Grupp Krilon av Eyvind Johnson köpte jag i början av sommaren 2020. Den ska jag läsa i höst, tänkte jag, för jag kände att just Grupp Krilon skulle läsas om hösten. Den blev inte läst hösten 2020. Inte heller hösten 2021, fast jag är mycket intresserad av den. Så mycket annat kommer emellan, men nu tar jag upp den i Hett i hyllan, kanske ett bra avstamp som gör att det inte dröjer alltför länge innan den blir läst.

Grupp Krilon är skriven under andra världskriget som en protest mot Sveriges undfallenhet. Den kom 1941 och följdes 1942 av Krilons resa och 1943 av Krilon själv.

Från bokens baksida:

Med utgångspunkt i en ungdomlig kärlekssorg gör Johnson en upptäcktsfärd i Krilons förflutna, som liksom författarens rymmer erfarenheter från mellankrigstidens anarkistiska och konstnärliga miljöer i Paris och Berlin. Grupp Krilon är en berättelse om permittenttågens, ransoneringskortens och det nazistiska medlöperiets tid men också en kärleksfull skildring av borgerligt gemyt.

Eyvind Johnson (1900-1976) tillhör våra arbetarförfattare och har skrivit många romaner, novellsamlingar och reseberättelser. Han var ledamot av Svenska akademien och tilldelades Nobelpriset i litteratur tillsammans med Harry Martinson år 1974, något som ansågs som olämpligt, inte för att han skulle vara en dålig författare men på grund av kritik mot att Svenska akademien delade ut priset till två av sina egna medlemmar. Ju mer jag läser om Eyvind Johnson, desto intressantare verkar han, inte minst på grund av hans politiska ställningstaganden. För länge sedan läste jag Romanen om Olof och Strändernas svall. Omläsning av dem vore inte heller helt fel.

Grupp Krilon av Eyvind Johnson, Bonnier pocket 2018.

Hett i hyllan där vi uppmärksammar våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

När jag nu tittar närmare på Fay Weldons bok Letters to Alice förstår jag inte varför den har stått så länge och väntat på bokvagnen. Den verkar mycket intressant. Fay Weldon har här skrivit ett antal essäer i brevform som handlar om varför man idag (1980-talet) bör läsa Jane Austen. Breven är ställda till en fiktiv ung student som heter Alice. På bokens baksida läser jag:

Alice, eighteen year-old student, has green spiky hair and is an aspiring novelist. A child of the modern age, she recoils at the idea of reading Jane Austen.
In a sequence of wonderfully original letters reminiscent of Jane Austen’s to her own neice, ”aunt” Fay examines the rewards of such study. Not only is her correspondence a revealing tribute to a great writer – it is also a fascinating exploration of the creativity and craft of fiction itself. Profound, witty and always diverting, it is a unique and valuable collection.

Ja, vad ska jag säga? Någon gång måste jag väl ge mig tid till att läsa den här hyllvärmaren.

Letters to Alice av Fay Weldon, Coronet Books 1985.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Där vi en gång gått är en roman om Helsingfors och människorna som bor där under 1900-talets första hälft. Det är en stad i oro, och med ständig växtvärk. Gaslyktan blir elljus, jazzen stiger iland från Amerika och den nya tidens fotografier bjuder på oväntade avklädda sensationer. Vi får möta en grupp människor, de flesta från den finlandssvenska medelklassen, men några med enklare bakgrund och andra bra mycket rikare.

Det är naturligtvis inte så här lugnt hela tiden i romanen. Finland har ju en historia med flera krig så jag kan tänka mig att berättelsen är både stämningsfull och dramatisk. Vi har fått den här boken av en god vän, men varken jag eller min man har läst den. Att jag inte har läst den borde jag göra något åt. Jag har läst två böcker tidigare av Westö, så vitt jag minns, och den läsningen är jag nöjd med.

Där vi en gång gått av Kjell Westö, Bonnier pocket 2015. Romanen kom ursprungligen ut 2006.

Sedan jag började blogga har jag läst en bok av Kjell Westö och det är Den svavelgula himlen.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Här har vi nu en av min mors gamla skolböcker, Svenska bilder av Carl Snoilsky. Det är en av böckerna som jag tog från föräldrarnas bokhyllor när vi tömde huset. Nu står den i poesihyllan och där har den stått utan att bli öppnad.

Antagligen läste vi också något av Snoilsky på gymnasiet, men det enda som jag har ett svagt minne av är hans sonett Gammalt porslin. Dikterna i Svenska bilder har jag aldrig läst. De handlar om diverse historiska händelser och personer. Mycket kungar, och hjältar, men också bilder från ”folket”. Vill jag läsa den? Det är tveksamt, men dikten med titeln En afton hos fru Lenngren gör mig lite nyfiken.

Svenska bilder finns på Litteraturbanken.

Carl Snoilsky (1841-1903) var greve, diplomat, biblioteksman och skald.

Svenska bilder av Carl Snoilsky, Hugo Gebers förlag 1944.
Boken är alltså en skolupplaga med noter och förklaringar på slutet. Ursprungligen kom Svenska bilder ut 1886.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Elsa Morante (1912-1985) är en av Italiens betydande författare och ändå har jag aldrig läst något som hon har skrivit. Aracoeli räknas till hennes stora verk och jag är glad över att jag hittade den på bibliotekets bokbytardisk. Men den har stått länge på bokvagnen.

Titeln Aracoili är namnet på modern till berättaren i romanen. Han heter Manuele och är en medelålders alkoholiserad författare. Från omslagets flik:

Tre gånger går Manuele på jakt efter det förflutna. Den första när han hämtas hem till moderns dödsbädd. Andra gången när han flyr från klosterskolan för att söka efter sin far. Och tredje gången när han söker sina rötter i den andalusiska trakt varifrån Aracoeli kommer.

Berättarens far är alltså från Italien, men mamman från Spanien, och det framgår av fliktexten att Aracoeli är en sorglig historia. Och den vill jag gärna läsa.

Aracoeli av Elsa Morante, Norstedts 1985. Översättning: Barbro Andersson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

För ett par år sedan läste jag novellen Biblioteket i Babel av Jorge Luis Borges och blev helt fascinerad. Jag kände att det var en novell som jag ville återkomma till och så såg jag på nätet att den skulle finnas i novellsamlingen Alefen som kunde köpas. Men jag måste ha fattat fel för när jag tittade efter i novellsamlingen jag just hade köpt fanns den novellen inte där.

När jag nu undersöker saken närmare finner jag att Biblioteket i Babel finns i en novellsamling som heter Fiktioner. Den finns, eller fanns i en annan Bonnierpocket. Den är tyvärr tillfälligt slut. Men den finns också i Borges 1 : 1923-1944 från Tranan. Nu vet jag vad jag ska önska mig i födelsedagspresent.

Men tillbaka till Alefen. Den får jag säkerligen glädje av i alla fall. Men jag har inte läst något i den ännu och så har den stått här på bokvagnen och blivit en hyllvärmare.

Jorge Luis Borges (1899-1986) var en argentinsk författare. Han är främst känd för sin poesi och sina noveller och enligt Wikipedia brukar hans verk placeras inom den magiska realismen.

Alefen av Jorge Luis Borges, Bonniers 2017.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Kärleken av Theodor Kallifatides tillhör de böcker som jag plockade hem från bibliotekets bokbytardisk när den fanns. Den handlar om den snart fyrtioårige invandraren och filosofiläraren Laki Sarris. Han är gift och har barn. Så möter han en annan kvinna och det innebär ett löfte om ett annat liv.

Från bokens omslag:

Laki Sarris är dock inte de lätta lösningarnas man. Han rannsakar sin själ, han rannsakar sitt liv, han rannsakar kärleken; han sparar varken sitt huvud eller sitt hjärta. Hans värld skakas i sina grunder och därmed även läsarens.

Ja, vad ska jag säga? Tidigare hade Kallifatides skrivit om bönder i Grekland och inbördeskriget, men enligt Wipipedia började han utforska kärlekens väsen på 1970-talet. Den här boken verkar vara ett exempel på det. Den kan vara bra och jag vill nog läsa den. Boken kom ut 1978 och omslagsbilden har Stig Claesson gjort.

Kärleken av Theodor Kallifatides, Bonniers 1978.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken har jag flyttat från bokhyllan till bokvagnen för att den inte ska bli bortglömd. Jag tycker att det skulle vara så spännande att få veta mer om fåglarnas liv och deras intelligens – och ändå har jag inte läst Bevingad intelligens fast vi har haft den länge. Jennifer Ackerman som har skrivit boken är en amerikansk författare av böcker om hälsa och fåglar och Bevingad intelligens blev en bästsäljare.

Från bokens baksida:

Vilken intelligens gör att en fågel kan hitta vägen till en plats tusentals kilometer bort, där den aldrig varit förut? Eller med precision härma sångerna från hundratals andra arter? Eller komma ihåg exakt var den gömt sina frön flera månader tidigare?

Enligt baksidestexten är fåglarna mycket smartare än vad vi länge har trott. Jag vill absolut läsa den här boken och förhoppningsvis få veta hur intelligent blåmesen på bilden är. Frågan är bara när?

Bevingad intelligens – i huvudet på en fågel av Jennifer Ackerman, Volante 2018. Översättning: Shu-Chin Hysing.

Boken kom på originalspråket 2016 med titeln The genius of birds.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

En liten titt i biografihyllan. Där hittar jag inte bara Pil i det blå, första delen av Koestlers självbiografi som jag redan har skrivit ett hettihyllaninlägg om, utan också Den osynliga skriften som är andra delen av hans självbiografi. Tyvärr har jag inte läst den första ännu. Jag undrar när det kan bli av?

Den osynliga skriften handlar i alla fall om åren från början av 1930-talet till hans flykt till England 1940 med en epilog som för fram berättelsen till början av 1950-talet. Så skriver han själv i förordet till Den osynliga skriften. Och på bokens baksida läser jag detta:

Om denna andra del av Arthur Koestlers berömda självbiografi skrev Herbert Tingsten i DN: ”… en högst fängslande bok, där en av vår tids skarpaste begåvningar visar sin förmåga av beskrivning, politisk analys och inte minst självanalys. Det bör anses höra till allmänbildning att läsa denna bok och andra Koestlers huvudskrifter. De är centrala dokument i vår tids andliga historia.”

Arthur Koestler (1905-1983) var av ungersk-judisk börd. Han var journalist och författare och levde i Storbritannien från 1940-talet. Hans mest kända bok är Natt klockan tolv på dagen som handlar om Moskvarättegångarna på 1930-talet.

Den osynliga skriften – En självbiografi av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning: Nils Holmberg.

Denna andra del av Koestlers självbiografi kom först ut 1954.

Och bloggaren bakom Hett i hyllan, Monika, hittar du på Bokföring enligt Monika.