Etikett: Hyllvärmare2020

Gutenberggalaxens nova av Nina Burton

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

På 1400-talet utvecklade Johannes Gutenberg en metod att trycka böcker med lösa typer. Man hade tryckt böcker före det men då hade man tillverkat hela boksidor. Under århundradena hade också många böcker och skrifter kopierats, en mycket omständlig procedur. Gutenbergs metod där typerna kunde plockas om och användas till många olika böcker innebar som vi vet en revolution i boktryckarkonsten.

Erasmus av Rotterdam, som den här boken handlar om, föddes troligen 1466. Han utbildades inom den katolska kyrkan, blev en lärd humanist och författare och gjorde en stor insats för att gamla grekiska verk skulle tryckas. Erasmus reste till många orter i Europa för att komma åt gamla manuskript och kopior. En nackdel med kopiorna var naturligtvis att kopisterna ibland gjorde fel och de kunde föras vidare i nya kopior. Erasmus gav ut en ny översättning till latin av Nya testamentet och han såg mer vetenskapligt på texterna och hur de borde översättas än vad katolska kyrkan gjorde. Ända sedan 400-talet hade Versio Vulgata varit den katolska kyrkans auktoriserade översättning av Bibeln. Här kom nu nya tankar och ett annat sätt att se på texterna och det uppskattades inte av katolska kyrkan. Men Erasmus blev berömd och högt aktad och hans skrifter lästes av många. Han skrev ett häfte i samtalsform, Colloquia, som användes i latinundervisningen och det blev vida spritt och också Adagia där han hade samlat grekiska och latinska ordspråk. Mest känd är hans Dårskapens lov där han kritiserar katolska kyrkan genom satir och humor.

Gutenberggalaxens nova innehåller mycket. Vi får bland annat veta en del om hur kopierandet går till, om hur tryckerier startas på många ställen, om hur böcker sprids, om reformationen, om hur idéer bryts, om humanism och öppenhet och om dogmatism. Erasmus dog 1536 och hans levnadstid var dynamisk där handel, företagande och köpenskap utvecklades och en framgångsrik borgarklass fick mer och mer inflytande. Det var en stormig tid med krig och uppror. Vissa härskare anslöt sig till protestantismen och medan andra stannade kvar i katolicismen. Reformatorernas anhängare kunde storma kyrkor och förstöra helgonbilder och utsmyckning och bränna böcker som de ansåg förde fram en felaktig tro. Katolska kyrkan brände kättare och kunde också förstöra böcker. Erasmus bytte hemort många gånger för att klara sig undan förföljelse.

Nina Burton tar ett stort grepp i den här boken. Det är inte lätt att göra den rättvisa. Tiden, idéerna, om att kunna uttrycka sig, att hitta den rätta stilen. Men också sjukdomar, strapatsrika resor, vänskap och om hur Erasmus klädde sig för att klara den kalla årstiden när han skrev. Gutenberggalaxens nova har också en diger litteraturlista för den som vill läsa mer. Den är en mycket bra bok som jag är glad över att ha här hemma och som jag får lust att komma tillbaka till fler gånger.

Gutenberggalaxens nova av Nina Burton – En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Bonniers 2016.

Tysk höst av Stig Dagerman

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Under hösten 1946 reste Stig Dagerman till Tyskland för Expressens räkning. Han gjorde flera resor i landet i den amerikanska och den brittiska ockupationszonen. Tyskland var ju uppdelat av segrarmakterna på den tiden. Artiklarna skrev han när han hade kommit hem till Sverige. De infördes i Expressen och så småningom samlades de också i en bok.

Dagerman rapporterade från Hamburg och Ruhrområdet och Berlin där massor med byggnader, ja stora områden, hade bombats till ruiner. Det är skarpa, konkreta iakttagelser som Stig Dagerman, som den författare han är, förmår levandegöra så att läsningen blir mycket drabbande. Det är lätt att glömma andra världskrigets konsekvenser men genom Dagermans artiklar blir vi påminda. Här möter vi familjer som lever i källare där golvet täcks av vatten när det regnar och som svälter och fryser. Vi möter människor som evakuerades till Bayern för att komma undan bombningarna under kriget och som Bayern nu har utvisat. De fraktas i utdömda godsvagnar men när de kommer fram till sin forna hemstad vill myndigheterna där inte ta emot dem. Eller förmår kanske inte. Allt är så sönderslaget, raserat, förstört.

Jag minns när jag åkte bil med familjen som barn genom Tyskland till Nederländerna där vi skulle semestra. Det var i slutet av 1950-talet, alltså många år senare än 1946. Jag minns när vi for förbi Hamburg, alla ruinerna jag såg. Då hade de ännu inte kunnat bygga upp allting igen. Tysk höst är en viktig bok, en påminnelse om alla krigs konsekvenser och aktuell även idag. I slutet av boken finns lite fakta om hur artiklarna kom till och hur de togs emot. Dagerman gjorde även en del politiska bedömningar i sina artiklar och det fanns skilda åsikter om dem.

Tysk höst är en mycket bra bok. Det enda jag inte tycker om i den är Elfriede Jelineks förord. Det känns inte rätt med ett så snirkligt, snårigt förord till Stig Dagermans klara, tydliga, drabbande texter.

Tysk höst av stig Dagerman, Norsteds 2011.

Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Finistère är ett departement i Bretagne i Frankrike. Där har Bodil Malmsten bott i ett hus som hon har renoverat. Mycket arbete är nedlagt på huset och trädgården. Hon älskar sitt hus men nu ska hon flytta. Jag uppfattar att hon är tvungen att lämna sitt hus. Varför framkommer aldrig i boken, om det är av ekonomiska skäl eller andra. Men huset är sålt och hon har köpt en lägenhet i en stad nära Nantes vid Atlantkusten.

Boken handlar om sorg över att lämna, ilska över att ha blivit lurad vid köpet av lägenheten, om praktiska svårigheter, om hur svårt det är att skriva, om glädje över fjärilar, om mullvadshögar, om skrivandet av en erotisk roman – med mera. Korta kapitel och fragment, sorg, ilska och humor blandas. Det som driver framåt är att tiden närmar sig när hon ska flytta.

Det är svårt att skriva så mycket mer om den här boken. Den är en fristående fortsättning på Priset på vatten i Finistère och den är mycket personligt skriven på Bodil Malmstens vis. Jag kan tycka att det kanske är lite väl mycket tjat om den erotiska boken, men jag är glad över att vi hade den bland våra hyllvärmare. En läsvärd bok, helt enkelt.

Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten, Bonniers 2009.

De nakna och de döda av Norman Mailer

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

De nakna och de döda utspelas på ön Anopopei i Stilla havet under andra världskriget. Boken börjar med landsättning av 6 000 soldater på ön som är ockuperad av Japanerna. Ön Anopopei är fiktiv men berättelsen om kriget och soldaternas tillvaro på ön ska vara en realistisk skildring av hur Stillahavskriget kunde upplevas av de amerikanska soldaterna. Det finns ingen självklar huvudperson i De nakna och de döda. Framträdande karaktärer är männen i en jägarpluton och så General Cummings som leder det hela och hans adjutant löjtnant Hearst.

Männen i jägarplutonen är mycket olika men kommer alla från arbetarklassen eller medelklassen. Bland dem finns veteraner som har varit med ett tag såväl som soldater som gör sin första tjänstgöring. Några har familj hemma, andra inte. Där finns både en intellektuell och en slarver som inte vet särskilt mycket om världen. Några är judar och fördomarna mot dem är utbredda. Några är traumatiserade på grund av de strider de har varit med om. Alla är mer eller mindre rädda. Men sergeanten som leder plutonen är effektiv, stark och känslolös.

Så är de här männen alltså ihopfösta på ön. Deras tillvaro består av mycket väntan och mycket lossningsarbete och av att bygga en väg in i djungeln. Förnödenheter av olika slag och militär materiel skeppas kontinuerligt till ön. Det är alltför hett och ofta är det alltför blött. I djungeln luktar det unket och allting blir vått när de tar sig fram genom den. Dessutom finns rädslan för strid. Det är inte konstigt om olika konflikter uppstår.

Det är mycket väntan i soldaternas tillvaro men också strid och dödande och sorg när en kamrat dör. Det är likplundring. Det är skräckfyllda vaktpass. Det är en ständig rädsla för att japanska soldater ska finnas gömda i närheten och gå till anfall.

General Cummings är en framgångsrik general. Han är en maktmänniska som ständigt måste befästa sin makt genom att förnedra andra människor. Han menar att han måste skapa rädsla. Först då blir hans armé framgångsrik och effektiv. Norman Mailer har här skapat en slående kontrast mellan mannarnas ibland kaotiska och konfliktfyllda tillvaro och den beräknande generalen som har överblick. Nåja, hur bra denna överblick är beror på hur pass bra underrättelserapporter han har fått. Och som person har generalen sprickor. Han kan inte hantera sitt förhållande till sin adjutant.

Handlingen i romanen går långsamt framåt. Norman Mailer beskriver noggrant och detaljrikt, arbete, strid, svett och lukt, naturen och krigets vansinne. Genom det och personporträtten känner jag nästan att jag är där när jag läser. De nakna och de döda är en mycket innehållsrik roman och en bra krigsskildring. Norman Mailers berättelse omfattar både det lilla personliga och den stora bilden av kriget. De nakna och de döda är en spännande roman som jag rekommenderar.

De nakna och de döda av Norman Mailer, Natur och Kultur 1997. Översättning: Clas Brunius.

Romanen kom först ut 1948.

Om katter av Doris Lessing

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Doris Lessing hade levt med katter i många år när hon skrev de tre berättelserna som är samlade i den här boken. De är: Katter, Rufus – Berättelsen om en okuvlig katt och El Magnifico.

Berättelserna handlar om katter både på farmen i Sydrhodesia där Doris Lessing växte upp och om katter i London. De är från en tid när det inte var vanligt att kastrera katter och då p-piller för katter inte fanns, så det vimlar av kattungar och många av dem dödas. På farmen är katterna arbetande och de finns där för att döda råttor. Men de är också i viss mån sällskapsdjur även om de är skyggare för människor än stadskatterna och mestadels lever sitt eget liv. I staden är katterna sällskapsdjur och Doris Lessing har levt nära dem och berättar ingående om de olika katternas personligheter.

Det här är en mycket bra bok. Doris Lessing berättar knivskarpt och initierat och det märks att hon älskade katter. Det är ingen sötsliskig bok utan våld och död och svårigheter finns med. Skarpast tycker jag att partierna från Afrika är, men allt i den här boken är bra. Jag blir så imponerad av Doris Lessings språk och förmåga att gestalta och levandegöra. Hon har en stramhet i sitt sätt att skriva men saknar inte heller känslosamhet. En fin läsupplevelse.

Om katter av Doris Lessing, Forum 2006. Översättning: Harriet alfons och Jadwiga P. Westrup (Katter), Solveig Nellinge (Rufus) och Annika Preis (El Magnifico)

Nätternas gräs av Patrick Modiano

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Berättaren Jean vandrar genom Paris och minns en kvinna som kallades Dannie som han kände en gång. Hon var gåtfull, han fick aldrig veta mycket om henne och efter ett tag försvann hon. När han kände henne rörde hon sig bland män som troligtvis var kriminella och kanske hade hon något att göra med frihetskampen i Marocko. Det här var fyrtio år sedan och Jean minns bara glimtvis det som hände då. Allt är vagt och nästan lite drömlikt.

Vi får inte veta särskilt mycket om Jean heller. Allt är som sagt vagt, som minnen. Nätternas gräs liknar på sätt och vis De dunkla butikernas gata som jag har skrivit om tidigare här på bloggen. Men i nätternas gräs vet Jean vad han heter och även om vi inte får veta hans bakgrund så vet han den själv. Båda romanerna handlar om minnen från förr när huvudpersonen var mycket yngre och i båda vandrar huvudpersonen omkring på Paris gator.

Nätternas gräs är en lugn roman. Lugn och vacker och grå och melankolisk. Jag känner hur mina minnen också undflyr mig och hur det är så mycket som jag har glömt. Kanske måste man uppskatta Modianos sätt att skriva för att tycka om den. Romanen har en alldeles speciell stämning som man inte hittar var som helst. En läsvärd bok.

Nätternas gräs av Patrick Modiano, Grate 2013. Översättning: Anna Säflund-Orstadius.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

När Krista är barn blir hennes pappa anklagad för att ha mördat en kvinna som han har haft ett förhållande med. Han har varit mycket borta från sin familj med ursäkten att han har arbetat och Kristas föräldrars äktenskap har varit dåligt länge. När han blir anklagad för mordet måste han flytta hemifrån.

Kvinnan som blev mördad, Zoe Kruller, arbetade i glassbutiken när Krista var liten och hon tyckte om att köpa glass av henne. Sedan lämnade Zoe sin man som missbrukade alkohol och misshandlade henne. Hon började använda droger och försörjde sig som prostituerad. Hon hade en son, Aaron.

De bor alla i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna i nordöstra delen av staten New York. Staden var mer välmående förr. Många verksamheter har slagit igen och drogmissbruk, alkoholmissbruk och prostitution grasserar. Männen präglas av en hård mansroll och kvinnorna får manövrera utifrån den. Många tycker att det är Zoe Krullers eget fel att hon blev mördad. Hade hon inte bott i det där kyffet och varit prostituerad och använt droger hade mordet säkert inte skett.

Steg för steg får vi veta mer och mer om Krista, hennes familj och staden. Krista berättar och försöker minnas sin barndom och ungdom. Både hon och Aaron påverkas av mordet och det som händer sedan. Båda tror att den andres far är den skyldige. Krista dras till huset där det skedde. Hon håller koll på Aaron och följer efter honom. Aaron kan inte sluta tänka på Krista.

Joyce Carol Oates har skrivit ett mörkt drama som insiktsfullt behandlar Kristas kärlek till en far som bara förmår att bry sig om sig själv. Krista har svårt att komma överens med både sin mor och son bror. I Kristas liv finns inget harmoni. Allt faller sönder.

Jag tycker att romanen är mycket intressant ur kvinna-man-perspektiv. Alla förlorar, också männen. Kristas far utvecklas från en kompetent man till en havererad ruin av sitt forna jag. Boken är spännande och rörande. Oates målar upp starka scener. Jag lever med i det som händer Krista och jag ser den risiga, sönderfallande staden framför mig. Lilla himlafågel är en bra roman som jag rekommenderar.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Pojken Axel och hans morfar, det är vad den här romanen handlar om. Axels mormor är också med och Axels mamma, men morfar tar upp den största platsen. I periferin finns också en annan mycket betydelsefull man, Axels frånvarande far.

Den vuxne Axel minns sin barndom, hur han periodvis var med sin mormor och morfar när hans mamma var bortrest på jobb. Den vuxne mannen framkallar sina minnen, hur det kändes att sova hos mormor och morfar när han var liten och hur det såg ut i deras lägenhet. Hur han var med morföräldrarna på pensionat om sommaren. Hur han och morfar brukade promenera till kyrkogården.

I familjen förtigs mycket. Man pratar inte om varför Axels pappa är borta. Han är lite diffust bortrest. När hans föräldrar skiljs pratar man inte med Axel om det. Antagligen tänker de vuxna att det är bäst för pojken att inte göra det. Det finns ingen illvillighet och elakhet mot Axel hos de tre vuxna som tar hand om honom, mamman, morfadern och mormodern, bara omtanke, men det där stora outsagda blir mycket smärtsamt för pojken.

Författaren berättar så att jag känner igen mig som människa. Axel berättar inte heller allt för de vuxna, det kan röra sig om detaljer och det kan röra sig om skräck som han håller för sig själv. Ibland skäms han för något han gjort. Ibland skäms han för sin morfar som börjar bete sig underligt.

Romanen handlar om minnen, om trygghet och om otrygghet. Axel förlorar sin far. Det är mörkt, hårt och smärtsamt. Gradvis förlorar han också sin morfar som börjar bli dement. Samtidigt finns en stark överlevnadskraft. Porträttet av morfadern och mormodern är mycket kärleksfullt och historien är berättad på ett enkelt och rakt sätt som känns som om det kommer både inifrån pojken och den vuxne Axel. Samtidigt finns där poesi. Medan tiden tänker på annat är en fin barndomsskildring som jag rekommenderar.

Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström, Gedins 1992

Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Åsne Seierstad kom till Kabul med Norra alliansen när talibanerna föll i oktober 2001. Där, i en bokhandel vars hyllor bågnade av böcker på många språk, träffade hon bokhandlaren som hon i den här boken kallar Sultan Kahn. Hon bad att få leva med hans familj för att sedan kunna skriva en bok. Hon var välkommen att bo hos bokhandlaren och hans stora familj och flyttade in där. Kvinnor har en mycket underordnad ställning i Afghanistan men Åsne Seierstad hade som västerländsk kvinna en annan status och kunde umgås både med männen och kvinnorna.

En stor del av boken handlar om Sultan Kahns kamp för yttrandefriheten och hans verksamhet som bokhandlare. Han har suttit i fängelse på grund av sin verksamhet och levt i landsflykt i Pakistan. Vi får också läsa om hur talibanerna förstörde böcker och bilder på levande väsen för sådana fick inte förekomma. Sultan Kahn var en betydande affärsman och hade flera bokhandlar. Piratutgåvor av alla möjliga böcker var vanligt och dessa trycktes i Pakistan.

Men den största delen av boken handlar ändå om familjens liv och kvinnornas situation. Allt är levande beskrivet och boken blir på så sätt ett viktigt vittnesbörd om hur förhållandena var i Kabul i början på 2000-talet.

Det är Sultan Kahn som bestämmer och hans ord är lag. Nästan inget kan företas utan att han har bestämt att så ska ske. Hans söner måste göra som han säger och flera av dem får slava i bokhandlarna istället för att vidareutbilda sig. Kvinnorna har inte mycket att säga till om och också det faktum att de nästan inte kan göra någonting utan att dra skam över sig och familjen begränsar deras tillvaro till något som vi skulle känna vara ett fängelse. Ändå finns exempel på kvinnor som på alla sätt och vis försöker få möjlighet att arbeta och att studera.

Boken är bra skriven, lättläst och spännande. Den är en dokumentärroman. Men det finns några problem med den här romanen. Den är till synes mycket dokumentär men också litterär. Åsne Seierstad går in i många av personerna och skildrar hur de tänker och känner. Även om författaren gör sitt bästa för att vara trogen mot det hon får veta kommer ändå författarens skapande att göra att det blir något annat. Några av familjemedlemmarna kan prata engelska och dem har väl författaren kunnat prata med, men de flesta måste hon ha pratat med genom tolk. Kanske har tolken varit någon av de engelskkunniga. Kanske har de berättat i andra hand om andra familjemedlemmar? Ändå berättar hon tvärsäkert i romanen om vad människorna upplever och tänker och känner. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara om en författare flyttade in hos oss och sedan skrev en roman om oss som innehöll många personliga och även pinsamma detaljer och där många människor lätt kunde förstå vilka hon skrev om. Hur skulle jag känna mig då?

Bokhandlaren stämde också Åsne Seierstad och krävde skadestånd för den skada som han ansåg att han och hans familj hade lidit och 2010 dömde Oslo tingsrätt Åsne Seierstad att betala 125 000 till bokhandlarens fru, Suraia Rais, för att Seierstad hade kränkt hennes privatliv.

Jag känner mig kluven. bokhandlaren i Kabul är en bra roman om ett angeläget ämne men är det etiskt riktigt att använda sig av människor på det här viset?

Bokhandlaren i Kabul – ett familjedrama av Åsne Seierstad, Pan 2003. Översättning: Jan Stolpe.

Flickor av Stig Claesson

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Håkansson och hans vän är på järnvägsstationen i Falköping en söndagsmorgon och väntar på tåget. De sitter i serveringen, betjänade av servitrisen Edith. Håkansson och hans vän talar om flickor som de har känt tidigare i livet. Det blir inga riktiga berättelser om flickorna utan mest ett tradigt samtal som går runt, runt. Ibland när jag läser känner jag att jamen nu, nu blir det bättre, nu får det lite tyngd. Edith kommer också med en del bra inpass. Men så börjar snart det tjatiga igen.

Jag vet inte. Kanske ville författaren gestalta två inte helt unga mäns tjat? Hur tråkigt det kan vara att sitta i Falköping mellan två tåg? Antagligen är det meningen att det ska vara lite roligt. Att den som läser ska le lite. Men humor är svårt. Det som den ena skrattar åt tycker den andra bara är platt. Jag faller i alla fall inte för den här boken. Jag har inte läst mycket av Stig Claesson men det jag har läst var bättre än detta.

Flickor av Stig Claesson, Bonniers 1979.