Liv efter liv av Kate Atkinson är en rolig och levande och samtidigt djupt allvarlig roman. Den är upplagd så att författaren backar berättelsen gång efter gång, och då blir det med lite nya förutsättningar. Romanen handlar om Ursula Todd som föds en kall vinterdag år 1910 och frågan är då om hon ska överleva födelsen. Så förutsättningarna i romanen är långt eller kort liv, lycka eller olycka, en kraftfull insats för Storbritanniens bästa eller ett äktenskap med en tysk nazist i maktens mitt, eller till och med ett hjältedåd som räddar Europa från mycket elände? Som läsare vet man alltså inte vad romanen ska utmynna i. Den kan sluta på många sätt.
Romanen publicerades första gången 2013 (Life after life) och kom i svensk översättning 2015.

Djävulen i sammet av John Dickson Carr (1906-1977) är en deckare där historieprofessor Nicholas Fenton säljer sin själ till djävulen för att få resa tillbaka i tiden och komma till den 10 maj 1675 som sin namne sir Nicholas Fenton, men med sitt förstånd från 1900-talet i behåll. Han vill förhindra att den vackra Lydia Fenton, som är sir Nicholas Fentons hustru, blir förgiftad med arsenik.
Romanen publicerades första gången 1951 (The devil in velvet) och kom i svensk översättning 1969.

Tidstillflykt av Georgi Gospodinov. Gaustin är en gåtfull flanör och tidsresenär som öppnar en klinik för alzheimersjuka i Zürich. Det är en påkostad klinik där man har skapat miljöer från tidigare decennier som patienterna kommer ihåg, åtminstone kan de känna igen sig i miljöerna. Många patienter kommer dit, många kliniker byggs på olika håll i Europa. Berättelsen är en slags lek, men en lek med mycket allvarlig bakgrund. Den är en lek med tiden, med Europas framtid, som enligt romanen inte finns. Den enda möjligheten är att söka sig bakåt.
Romanen publicerades första gången 2020 (Vremeubežište) och kom i svensk översättning 2024.

Tidsresor är spännande och du hittar fler boktips på bloggen Mina skrivna ord.

Tisdagstrion är igång igen och temat är i dag riddjur. Den första boken har jag inte läst, men den finns i min läslista. Det är Översten av Ola Larsmo, en roman som bygger på en sann historia och den handlar om Knut Oscar Broady som emigrerade till USA och blev baptistledare och överste i Nordstaternas armé under det amerikanska inbördeskriget.
Romanen kom 2020.

Nästa bok är Guldsand av Ibrahim al-Koni. Nomaden Ukhayyad äger en fullblodskamel och han älskar den. I en stor del av romanen är Ukhayyad på flykt med sin kamel. De befinner sig i öknen under stora umbäranden. Flera gånger är Ukhayyad en hårsmån från att gå under. Bandet mellan mannen och hans kamel är mycket fint gestaltat, där finns en innerlighet och kärlek som Ukhayyad inte känner mot någon människa. Deras lidande känns starkt när jag läser och känslan för och beskrivningen av öknen innehåller både mystik och och skönhet.
Romanen publicerades första gången 1990 och kom i svensk översättning 2017.

Som tredje bok har jag valt Vägen till Flandern av Claude Simon (1913-2005). Ett franskt dragonregemente har ridit till gränsen mot Belgien för att stoppa Tysklands anfall 1940. När vi kommer in i romanen är många av soldaterna döda och en liten grupp har förlorat kontakten med de andra. Där är hästlik med flugor och larver vid vägkanten och döende hästar tillsammans med övergivna och sönderskjutna fordon och människor, och irrande soldater som har tappat bort sina kamrater, de få som är levande kvar, och som inte vet åt vilket håll de ska ta sig för att undvika fienden.
Romanen publicerades första gången 1960 (La Route de Flandres) och kom i svensk översättning 1962.

Det blev en hel del om krig och elände i den här trion. Inte särskilt positivt. Men böckerna är alla läsvärda, även Översten som jag ännu inte har läst, det är jag säker på. Fler tips på böcker på temat riddjur hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson (1931-2025). Marie-Louise Parre är änka. Hon har gott om pengar och en rymlig lägenhet i ett hus som hon äger. Hon har det alltså bra ekonomiskt och kan resa och unna sig livets goda, men hon känner sig ensam och längtar efter en man som kan ge henne kroppskontakt och värme. Hon är över 70 år gammal och funderar på om hennes kroppsliga behov är rimliga vid hennes ålder och hon undrar vad folk ska tänka om henne. Hon är ensam en stor del av sin tid, står vid fönstret och blickar ut, tänker på sin barndom och uppväxt och hur hon träffade sin man, den handlingskraftige och framgångsrike företagaren, en snäll man som tog hand om henne.
Romanen kom 2005.

Min mormor från Armenien av Anny Romand. Hennes mormor hette Serpouhi Hovaghian. Hon tillhörde den Armeniska minoriteten som fördrevs ur Turkiet under första världskriget. Många av dem mördades, särskilt män och pojkar, men indirekt också kvinnor och flickor i och med att de fick gå långa sträckor utan mat och vatten i konvojer, vaktade av soldater. Kvinnorna och flickorna blev också utsatta för sexuella övergrepp och många av dem var tvungna att bli prostituerade. Det var ett folkmord. Men Anny Romands mormor klarade sig och Anny bodde hos sin mormor i Marseille som liten flicka.
Boken publicerades första gången 2015 (Ma grand’mère d’Arménie) och kom i svensk översättning 2017.

Solstaden av Tove Jansson (1914-2001) handlar om pensionärer i Florida. De bor på pensionat i staden St Petersburg. Det är alltid varmt och mycket sol. Hela staden är ett reservat för åldringar, mest kvinnor, och de är långt borta från sitt tidigare liv och från släkt och familj. De enda yngre människorna i romanen är de som sköter pensionatet och Joe som arbetar som guide på skeppet Bounty. Berättelsen handlar om många människor. Den är som ett utsnitt ur verkligheten utan en romanintrig. Men den ger ändå flera porträtt av människor och en del tankar om livet och åldrandet. St Petersburg är den sista anhalten.
Solstaden kom 1975.

Temat för dagen har vi som vanligt fått från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Brott av Ferdinand von Schirach är en novellsamling om 11 noveller och alla handlar om brott. Där finns berättelser om människosmuggling, tortyr, yxmord och kannibalism. Hemskt, hemskt. Jag köpte boken på bokrean förra året och jag har inte läst en enda novell hittills, men jag ska. Jag tror att de kan vara bra och skrivna så att även jag kan läsa om hemskheterna.
Brott publicerades första gången 2009 (Verbrechen) och kom på svenska 2011.

Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm har jag däremot läst. Fyra gymnasieynglingar begår en gruppvåldtäkt. Offret hölls fången och bunden. Det var till och med noga planerat i förväg av den ledande brottslingen. Desssutom var det väl dokumenterat genom foton. Men blir ynglingarna straffade? De tillhör det övre skiktet i samhället och makt och pengar vinner ofta. Monika Fagerholm skriver bra om konsekvenserna och följderna av detta brott.
Romanen kom 2019.

Sedan tänkte jag att det kunde vara lämpligt att ha med min sommardeckare i trion. Jag läser ju inte så många sådana, men deckare och sommar hör ju ändå ihop. Till den här sommaren har jag valt Ond bråd död i Venedig av Donna Leon. Jag fortsätter alltså med Italien efter Blommor över helvetet. Fast Donna Leon är förstås inte italienska utan amerikanska, men hon bor i Venedig. Boken ska handla om ett mord på en framgångsrik dirigent.
Romanen publicerades första gången 1992 (Death at La Fenice) och kom i svensk översättning 1998.

Det var min trio om brott. Fler böcker på temat hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.