En bok om en god person var svårast att komma på. Anledningen är antagligen att det är svårt att skriva litteratur om någon alltigenom god. Dels är det så orealistiskt eftersom det inte finns någon sådan människa, dels blir det lätt ganska tråkigt. Men så hittade jag en titel av Iris Murdoch (1919-1999), The good apprentice. Den kom 1985 och finns översatt till svenska med titeln Den gode eleven och den utgåvan kom 1987. Romanen handlar om Stuart Cuno som har beslutat sig för att bli god vilket tydligen inte blir så lätt. Jag tror inte att den här romanen är det minsta tråkig.

När det gäller den onde har jag valt en bok av en annan brittisk författare, Beryl Bainbridge (1932-2910). För några år sedan läste jag hennes roman Young Adolf som handlar om den unge Adolf Hitler som kommer till Liverpool 1912 för att besöka sin halvbror Alois. Hitler är ung och mycket fattig och har inte kontroll över någonting och hans bror får försörja honom. Romanen är ganska rolig och man kan fråga sig om det är rätt att skriva något sådant om mannen som lät mörda så många människor och vars politik ledde till så svåra umbäranden för så många. Men kontrasten mellan den unge Adolf och mannen som sedermera blev en så mäktig man är intressant. Young Adolf publicerades 1978 och kom på svenska 1979 med titeln Unge Adolf.

Den fule, det får helt enkelt bli Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo (1802-1885) som jag läste som barn. Romanen utspelas på 1400-talet i Paris. Ringaren Qasimodo är puckelryggig och har bara ett öga. Han blir förälskad i den unga Esmeralda som har vuxit upp hos romer. Hon blir anklagad för häxeri och Quasimodo försöker rädda henne. Ringaren i Notre Dame publicerades på originalspråket 1831 med titeln Notre Dame de Paris, och första gången på svenska år 1839 med titeln Kyrkan Notre Dame i Paris. Den utgåvan är i fyra delar med sammanlagt mer är 800 sidor. Jag kan garantera att boken jag läste som barn inte hade så stort omfång. Som så många gånger när jag tänker på gamla klassiker som jag läste som barn får jag lust att läsa om. Kanske blir det så, kanske inte.

Om du vill ha fler tips på temat Den gode, den onde, den fule kan du gå till Ugglan & Boken.

En författare som jag har läst ganska många böcker av är Joyce Carol Oates. Ändå återstår väldigt många att läsa, hon är ju så produktiv, så bland hennes böcker bör finnas många fina läsupplevelser som väntar. Till idag har jag valt tre bra romaner som jag har läst sedan jag började blogga. När jag nu skriver om dem alla tre ser jag många gemensamma nämnare. Familjer som går sönder på grund av brott. Fäder som går ner sig. Men de är ändå mycket olika. I Lilla himlafågel får vi uppleva en sönderfallande liten stad med stor arbetslöshet. I Karthago kritiserar författaren USA:s krig i Irak och det amerikanska fängelsesystemet. Och i Det var vi som var Mulvaneys skriver Joyce Carol Oates mer ingående om en familj och om hur de olika familjemedlemmarna förhåller sig till varandra. Alla tre är stora rika romaner. De innehåller mycket.

Lilla Himlafågel handlar om Krista som växer upp i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna, en stad som var mer välmående förr men där många arbetsplatser är nedlagda. Kristas pappa blir anklagad för att ha mördat en kvinna. Romanen kom 2009 på originalspråket med titeln Little Bird of Heaven. I svensk översättning kom den 2011.

Det var vi som var Mulvaneys kom 1999 på svenska och 1996 på originalspråket med titeln We Were the Mulvaneys. Den handlar om en familj som faller sönder och den utlösande faktorn är att dottern Marianne blir våldtagen på en high school-fest.

Karthago handlar också om en familj som faller sönder. Den utlösande faktorn här är är att den yngsta dottern försvinner och den äldre dotterns pojkvän anklagas för att ha mördat henne. Karthago kom 2014 på originalspråket och samma år på svenska.

Nu vill jag gärna veta vilka författare de andra bokbloggarna har valt. Om du också är nyfiken på det kan du gå till Ugglan & Boken.

Ujujuj, nu blev det svårt, men det har jag faktiskt inget emot. Det är bra att tänka till lite extra och också att påminnas om böcker som har funnits länge i läslistan men ändå inte blivit lästa. En sådan bok är Stenblödning av Ibrahim al-Koni. Den handlar om en ung beduin och om beduinernas heliga djur, mufflonfåret. Gamla seder och föreställningar sätts i motsättning till modernt rofferi. Ibrahim al-Koni kommer från Libyen och Stenblödning kom i svensk översättning 2003.

När det gäller sax tar jag kanske till en nödlösning, men Själamakerskan av Michela Murgia är sannerligen ingen dålig roman, tvärtom. Den utspelas på Sardinien och handlar om Maria som kommer från en fattig familj och den äldre kvinnan Tzia som adopterar henne när hon är sex år. Någon sax kan jag inte minnas nämns i berättelsen, men Tzia är sömmerska och lär också Maria hantverket. En sömmerska måste ju använda sax som ett av sina arbetsredskap. Själamakerskan kom 2009 på italienska och översatt till svenska 2012.

Påse – det får bli papper istället och då väljer jag August Strindbergs novell Ett halvt ark papper. Det är en mycket kort novell som innehåller två år av en människas liv. Den har ett djup som man inte kan tro är möjligt att få fram på knappt två sidors text. Mycket rörande.

Om du vill ha fler boktips på temat Sten, sax och papper eller påse kan du gå till Ugglan & Boken.

Det är ofta svårt att välja ut tre böcker som de bästa har jag har läst och den här våren är inget undantag, så jag beslöt mig för att dela in trion i kategorier för att underlätta lite. Men uppgiften att välja roman var trots det inte så lätt att göra. Skulle jag välja Kvinna sedd bakifrån eller Stoner som jag nyss läst? Det fick bli Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung Det är en mycket fin roman om ett konsnärsäktenskap och den handlar om Ida Ilsteds äktenskap med målaren Vilhelm Hammershøi och kom i svensk översättning 2022.

Bästa fackbok var utan tvivel Afghanerna av Åsne Seierstad. Hon har återvänt till Afghanistan efter att talibanerna har kommit tillbaka och hon har intervjuat tre människor varav en är taliban. Hon tar också upp fakta, omvärldens påverkan och Afghanistans historia. Åsne Seierstad är bra på att levandegöra människors tillvaro. Mycket i boken handlar om kvinnornas situation som vi ju vet har blivit allt sämre sedan talibanerna åter kom till makten. Afghanerna publicerades översatt till svenska i år.

När det gäller bästa biografi gjorde jag det lätt för mig som hittade på en sådan kategori. Jag har nämligen endast läst en biografi under våren, men den är också väldigt bra. Det är Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutsson. Elin Wägner var journalist och författare och en betydelsefull person i kampen för kvinnlig rösträtt och för fred. Hon var också den andra kvinnan som blev invald i Svenska akademien. I boken framstår hon som en komplicerad människa som inte alltid hade rätt, enligt min åsikt. Biografin publicerades 2020 men jag har alltså inte läst den förrän i år.

Det var mina tre läsvärda böcker. Om du vill veta vad andra bokbloggare har läst kan du gå till Ugglan & Boken.