Singulariteten av Balsam Karam

I en stad vid Medelhavet letar en kvinna efter sin försvunna dotter. Hon arbetade på cornichen, en väg som går som en hylla utmed havet på kanten av bergshöjderna. Jag tänker mig att den här cornichen finns vid Frankrikes medelhavskust. Dottern arbetade på en av restaurangerna och en dag kom hon inte hem. Det är många flickor som försvinner och vi kan lätt föreställa oss vad som händer med dem.

I samma stad finns många turister. En av dem, en kvinna som är gravid, ser en äldre kvinna falla från cornichen ner mot stranden.

I samma stad, i en stadsdel där byggnaderna är ruiner kämpar en mormor för att ta hand om sina barnbarn. Hon är mor till kvinnan som letar efter sin försvunna dotter.

Singulariteten hänger inte ihop som en traditionell berättelse. Den liknar mer ett poetiskt verk där olika delar har satts samman och bildar en helhet som samtidigt är splittrad. Mormodern och kvinnan som letar efter sin dotter är flyktingar. De kommer från ett land, eller en trakt, där soldater tvingade dem att överge sina hem. Nu lever de i utkanten, oönskade, fattiga. Genom en grönsakshandlares omsorg får de mat för dagen.

Turistkvinnan, däremot, är priviligierad, reser till det vackra landet någon vecka och åker sedan hem till sitt. Romanen behandlar dels den enorma kontrasten mellan turistkvinnans liv och flyktingarnas. De sitter fast. Men berättelsen visar också på likheter, kärleken till barn och den stora sorgen och frustrationen över att förlora ett barn. Turistkvinnan kommer också från en konflikthärd, men hennes familj hann fly undan och kunde ta sig till ett nordligt land när hon var barn..

Så står de här delarna mot varandra och understödjer varandra och det är mycket som läsaren måste lägga till och skapa själv. Singulariteten är vackert skriven, den är hård och sorglig, ja rent förskräcklig när man som läsare har fyllt ut gapen i den med sin fantasi. Men där finns ändå stråk av ljus. Läs den gärna.

Singulariteten av Balsam Karam, Norstedts 2021.

De fördrivna av Negar Naseh

Miriam och Filip har köpt ett hus på Sicilien och flyttat dit. Filip är konstnär och Miriam forskar inom medicin verkar det som. Hur hon kan göra det från ett hus på den sicilianska landsbygden förstår jag inte riktigt.

Men i början av boken är hon mammaledig. De har en liten dotter, Olivia.

Förhållandet mellan makarna är inte gott. Det skaver. Miriam dricker för mycket och sover dåligt. Hon går upp flera gånger varje natt och kollar så att barnet sover lugnt.

Så kommer  vännerna Ashkan och Erika på besök och de för in bokens andra tema i berättelsen: båtflyktingar på Medelhavet. Ashkan är engagerad i ett projekt rörande båtflyktingarna och han tycker att Filip och Miriam är världsfrånvända och priviligierade.

Författaren berättar fint om livet i det sicilianska huset. Jag känner stämningen när jag läser. Det spända läget mellan makarna, att de inte når varandra. Det är hett och allt hetare blir det för berättelsen börjar på våren. Det finns en spänning under ytan och jag väntar på en urladdning.

Efter hand växer flyktingtemat. I växthusen, där de fina grönsakerna som Miriam köper odlas, arbetar underbetalda och förslavade afrikaner. I Catania finns ett område där prostituerade står och väntar på att torskarna ska komma i sina bilar.

Jag vet inte vad som är viktigast för författaren – äktenskapsproblemen eller båtflyktingsdöden och utnyttjandet av papperslösa.

Kanske handlar boken om att vi inte kommer undan, att det inte finns någon idyll, att vi borde ta ställning?

De fördrivna av Negar Naseh, Natur & Kultur 2016.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

Shirin är en flicka som växer upp i Iran. Hon bor med sin famlij i en liten stad vid Kaspiska havet. De har det bra ställt och bor i ett fint hus som Shirins farfar en gång byggde. Huset ligger på en stor gård och vartefter familjen har vuxit har flera hus byggts åt olika familjemedlemmar.

Shirins morfar och mormor bor i en annan stad. Mormodern härstammar från en kunglig släkt. Hon är världsvan och västerländskt klädd.

När Shirin är liten har hon stor frihet. Hon kan leka och klättra i träd, även om hennes mamma tycker att sådan lek inte lämpar sig för flickor. Men vartefter hon blir äldre får hon fler och fler restriktioner. När hon får mens räknas det som en stor händelse bland kvinnorna, men det innebär samtidigt ett mycket begränsat liv. Hennes bröder vaktar på henne och hon måste täcka sig för främlingar och utomhus.

Shahen är fortfarande vid makten. Folket har ingen verkllig frihet och många sätts i fängelse.

Så kommer revolutionen med arresteringar och tortyr från både Shahens polis och revolutionärerna. Efter revolutionen blir kvinnornas tillvaro ännu mer begränsad.

Historien berättas av Shirin som vuxen. Den känns trovärdig som Shirins minnen, enkelt och rakt berättad med många färgrika scener och många starka och hårt drabbande händelser. Shirin har stor frihetslängtan och vill skapa en ny framtid för sig och sin dotter. Redan i början av boken får vi veta att hon tänker fly. Hon är gift och bor i Teheran och hennes man är ute i kriget. Hennes mormor ska hjälpa henne att komma iväg innan mannen kommer hem.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh, Piratförlaget 2011.