Dalen Portland av Kjartan Fløgstad

Dalen Portland handlar om industrialismens genombrott i den västnorska bondekulturen. Berättelsen börjar strax före andra världskriget och går in i mitten av 1970-talet. Man kan säga att detta är arbetarlitteratur, men skriven på ett ovanligt sätt. Det här är inte realism. Magisk realism har jag sett någonstans och Fløgstad har också tillbringat en stor del av sitt liv i Sydamerika.

Känslan i omslagsbilden stämmer med bokens innehåll, även om den kommer från ett annat århundrade. Berättelsen är myllrande. Den är poetisk, den innehåller fakta, bitvis långa uppräkningar av vad som händer i världen och bitvis noggranna beskrivningar av arbetet i smältverket, skrönor och mer eller mindre otroliga händelser. Författaren sätter in arbetet och utvecklingen i industrin i sitt historiska sammanhang och sveper brett över världen samtidigt som han kan berätta detaljer om fotbollsmatcher.

De två viktigaste karaktärerna i boken är Arnold Høysand som följer i sin fars fotspår och blir arbetare och gör det bästa av det för sig själv och sin familj, och Rasmus Høysand som är individualist och ger sig ut i världen som sjöman. Genom de här två karaktärerna skildrar så författaren arbetslivet och det socialdemokratiska samhället i Västnorge och får samtidigt med kolonialism och imperialism och den kommunistiska rörelsen på 1970-talet.

Berättelsen har en ironisk ton och det som händer är mestadels sett ovanifrån i stora svep. Där finns humor och jag tror att författaren leker med och blinkar åt olika genrer som bonderomantik, socialrealism och äventyrshistorier. Men ändå tycker jag nog att Fløgstad tar sina huvudkaraktärer på allvar. Det är tydligt att han är för arbetarmakt och är en del av 1970-talets vänsterrörelse fast Dalen Portland inte liknar något annat som jag har läst på samma tema.

Kjartan Fløgstad skriver på nynorsk och i boken framkommer att han menar att det är folkets och arbetarklassens språk till skillnad från bokmål som är överklassens. Jag har läst Dalen Portland i svensk översättning.

Det här är en bra bok. Lite svårläst eftersom Fløgstad arbetar med långa meningar och inte mycket styckeuppdelning, men väl värd en läsning.

Dalen Portland av Kjartan Fløgstad, Forum 1978. Översättning Cilla Johnson.

En god tid av Tore Renberg

Författaren Tore Renberg har hittat på att en författare med samma namn har skrivit en roman om framtiden. Denne fiktive Tore Renberg föddes 1898 och dog 1947. Det här är alltså en roman inuti romanen.Den påhittade Tore Renberg skriver sin framtidsvision år 1925 och hans vision är präglad av den tiden. Alla familjer har ett eget flygplan. De stora städerna är byggda i flera plan uppåt i luften och hissar transporterar människorna upp och ner. Rulltrottoarer finns i städerna. Men huvudpersonen i den äldre Renbergs roman lyfter på hatten när han möter en bekant på 1990-talet och vi vet att på vårt 1990-tal går inte en massa herrar runt och lyfter på hatten. De har ju ingen.

Den påhittade Renbergs text tar upp nästan hela boken. Den riktige Renberg låtsas alltså att han har fått manuset av släktingar till den fiktive författaren och publicerat det. Han har bara tillfogat lite fakta på slutet.

På baksidan av boken står att huvudpersonen är Johannes Dreyer men det håller jag inte med om. Han är mycket riktigt huvudpersonen i den påhittade författarens roman men i boken som helhet är den påhittade författaren Renberg huvudperson. Han kommer fram genom sitt sätt att skriva, genom några utvikningar där han nämner händelser från sin barndom och genom de korta ”fakta” som finns om honom i slutet på boken.

Den fiktive Renbergs roman är skriven i en romantisk febril stil och språket är lite gammaldags, ett språk som gör det trovärdigt att texten skulle vara skriven på 1920-talet. Den framtid han skriver om är god. Allt är bättre. Nästan inga krig finns kvar. Nästan alla människor på jorden har det bra. Tiden i framtidsromanen sträcker sig in i 1990-talet och vi sitter här med facit i hand och vet hur det årtiondet var och vad som hände från 1920-talet fram till dit.

Hans romanfigurer bryr jag mig inte så mycket om. Det som är intressant med den här boken är att den är annorlunda mot allt jag har läst och spänningen mellan framtidsvisionen och hur det blev. Har den ett stort värde för mig? Det är roligt att ha läst den, att ha tagit del av den här konstruktionen. Kan jag rekommendera den? Till dem som fungerar som jag inför litteraturen, ja. Men annars inte.

En god tid : minnen från framtiden, Norstedts 2001. Översättning: Urban Andersson.

Binas historia av Maja Lunde

Den här romanen består av tre historier från tre olika tider som vävs in i varandra.Tao är en kinesisk kvinna som lever år 2098. Bina som är så viktiga för människornas matförsörjning har försvunnit. Klimatförändringarna med torka, stormar och översvämningar har medfört att samhället har kollapsat.

I Kina är det dock en viss ordning. Men människorna har det svårt. Det är knappt om mat. Styret och reglerna är hårda. Tao och hennes man klättrar varje dag upp i päronträden och pollinerar blommorna för hand. Det är ett hårt arbete i många timmar.

George är biodlare i USA och året är 2007. Familjen har drivit bigården i generationer. Han sköter sina bisamhällen väl. Men bidöden finns i den södra delen av landet och når snart även Georges gård. Bisamhällena kollapsar från den ena dagen till det andra.

William är fröhandlare i England år 1852. Han hade velat bli naturforskare men är tvungen att försörja sin stora familj som fröhandlare och det gör honom deprimerad. Men han är mycket intresserad av bin och lyckas kravla sig upp ur sängen och bygga en ny slags bikupa.

De här tre berättelserna ger oss en utveckling från den första mer systematiska biodlingen på 1800-talet till bidöden i början av 2000-talet till en tänkt framtid som ingen av oss vill ha. De är fint skrivna med familjerelationer där karaktärerna framstår som människor. Där finns konflikter mellan föräldrar och barn och mellan makar, men också värme och kärlek. Romanen har djup och komplikation, den är sannerligen ingen pamflett fast författaren har ett tydligt budskap. Jag tycker också att miljön är fint beskriven.

I ett avsnitt ganska långt fram i boken, när Tao är i Beijing på det stora biblioteket för att ta reda på varför hennes lille son blev sjuk, tyckte jag att författaren tog fram lite väl mycket fakta och att vi förstod vad det handlade om utan det. Men hon knyter ihop de tre berättelserna på slutet och då framstår det avsnittet i ett nytt ljus.

Binas historia är ingen bladvändare. Jag läste den ganska långsamt men det är spännande att följa de tre huvudkaraktärerna och den leder till eftertanke. Vad gör vi med vår jord?

Binas historia av Maja Lunde, Natur & Kultur 2016. Översättning: Lotta Eklund.

Nej och åter nej av Nina Lykke

Ingrid och Jan är i femtioårsåldern. De har varit gifta länge. De två sönerna bor kvar hemma fast de borde flytta ut. Ingrid är missnöjd med tillvaron. Hon plockar undan efter alla och sönerna kan inte ens torka sig ordentligt i rumpan på toan. Hon ser bromsspåren när hon samlar ihop deras kalsonger för att stoppa in dem i tvättmaskinen.

Jan blir förälskad i den betydligt yngre Hanna som han är chef över. Han vill ha en paus i äktenskapet. Ingrid sitter vid köksbordet, lamslagen.

Det här låter ju inte roligt. Men det är det faktiskt.

Nej och åter Nej är en klassisk historia på många sätt. Vi har hört den förr. Hanna som inte har vågat få till det med en man. Ingrid och Jan som har stelnat i sitt äktenskap och så de bortskämda sönerna ovanpå det. Men den är skriven och vinklad på ett sätt så att det känns nytt. Rappt skriven. Skruvad och rolig. Ändå har karaktärerna djup och vi kan känna igen oss i deras tankar.

Nej och åter nej säger en del om vår tid och vad vi brottas med. Den rekommenderas till läsning.

Nej och åter nej av Nina Lykke, Wahlström & Widstrand 2018. Översättning: Lotta Eklund.

Villa Europa av Ketil Björnstad

Boken är en släktsaga som sträcker sig i tid från 1892 till 1990. Den börjar med Erik Ulven som överger sin unga hustru Nina och far ut i Europa där han vill göra affärer och bli rik. Han blir inte rik utan blir lurad och luras. Jag tycker att han har starka psykopatiska drag.

Efter många år kommer han hem. Då är hustrun död men hon har inrett många rum i den stora villan med föremål från olika delar av Europa. Ovanför ytterdörren står skrivet Villa Europa.

Ett tema som finns i boken är egoism, narcissism och psykopatiska drag hos flera av männen. Inte alla som tur är. Ett annat är övergrepp på kvinnor. Flera generationers kvinnor blir utsatta för våldtäkt och den nya generationen har kommit till på så vis. Ett tredje tema är humanism, människokärlek och och kamp för kvinnors rättigheter och ett bättre samhälle.

Tyvärr tyckte jag länge när jag läste att människorna och händelserna var framställda utan riktig kropp och själ. Jag tänkte ge upp läsningen och funderade på om historien skulle passat bättre som tv-serie där skådespelarna och en bra regissör skulle kunna fylla ut och nyansera människorna i berättelsen. Men när historien hade kommit in på tiden efter andra världskriget blev berättandet bättre.

Villa Europa är inte den bästa bok jag har läst i år (2018) men jag är ändå glad över att jag läste den till slut. Romanen har en blandning av satiriskt berättande och mer realistiskt som får mig att fundera vidare.

Villa Europa av Ketil Björnstad, Trevi 1994. Översättning Margareta Eklöf.