På Chesil Beach av Ian McEwan

Den här romanen handlar om Edward och Florence som har gift sig samma dag och nu tagit in på ett hotell på brittiska sydkusten där de ska tillbringa sin bröllopsnatt. Det är år 1962 och en annan tid än den vi lever i. Att de aldrig har haft sex tidigare var kanske inte lika konstigt och ovanligt som det är för de flesta av oss idag. De är båda osäkra inför natten. De älskar varandra och Edward har velat ha mer fysiskt umgänge men Florence vill helt enkelt inte. Hon far illa när de blir intima.

På Chesil Beach är en sorglig historia om två unga människor som har mycket svårt att nå varandra. Alltför mycket är outsagt. Vi får veta en del om deras bakgrund, om hur de träffades och hur deras förhållande har utvecklats. Men kärnan i berättelsen är bröllopskvällen och vad som händer då. Berättelsen är beroende av författarens förmåga att skapa gestalter som är psykologiskt trovärdiga och det tycker jag att han har gjort. Visserligen lämnar jag romanen med ett antal frågor, men det ger spänning och rymd till berättelsen att det är så mycket jag inte vet. Varför är Florence som hon är? Saknas den fysiska kemin mellan just dessa två? Är hon en människa som har en obefintlig lust till sex? Är hon egentligen lesbisk men har inte förstått det än? Har hon varit med om övergrepp som har förstört hennes sexliv? Och Edwards kärlek till henne, är den inte orealistiskt romantisk samtidigt som han har sina kroppsliga behov?

På Chesil Beach är en lugnt berättad historia som är mycket spännande. Ian McEwan kan konsten att skapa dramatik i lugnet. Jag lämnar den med en lite bitterljuv känsla och tycker att den är högst läsvärd.

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Och på åttonde dagen… av Ellery Queen

Ellery Queen är utarbetad. Han har jobbat hårt. Nu lämnar han New York och kör tvärs över kontinenten till Hollywood för att skriva filmmanus åt militären. Det är under andra världskriget och den redan trötte Ellery Queen får jobba stenhårt. När han lämnar det uppdraget är han utmattad och måste ligga och vila under några dagar. Sedan tar han sin bil för att köra tvärs över kontinenten till sitt hem.

Hur det nu är kör han vilse i öknen, vilket inte är konstigt så utmattad som han är, och hamnar i en grönskande dal där en isolerad religiös sekt håller till. Allt verkar ganska idylliskt tills en av sektens medlemmar blir mördad. Eftersom inget sådant tidigare har hänt i sektens historia och ingen av medlemmarna har någon erfarenhet av att lösa brott tar sig Ellery Queen an den uppgiften.

Och på åttonde dagen är en pusseldeckare och detektiven är alltså Ellery Queen som har fått samma namn som författarpseudonymen. Författarna till Elley Queenböckerna är två kusiner, Manfred B. Lee och Frederic Dannay. Den här boken kom ut på originalspråket 1964. Frederic Dannay hade skrivit ett sextiosidigt synopsis och sedan fick science fictionförfattaren Avram Davidson i uppdrag att skriva romanen. Sedan reviderades den av både Lee och Dannay.

Det finns en del atmosfär i berättelsen och den gav en viss spänning därför att jag ville veta vem som var mördaren och på grund av den ovanliga miljön. Det är en bok att läsa som underhållning och det passar kanske bra på sommaren. Själv har jag läst en del Elley Queenböcker tidigare och läste denna med en viss nöjsamhet. Den ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Och på Åttonde dagen av Ellery Queen, Bonniers 2001. Översättning: Susanne och Nils P. Sundgren.

Easter Parade av Richard Yates

Systrarna Emily och Sarah Grimes är mycket olika. Sarah är den äldsta och söta systern och gifter sig tidigt. Emily är mager och mer intellektuell. 1930, när systrarna är nio och fem år gamla skiljs deras föräldrar. Sedan bor de med mamman och de flyttar ständigt runt. Så fort systrarna har börjat finna sig tillrätta på ett nytt ställe ska de flytta igen. Mamman ser inte på verkligheten som den är. Hon gör den bättre i sin fantasi. Samtidigt längtar hon hela tiden efter det grönare gräset som hon tror finns på andra sidan, och hon dricker.

Flickornas pappa är charmig, men lite slarvig och han säger inte nej till alkoholen han heller. Så växer flickorna upp och hur blir då deras liv? Inte bra, och det talar författaren om redan på första sidan så vi vet lite grand vad vi har att vänta oss. Men fast vi har fått den vetskapen överraskar författaren boken igenom. Det är väl förberedda överraskningar. Det som händer känns verkligt och följdriktigt.Visst förstår vi att Sarahs äktenskap inte kommer att bli någon dans på rosor, men exakt vad som händer kan jag inte räkna ut. Inte vet jag allt som ska hända i Emilys liv men jag vet ju från början att lyckligt blev det inte.

Romanen är berättad från Emilys synvinkel, hon som bor i staden och arbetar på bokförlag och besöker sin syster ganska sällan. Mötena med systern, med fadern och med modern och männen i Emilys liv gestaltas så att det känns. Yates skriver oss inte på näsan. Han berättar vad som händer under ganska många år, med nedslag här och där. Som läsare sätter jag ihop det till människor som känns verkliga och som jag kan känna med. Easter Parade är spännande och lättläst samtidigt som den innehåller komplexa porträtt av människor. Den är en ganska sorglig historia men ändå känns den inte nattsvart. En bit av livet. Så här kan det tyvärr gå.

Easter Parade av Rickard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.

Första gången boken kom ut på originalspråket var år 1976.

Änkans bok av Joyce Carol Oates

2008 dog Raymond Smith som Joyce Carol Oates hade levt tillsammans med sedan 1961. Han dog av komplikationer vid lunginflammation och Joyce Carol Oates hade åkt hem från sjukhuset eftersom det verkade som att han skulle tillfriskna. Så fick hon ett telefonsamtal mitt i natten. Hennes mans tillstånd var kritiskt. Hon skyndade till sjukhuset men hann inte komma i tid.

Änkans bok handlar om livet året efter makens död. En tid fylld av chock, sorg, sömnlöshet, ilska och saknad, och också dåligt samvete. Borde hon inte ha sett till att hennes man fick bättre vård? Att mista en livskamrat som man har haft i sin närhet under så lång tid är bland det svåraste man kan vara med om. En ny, hemsk och alldeles annorlunda fas i livet.

Tiden efter dödsfallet nästan drunknar hon i brev och blomsteruppsatser och gåvor som människor har skänkt. Hon och Raymond Smith hade startat den litterära tidskriften Ontario Rewiev och bokförlaget Ontario Rewiev Press. Det var Raymond Smith som skötte både tidskriften och förlaget och han avled ju mitt i arbetet. De hade också många vänner och kontakter Och det är vännerna och arbetet som håller henne uppe under den här tiden. Hon sköter sin undervisning på universitetet och reser bort och håller föreläsningar och signerar sin senaste bok. Ovanpå det har hon allt som behöver redas ut vid ett dödsfall.

Skrivandet hjälper henne också. Det är inget målmedvetet skrivande av nästa roman, men hon antecknar vad som händer i hennes liv och hon skriver recensioner. Under tiden funderar hon på hur livet tillsammans med Raymond Smith var, hur de träffades, hur de arbetade och hurdan deras samvaro var.

Änkans bok är med nödvändighet en sorglig bok, men den är också spännande och tankeväckande och medförde att jag funderade en del på mitt eget liv. Fast den är sorglig är den inte helsvart. Jag tycker att det finns en hel del klokhet och livskraft i den. Eftersom Joyce Carol Oates är en så god författare ger den mycket, och förlust och saknad efter en närstående berör oss alla. En del av livet.

Änkans bok av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström

Spårvagn på Vinttergatan är den tredje romanen som Niklas Rådström skrev med utgångspunkt från sin barndom då hans far försvann. I den första, Månen vet inte, är en av de betydelsefulla personerna hans farmor. I den andra, Medan tiden tänker på annat, är det hans morföräldrar som liksom hans farmor tog hand om honom när hans mamma åkte iväg på journalistuppdrag. I Spårvagn på Vintergatan ligger huvudvikten på pojkens förhållande till fadern och modern. Den är mörkare än de andra två böckerna och smärtan efter förlusten av fadern är starkare och med direkt uttryckt.

Det betyder inte att Spårvagn på Vintergatan är mer direkt skriven. Här finns tre plan, berättarens sökande efter sina minnen och pojkens upplevelser i barndomen, naturligtvis, men författaren har också fört in ett fantasiplan. Där finns en privatdetektiv som i en deckare från 1950-talet och en poliskommissarie. För ett brott har begåtts. Porten till huset där pojken bodde som liten är avspärrad och poliser står på vakt utanför.

Det här tolkar jag som svårigheten att få tag på minnena och att förstå vad som verkligen har hänt. Men jag tolkar det också som att det verkligen har begåtts ett brott mot barnet. Faderns brott, eftersom han försvann, moderns brott, och mor och farföräldrarnas eftersom de inte berättade de verkliga förhållandena för barnet. Det gjorde man inte gärna på den tiden. På så sätt skulle barnet skonas, ansåg man. Men det viktigaste föreställda brottet är nog ändå barnets. Var det hans fel att fadern försvann? Är han den skyldige?

Naturligtvis inte, men barn kan lätt känna så.

Samtidigt blir inslaget med privatdetektiven lite humoristiskt, partier där vi kan känna igen chablonerna och som vi kan le åt. När jag tänker tillbaka på romanen minns jag mest att det är mörkt i lägenheten på Karlavägen, att pojken känner av en skugga, en skymtad mansgestalt i sitt rum ibland och att han sitter och tittar ut genom fönstret på kvällen och ser den upplysta spårvagnen köra förbi och att snön faller. Men det finns så många andra scener i Spårvagn på vintergatan. Pojken fiskar med sin far, det är fest i ett sommarhus i skärgården, han leker ute på gården i staden där han bor och han följer med sin mamma upp på tidningsredaktionen där hon arbetar, bland annat. Denna tredje roman i Niklas Rådströms barndomstrilogi är en stark, suggestiv och poetisk berättelse om förlusten av en far. Där finns tidskänsla och såväl mörka som grå som glimrande miljöbilder.

Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström, Gedins 1996.

Trilogin består alltså av Månen vet inte som kom 1989, Medan tiden tänker på annat som kom 1992, och så denna roman, Spårvagn på Vintergatan. Men det finns en till barndomsskildring med självbiografisk bakgrund som Niklas Rådström har skrivit och det är En handfull regn som kom 2007. Den rekommenderar jag också.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna, med tanke på det tänkta brottet i Spårvagn på Vintergatan, att Niklas Rådströms pappa, Per Rådström, har skrivit en bok som heter Mordet, vilket inte alls är ett verkligt mord utan en omskrivning för att trycka undan och komma över sin barndom.

Under tungan av Yvonne Vera

Under tungan handlar om flickan Zhizha som bor i Zimbawe. Hon bor hos sin mormor och hennes mamma och pappa är borta. Hos mormor finns tryggheten.

Boken är mycket poetiskt skriven. Den är dunkel och verkligheten är gömd någonstans inne i poesin. Där inne någonstans kan man skymta fakta från Zhizhas liv, men endast skymta dem. De bor i en kåkstad förstår man efter hand. Många män har gått ut i kriget och jag antar att det är befrielsekriget som ledde till att republiken Zimbabwe grundades 1980. Innan dess hette området Sydrhodesia och senare Rhodesia och det var de vita som hade makten.

Men Zhizhas trauma är personligt och först i slutet kommer det klart fram, ut ur rädslan och snårigheten. Texten blir på så sätt en gestaltning av hur svårt det kan vara att tala om traumatiska upplevelser, men också att om orden kommer fram så kan det vara läkande och bidra till ens växande. I texten är det kollektiva traumat att vara koloniserad och utnyttjad och att genomgå ett krig för att befria sig sammankopplat med flickans personliga trauma. Kanske hör de ihop? Det finns mycket att fundera över.

Texten är vacker men inte helt lättläst. Den är tät och poetisk. Där finns stor rädsla och sorg, men också kärlek och kanske en väg framåt.

Yvonne Vera (1964-2005) var en Zimbabwisk författare som dog alldeles för ung i AIDS. Under the Tongue kom 1997 och på svenska 1999.

Under tungan av Yvonne Vera, Ordfront 1999. Översättning: Roy Isaksson.

Hyllvärmare 2022

Några projekt måste det bli även i år och det som jag först tar upp här är mitt hyllvärmarprojekt. Här ser ni alltså hyllvärmarna som jag tänker läsa i år, tolv stycken.

Ripley under water av Patricia Highsmith
Vägarna till Afrika av Per Wästberg
Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann
Under tungan av Yvonne Vera (har jag faktiskt redan läst)
Pesten av Albert Camus
The Rector’s Wife av Joanna Trollope
Easter Parade av Richard Yates
Och på åttonde dagen av Ellery Queen
Fursten av Niccolò Machiavelli
Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström
På Chesil Beach av Ian McEwan
Änkans bok av Joyce Carol Oates

Nu är det så att det blir lite mer är tolv hyllvärmare som ska läsas i år. Ulysses från förra årets hyllvärmarhög är inte utläst än. Men det ska nog gå. Det känns bra att det finns många böcker av olika slag som väntar.