Norrtullsligan av Elin Wägner

Den utgåva av Norrtullsligan som nyligen har kommit ut fanns inte inne på biblioteket, men i magasinet fanns denna bok så då lånade jag den istället. Det är alltså Norrtullsligan jag har läst nu. Pennskaftet har jag läst tidigare.

Norrtullsligan handlar om Pegg, en ung kvinna som tar tjänst som kontorist i Stockholm i början av 1900-talet. De kvinnliga kontoristerna hade usla löner. Helst ville arbetsgivarna ha flickor som bodde kvar hemma hos sina föräldrar och fick största delen av sin försörjning därifrån. Pegg bosätter sig i ett hyresrum som hon delar med en annan kontorist. I lägenheten bor fler kvinnliga kontorister. De är fattiga, allihop och de hjälper varandra och delar på den mat och det kaffe och fotogen som de som för tillfället har pengar har införskaffat.

Det är Pegg som berättar om sina erfarenheter och hon gör det med humor och med fart. Romanen är inte lång men det händer mycket innan den är slut. Det hindrar inte att den är full av allvar. Det är inte bara fattigdom som de unga kvinnorna har att tampas med. Där är chefen som använder sin makt för att utnyttja söta kontorsflickor, där är hårt arbete, dålig mat på grund av penningbrist, och även sjukdom. Kontorsflickorna skulle behöva både en stark fackförening, en Meetoo-kampanj och rösträtt för att få igenom vettiga lagar. Men allt detta ligger långt fram i tiden.

Arbetande kvinnor hade förkommit förr i litteraturen. Där finns massor med pigor till exempel, men mest bara som bifigurer. Här är det fattiga kontorister som har huvudrollen och romanen är berättad helt utifrån deras synvinkel. Norrtullsligan är sannerligen värd att läsas än idag och mycket i den känns aktuellt.

Norrtullsligan av Elin Wägner ur Valda skrifter, Bonniers 1950.

Den första utgåvan av Norrtullsligan kom 1908, men först som följetong i Dagens nyheter 1907.

Åke och hans värld av Bertil Malmberg

Åke och hans värld publicerades ursprungligen 1924, alltså för nästan hundra år sedan. Det är en självbiografisk roman om pojken Åke som är i förskoleåldern. Han växer upp i en liten norrländsk stad och hans far är doktor.

Åkes familj och släkt tillhör alltså de bättre bemedlade i staden. Somrarna tillbringar Åke på landet hos släktingar. Han är trygg i familjen, känslan av hans förhållande till sina föräldrar liknar lite hur det kan vara hos Astrid Lindgren, fast Åke och hans värld är skriven för vuxna.

Men det finns många faror och obegripliga företeelser i världen utanför familjen. Boken är skriven utifrån Åkes synvinkel. Den är inte en sammanhängande berättelse, utan glimtar ur Åkes liv. Sådana händelser som biter sig fast och som man minns som vuxen. Därför berättar författaren om hur Åke ser på världen och upplever den som en vuxens minnen, de minnen som den vuxne vill förmedla till omvärlden.

Åke och hans värld är en ganska charmig bok, med ett visst djup. Den innehåller både dråpliga händelser och lite otroliga och vissa kapitel sätter igång både fantasi och funderingar hos mig som läsare.

Boken är illustrerad av Adolf Hallman och känslan för mig som läsare blir charm, allvar, humor och lite hjärteknip. Åkes naturligtvis begränsade syn på världen, beroende på hans ålder, tiden som är slutet av 1800-talet och samhällsklassen han kommer ifrån, präglar berättelsen. Naturligtvis finns formuleringar och epitet som vi inte skulle använda idag om olika folkslag och länder. Men det hindrar inte att jag rekommenderar boken. Kanske behöver du ett avbrott från din vanliga lektyr?

Åke och hans värld av Bertil Malmberg, Bonniers 1955. Illustratör: Adolf Hallman.

Imago av Eva-Marie Liffner

Julen är slut och Mösstanten är igång igen. Hoppas att ni alla har haft en bra jul och är redo att ta nya tag 2022.

Men nu till Imago av Eva-Marie Liffner:

Det är år 2000. Esmé städar på den historiska institutionen på Köpenhamns universitet. Men hon forskar också på sitt eget sätt. Hon stannar hela natten och rotar och undersöker i professor Rosens kontorsrum och läser och studerar. En natt finns där en kartong med dokument från Tyskland. De handlar om ett likfynd i en mosse i södra Jylland 1938. Esmé tar med sig dessa dokument hem för att ta reda på mer.

Esmé är en ensam människa som har lite svårt med sociala kontakter. Hon är tuff, faktiskt har hennes berättande en lite hårdkokt stil. Inte så att hon råkar i slagsmål men hennes berättande är lite lakoniskt med svart humor och hon följer inte alltid lagen. Hon är gestaltad så att jag känner med henne och vill att det ska gå bra för henne.

År 2000 är ett tidsplan i romanen. År 1938 är ett annat. Men det finns också ett tredje tidsplan och det är tiden för de Schleswig-Holsteinska krigen, främst det andra kriget 1864. Esmé berättar från 2000-talet och de andra tidsplanen berättas av författarrösten. Det innebär att den här romanen innehåller mycket. Från atmosfären i Köpenhamn på 2000-talet till det hemska slaget vid Dybbøl 1864 till judar som flyr Tyskland in i Danmark på 1930-talet. Allt är skrivet på ett trovärdigt sätt, möjligen med undantag av Esmés handlingar.

Men Imago är spännande att läsa. Det finns gåtor och mystiska händelser som jag som läsare vill ha svaret på. Romanen är också underhållande med humor samtidigt som den är djupt allvarlig. Kriget 1864 innebar stor slakt och det var fattiga soldater i olika åldrar som led och dödades. Situationen i Tyskland och Danmark 1938 innebar fara och hot.

I början av romanen finns ett citat från en latinsk ordbok om ordet imago. Det kan betyda mycket, bland annat skuggbild, vålnad, bild, liknelse, jämförelse och i den här romanen kommer bilder från historien fram. Fast de historiska händelserna är konkret skrivna med lukter och stanker och skräck och oro är de ändå små utsnitt, historiska bilder som kommer till oss och som författaren har fabulerat fram ur historiska fakta. Vill vi veta mer får vi söka någon annanstans.

Imago av Eva-Marie Liffner, Natur och Kultur 2003.

Röd jul – novell av Klas Östergren

Yllepläd över benen och julnovell – precis som det ska vara så här i december, och idag är det redan Lucia.

Den första novellen jag har läst ur Klas Östergrens nya julnovellsamling är Röd jul. Att jag valde den som den första beror nog på att jag själv har varit röd en gång i tiden. Jag tänker mig att den här novellen handlar om händelser dagen före julafton någon gång på 1970-talet. Berättelsen börjar så här:

Efter en lång kväll på krogen häftade jag i skuld till en granhandlare. Det här var när man kunde gå ut på kvällen utan pengar, alltid fanns det någon som var vid kassa. Nu blev det Argus, en man som alltså sålde granar på Strandvägen och som fått sitt namn för att han ofta var arg, men också för att han hade en vaken blick.

Berättaren har alltså en skuld att betala till granhandlaren och därför hjälper han honom att sälja granar. Försäljningen har inte gått bra tidigare. Alla andra gransäljare hävdar att de säljer skärgårdsgranar och dem köper människorna på Östermalm gärna. Argus, däremot, säljer danska granar och det är svårt att bli av med dem. Men nu ska han få hjälp av berättaren.

Dagen efter inställde jag mig, motvilligt, iförd långkalsonger, två par byxor, lottapäls och krimmertova. Argus hade en termos med kaffegök. Hans granar såg ut som vilka granar som helst och jag stuvade om partiet så att det skulle se nytt ut och började ropa ”Skärgårdsgranar!” åt folk.

Och se där, snart var skulden betald.

Det händer en hel del mer i den här berättelsen, men det får du veta först när du läser den. Novellen är skriven som ett kåseri med en lite allvarlig underton. Inte så dum att läsa så här års.

Röd jul – novell av Klas Östergren ur samlingen Julrevy i Jonsered och andra berättelser, Polaris 2021.

Röd jul har tidigare varit publicerad i Dagens Nyheter 1996 och den är också filmatiserad av SVT.

Bröllopsbesvär av Stig Dagerman

Bonddottern Hildur ska gifta sig med slaktare Westlund. Egentligen älskar hon en annan, men han är fattig och har farit iväg på beredskapsarbete. Berättelsen utspelas under dagen för bröllopet i en by på landet. Den är mer en kollektivroman än en berättelse om en enskild person. Där finns många personer, Hildurs familj, drängar och pigor, slaktare Westlund och en konkurrerande slaktare, en familj i närheten som är småkriminell och där föräldrarna är alkoholberoende, luffare och bröllopsgäster från staden.

Romanen är skriven i talspråksaktig, dialektaktig stil utom när det handlar om kvinnan från staden. Det är levande och där är många människoöden. Det är många som det är synd om. Där är mycket sorg och besvikelse och mycket realistiskt tänkande. Man får anpassa sig till den krassa verkligheten och göra det bästa valet – inte det man helst vill, men det som fungerar.

Berättelsen är burlesk och stundvis komisk. Det händer massor under denna bröllopsdag, men romanen är skriven så att jag nära på kan tro att det är sant. Så här var det. Nästan. Samtidigt som där finns humor och spektakulära händelser är den hjärteknipande. Jag känner starkt med en del personer i romanen. På så vis har den stort djup och är mycket mänsklig. Bröllopsbesvär är inte det bästa jag har läst, men absolut läsvärd. En modern klassiker som jag är glad att jag har läst. Den är också filmatiserad.

Bröllopsbesvär är Stig Dagermans sista roman och den kom ursprungligen ut 1949 så det är i den tiden händelserna i romanen utspelas.

Bröllopsbesvär av Stig Dagerman, PAN Norstedts 1991.

En liten bok om ondska av Ann Heberlein

Den här boken kom 2010 och det talades en hel del om den men jag läste den aldrig då, antagligen på grund av innehållet. Ondska är inget jag gärna tänker på och alla hemskheter och mord och övergrepp som sker är inget jag vill tänka på jämt och ständigt. Men i år har jag med En liten bok om ondska i den hög hyllvärmare som jag läser, så nu är boken äntligen läst.

An Heberlein tar här upp folkmord, våldtäkter och misshandlade barn, bland annat, och det är såväl det mer organiserade och institutionaliserade våldet som sker under krig som den ensamme seriemördaren och våldsdåd som kanske vem som helst kan begå i vissa situationer. Hon resonerar om ansvaret för våldet, om alla som tittar bort och om vad ondska är och om den finns i oss alla. Hon tar upp vad olika tänkare och filosofer har ansett om ondska.

Ann Heberlein anser inte att ondska är en kraft som finns i världen, det som har blivit framställt som djävulen. Hon menar att ondskan finns i onda handlingar och det tycker jag är ett rimligt sätt att resonera. Hon tar upp många exempel, vardagliga som spektakulära. Utvecklingen av gängvåld som har skett de senaste åren finns av naturliga skäl inte med i boken, men resonemangen i boken är viktiga att fundera över och kan ge en ingång till en diskussion om det våld som sker idag.

Mycket som har hänt under historien och mycket som sker idag kan upplevas som obegripligt. Hur kan människor mörda grannar som de tidigare har levt fredligt med? Hur kan människor tortera andra? Det finns mycket att tänka på, och det är inte lätt att förstå. Hjärnforskning kan ge vissa svar, men hur helt vanliga människor dras med, väljer att titta bort och till och med delta är svårt att greppa. Och hur är det med mig själv? Hur ofta tittar jag bort och hur skulle jag själv agera om jag levde under tredje rikets tid? Det finns mycket att hämta i den här boken.

En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bonniers 2010.

Europa av Maxim Grigoriev

Nikita reste med en ungdomsgrupp till Paris när han var fjorton år och plötsligt bestämde han sig för att stanna där. När många år har gått och han är en medelålders man och boende i Bryssel får han ett telefonsamtal från en advokat. Han har ärvt en lägenhet i Nice och när han reser dit kommer minnena tillbaka. Ägaren till lägenheten var Nina, en kvinna som tog hand om honom när han som tonåring levde på gatan i Paris.

Romanen skildrar tre generationer ryska emigranter i Frankrike, från de som flydde undan bolsjevikernas revolution till de som kom till Frankrike efter att järnridån föll. Den handlar om minnen, om svårigheten att finna sig tillrätta i det nya livet och om olika kulturer. Grigorievs roman har en mörk ton. Nikita är rent konkret hemlös i början av sin vistelse i Paris och han är hela tiden hemlös i sitt sinne. Han hör inte till något, han är som en ensam planet fast han naturligtvis har samröre med andra människor. Han har valt att bryta med landet där han växte upp. Många har kommit före honom därför att de måste. Många av dem var intellektuella och/eller rika människor i toppen av samhället och i Frankrike måste många av dem försörja sig genom manuellt arbete.

Europa är en mycket intellektuell roman. Där finns många samtal och utläggningar om litteratur och filosofi. Den var lite besvärlig att läsa, full av filosofiska ord och författarnamn. Sådant kan jag reta mig på ibland, men här känns det inte det minsta påklistrat. Det känns rätt. Och samtidigt som romanen har allt detta och många resonemang om vad det innebär att vara emigrant, om hur det franska samhället är och om ryssar så finns där en mycket påtaglig fysisk närvaro. Där finns kroppar, lukter, gator, kyla, ett mögligt badrum och medelhavet utanför lägenheten i Nice med sina färgskiftningar. Miljöerna är gestaltade så att jag känner dem med både kropp och sinne.

Nikita kommer då och då tillbaka till tidpunkter och händelser om redan är omtalade. Jag ser dessa omtagningar och allt hoppande i tiden som en gestaltning av rent konkret Nikitas avsaknad av mål och strävan i livet och bildligt som emigrantens svårigheter att finna sin väg. Det verkar som om tänkandet och resonerandet kan börja med Nina och fortsätta med Nikitas tankar så att jag då och då inte säkert vet vems ord det är jag läser. Var slutar Nina och var börjar Nikita? Allt detta bidrar till åtminstone en viss känsla och förståelse för hur det kan vara att leva i exil också hos mig som aldrig har varit i den situationen.

Europa är en bra roman och den var väl värd besväret att läsa. Maxim Grigoriev tilldelas Svenska dagbladets litteraturpris i år.

Europa av Maxim Grigoriev, Bonniers 2021.

Hunter i Huskvarna – novell av Sara Stridsberg

Sara Stridsberg har kommit med en novellsamling i år som heter Hunter i Huskvarna. Jag har läst den första novellen i samlingen med samma titel som boken. Jag har inte läst de andra novellerna än men jag kan ändå säga att den första är ett mycket effektivt avstamp och lockar till vidare läsning.

Novellen Hunter i Huskvarna handlar om barndomsminnen och att bli kvar. Den präglas av dysterhet, att vara fången i grytan nedanför bergen och att inte ha någon riktning och strävan i livet. Det blev som det blev. Och att inte riktigt höra till. Att vara utanför. Jag får lite av en Joyce Carol Oateskänsla när jag läser den här novellen. Inte för att Sara Stridsberg skriver som Joyce Carol Oates utan på grund av känslan, utanförskapet och orten mellan bergen som lika gärna kunde at funnits i USA. Antagligen finns denna novells plats på många ställen på jorden.

Att det känns så beror nog på att novellen är så avskalad och att så mycket finns i mellanrummen. Läsaren kan göra den till sin egen berättelse. Den ger mycket att fundera över. Om frihet, vad är frihet? Om att fastna. Om att öda bort sitt liv. Hunter i Huskvarna skulle kunna vara början på en roman.

Hunter plockade med sig hundarna som stod bundna nere i centrum och tog med sig dem ut ur staden, och där släppte han dem fria, jag var med ibland och när vi begav oss tillbaka till stan igen stod hunden och såg efter oss som en främling i det vida landskapet, snopen och osäker på vad den skulle göra av friheten. Från de här åren med Hunter och hundarna minns jag inte riktigt mina föräldrar, mitt liv utspelade sig bortom dem, men det var som om de expanderade sedan i sin frånvaro, de blev både mer främmande och mer avgörande, som om barndomen växte när vi blev vuxna. Jag tänkte alltid att jag också skulle ge mig av en dag, jag kunde inte se mig leva för evigt mellan de här bergen, men sedan blev jag ändå kvar.

Jag har alltså läst Hunter i Huskvarna – en novell av Sara Stridsberg ur samlingen med samma titel. Novellsamlingen Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg är utgiven på Bonniers 2021.

Dolda gudar av Nils Håkanson

Dolda gudar är en bok om översättning, något som är mycket viktigt om vi ska kunna ta del av litteratur som är skriven på andra språk. Själv kan jag bara läsa böcker på engelska och danska förutom på svenska, så jag, som alla andra, är beroende av att det finns bra översättningar. Vi har väl alla ibland undrat om den bok vi läser är skriven lika stolpigt och egendomligt på originalspråket, eller retat oss på detaljer där ord tycks vara felöversatta, så jag tycker att den här boken borde intressera många.

Nils Håkanson skriver dels om hur svårt det är att göra en text rättvisa i översättning och dels om översättarnas villkor genom historien. De här två temana hänger naturligtvis ihop. Dålig ekonomisk ersättning till översättare leder gärna till ett sämre resultat om inte översättaren har sin försörjning tryggad på annat sätt och kan översätta av rent intresse.

Det är intressant att följa hur vad som har översatts har varit beroende av samhällssystemet och att synen på översättning har ändrats under årens lopp. Att översättning av skönlitteratur i sig är en konstnärlig verksamhet som läggs ovanpå den ursprungliga på origianlspråket är egentligen självklart. Ingen översättning är en kopia av originalet och i boken finns en hel del exempel på hur olika samma text har blivit översatt. Men den synen har inte varit självklar och är det kanske inte alltid än idag.

Upphovsrätt fanns inte tidigare i historien. Både författarens verk och översättarens kunde användas hur som helst och översättarens upphovsrätt är ett sent fenomen. En översättning kunde tas av en annan översättare och så satte hen sitt eget namn under. Översättare har också utnyttjats i fabriksmässig översättning, böcker har blivit förkortade och ändrade utan att läsaren vet om det. Och precis som att kvinnliga författare inte ansågs kunna skapa lika högtstående verk som de manliga sågs också de kvinnliga översättarna som sämre än männen.

Nils Håkanson är själv översättare och på sätt och vis är den här boken en partsinlaga, men kunnig och vidsynt, som jag uppfattar det. Som jag förstår det fyller den här boken ut ett ganska tomt hål. Dolda gudar är lätt att ta till sig. Lite allmänbildning och hum om historien är bra att ha, men man behöver inte ha studerat litteraturhistoria för att ha glädje av den. Boken rekommenderas.

Dolda gudar – en bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkanson, Nirstedt/Litteratur 2021.

Dolda gudar är nominerad i fackboksklassen till Augustpriset 2021.

Singulariteten av Balsam Karam

I en stad vid Medelhavet letar en kvinna efter sin försvunna dotter. Hon arbetade på cornichen, en väg som går som en hylla utmed havet på kanten av bergshöjderna. Jag tänker mig att den här cornichen finns vid Frankrikes medelhavskust. Dottern arbetade på en av restaurangerna och en dag kom hon inte hem. Det är många flickor som försvinner och vi kan lätt föreställa oss vad som händer med dem.

I samma stad finns många turister. En av dem, en kvinna som är gravid, ser en äldre kvinna falla från cornichen ner mot stranden.

I samma stad, i en stadsdel där byggnaderna är ruiner kämpar en mormor för att ta hand om sina barnbarn. Hon är mor till kvinnan som letar efter sin försvunna dotter.

Singulariteten hänger inte ihop som en traditionell berättelse. Den liknar mer ett poetiskt verk där olika delar har satts samman och bildar en helhet som samtidigt är splittrad. Mormodern och kvinnan som letar efter sin dotter är flyktingar. De kommer från ett land, eller en trakt, där soldater tvingade dem att överge sina hem. Nu lever de i utkanten, oönskade, fattiga. Genom en grönsakshandlares omsorg får de mat för dagen.

Turistkvinnan, däremot, är priviligierad, reser till det vackra landet någon vecka och åker sedan hem till sitt. Romanen behandlar dels den enorma kontrasten mellan turistkvinnans liv och flyktingarnas. De sitter fast. Men berättelsen visar också på likheter, kärleken till barn och den stora sorgen och frustrationen över att förlora ett barn. Turistkvinnan kommer också från en konflikthärd, men hennes familj hann fly undan och kunde ta sig till ett nordligt land när hon var barn..

Så står de här delarna mot varandra och understödjer varandra och det är mycket som läsaren måste lägga till och skapa själv. Singulariteten är vackert skriven, den är hård och sorglig, ja rent förskräcklig när man som läsare har fyllt ut gapen i den med sin fantasi. Men där finns ändå stråk av ljus. Läs den gärna.

Singulariteten av Balsam Karam, Norstedts 2021.