhället. Nina Bouraouis morföräldrar föraktade honom och algerier blev och blir utsatta för diskriminering. Nina Bouraoui var dessutom annorlunda, inte som en flicka skulle vara. Främlingsskapet och diskrimineringen är ett starkt tema i boken.

Boken är upplagd i korta stycken, Minnas, Bli till och Få veta. Styckena med rubriken Minnas handlar om Bouraouis minnen från barndomen. Få veta handlar om sådant som den äldre generationen har berättat för henne. Bli till handlar om Bouraouis liv som ung i Paris när hon försöker hitta sin identitet som homosexuell. Hon skriver istället för att studera och tillbringar nätterna på Kat, en klubb för kvinnor.

De korta styckena med hopp i tiden gör att boken blir lite svår att läsa. Ändå blir det en gemensam fast splittrad bild jag får med mig efter läsningen. Splittringen finns både i bokens form och innehåll; algerisk, fransk, kvinna i ett manssamhälle, främlingsskap och diskriminering. Smärtsamma barndomsminnen och svårigheten att bejaka sin homosexualitet. I förhållandena mellan kvinnorna som besöker Kat finns både våldsamhet och underkastelse. Ett resultat av ett våldsamt samhälle?

Boken kräver en långsam och eftertänksam läsning. Den är sannerligen ingen bladvändare men väl värd att läsas.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Grate 2019. Översättning: Maria Björkman.