Den längsta av resor av Oksana Zabuzjko

Alldeles före den 22 februari i år reste Oksana Zabuzjko till Polen för att presentera en bok. Det var första gången på länge som det var möjligt på grund av pandemin. Hon packade en liten väska med ombyte för ett par dagar. Så kom Rysslands invasion och hon blev kvar. Hon hade inte tillgång till sin dator och sitt bibliotek där det fanns många böcker på ukrainska som inte kan lånas utomlands, men hon började ändå skriva på den här boken. Den består av en essä på 156 sidor, en mycket skarp och rak skrift som jag hoppas att många vill läsa.

Själv är jag inte kunnig när det gäller Ukraina och dess historia. Jag får ta de fakta som finns i boken rakt av, men jag tror nog att de stämmer. Det som är så bra med Den längsta av resor är att den är så rak, så ovillkorlig och tydlig. Här skärs Ukrainas historia och Rysslands agerande ut klart och tydligt, vredgat och lättläst. Det är mycket nyttigt för mig, och även för många andra i väst, kan jag tänka.

Själv är jag mycket av en å ena sidan – å andra sidan-människa. Men är man överfallen av en stor diktatur krävs något helt annat. Dessutom seglar så mycket information och desinformation omkring på nätet och i medierna. Är Putin sjuk? Är han galen? Man måste förstå att han känner sig hotad av väst. Och så vidare. Men Oksana Zabuzjko visar i den här essän att politiken som har lett fram till invasionen är en gammal linje och att talet om att Ukraina egentligen inte finns har funnits där i många, många år. Under tsarer likaväl som under Sovjetunionen har det ukrainska folket och kulturen och språket förtryckts. Ryska har varit rådande. De som har skrivit och sjungit på ukrainska har förföljts. Så det är samma tongångar nu som förr och att den ryska militären plundrar och för nyttiga och värdefulla föremål från Ukraina till Ryssland är samma agerande som förr. Bland det hemskaste som människorna i Ukraina har varit med om var den stora hungersnöden under Stalin. Maten som producerades i Ukraina gjorde säkert stor nytta i Ryssland medan ukrainarna svalt.

Dessutom visar författaren på hur den ryska säkerhetstjänstens plan ser ut för att överta olika länder. En viktig del i den planen är desinformation och propaganda och att skapa oro och spela på motsättningar i ett land. Det är den ryska säkerhetstjänsten naturligtvis inte ensam om. Så har även andra länder i världen agerat. Men nu gäller det Ukraina och sådan har den ryska politiken varit i åratal. Så har de gjort i Ukraina och så håller de på i Moldavien just nu.

Essän innehåller mycket mer men det får räcka med detta. Läs gärna Den längsta av resor. Där finns mycket att ta till sig och mycket att fundera över.

Den längsta av resor av Oksana Zabuzjko, Norstedts 2022. Översättning: David Szybek.

Fältstudier i ukrainskt sex av Oksana Zabuzjko

En ukrainsk kvinnlig litteraturvetare som också är poet arbetar vid ett universitet i USA. Hon har haft en svår kärleksrelation med en ukrainsk man som är bildkonstnär. Om jag förstår saken rätt har hon hjälpt honom att komma till USA. Att jag skriver ”om jag förstår” beror på att boken är rörig. Den har en arg och förtvivlad och ibland galghumoristisk berättarröst, som tar om och kommer tillbaka till händelser i det här förhållandet och det är omvärvt av tankar om Ukrainas öde och den ukrainska litteraturen och kulturen som har blivit förtryckt under så många år.

Kvinnan i boken är, eller har alltså varit, förtryckt i hela sitt väsen, från att vara tvungen att vara försiktig med vad man säger för att inte råka illa ut där väggarna kanske har öron i Sovjetunionens Ukraina och att ha familjemedlemmar som har arresterats och forslats till läger och som har levt under hungersnöd – till att tillhöra ett språk och en litteratur och kultur som har undertryckts. Det finns helt enkelt inte så många författare som skriver på ukrainska. Gogol, till exempel, kom från Ukraina men han skrev på ryska. Något annat var inte möjligt.

Och kvinnan är poet och det ukrainska språket är litet om man jämför med ryskan och engelskan, och hennes poesi måste ju översättas och tolkas om hon ska nå människor som inte förstår ukrainska. Dessutom behandlar de ukrainska männen oftast inte kvinnorna som jämlikar. Jag tyder romanen så att inte nog med att det finns patriarkala traditioner sedan gammalt utan de ukrainska männen har dessutom varit så förtryckta att de har blivit deformerade och tar ut sin frustration på kvinnorna. I alla fall verkar något vara fel på den här mannen. Men kanske är också kvinnan deformerad av förhållandena i Ukraina? Förtrycket gör verklig kärlek omöjlig.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina förstår många av oss mycket mer om Tsarrysslands och Sovjetunionens annektering och förtryck av olika folk och områden. Det blir så tydligt vad som pågår. När jag växte upp uppfattade jag floden Dnepr som en rysk flod. Kiev var en gammal historisk rysk stad och så vidare. Nu vet jag bättre. Fältstudier i ukrainskt sex bidrar också till den förståelsen. Den är lite ansträngande att läsa, men det är värt besväret.

Fältstudier i ukrainskt sex av Oksana Zabuzjko, Norstedts 2022. Översättning: Irina Karlsohn. Diktöversättning: Mikael Nydahl. Översättning av förord: David Szybeck.

Fältstudier i ukrainskt sex kom ut på originalspråket 2006 och samma år också första gången på svenska.

I år kommer ytterligare en bok av Oksana Zabuzjko ut i Sverige. Den längsta av resor är titeln. Det är en essäbok om att leva i exil och enligt tidningsartiklar går hon där hårt åt den naiva och okunniga syn på Ryssland och Ukraina som har rått i väst.

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov

Viktor vill skriva en roman men det går inte bra. Så blir han anställd på en tidning för att skriva dödsrunor om viktiga och bemärkta personer. De ska skrivas i förväg så att tidningen har dem när de behövs. Ett jobb som ger hög lön i dollar.

Viktor bor i ett Kiev där morden är många, där det ofta är strömavbrott, där man måste betala för att få vård på ett sjukhus och där djurparken inte har råd att behålla djuren. Därför har Viktor tagit hand om en kungspingvin som han har som husdjur och kallar Misja.

Döden och pingvinen är en satirisk och humoristisk berättelse om ett vedervärdigt samhälle där korruption råder och där olika maktgrupper strider mot varandra. Vilka de är vet inte Viktor och berättelsen utvecklas till att bli alltmer mardrömslik. En mardröm med svart humor. Som läsare kan ens tankar gå både till Stalins och Putins tid och till situationen i Ukraina som jag föreställer mig att den var på 1990-talet då boken publicerades första gången.

Döden och pingvinen handlar om dilemmat för människor i ett sådant samhälle. I hur hög grad ska man blunda för vedervärdigheterna och hur stort ansvar har man som individ för konsekvenserna av sitt eget arbete? Och hur farligt och oberäkneligt kan det inte vara att arbeta åt de mäktiga?

Ukraina blev självständigt från Ryssland 1991 och landet har haft stora problem med kriminalitet och korruption och fattigdom. Men som jag förstår det hade Ukraina kommit en bit på väg att motverka de här problemen när Ryssland invaderade.

Andrej Kurkov är en rysk-ukrainsk författare och bosatt i Kiev. Han skriver på ryska men sedan 2005 distribueras hans böcker inte längre i Ryssland på grund av hans kritik mot regimen.. Jag länkar till ukrainska PEN för mer information. Andrej Kurkov sägs stå på en lista av personer som Ryssland gärna vill ha tag på.

Andrej Kurkov har skrivit en lång rad böcker och artiklar och han är översatt till många språk. Flera av hans böcker finns på svenska.

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov, Natur och kultur 2006. Översättning: Ylva Mörk.