Etikett: Grekland

Kärleken av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Laki Sarris är en snart fyrtioårig filosofilärare. Han är gift med Lena som är en öm och klok kvinna. De är båda invandrare, han från Grekland och hon från Finland och de har en fyraårig pojke.

Romanens titel är kärleken och det är Laki Sarris som berättar om tre kärlekar, en när han var mycket ung, kärleken till Lena och så kärleken till Li som han träffar som medelålders gift man. Han berättar och han funderar och han nämner filosofer och olika sätt att se på tillvaron. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att han är lite pretentiös. Han verkar mycket egocentrerad. Det är han, han och åter han. Visst har han dåligt samvete när han bedrar sin hustru med en mycket yngre kvinna. Men ändå.

Vid ett tillfälle berättar han om sin son när han var lite mindre, uppfattar jag. Han kände mycket stark kärlek till sonen och hissade upp honom i luften och ropade någonting om att han älskade honom. ”Pappa, det gör ont”, sa pojken. Laki Sarris reaktion när han berättar för läsaren är Ja kärlek gör ont.

Ööhhh? Vad menar han? Att han hissar upp sin pojke i luften och råkar ta så hårt i honom så att pojken protesterar har väl inget att göra med om kärlek gör ont eller ej. Det kan bli gjort av en kärleksfull förälder som gör ett misstag eller någon släkting eller en bekant som inte alls älskar barnet. Men en sådan detalj i boken gör också att Laki Sarri framstår som en komplicerad människa och det gör faktiskt att berättelsen blir mer intressant. Om denne man och hans kärlekar ville jag gärna läsa till slutet av boken.

Kärleken av Theodor Kallifatides, Bonniers 1978.

Mödrar och söner av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

I år fyllde jag sextioåtta år och min mor nittiotvå.

Så skriver Theodor Kallifatides i den här boken. Det är år 2006 och han sätter igång med att skriva om sin mor, något som han har tänkt på länge. Men för att kunna göra det behöver han besöka henne i Aten. Det är så mycket han vill fråga henne. Med sig på resan har han en berättelse om faderns liv, en berättelse som hans far själv har skrivit.

Kallifatides är hos sin mamma en vecka och han berättar dels om det som händer då och vad han får reda på av sin mor, dels för han in faderns berättelse i romanen. Resultatet blir en gestaltning av en gammal kärleksfull mor som gifte sig mycket ung med en betydligt äldre man. Hon var hans andra hustru och tog hand om barnen från hans tidigare äktenskap och födde även egna. Det var ett liv tidvis med stora umbäranden. När Theodor Kallifatides var liten, under andra världskriget, var det stor brist på mat och fadern blev fängslad.

Genom författarens föräldrars liv får jag en liten inblick i grekernas moderna historia och i ett liv som skiljer sig oerhört mycket från mitt och mina föräldrars. Kallifatides far var född vid Svarta havet och bodde många år i Turkiet – ända tills grekerna blev förvisade och tvingades ge sig iväg därifrån. De blev flyktingar i Grekland med stora umbäranden.

Romanen handlar om att söka sina rötter, att försöka förstå vem man är, vem ens föräldrar är och hur livet har blivit som det blev. Den handlar alltså mycket om Theodor Kallifatides själv, men sedd genom modern och fadern och det Aten han besöker som skiljer sig mycket från hur staden var när han växte upp. Han är kanske inte riktigt hemma vare sig i Sverige eller i Grekland. Den utvandrade människans dilemma.

Romanen innehåller också ett fint porträtt av modern som vägrar låta sin son diska och laga mat fast hon är nittiotvå och han bara sextioåtta. Hon kallar honom ”min prydnad” som jag antar inte alls känns lika högstämt på grekiska. Det är ett fragmentariskt porträtt, så som det nog måste vara. Inte vet man allt om ens föräldrars liv, men när man har uppnått en viss ålder vill man gärna veta mer. Ibland är det för sent. Om inte Kallifatides hade faderns berättelse skulle han inte veta så mycket om honom. Fadern är död sedan länge.

Jag hade lite svårt att hänga med i vem som berättade eftersom faderns berättelse var i jagform och både Kallifatides själv och hans mor naturligtvis också berättade i första person. Kanske var jag lite för trött när jag läste men jag hade nog föredragit att få faderns berättelse i ett svep istället för uppdelad i bitar här och där. Men bortsett från det tycker jag att Mödrar och söner är en bok som jag kan rekommendera till läsning.

Mödrar och söner av Theodor Kallifatides, Bonniers 2007.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Christo har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I början, när han kom till Sverige var han fattig och hungrig men nu har han fått studielån och bor i studentrum. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad.

Det här är en roman om både främlingskap och kärlek precis som titeln säger och det är kärlek med komplikation, Rania är ju både gift och har barn. Vi får följa Christos liv i Stockholm på 60-talet, hur han träffar sin handledare på universitetet, hur han jobbar på restaurang för att få ihop pengar. Hur han träffar sin vän Thanasis. Hur han tänker på Rania hela tiden och hur svårt det är att vara främling, att komma från en annan kultur och ha lämnat så mycket bakom sig. Men Christo ser ingen framtid i Grekland.

Det är vår, det blir sommar. Romanen är berättad rakt på men språket innehåller många nya ordvändningar och bilder. Åtminstone för mig. Jag tror att det är grekiska språket som påverkar och det ger en extra dimension i texten. Det blir spännande och vackert. Kärlek och främlingskap är en vardaglig men mycket fin berättelse. När jag slutar läsa känns det nästan som om jag tagit del av en saga fast romanen innehåller så mycket vardagsliv. Just den här berättelsen, på det här sättet, kan kanske bara skrivas av en äldre man. Jag föreställer mig att en författare i Christos ålder skulle berätta helt annorlunda. Här ses Christo på avstånd, med kärlek.

Jag tycker om Christo och känner med honom i hans vånda. Han funderar och tänker mycket och har samvetskval både därför att han har rest bort från sina föräldrar i Grekland och på grund av sin kärlek till Rania. Det finns stora svårigheter i berättelsen men när jag har läst sista sidan är jag glad. Det händer inte alltid.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides, Bonniers 2020.

Månadens språk är grekiska

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer
Som ni ser har bilden inget som helst med Grekland att göra.

När det gäller grekiska finns en stor mängd klassisk litteratur, men när jag letade efter modernare grekisk litteratur var det främst poeter jag stötte på. Giorgos Seferis fick Nobelpriset 1963 ”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”. Odysseus Elytis fick Nobelpriset 1979 ”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”. Av dessa två författare har jag inte läst någonting. Men en del av Elytis dikter har tonsatts av Mikis Theodorakis så det är mycket möjligt att jag har hört någon av dem.

Men i min poesihylla har jag en bok med dikter av Konstantin Kavafis. Den har stått där mycket länge och jag har tittat i den några gånger och försökt läsa något. Konstantin Kavafis (1863-1933) levde i Liverpool och Istanbul men främst i Alexandria där han också föddes. Det finns en hel del översatt och tolkat till svenska av Konstantin Kavafis och en lista över det hittar ni här. Min bok är Dikter, FIB:s lyrikklubb 1963. Översättning och tolkning: Börje Knös.

Kvinnliga modernare grekiska författare har varit svåra att hitta. Det finns en bok med titeln Jag ska slå ihjäl dig som en bläckfisk av Amanda Michalopoulou, utgiven på Söderströms förlag 2004. Jag har för mig att jag har läst den, men den finns inte på Götabiblioteken och i Libriskatalogen finns den bara på två bibliotek. Har jag hittat den på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, och så lämnat den vidare efter att jag hade läst den? I alla fall lär den inte vara så lätt att få tag på. Jag ser på Bokus att det finns översättningar till engelska av Amanda Michalopoulou men på mina bibliotek finns bara en bok på grekiska.

Men när det gäller nutida grekiska författare har vi ju Theodor Kallifatides. Han har kommit med en ny bok i år, Kärlek och främlingskap, och i bokhyllan står Mödrar och söner från 2007. Den senare är en av mina hyllvärmare2020 och det kommer inlägg om båda de här böckerna nu i december.

Sedan finns det en lösning man ofta kan ta till om man vill läsa litteratur från olika språkområden. Sök på landet där språket ifråga talas och så ”berättar”. Och när jag söker på Grekland berättar vad hittar jag då? Jo Grekland berättar – Fikonträdets sång, en novellantologi utgiven på bokförlaget Tranan år 2007. Jag hoppar över grekiska noveller den här månaden, men Tranans Berättarserie är ett bra tips just för att läsa litteratur från olika språkområden.

Ja, det var allt från mig om Månadens språk den här månaden.