En okänd man av Marguerite Yourcenar

Nathanael är en okänd man som levde på 1600-talet. Han fanns inte i verkligheten, såvitt jag förstår, utan författaren har skapat honom. Han tillhörde inte eliten i samhället. Han försökte dra sig fram så gott han kunde. Ändå blev hans korta liv både omväxlande och dramatiskt.

Nathanael växer upp i Greenwich där han kommer från en av de holländska familjerna som bor där och vars manliga vuxna medlemmar arbetar som snickare i marinens tjänst. Som ung får Nathanael arbeta som allt i allo hos en skollärare, men när han blir förälskad i en flicka och en äcklig typ förföljer henne med skamliga förslag kastar Nathanael en sten på honom och han faller till marken. Nathanael tror att mannen är död och smyger ombord på ett brittiskt skepp och far iväg på det som fripassagerare.

Det är början på Nathanaels händelserika liv och vi får följa honom till Nya Världen. Vad som händer sedan tänker jag inte berätta för att inte förstöra läsningen. En okänd man är ingen spänningsroman, men det finns ändå en driv framåt i berättelsen därför att jag vill veta vad som ska hända.

Romanen är skriven i lugn takt fast det händer mycket och sidorna inte är så många. Det är en vacker text som gestaltar kärlek och samvaro, arbete och tankar av olika slag. Genom händelserna i boken kommer Nathanael in i olika miljöer där det både finns lärdom och rikedom, om än i underordnad tjänst. Eftersom jag nyligen har läst Gutenberggalaxens nova känner jag igen mig lite fast den handlar om århundradet före. Miljön känns som om den finns och också de mänskliga relationerna fast texten är lugn och avklarad. Det känns som om jag både är där och ser på händelserna på avstånd. Berättelsen har stor rymd och kan nog tolkas och upplevas på många sätt. En okänd man är mycket läsvärd. Rekommenderas.

En okänd man av Marguerite Yourcenar, Ellerströms 2019. Översättning: Kajsa Andersson.

Maigret och lördagsklienten av Georges Simenon

Nu ska jag säga direkt att jag inte har läst romanen i den här utgåvan. Den är på väg ut ur vårt hem för vi har samma berättelse i en annan bok som innehåller fyra Maigrethistorier. Men den här blev bättre på bild, tyckte jag.

När kommissarie Maigret kommer hem från arbetet en lördag sitter en man och väntar på honom i vardagsrummet. Han berättar en sorglig historia om hur hans fru har ett förhållande med en av hans anställda. Älskaren har flyttat in i deras hem och till och med flyttat in i sovrummet. Mannen får sova på en tältsäng i matsalen. Nu säger han till Maigret att han är rädd för att han kommer att mörda sin fru.

Man ska inte avslöja för mycket om intrigen när det handlar om en deckare, men berättelsen är spännande till in i det sista. Simenon kunde skapa spänning och intresse och atmosfär i det gråa och också berätta något om mänskliga förhållanden. Jag rekommenderar boken, men var beredd på mycket fasta och stereotypa könsroller. Madame Maigret hjälper sin man av med rock, hatt och halsduk när han kommer hem. När han ska gå ut kommer hon med hans skor och hon frågar om hon ska ringa efter en taxi åt honom. I köket är det naturligtvis hon som huserar. Samtidigt har Simenon skapat en känsla av att kommissarie Maigrets äktenskap är harmoniskt – det raka motsatta till lördagsklientens. Om jag funderar längre kan jag hamna i slutsatsen att vad denna deckare säger mig är att om de traditionella könsrollerna bryts ner – då leder det till katastrof.

Utgåvan jag läste: 4 Maigret av Georges Simenon, Bonniers 1965. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Utgåvan på bilden: Maigret och lördagsklienten, Aldus/Bonniers 1969. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon

Det här är ingen deckare, vilket man skulle kunna tro eftersom Simenon är en berömd deckarförfattare. Nej Klockorna i Bicêtre är en vanlig roman. Den handlar om René Maugras som är en mäktig tidningskung i Paris. En gång i månaden brukar han äta en lyxig lunch tillsammans med sina vänner som också tillhör samhällets topp. Nu har han plötsligt segnat ner till golvet på restaurangens toalett. Han har fått stroke.

Romanen börjar med att Maugras ligger medvetslös på sjukhuset. Han är placerad i privatrum och har en sjuksköterska hos sig hela tiden. Så småningom vaknar han upp ur medvetslösheten. Han kan bara röra på vänsterarmen och han kan inte tala.

Han tänker mycket på sitt liv, på sin far, på sin barndom och ungdom, sin hustru och på sina vänner. Han lyssnar på kyrkklockorna.

Tidigare har han varit en mycket aktiv man. Han har styrt och ställt. Han har arbetat nästan jämt. Men nu är all hans vakna tid upptagen av hans tankar. Ibland blir han störd av att sjuksköterskan eller läkaren ska utföra sina åtgärder. Han vill inte ha besök, han vill sjunka in i tankevärlden och han känner att han inte hör till den aktiva världen där ute.

Berättelsen är lugn och eftertänksam. Vi får följa Maugras under många veckor på sjukhuset och hur han gradvis kommer tillbaka till världen. Allt som vi får veta sker genom hans upplevelse.

Klockorna i Bicêtre kom på franska 1963. Det är en helt annan vård och ett helt annat sjukhusliv än vad vi är vana vid idag. Alla röker, patienter och personal och besökare. Maugras som är förmögen får sig tillsänt ett bättre vin än sjukhusets till maten. Han stannar en lång tid på sjukhuset.

Jag lär känna Maugras gradvis och fast allt han har gjort i livet inte är bra får jag stor sympati för honom. Jag tycker om bokens lugn och makliga takt och jag tycker om Simenons sätt att skriva. Till synes konstlöst men ändå finns en viss poesi.

Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon, Bonniers 1967. Översättning: Gun och Nils A. Bengtsson.