Hett i hyllan #42 – Pil i det blå

Pil i det blå är första delen av Arthur Koestlers självbiografi. Den publicerades med titeln Arrow in the Blue i London år 1952 och den handlar om hans barndom och ungdom. Han föddes 1905 i Budapest, började en utbildning till ingenjör i Wien, blev sionist och for till Palestina men återvände till Europa 1929. 1931 blev han medlem i Tysklands kommunistiska parti.

På bokens baksida läser jag att Herbert Tingsten skrev så här i DN:

Koestlers ungdomsliv var så omväxlande och händelserikt, hans intellektuella och moraliska hållning så komplicerad att han haft ett överrikt stoff att gestalta … Till stor del är boken helt enkelt lysande genom sin framställningskonst och sin ovanliga intellektuella skärpa … hans bok hör till de väsentliga vittnesbörden från vår tid.

Jag har läst Koestlers roman Natt klockan tolv på dagen som handlar om utrensningarna under Stalin på 1930-talet. Jag minns inte så mycket av den om sanningen ska fram, så jag skulle nog vilja läsa om den. Pil i det blå vill jag också läsa och även andra delen av hans självbiografi som står bredvid, Den osynliga skriften. Men än så länge är båda de här böckerna hyllvärmare.

Pil i det blå av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning Nils Holmberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #41 – Walters dotter

Ännu en hyllvärmare från bokvagnen.

Lídia Jorge är en portugisisk författare och Walters dotter ska vara en stark och gripande berättelse om kärleken mellan en far och en dotter. Den ska handla om en familj, en isolerad gård och ett samhälle med sina oskrivna lagar som långsamt äts upp av den moderna civilisationen. Tiden verkar vara början av 1960-talet.

På omslagets baksida finns ett långt citat ur romanen. Här är lite ur det:

Där fanns Maria Emas pojkars lätta, ännu barnsliga steg som knappt nuddade marken och som på sättet de for fram över korridorgolvet efter varandra påminde om ett gäng smågnagare på flykt. Som kontrast fanns Francisco Dias tunga stövelsteg, stövlar försedda med två rader glänsande spikar som gav ljudet en järnton som följde honom överallt, som om han bar med sig en krona på fötterna. Och så var det Custódios steg, lättare än faderns visserligen, men metallförstärkningen fanns där också och stötte här och där i sin osymetriska haltande gång mot tegelplattorna och cementen.

Romanen Walters dotter kom ut i Portugal 1998 ch blev prisbelönt.

Walters dotter av Lídia Jorge, Brombergs 2001.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #40 – Vagnen

Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.

Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.

Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Hett i Hyllan #37 – Ängeln på sjunde trappsteget

Nu har det gått så långt så att en del böcker på bokvagnen har hunnit bli hyllvärmare. Det här är den första av dem som jag visar, Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt. Den hittade jag en dag på bibliotekets bokbytardisk, den som inte finns längre.

Frank Mc Court föddes 1930 i en irländsk familj i New York, men familjen flyttade tillbaka till Irland och i Ängeln på sjunde trappsteget berättar Frank McCourt om sin fattiga barndom i Limerick. På omslagets baksida finns ett citat av författaren:

När jag ser tillbaka på min barndom förundrar det mig att jag alls klarade mig igenom den med livet i behåll. Det var naturligtvis en eländig barndom: en lycklig barndom är knappast värd något intresse. Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och än värre är den eländiga irländska katolska barndomen.

Ängeln på sjunde trappsteget publicerades 1996. Den blev en bästsäljare och vann Pulitzerpriset och den har även filmatiserats. Jag har aldrig läst den och nu står den alltså som hyllvärmare på min bokvagn. Men visst vill jag läsa den.

Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, Bonniers 1998. Översättning: Thomas Preis.

Den som kom på den utmärkta idén att vi ska visa våra hyllvärmare är Monika som driver bloggen Bokföring enligt Monika.

Månen vet inte av Niklas Rådström

Den här romanen handlar om pojken Kristian och hans farmor. Hans föräldrar skiljs när han är liten och efter det träffar han inte sin pappa särskilt mycket. Men farmodern träffar han ofta och sover ibland över hos.

Hans farmor är fantasifull och berättar sagolika historier. Hon röker som så många gjorde förr och är oftast klädd i dräkt. Farmodern bor i en stor lägenhet och hyr ut två av rummen till en tidningsredaktion för en barntidning.

Rådström berättar mycket fint om farmoderns och pojkens förhållande. Det är den äldre Kristian som berättar, allt ses från hans synpunkt och det är mycket trovärdigt. Det är inte särskilt förvånande. Månen vet inte är första delen i en självbiografisk trilogi. Berättelsen känns verkligen som om barndomens minnen återkallas. Den är både poetisk och saklig och den handlar mycket om förlust. Farfadern dör, Kristians pappa lever ett annat liv. Så småningom dör han också och flera andra.

Månen vet inte är på sätt och vis en mörk berättelse med mycket sorg, men ändå känns den trygg och levande. Kristian börjar skolan. Han får ett liv utanför farmorns och mammans värld. Farmodern blir äldre. Krämporna ökar. Hon berättar samma historier om och om igen. När Kristian var helt liten älskade han det. Små barn vill gärna höra samma berättelse gång på gång. När han blir äldre tröttnar han och som tonåring blir han irriterad på farmodern. Det händer att han smiter undan och inte vill träffa henne.

Niklas Rådströms barndomsberättelse berörde mig, och gjorde att jag tänkte över mitt eget liv och min egen barndom. En levande och stark bok som känns ärlig. Rekommenderas.

Månen vet inte av Niklas Rådström, Gedins 1989.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson

Attentatet i Pålsjö skog är en kontrafaktisk roman. Hans Alfredson har hittat på att en grupp utförde ett sabotage mot Nazitysklands järnvägstransporter genom Sverige till Norge på 1940-talet. Attentatet ledde till att många tyska soldater dödades. Med på tåget var även Eva Braun, Hitlers nära väninna, och hon omkom också. Detta ledde till att Tyskland invaderade Sverige.

Berättaren i boken är Holger Andersson som var med i gruppen som utförde attentatet och som bara var sexton år då. Nu berättar han om dådet och om vad som hände sedan i det ockuperade Sverige. Han klarade sig alltså. Det gjorde inte alla som var med.

Holger Andersson har skrivit ner sina minnen och berättelser från andra i attentatsgruppen och på 1990-talet har han lämnat materialet till Hans Alfredson som har redigerat det.

Det är utgångspunkten. Berättelsen är fiktiv. Attentatet har aldrig skett. Holger Andersson finns inte. Boken är en roman, men den är upplagd som en faktabok. Många faktaavsnitt om andra världskrieget är inlagda i boken. Ibland är de riktiga och ibland är de påhittade.

Det här är en bra bok. Den behandlar viktiga frågor som att det fanns många nazister i Sverige under Hitlers tid, hur dåligt rustat Sverige var för att stå emot ett angrepp och hur grymt och skoningslöst en ockupationsmakt kan bete sig. Boken tar också upp stora frågor som vad som händer med människor när de är med i krig och dödar.

I berättelsen lyckas en del svenskar fly. Det är inte lätt eftersom Sverige är instängt. Några lyckas fly till England och några till Island och genom det berättar Alfredson om hur tillvaron kan te sig för ovälkomna flyktingar. Judeförföljelser är också en viktig del i berättelsen. Judar har ingen fristad i Sverige eftersom det är ockuperat utan de sänds söderut till koncentrationslägren nere i Europa.Tvångsarbete i de svenska gruvorna och i krigsindustrin är en förutsättning för att ockupationsmakten ska få tillräcklig med krigsmateriel.

Vardagslivet som blir allt svårare ju längre kriget pågår finns också med i boken. Det blir allt besvärligare att få tag på mat och det blir ont om bränsle under de kalla krigsvintrarna.

Attentatet i Pålsjö skog handlar om svåra och tunga frågor, men i och med att den är upplagd som en faktabok kan jag ändå ganska lätt klara av att läsa den. Vissa avsnitt är också skrivna med ett riktigt Hasse Alfredson-humör så boken är inte utan humor.

En bra bok som jag rekommenderar.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson, Gedins 1996.

Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon

Det här är ingen deckare, vilket man skulle kunna tro eftersom Simenon är en berömd deckarförfattare. Nej Klockorna i Bicêtre är en vanlig roman. Den handlar om René Maugras som är en mäktig tidningskung i Paris. En gång i månaden brukar han äta en lyxig lunch tillsammans med sina vänner som också tillhör samhällets topp. Nu har han plötsligt segnat ner till golvet på restaurangens toalett. Han har fått stroke.

Romanen börjar med att Maugras ligger medvetslös på sjukhuset. Han är placerad i privatrum och har en sjuksköterska hos sig hela tiden. Så småningom vaknar han upp ur medvetslösheten. Han kan bara röra på vänsterarmen och han kan inte tala.

Han tänker mycket på sitt liv, på sin far, på sin barndom och ungdom, sin hustru och på sina vänner. Han lyssnar på kyrkklockorna.

Tidigare har han varit en mycket aktiv man. Han har styrt och ställt. Han har arbetat nästan jämt. Men nu är all hans vakna tid upptagen av hans tankar. Ibland blir han störd av att sjuksköterskan eller läkaren ska utföra sina åtgärder. Han vill inte ha besök, han vill sjunka in i tankevärlden och han känner att han inte hör till den aktiva världen där ute.

Berättelsen är lugn och eftertänksam. Vi får följa Maugras under många veckor på sjukhuset och hur han gradvis kommer tillbaka till världen. Allt som vi får veta sker genom hans upplevelse.

Klockorna i Bicêtre kom på franska 1963. Det är en helt annan vård och ett helt annat sjukhusliv än vad vi är vana vid idag. Alla röker, patienter och personal och besökare. Maugras som är förmögen får sig tillsänt ett bättre vin än sjukhusets till maten. Han stannar en lång tid på sjukhuset.

Jag lär känna Maugras gradvis och fast allt han har gjort i livet inte är bra får jag stor sympati för honom. Jag tycker om bokens lugn och makliga takt och jag tycker om Simenons sätt att skriva. Till synes konstlöst men ändå finns en viss poesi.

Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon, Bonniers 1967. Översättning: Gun och Nils A. Bengtsson.