Vietnam – Mösstanten

När han var arton går gick Quan med i den Nordvietnamesiska armén. Sedan dess har det gått tio år. Han var ung och entusiastisk men nu är alla illusioner borta. Kriget har brutit ner folket.

Duong Thu Huong tjänstgjorde själv många år i Norvietnams militära styrkor under kriget mot USA och Sydvietnam. I sin roman skriver hon om svältande och sjuka soldater och om hur allt dödande har påverkat dem. Hon skriver också om skillnaden mellan de idealistiska tankarna de hade från början och den krassa verkligheten. Korruption och cynism finns i Nordvietnam och man får anpassa sig efter de styrandes order. Befolkningen och soldaterna blir utsatta för napalmanfall och otaliga dör.

Det som är så bra med den här boken är att jag tror att Duong Thu Huong vet vad hon talar om. Den naiva bilden av Nordvietnam och FNL:s och Nordvietnams styrkor som jag hade som ung har jag för länge sedan lagt bakom mig men här smulas den sönder till stoft. Människorna i boken är människor och inte heroiska figurer. Författaren beskriver noggrant vad Quong är med om och hur det känns att besöka sin hemby efter många år i fält. Boken slutar där Sympatisören börjar. Saigon faller men här får vi se händelserna från den andra sidan och det är inga tjusiga bilder som författaren ger oss av de segrande styrkorna från norr.

Roman utan namn är en bra, mänsklig bok om en omänsklig tid. Där finns kärlek, eller försök till kärlek, vänskap, galenskap och cynism. Romanen ställer frågan om allt detta lidande var värt segern. Den ger mig mycket att fundera på och jag rekommenderar den.

Roman utan namn av Duong Thu Huong, Tranan 2019. Översättning: Tobias Theander.

Jag är en spion, en mullvad, en agent, en man med två ansikten. Så börjar sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Jaget i romanen är alltså mullvad, agent för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten. Det här greppet gör att författaren kan belysa situationen vid Saigons fall och åren efteråt från två sidor, men konklusionen blir ändå att ingendera sidan har rätt utan jaget förordar en tredje mer demokratisk väg.

Berättelsen börjar med en kaotisk flykt från Saigon som strax ska falla. Styrkorna från norr är på väg att inta staden. Romanens jag, mullvaden, som i hemlighet har arbetat för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten och i förlängningen med CAI, flyr och och hamnar så småningom i USA. Där har han fortfarande tät kontakt med Generalen som var hans chef i Sydvietnam samtidigt som han rapporterar till sin kontakt i Socialistiska republiken Vietnams underrättelsetjänst om Generalens förberedelse för att åter ta upp striden i Vietnam.

Jag säger inte mer om intrigen. Det kan förstöra spänningen. Men det här är inte bara en spännande spionroman. Det är en satirisk berättelse, stundvis rolig och stundvis våldsamt upprörande. Vi får ta del av spionorganisationernas förhörsmetoder, av korruption och tortyr och av mord som utförs efter grundlösa anklagelser.

Vietnameser betraktas inte som riktiga människor av Amerikanarna. De kan aldrig få samma status som en kaukasier. Generalen kan aldrig få samma rikedom och makt i exilen. Romanens jag är halvblod. Han är son till en vietnameisk kvinna och en katolsk präst. Därför blir han mobbad och föraktad under sin uppväxt. Ett halvblod är ingenting, inte vietnames och inte amerikan. Han jobbar åt ena sidan, men också åt den andra. Han förhör fångar och utför mord, men han mår illa när han gör det och han råkar ut för samma metoder som han själv har praktiserat.

Romanen blir en anklagelse mot kolonialismen och imperialismen och mot det kommunistiska Nordvietnam. Berättelsens jag och hans vänner var idealister från början. Sedan maldes idealismen ner av brutalitet och maktkamp.

Ibland har jag svårt för vissa av författarens humoristiska formuleringar men på det hela taget är Sympatisören är en levande och spännande, satirisk och rolig och hemsk berättelse som jag rekommenderar.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen, Tranan 2018. Översättning: Hans Berggren.