Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt

Ängeln på sjunde trappsteget är en självbiografisk roman av Frank McCourt. Han föddes i New York av irländska föräldrar men när han var fyra år gammal flyttade familjen till Irland. De hamnade i det regniga Limerick och Frank och hans syskon fick en eländig uppväxt. De var fattiga i New York. Fadern söp ofta upp sin avlöning och förlorade ofta jobbet. Om inte släktingar på Irland hade skickat pengar skulle de inte haft råd att resa dit. Men det blev inte bättre i Limerick. Snarare sämre.

Tiden är 1930 och 1940-tal. Pojken Franks uppväxt är så fattig och eländig på alla sätt och vis att det är svårt att förstå att han kunde klara sig. Det är så eländigt att det är svårt att tro att allt är sant. Delvis beror det på att romanen är berättad mycket underhållande och med en positiv ton trots det tragiska innehållet. Att det är svårt att tro att allt är sant kan också bero på att det verkligen är sant. Hur många gånger jag inte sagt om något som har hänt i Sverige eller övriga världen att om någon skulle ha skrivit det där i en roman så hade vi tänkt att nu har allt den här författaren hittat på och tagit i för mycket. Helt orealistiskt! Verkligheten överträffar ofta dikten. Dessutom finns problematiken med en supande far som dominerar familjen och en mor som delvis är så nedtryckt att hon blir deprimerad men som också strävar och och bryr sig om sina barn som ett verkligt problem.

Emellertid är det inte så viktigt om varenda händelse och detalj i boken är sann eller inte. Det var naturligtvis mycket fattigt och eländigt i Limericks slumkvarter på den där tiden. Och även idag finns det människor som har det lika eländigt, eller värre, på andra håll i världen. Ängeln på sjunde trappsteget är tragisk, spännande och rolig. Den ger en viss inblick i irländsk kultur, inbillar jag mig. Den är en rik, underhållande roman om en pojke som klarar sig trots alla svårigheter. Frank McCourt har skapat en rad scener och händelser som läsaren kan leva med i. Jag har också lärt mig lite nytt, till exempel hur det kunde gå till att få socialunderstöd, hur det kunde vara att ligga på sjukhus på den här tiden och hur det kunde vara att jobba som telegrampojke. Och författaren har gestaltat hur det är för ett barn att ha en far som är alkoholberoende och våldsam och gräsligt löjlig och pinsam ibland, men som också har en och annan fin stund tillsammans med sin son. Det är hjärteknipande. Boken rekommenderas.

Ängeln på sjunde trappsteget – en irländsk barndom av Frank McCourt, Bonnier Alba 1998. Översättning: Thomas Preis.

A problem in White – novell av Nicholas Blake

Att krypa upp i soffan med en värmande pläd och en julbok under helgdagarna är inte så dumt. Jag är lite tidig här förstås, men det känns inte heller fel. Hela december brukar jag ha julkänsla. Nu har jag läst en novell ur den här julantologin, A very Murderous Christmas, och det är Problem in White av Nicholas Blake.

Ett tåg är på väg upp till Skottland. Det är vinter och strax kommer julen. I en kupé sitter några människor med olika bakgrund och karaktär. Året innan skedde ett stort postrån på den här järnvägssträckan vid samma tid på året och man pratar en del om det. Nu bär det sig inte bättre än att det blir snöstorm och loket kör in i en snödriva och stannar och snart är en av människorna som satt i kupén mördad.

A Problem in White är en klassisk pusseldeckare. Den är uppdelad i två delar och den andra delen är en förklaring till alla ledtrådarna och vem som är mördaren. Om man vill kan man alltså stanna före den och fundera på lösningen för att se om man är lika skarpsinnig som den som löser brottet i boken. Novellen skulle kunna användas till sällskapslek under julen, att man är ett par stycken som läser novellen och funderar och sedan kan man se om någon klurar ut lösningen.

A Problem in White av Nicholas Blake ur antologin A Very Murderous Christmas, Profile Books 2018.

Nicholas Blake hette egentligen Cecil Day-Lewis. Han var en irländsk-brittisk författare och levde mellan 1904 och 1972. Han var en välkänd poet under 1930-talet men har också skrivit en lång rad deckare under pseudonymen Nicholas Blake.

Mästaren av Colm Tóibín

Är det riktigt klokt att välja en roman om Henry James som det första jag läser av Colm Tóibín när jag bara har läst en enda bok av Henry James i mitt liv, och det var länge sedan? Ja, det var inte alls oklokt, visade det sig. Den här romanen om Henry James (1843-1916) var en fin upplevelse att läsa. Den börjar i januari 1895. Henry James bor i London och uppsättningen av hans teaterpjäs Guy Domville blir ett stort fiasko.

Tidigt i läsningen förstår jag att Henry James är homosexuell men kanske inte erkänner det ens för sig själv. Han är tillbakadragen och har stort behov av ensamhet och behöver mycket egen tid omkring sitt skrivande, men han deltar en hel del i sällskapsliv. Han iakttar och antecknar människors handlingar och uttryck och stämningar i olika rum och på olika platser och använder sig sedan av det i sina romaner och noveller. Han är på sätt och vis utanför, inte riktigt med i den mänskliga gemenskapen. Han lever i exil och är kanske inte riktigt hemma någonstans.

Mästaren innehåller väldigt mycket och det är svårt att göra boken rättvisa. Författarens arbete och tankar och människorna som han umgås med tar stor plats. Miljöer också. Han är en uppburen författare och blir därför bjuden till adelsgods och stora och påkostade våningar hos rika amerikaner i Europa. Själv har han en förmögenhet men han måste också skriva för att försörja sig.

Vi får också tillbakablickar på hans uppväxt och ungdom i New York och Newport. Han flyttar så småningom till Europa och tillbringar tid i Italien och Frankrike och bor i London och Rye i Sussex. Några stora händelser har påverkat hans liv. Han deltog inte i det Amerikanska inbördeskriget, men det gjorde två av hans bröder. Hans syster Alice dog tidigt. Och var det hans fel att väninnan Constance Fenimore Woolson begick självmord? Vänskapen var platonsk och Henry James ville hålla den hemlig för att folk inte skulle prata. Han hade ett visst tryck på sig att hitta en kvinna och gifta sig och bilda familj och det var lite misstänkt att han aldrig hade någon kärleksrelation med en kvinna.

Jag tror att den här boken är skriven väldigt mycket i Henry James anda. Berättelsen framskrider långsamt, och där finns mycket antytt och många iakttagelser av detaljer. Texten är mycket vacker, den har en långsam böljande rytm och mycket känslor ligger under den.

En bra bok som jag rekommenderar.

Mästaren av Colm Tóibín, Bonniers 2005. Översättning: Nille Lindgren.

A word child av Iris Murdoch

Hilary Burde har haft en hemsk barndom. Vem hans far är vet han inte och hans mor dog när han och hans syster var små. Deras moster som bodde i en husvagn tog hand om dem, men Hilary skickades iväg till ett barnhem.Som tur var uppmärksammade en lärare att pojken hade läshuvud och tog sig an honom. Hilary studerade och blev lärare vid Oxfords universitet.

Den lite äldre, inflytelserike Gunnar hjälpte Hilary till tjänsten. Men Hilary blev förälskad i Gunnars hustru och genom en olycka som han orsakade dog hon.

Allt det här tar inte särskilt stor plats i boken. Det är förutsättningen för berättelsen och det har lett till att Hilary arbetar som lägre tjänsteman på en statlig myndighet i London och lever ett uselt liv.

Jag kan inte säga att jag tycker om Hilary, även om jag förstår att mycket av hans beteende beror på hans barndom. Han har ett hål inom sig och har dålig självkänsla. Mycket av det som händer beror på att han upplever att människor försöker sätta sig på honom. Men jag undrar om han inte från början har haft svårt att sätta sig in i andra människors situation, att riktigt bry sig om dem.

Hilary handlar mycket egoistiskt. Han ser allting utifrån sig själv. Han behandlar den unga kvinnan som älskar honom som en sak som ömsom irriterar honom och som han ömsom kommer tillbaka till. Han behandlar sin syster som om han äger henne. Dessutom följer han många gånger sina impulser utan att tänka sig för. Det är som om hans hemska barndom tar ifrån honom ansvaret för hans handlingar.

Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men när jag väl hade gjort det var den mycket spännande. Hilary är en intressant karaktär och och när jag säger att han handlar egoistiskt betyder det inte att han inte har samvetskval för det har han. Jag ville så gärna se hur allting skulle sluta. Spänningen blev bitvis nästan thrillerartad.

Boken är inte helt lätt att läsa men ger en hel del om man gör det.

A word child av Iris Murdoch, Chattoo & Windus 1975.

Boken finns också översatt till svenska och heter då Ett ordets barn, Norstedts 1978.