Katt och råtta av Günter Grass

Det är i Tyskland under andra världskriget. Några tonårsgrabbar har upptäckt vraket ev en sjunken polsk minsvepare utanför sin hemstad Danzig. De simmar ut och dyker efter föremål i vraket. Den djärvaste av dem är Joachim Mahlke som dyker mest och till och med hittar radiohytten som är fri från vatten.

Det är en av tonårskillarna som berättar. Först blev jag lite förvirrad eftersom berättaren mestadels kallar Mahlke för han men då och då riktar sig direkt till huvudpersonen och skriver Du. Men har man bara förstått det så är det inget större problem.

Boken skildrar tonåringarnas liv under några år medan kriget pågår. De intresserar sig för olika båttyper i de olika flottorna och för olika militära slag och händelser under kriget. De går i skolan och på sommaren simmar de till vraket. De intresserar sig för flickor. Så småningom blir de luftvärnspojkar och kommer i arbetstjänst där de får militär träning. Kriget kommer närmre och närmre.

Mahlke är en udda figur som går sin egen väg. Berättaren beundrar honom, åtminstone delvis. Mahlke är någon han inte kan glömma, någon som har gjort stort intryck och läser man hela berättelsen förstår man varför. Jag har bara läst Blecktrumman av Grass tidigare. Det var länge sedan men jag minns den som lite grotesk och det är också den här boken. Det känns som om den lite groteska stilen uttrycker författarens frustration och sorg över det eländiga kriget och vad som hände med människorna i Tyskland. En lite lustig detalj mitt i alltihop är att ett par gånger i Katt och råtta dyker en treåring som slår på en blecktrumma upp, men bara som hastigast.

Katt och råtta är en mycket allvarlig bok som också har svart humor. Det är en speciell ton i berättelsen, att författaren, fast boken handlar om starka känslor, ställer sig lite vid sidan om och betraktar händelseförloppet. Han är mycket allvarlig samtidigt som han raljerar över krigsutmärkelser och de vuxna. Ändå, eller kanske just därför, känns det starkt när jag läser den här boken. Det finns en stor sorg i berättelsen. Den ger många tankar om kriget och hur det kan ha varit att växa upp i Tyskland under den här tiden. En bok som jag rekommenderar.

Katt och råtta av Günter Grass, Bonniers 1999. Översättning John W. Waldén.

Omslagsbild: Günter Grass.

Första utgåvan i Tyskland 1961 och den första i Sverige kom 1962.

Doktor Faustus av Thomas Mann

Läroverksläraren Serenus Zeiterblom berättar om sin vän Adrian Leverkühn. De är vänner redan från barndomen. Zeiterblom är sextio år när han börjar skriva. Det är år 1943 och han har dragit sig tillbaka från undervisningen. Han kan inte fördra nazizmen och Tyskland har stött på motgångar i kriget.

Berättelsen sträcker sig alltså från 1800-talet till Tysklands sönderfall i slutet av andra världskriget. Men Adrian Leverkühn dör tidigare.

Zeiterblom är en trogen vän genom åren men vänskapen är på Leverkühns villkor. Han är en udda mycket intelligent person som beundras av många. Han studerar teologi efter gymnasiet men ändrar bana efter ett par år och övergår till studier i musik. Han blir en stor tonsättare, kanske inte världsberömd, men stor, unik och genial.

Och kanske hjälper djävulen honom att skapa den stora musiken och till att få den uppförd. Priset är ett ensamt liv utan kärlek. Dessutom hämtar djävulen hem honom när hans utmätta tid enligt kontraktet är slut.

Jag skriver kanske för jag vet inte om Leverkünh verkligen har träffat djävulen och skrivit kontrakt med denne, eller om allting finns i hans huvud. Kanske är det hjärnspöken, beroende av den syfilis som han drar på sig vid ett bordellbesök i sin ungdom.

Just beskrivningen av de båda vännernas ungdomsår bäddar för vad som händer senare. Det känns inte det minsta konstigt att djävulen kommer på besök till kompositören så småningom. Thomas Mann beskriver ett borgerligt Tyskland där studenterna diskuterar teoligi och filosofi. De diskuterar ont och gott och djävulen och helvetet. En idé är att det onda måste finnas för annars finns inte det goda. För mig går frågan om ondska måste finnas i världen genom hela berättelsen.

Doktor Faustus är ett stort verk som handlar lika mycket om Tyskland som om Adrian Leverkühn. Det fruktansvärda som Leverkühn och även närstående råkar ut för är som den personliga motsvarigheten till fasorna under andra världskriget.

Thomas Manns Doktor Faustus är en mycket stark bok, vacker och hemsk. Mann beskriver musik som jag aldrig har sett den beskriven tidigare. Att jag inte känner till alla musikverken som han skriver om och inte hänger med i alla teknikaliteter gör inte så mycket. En riktigt musikkunnig läsare får naturligtvis ut annat av boken än vad jag får, men jag får tillräcklig känsla för vad det handlar om. Detsamma gäller resonemangen om teologi och filosofi.

Doktor Faustus är ingen lätt bok att läsa. Men en intresserad person som verkligen vill läsa den kan ha stort utbyte av den. Berättelsen kommer att leva kvar i mig länge och har givit mig mycket att fundera över. Känslor, tankar och djup.

Romanen bygger på gamla sagor om Faust som säljer sin själ till Mefistofiles (djävulen). Flera författare har arbetat med temat. Det mest kända verket är Goethes drama Faust.

Doktor Faustus av Thomas Mann, Bonniers 2015. Översättning: Ulrika Wallenström.

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben

Som ni antagligen redan har lagt märke till läser jag mest skönlitteratur. Men det händer att jag bryter av med en faktabok och den här vill jag verkligen rekommendera. Peter Wohlleben studerade skogsbruk och arbetade sedan som skogvaktare i många år. Men han blev alltmer intresserad av ekologi och numera arbetar han med bevarande av urskogar.

Jag fick lära mig en hel del när jag läste den här boken: att träd av samma art samarbetar i en urskog. Att deras rötter har vuxit samman och att de kan ge näring till varandra. Träden kan också kommunicera, dels genom att sända ut kemiska ämnen i luften, dels genom elektriska signaler via rötterna, så vitt jag förstår. De har ingen hjärna, men de har minne.

Wohlleben utgår från bokskogarna i mellaneuropa där han arbetar, men det han skriver om berör även oss. Träd som är planterade i städerna på trottoarer och på gårdar kallar han gatubarn. De har det inte lätt, deras rötter får inte möjlightet att breda ut sig som de borde och ofta har de ingen artfrände att koppla ihop sig med. Från och med nu kommer jag att se på ett helt annat sätt på träden här i stan.

Massor av frön har yrt i luften här från björken som står en bit bort. Björk tillhör de träd som behöver mycket sol och som koloniserar öppna ytor. Därför flyger björkens frön långt i vinden, medan andra träd mera tappar sina frön rakt ner. Så vi har massor med björkfrön på balkongen att dammsuga upp.

Som sagt, i den här boken får man veta mycket om trädens livTrädens hemliga liv av Peter Wohlleben, Norstedts 2017. Översättning Jim Jakobsson.