Nomaden Ukhayyad äger en skäckig fullblodskamel. Han härstammar från en stamledare, men hans stam har tvingats att fly från sitt område på grund av kolonialmakternas krig. Tiden är omkring första världskriget. Platsen är öknen i Nordafrika.

Att äga en fullblodskamel ger hög status. Ukhayad älskar sin kamel och betraktar honom mer som en vän eller en bror än som ett djur. Ukhayyad är också ung och försöker hitta sig en väg i livet, men han begår en hel del dumheter. De kan bestå i att ge sig på en annan människa med våld, men ofta betsår dumheterna av att inte göra som gudarna vill och att be böner på fel sätt, att glömma besvärjelser mot det onda. Det verkar som om hans religion är en blandning av islam och äldre föreställningar. I kulturen finns skam och rädsla för att förlora ansiktet och hämnd, och det finns ingen centralmakt som sköter rättsskipningen utan det sker mellan stammar och klaner. Dessutom är stamsamhället delvis sönderslaget genom krigen med kolonialmakterna. Det är ett samhälle under förvandling och Ukhayyad lever en tid som bonde i en oas, men har föraktar det livet och känner sig fångad där. Han hör hemma på de stora vidderna.

Ukhayyad är tuareg och bland dem räknar man släktskap på moderns sida. Kvinnorna har en bättre ställning än på många andra håll i världen vid den här tiden, men ändå är Guldsand en mannens berättelse. Inte så förvånande. Det är männen som styr. Det är de som äger kamelerna och det är de som driver karavanerna genom öknen. Guldsand är berättad av en man och en man är huvudperson.

I en stor del av romanen är Ukhayyad på flykt med sin kamel. De befinner sig i öknen under stora umbäranden. Flera gånger är Ukhayyad en hårsmån från att gå under. Bandet mellan mannen och hans kamel är mycket fint gestaltat, där finns en innerlighet och kärlek som Ukhayyad inte känner mot någon människa. Deras lidande känns starkt när jag läser och känslan för och beskrivningen av öknen innehåller både mystik och och skönhet.

Guldsand var lite svår att läsa på grund av den helt annorlunda kulturen, men helt klart värd besväret. Att läsa skönlitteratur är ett bra sätt att åtminstone få ett hum om olika kulturer och traditioner. Guldsand är en vacker och dramatisk och hemsk berättelse vars utgång både är ödesbestämd och beroende av Ukhayyads misstag.

Guldsand av Ibrahim al-Koni, Tranan 2017. Översättning: Tetz Rooke.