Nikita är en ung kille som bor i St Petersburg. Han är bög och vi får uppleva vad som händer honom och de andra som ingår i hans gäng. Det är mycket alkohol och festande, det är gayklubbar, Nikitas mor som bor utanför staden, hans arbete som biografmaskinist och hans kontakt med den mer välbeställda och intellektuella familjen som tog hand om honom när hans far hade gått bort.

Absolut noll är en dramatisk berättelse där det händer en hel del. Det är ett supande utan like, det är poliser som tar undan delar av knarkbeslag för att tjäna pengar, över huvud taget ett hårt och mycket godtyckligt samhälle där du inte kan vara säker på vad som händer härnäst. Där finns rikedom och stor fattigdom. De homosexuellas situation är svår. Ja, det finns gayklubbar, men ute på gatorna kan livet vara farligt. Polisen är fullständigt korrumperad och tar in bögar ibland och behandlar dem mycket illa på polisstationen. Som tur är, kan man tro, visar sig en av poliserna vara en gammal skolkamrat till Nikita och han räddar honom och hans vänner i en mycket besvärlig situation. Men den bekantskapen leder till något ännu värre.

Jag vet inte alls hur det var i St Petersburg på 2010-talet, men berättelsen och människorna i boken verkar mycket trovärdiga. Anna Fock har skapat människor och inte figurer och jag känner med Nikita när jag läser och undrar hur det ska gå för honom. Det enda som inte känns trovärdigt är bokens slut, men det må vara hänt. Staden och miljön är också fint skildrade med reservation för att jag aldrig har varit där. Men det känns äkta. En bra debut, med andra ord och Anna Fock fick också både Katapultpriset och Borås tidnings debutantpris.

Absolut noll av Anna Fock, Ersatz 2013.

Johan är inte längre ung. Vid 54 års ålder tar han ledigt från sitt arbete för att skriva en roman. Han har länge velat bli författare och efter att han ärvt lite pengar efter sin mormor får han tre månader till skrivandet. Men det blir ingenting. Han sitter vid skärmen och inget blir skrivet. Istället surfar han på nätet. Han vill åstadkomma något som ger avtryck, något som höjer sig över det mesta, men han har skrivkramp och blir alltmer desperat. Han har levt i 54 år och livet tuffar på, arbete, handla mat, laga mat och städa, motionera lite. Det är grått och obetydligt. Dottern har flyttat hemifrån och han och hans fru pratar aldrig med varandra. Hon dansar argentinsk tango och är borta nästan jämt.

Det här låte inte särskilt kul men Tango för en är en ganska rolig bok. Jag uppfattar att den är skriven i Johans anda och han framstår för mig som tämligen omogen och självupptagen. Han genomgår en kris nu när han är över femtio och trasslar till det för sig ordentligt. Det som händer och det han gör är förankrat i en verklighet i Vasastan i Stockholm bland människor med intellektuella yrken. Men samtidigt är berättelsen inte helt verklig. Romanens verklighet är uppskruvad och allt berättas från Johans synpunkt. Men fast det som händer i romanen är drastiskt och inte alltid realistiskt och Johan beter sig idiotiskt ibland kan nog många av oss känna igen sig här och där.

Tango för en är underhållande och drastisk roman som också innehåller tankar om livet och vad som egentligen betyder något för oss även om den inte är djuplodande. Jag kan reagera över det orealistiska ibland, men det är ju Johan som berättar. Det är han som väljer vad som ska finnas med i historien. Under läsningen har jag ibland undrat just hur författaren ska få ihop det på slutet och och när jag kommer dit visar det sig att hon vrider till det men en oväntad sväng och knyter ihop påsen.

Tango för en av Gabriella Berggren, Viréns förlag 2022.

Tess har kommit tillbaka till orten där hon växte upp. Hon har parkerat husbilen på tomten där barndomshemmet stod. Det brann upp för ett par år sedan. I Grannhuset bor Pelle som tog hand om henne ibland när hon var barn. Han är i dålig kondition, han har kol. Han röker och stickar och bjuder på hembränt. Han går mot döden.

Tess är inte som folk är mest och det som har hänt i byn tidigare är inte alldagliga händelser. Det står klart ganska snart under läsningen. Tonen är uppskruvad fast det inte händer så mycket i början och det finns en hotfull underton. Som läsare känner jag att något kommer att hända. Boken är alltså spännande eftersom mer och mer kommer fram efter hand, både vad som har hänt och hurdan Tess är. Jag vet inte hur mycket jag ska berätta för att inte förstöra läsupplevelsen, men Tess har ett hemskt arv och har haft en destruktiv barndom. Det är hon som är romanens berättare och vi får uppleva allt inifrån henne. Det är hennes logik och känslor och tänkande som styr.

Samtidigt kommer miljön fram, en by vid sidan om där det ändå har skett förändringar sedan Tess gav sig iväg därifrån. Det finns inget som är vackert i den här berättelsen, fast det säkert också är vackert på sina håll i byn och i trakten. Hos Tess finns desperation och en oförmåga att på allvar bry sig om någon annan än sig själv.

Det låter som om det är ytterst plågsamt att läsa den här romanen, men det är ändå inte riktigt så. Jag lämnar den inte lugn och harmonisk men den är som sagt spännande och jag tycker att författaren berättar bra genom Tess. Det kan inte vara lätt att skapa en så pass trovärdig berättelse inifrån en människa som Tess. Vaken är en bra debut och jag är nyfiken på vad som kan komma härnäst från Mimmi Jensen Gellerhed.

Vaken av Mimmi Jensen Gellerhed, Bonniers 2022.

Agnes är gift med Martin och de har två barn. De bor i ett fint hus i ett fint område, men huset är skrivet på Martin. Det är han som tjänar mycket pengar. Det är han som står för familjens standard. Agnes var hemma med barnen när de var mindre och nu arbetar hon på ett bokförlag.

Agnes har en trasig barndom bakom sig. Det är nu hon har fått trygghet. Men har hon fått det? Hon är beroende av sin man ekonomisk och hon är rädd för att hamna i ett lika fattigt liv som när hon växte upp. Dessutom är hennes man alldeles för intresserad av tonårsflickor.

Nina De Geer tar upp ett viktigt tema i den här romanen. Det handlar om utnyttjande av svaga unga personer och att det är familjefäder som gör det, män med hög utbildning och bra ekonomi. Det här är ett svårt tema men Nina De Geer gör det bra. Hon har skapat levande människor och Agnes har sannerligen sina fel och brister, men som läsare förstår man varför. När jag läste boken kände jag hennes osäkerhet. Hennes man, Martin, är också komplex. Han ställer upp för sin familj. Han bryr sig om sina barn och sin fru och tar del i hushållsarbetet.

Nina De Geer skapar atmosfär. Hon vrider till handlingen så att det stundvis känns klaustrofobiskt. Agnes sitter i en psykologisk rävsax och som läsare känner jag med henne. Stämningen blir delvis thrillerartad. Men Sommarsorger är ingen thriller. Anledningen till att det blir spännande är att här finns komplexitet och människokännedom. Sommarsorger är en spännande, otäck, och mänsklig roman med den vackra vårgrönskan och sommaren som fond. Människorna har kroppar och känslor, växterna växer och allt känns som om det kunde ha hänt utom möjligen några oväntade händelser på slutet. Mer om handlingen vill jag inte avslöja här. Läs boken. Det är den värd.

Sommarsorger av Nina De Geer, Ordfront 2022. Det är Nina De Geers romandebut.

Fotografen Johanna Hall ärver sin farbror Jacobs lägenhet. Där finns också en dagbok skriven i chiffer och några gamla fotografier. Johanna Hall funderar över farbroderns kvarlåtenskap. År 1905 hade den sextonårige Jacob blivit skickad av sin far till London men han har aldrig berättat om den tiden. För att få veta mer reser Johanna Hall till London.

Här finns alltså ett mysterium och så småningom avslöjas att Johanna Halls farbror kom i kontakt med en obehaglig kriminell verksamhet under sin tid där. Berättelsen rör sig i två tidsplan, ett nu där vi får veta mer om Johanna Hall och hennes efterforskningar, och tiden omkring 1905 då vi får veta mer om farbroderns liv i London. Hans tid där ligger ju före första världskriget men även då hade många mist famlijemedlemmar i krig och sjukdomar och spiritism och seanser spelar viss roll i berättelsen, så inte bara att det finns ett mysterium utan också andeskådandet gör att romanen delvis får en mystisk stämning.

Johanna Hall är ensamstående och har flackat runt jorden och arbetat på många platser. Jag ser henne som lite rotkös och att undersökandet av farbroderns liv är ett sökande efter hennes rötter. Det är farbrodern hon har haft mest kontakt med i sin familj. Båda tidsplanen i romanen känns handfasta och äkta och miljön och stämningar är fint beskrivna. Eva-Marie Liffner måste ha gjort grundlig research och fotograferandets teknik och metoder verkar mycket vederhäftigt gestaltade.

Camera är ingen spänningsbok. Den är ganska långsam och vi får sannerligen inte veta allt. Johanna Hall får fram brottstycken av det som har hänt och brottstycken av henne själv kommer läsaren till del. På sätt och vis handlar Camera om att famla sig fram till en fast grund i tillvaron, en fast grund som kanske inte finns. Men boken är spännande att läsa. Att mer och mer uppdagas om vad som hände i London gör att jag hela tiden vill gå vidare. Samtidigt har jag funderingar och föreställningar om vad som kan ha hänt.

Camera är en fin debutbok som jag rekommenderar.

Camera av Eva-Marie Liffner, Natur & Kultur 2001.