Den nya kvinnostaden av Nina Burton

Bilden på omslaget är ett självporträtt av Artemisia Gentileschi som verkade under första hälften av 1600-talet och blev en betydande konstnär. Som så många andra kvinnliga konstnärer lärdes hon upp av sin far och arbetade tillsammans med honom i hans ateljé. Livet var begränsat för kvinnor och de kunde svårligen slå sig fram som konstnärer, men hon gjorde det och det finns många andra kvinnliga konstnärer i historien som trots alla hinder har kunnat utöva sin konst och skapat fina verk. Naturligtvis var de inte lika många som männen, endast ett fåtal om man jämför, och ofta arbetade kvinnorna i det mindre formatet. Dessutom har många blivit bortglömda under årens lopp och först fått uppmärksamhet igen långt senare.

Artemisia Gentileschi är en av de kvinnor som Nina Burton skriver om i Den nya kvinnostaden. I boken finns kompositörer, vetenskapskvinnor och banbrytare, till exempel Hroswita Gandersheim som levde på 900-talet och skrev medeltidens första riktiga dramatik. Vi har författaren George Sand (som egentligen hette Aurore Dupin) som levde på 1800-talet och klädde sig i manskläder för att kunna delta i 1830-talets manliga kulturmiljöer. Och Lady Mary Montagu som på 1700-talet såg hur kvinnor i Turkiet använde smittkoppsvar från människor som haft en mild attack av sjukdomen till vaccinering. Denna kunskap förde hon sedan till England.

Det här är bara några av de kvinnor som Nina Burton berättar om i Den nya kvinnostaden. Boken är en guldgruva att läsa i då och då eller rakt igenom. Har man den i bokhyllan kan man gå dit och ta fram den igen och påminna sig hur betydande kvinnors bidrag till konst och litteratur och utveckling i samhället har varit – och det trots alla hinder. Nina Burton skriver personligt och levande med stor kunskap. Bokens titel är inspirerad av Christine de Pisans bok Kvinnostaden som hon skrev på 1400-talet.

Den nya kvinnostaden – pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år av Nina Burton, Bonniers 2020.

Den första utgåvan kom 2005. Boken jag har läst är en pocketutgåva från 2020.

En liten plats av Jamaica Kincaid

En liten plats är en essä där Jamaica Kincaid skriver om Antigua, ön där hon har vuxit upp. Den är kritisk till turismen, till kolonialismen, till slaveriet och till de som har styrt landet sedan Antigua och Barbuda blev självständigt 1981. När jag skriver kritisk är det milt uttryckt. En liten plats är ett knivskarpt angrepp på all exploatering som har skett på Antigua.

Turismen är exploatering av fattigare länder och av deras människor. turisterna reser till paradisöar. De har privilegiet att resa dit och hem igen, men invånarna kan inte annat än stanna kvar.

Du får inte fundera på vad som egentligen hände med innehållet i toaletten när du spolade. Du får inte fundera på vart badvattnet tog vägen när du drog ur proppen. Du får inte fundera på vad som hände när du borstade tänderna. Å, allt kanske hamnar i vattnet där du tänker ta en simtur; innehållet i din toalett kanske, bara kanske, snuddar lätt vid dina fötter när du sorglös vadar ut i vattnet, för på Antigua finns inget riktigt reningsverk.

Om det brittiska imperiet:

de skulle aldrig ha gett sig av hemifrån, från sitt kära England, en plats de älskade så mycket, en plats de var tvungna att lämna men aldrig kunde glömma. Och därför förvandlade de varje plats de kom till, till England; och alla de träffade på gjorde de till engelsmän. Men ingen plats kunde egentligen någonsin bli England och ingen som inte såg ut precis som de själva gjorde skulle någonsin kunna bli engelsk, så du kan föreställa dig den förödelse av land och människor som blev resultatet av detta.

Jag har svårt att göra denna briljanta, knivskarpa, vredgade essä rättvisa. Jag säger bara Läs den! Själv gav jag den fem stjärnor och det är den värd.

En liten plats av Jamaica Kincaid, Tranan 2016.

Tecknens rike av Cecilia Lindqvist

Tecknens rike var den första bok som fick det skönlitterära Augustpriset och det var 1989. Den finns alltså i listan över skönlitteratur. Nu bör väl den här boken betraktas som facklitteratur och jag förstår att orsaken till att den finns i den skönlitterära lista beror på att det inte fanns något pris för facklitteratur från början. Den äldsta boken i den facklitterära listan fick priset 1992.

Men eftersom Tecknens rike står i den skönlitterära listan har jag läst den och det ångrar jag inte. Cecilia Lindqvist skriver om de kinesiska skrivtecknen och hur de har utvecklats under århundradenas lopp. De äldsta tecknen har daterats till 4800-4200 fvt. Det är symboler inristade på krukskärvor och de har ingen klar koppling till de senare skrivtecknen. Under Shangdynastin, som Cecilia Lindqvist daterar till 1523-1028 fvt, ristade man in tecken på orakelben och man har också hittat många bronskärl med tecken vid utgrävningar. De användes vid riter för att spå vad som skulle hända i framtiden och dessa tecken har man kunnat koppla ihop med den senare skriften.

De kinesiska skrivtecknen har alltså en lång historia och genom att berätta om den och hur tecknen har utvecklats från enkla bildtecken till sammansatta tecken för adjektiv och verb med mera, berättar hon också om Kinas kulturhistoria. Tecknens rike skrevs för ganska länge sedan och sedan dess har säkert nya rön gjorts och allt i boken stämmer kanske inte med vad vetenskapen säger idag, men jag skulle tro att den ger en gedigen beskrivning över Kinas utveckling och kulturhistoria. Dessutom är den skriven med stor känsla för kinesiskt vardagsliv så som det tedde sig före 1989. Kinas klimat och natur är också beskrivna med stor känsla. Jag förstår mer om Kinas historia och kultur efter att ha läst den och jag rekommenderar den till den intresserade.

Tecknens rike av Cecilia Lindqvist, Bonniers 1989.

Den här boken ingår i Augustprisprojektet där jag läser de skönlitterära Augustprisvinnare som jag inte tidigare har läst. På Instagram har projektet taggen #augustprisprojektet. Karenina som på Instagram heter @karenina.se och @kickibokmal är också med i projektet. Min Instagram @mosstantenblogg når ni genom knappen uppe till höger. Om ni läser detta på platta eller telefon finns knappen efter texten.

Tisdagstrion – Liten eller stor

Det blir två liten och en stor i min trio idag.

Först har vi En liten plats av Jamaica Kincaid. Den har jag hemma på sommarlån från biblioteket, men jag har inte hunnit läsa den än. Det är en essä där Jamaica Kincaid går till skarpt angrepp mot kolonialismen och den kom på originalspråket 1988. På svenska kom den på Stenströms samma år med titel Antigua, en liten ö. Den här utgåvan är från Tranan och kom 2016.

Stor måste också vara med i trion och då har jag valt Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald. Den publicerades ursprungligen 1925 och har kommit i många svenska upplagor. Romanen utspelas bland nyrika amerikaner och Gatsby är en miljonär som har stora partyn utan att själv delta. En mycket bra bok som jag rekommenderar, men jag antar att de flesta redan känner till den. Det skulle inte förvåna mig om den dyker upp i fler trios idag.

Sist men inte minst (!) har vi Sagan om den lilla lilla gumman av Elsa Beskow. Den läste min mamma för mig när jag var liten och jag läste den sedan för mina barn. En klassiker.

Precis som vanligt kommer dagens tema från Ugglan & Boken.

Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström

Den här boken är dels en biografi över Arthur Conan Doyle, författaren till berättelserna om Sherlock Holmes, dels om Sherlock Holmesgestalten och hur den blev världsberömd.

Arthur Conan Doyle (1859-1930) var en skotsk läkare som hellre ville vara författare. Han har skrivit många böcker och berättelserna om Sherlock Holmes är bara en liten del av hans författarskap. Själv värdesatte han andra verk mycket högre och han var en välkänd och respekterad författare även bortsett från Sherlock Holmes. Men det var historierna om den skärpte detektiven som drog in de stora pengarna.

Från Sherlock till Holmes är en intressant bok. Läsaren får veta en hel del om Arthur Conan Doyle, hans familj och vad som kan ha varit inspirationen till Sherlock Holmes. Men intressantast är nog hur den påhittade figuren Sherlock Holmes kom att få ett eget liv, levde vidare efter författarens död och utvecklades och omskapades utifrån tidens och publikens krav. Inte bara Conan Doyles ekonomi var till stor del beroende av Sherlock Holmes, hans efterlevande försörjde sig just på den store detektiven och de lade ner stor kraft på att sälja rättigheter till radioteater, till film och till tv.

Intressant är också nörd-fenomenet, att vissa människor tar till sig den den berömde detektiven så till den grad att de blir närmast besatta av honom. Han har lockat både till allvarliga studier och till lek, även för vuxna. Många har till och med trott, eller har tyckt att det har varit roligt att låtsas tro, att Sherlock Holmes verkligen har funnits och genom åren kom många brev som var adresserade till detektiven. Det är ett intressant fenomen, både allvar och lek. Flera sällskap till ära för detektiven har också instiftats vilket har givit prominenta samhällsmedborgare en anledning att äta och dricka och ha trevligt.

Mattias Boström blev intresserad av Sherlock Holmes redan som barn. Han är en kunnig Sherlock Holmes-kännare. I boken finns en diger källförteckning, ett alfabetiskt register och en förteckning över Conan Doyles två Sherlock Holmesromaner och alla hans novellsamlingar med Sherlock Holmes.

Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström, Piratförlaget 2013.

Det finns en utökad utgåva från 2018, men den har jag inte läst.

Osynliga kvinnor av Caroline Criado Perez

Den här boken handlar om att kvinnor inte har tagits i beaktande vid vetenskapliga studier och vid politiska beslut på såväl riksnivå som lokal nivå. Normen har varit – och är fortfarande oftast – en man. Författaren tar upp många områden: skattepolitik, framforskning av mediciner, stadsplanering, design av apparater och föremål som behövs för olika verksamheter, med mera.

Allt stämmer inte med svenska förhållanden. Till exempel var det länge sedan sambeskattningen togs bort här hemma medan olika former av den slags beskattning gör det mer eller mindre oekonomiskt för gifta kvinnor att gå ut i arbetslivet i många länder.

Författaren tar upp exempel från hela världen och behandlar mängder med områden och företeelser. Det har både för- och nackdelar. Naturligtvis blir dessa områden och företeelser inte riktigt djuplodande behandlade. Men å andra sidan ger boken en världsvid överblick och som läsare kan jag se systematiken. Att den manliga normen fortfarande gäller. Den är så pass inrotad i oss och så självklar att vi ofta inte inser att vi tänker och handlar utifrån den. Inte heller jag som kvinna. För mig blir den här boken därför en nyttig påminnelse i mitt eget liv. Till exempel att det är viktigt att skapa en bra stadsmiljö för gångtrafikanter och en bra lokaltrafik och att om miljön inte är sådan går det ut över kvinnor och deras möjlighet att försörja sig. Ja, jag har länge tyckt att det är viktigt att gångtrafikanter kan ta sig fram och att kollektivtrafiken fungerar bra, men jag har inte vetat att stadsplanerare, med några undantag, tänker sig att alla förflyttar sig från bostaden till ett arbete eller från bostaden in till stadens centrum och att det oftast anses alltför komplicerat att ta hänsyn till andra rörelsemönster som ofta är kvinnors – att lämna barn på dagis och skola och sedan åka iväg till arbetet och att på hemvägen kliva av bussen göra inköp och sedan fortsätta resan, eller att hjälpa en äldre släkting som behöver besöka vårdcentralen som är lokaliserad på annat håll.

Och de flesta mediciner är fortfarande framforskade på män fast kvinnors och mäns kroppar fungerar så olika. Idag, 2020 alltså!

Jag har också lärt mig en del som jag inte visste, eller visste men kanske inte riktigt insåg betydelsen av. Att det på väldigt många håll i världen saknas bra och säkra toaletter är ett exempel. Kvinnorna är därför tvungna att uträtta sina behov ute i naturen och eftersom de inte vill att andra människor ska se dem måste de gå till undanskymda platser eller göra det när det inte är fullt dagsljus och så blir de utsatta för våldtäkter och misshandel. Det leder också till hälsoproblem eftersom de undviker att göra sina behov just när det behövs och att de inte har möjlighet att byta mensskydd så ofta som de borde.

Jag blir upprörd när jag läser den här boken. Nästan aldrig beaktas att kvinnors tillvaro och problem fast de oftast inte är likadana som mäns. Det här leder till att både kvinnor och barn blir sjuka, utsätts för våld och dör i en mycket större utsträckning än vad som skulle vara fallet om samhället vore organiserat på ett annat sätt.

Osynliga kvinnor av Caroline Criado Perez, Romanus och Selling 2020. Översättning: Jan Hultman & Annika H Löfvendahl.

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

När människor som lever i ett klansamhälle invandrar till Sverige blir det en kulturkrock. I klansamhället förlitar man sig på den stora släkten och släktens överhuvud för det finns ingen stat att förlita sig på så som vi har det i Sverige. Släkten är tryggheten och det är släktens regler man lever efter. De här problemen borde gå att lösa så småningom men när klanen dessutom är kriminell blir det värre. Johanna Bäckström Lerneby har följt och undersökt en klan i tio års tid. Det är ett omfattande arbete hon har gjort och det kan inte ha varit lätt. Klanen är stor och förgrenar sig till flera svenska orter och också till Tyskland. Klanens överhuvud är respekterat bland många människor, han är imam. Men de svenska lagarna följer han inte. Tvärtom. Klanmedlemmar lever på kriminalitet och bidragsfusk och det är överhuvudets beslut som gäller.

Jag tycker att Familjen är en viktig bok eftersom den visar på en struktur som polisen och andra myndigheter måste hitta vägar för att bekämpa. Det liknar en maffia med hot och utpressning. Och strukturen och våldskulturen verkar vara mycket stark. Har du gjort något dåligt mot en av klanens medlemmar, eller något som upplevs som dåligt, så ligger du illa till. De andra klanmedlemmarna måste hämnas. Det blir en rättsskipning utanför samhällets och den är också ibland driven av nycker och ett behov av att dominera. Det kan räcka med att hävda att du håller på att parkera din bil i en parkeringsruta och att du var där först. Helt absurt i mina ögon. Och ganska oförutsägbart för den enskilde. Det gäller att veta vem man diskuterar med.

I boken beskriver författaren dels hur klanen fungerar, dels hur olika offer upplever klanens förtryck. Hon beskriver också vad polis och andra myndigheter gör för att bekämpa problemet. Olika myndigheter som polisen, försäkringskassan, socialtjänsten och skatteverket samarbetar. Det leder naturligtvis till integritetsproblem. Men hotet från den här klanen mot invånarna i Angered och mot samhället anses så stort att det är befogat. Jag hoppas att många kommer att läsa den här boken. Om situationen i de värsta förorterna ska kunna bli bättre måste vi se problemen så som de är. Så läs den!

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, Mondial 2020.

Gutenberggalaxens nova av Nina Burton

På 1400-talet utvecklade Johannes Gutenberg en metod att trycka böcker med lösa typer. Man hade tryckt böcker före det men då hade man tillverkat hela boksidor. Under århundradena hade också många böcker och skrifter kopierats, en mycket omständlig procedur. Gutenbergs metod där typerna kunde plockas om och användas till många olika böcker innebar som vi vet en revolution i boktryckarkonsten.

Erasmus av Rotterdam, som den här boken handlar om, föddes troligen 1466. Han utbildades inom den katolska kyrkan, blev en lärd humanist och författare och gjorde en stor insats för att gamla grekiska verk skulle tryckas. Erasmus reste till många orter i Europa för att komma åt gamla manuskript och kopior. En nackdel med kopiorna var naturligtvis att kopisterna ibland gjorde fel och de kunde föras vidare i nya kopior. Erasmus gav ut en ny översättning till latin av Nya testamentet och han såg mer vetenskapligt på texterna och hur de borde översättas än vad katolska kyrkan gjorde. Ända sedan 400-talet hade Versio Vulgata varit den katolska kyrkans auktoriserade översättning av Bibeln. Här kom nu nya tankar och ett annat sätt att se på texterna och det uppskattades inte av katolska kyrkan. Men Erasmus blev berömd och högt aktad och hans skrifter lästes av många. Han skrev ett häfte i samtalsform, Colloquia, som användes i latinundervisningen och det blev vida spritt och också Adagia där han hade samlat grekiska och latinska ordspråk. Mest känd är hans Dårskapens lov där han kritiserar katolska kyrkan genom satir och humor.

Gutenberggalaxens nova innehåller mycket. Vi får bland annat veta en del om hur kopierandet går till, om hur tryckerier startas på många ställen, om hur böcker sprids, om reformationen, om hur idéer bryts, om humanism och öppenhet och om dogmatism. Erasmus dog 1536 och hans levnadstid var dynamisk där handel, företagande och köpenskap utvecklades och en framgångsrik borgarklass fick mer och mer inflytande. Det var en stormig tid med krig och uppror. Vissa härskare anslöt sig till protestantismen och medan andra stannade kvar i katolicismen. Reformatorernas anhängare kunde storma kyrkor och förstöra helgonbilder och utsmyckning och bränna böcker som de ansåg förde fram en felaktig tro. Katolska kyrkan brände kättare och kunde också förstöra böcker. Erasmus bytte hemort många gånger för att klara sig undan förföljelse.

Nina Burton tar ett stort grepp i den här boken. Det är inte lätt att göra den rättvisa. Tiden, idéerna, om att kunna uttrycka sig, att hitta den rätta stilen. Men också sjukdomar, strapatsrika resor, vänskap och om hur Erasmus klädde sig för att klara den kalla årstiden när han skrev. Gutenberggalaxens nova har också en diger litteraturlista för den som vill läsa mer. Den är en mycket bra bok som jag är glad över att ha här hemma och som jag får lust att komma tillbaka till fler gånger.

Gutenberggalaxens nova av Nina Burton – En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Bonniers 2016.

Söndagsvägen – Berättelsen om ett mord av Peter Englund

I juli 1965 påträffades den 18-åriga Kickan Granell död i sitt hem på Söndagsvägen i Hökarängen. Hon var ensam hemma, föräldrarna var bortresta och hon väntade på svar från en sekreterarutbildning hon hade sökt in på. Först trodde poliserna att hon hade begått självmord, men efter några dagar insåg man att hon var mördad. Till en början hade man svårt att förstå hur.

Peter Englund har intresserat sig för detta brott som skedde på 1960-talet bland annat för att han växte upp då men han bodde på en helt annan plats i Sverige. Jag växte också upp då men jag kan inte minnas det här mordet fast det skrevs mycket om det i pressen och det var ett hett ämne på TV. Men Peter Englund har inte bara skrivit om brottet. Han beskriver också tiden och Hökarängen. Radhusen på Söndagsvägen var inte något massbygge. De var tänkta som bra och fridfulla bostäder med mycket natur runt omkring. Att mordet skedde just här var antagligen extra omskakande. Och ett sexualmord på en ung flicka på väg ut i livet, som dessutom var ensambarn, det känns extra hårt och tragiskt.

Englund beskriver alltså tiden, hur tonåringarna kunde leva, musik, TV-program, rivningar av hus och omgestaltning av samhället mitt under 1960-talet när många såg optimistiskt på framtiden och det inte var svårt att få ett jobb. Så om man läser boken får man inte bara en berättelse om ett mord utan också om Sverige just då. Men berättelsens kärna, det som driver den framåt, är hela tiden brottet och utredningen.

Englund har letat i arkiv, han har nagelfarit hela utredningen och också gjort vissa intervjuer, fast de flesta som var inblandade är inte längre i livet. Han är historiker och han berättar mycket sakligt och trovärdigt. Trots det – eller kanske just därför – är boken mycket spännande att läsa, mer spännande än de flesta deckare. Den är en riktig bladvändare som ger en bild över dåtidens polisarbete och samhället runt omkring. Eftersom boken är så spännande vill jag inte berätta mer om handlingen. Jag rekommenderar den varmt.

Söndagsvägen – Berättelsen om ett mord av Peter Englund, Natur & Kultur 2020.

Tullias värld av Kerstin Ekman

Ciceros dotter Tullia är den sköra tråden i min berättelse, säger Kersin Ekman på omslagets baksida och den tråden är verkligen skör. Det är inte mycket man vet om Tullia. Hon var dotter till Cicero som var uppkomling ur det romerska riddarståndet och arbetade hela sitt liv på att göra karriär. Han blev vald till konsul och han var en god talare. Men tidvis måste han gå i landsflykt.

Tullia tillhörde alltså det Romerska rikets överklass men det vi vet om henne kommer från det män har skrivit. Det var männen i Romarriket som skötte alla höga poster, som krigade och kämpade om makten och som skrev texter som har bevarats. Kvinnornas område var hus och hem. Några av dem kunde säkert påverka sin man eller älskare och de manövrerade säkert så gott de kunde i sin låsta position och vissa hustrur skötte lantegendomarna medan männen var borta. De kunde också ärva och äga både egendom och slavar. Men de var beroende av det som männen gjorde och även kvinnorna i en släkt kunde råka mycket illa ut om mannen eller fadern föll från sin maktställning.

Men när jag sökte på nätet hittade jag ny forskning från Göteborgs universitet. Forskaren Lewis Webb har kommit fram till att kvinnorna deltog i männens statusjakt och att kvinnorna i den mellersta republiken var framstående och synliga. Länk här. Mycket intressant, tycker jag. Och här är en länk till Wikipedias artikel om kvinnor i Romarriket som också hävdar något liknande.

Ändå var de underordnade, vilket jag redan visste, men i Tullias värld fick jag veta mer om hur männen såg på det andra könet genom Ekmans textexempel. Fram träder ett hårt samhälle, fullt av våld, mord och maktkamp och kuvande av provinser, av korruption och snikenhet – men ändå befolkat av människor som älskar och uppskattar naturen. Cicero var mycket fäst vid sin dotter och sörjde henne djupt när hon dog.

Slavkvinnornas lott nämner Ekman mer i förbigående och alla hustrur och döttrar till plebejerna (hantverkare, köpmän, småbönder) skriver hon inget om. Tullia tillhörde som sagt överklassen och det var överklassens män som dominerade även den latinundervisning som jag fick i skolan. Av naturliga skäl. De var de som skrev texter som har bevarats.

Personligen hade jag önskat lite mer, en lite fylligare berättelse. Det var oerhört många namn och händelser i ganska lite text. Om det finns mer runt omkring så sätter sig namnen och händelserna bättre i mitt sinne. Tullias värld är nog en bok som tål att läsas om för att jag bättre ska förstå Kerstin Ekmans upplägg. Det är en mycket personlig bok som också ger poesi och bilder av trädgårdar och natur.

Tullias värld av Kerstin Ekman, Bonniers 2020.