Hett i hyllan #79 – Finn ett offer av Ross Macdonald

Ross Macdonald är pseudonym för Kenneth Millar. Han levde mellan 1915 och 1983 och var en amerikansk-kanadensisk författare i den hårdkokta stilen. Huvudpersonen i de flesta av hans böcker är privatdetektiven Lew Archer som ska vara tuff men medmänsklig enligt Wikipedia.

På bokens baksida läser jag:

När privatdetektiven Lew Archer, på väg till Sacramento med en låda marijuanacigaretter bak i bilen, tar upp en passagerare som svävar mellan liv och död, råkar han in i ett nät av farliga frågor. Archer får tampas med en samling individer bland vilka det gäller att slå ofta, slå hårt och slå först och för vilka övervåld och korruption är lika naturligt som att andas luft eller äta kvällsmat. Hemliga passioner och undangömda lidelser bryter plötsligt i dagen och avslöjar ett drama, vars brutala intensitet tvingar läsaren att ställa samma frågor som den djupt engagerade privatdetektiven:

VEM VAR OFFRET? VEM VAR MÖRDAREN?

Jag har aldrig läst Ross Macdonald och jag misstänker att han inte riktigt är min kopp te. Men jag har ändå lust att ta del av något som han har skrivit. Min man tycker mycket om att läsa honom och det är kanske typiskt så att män gärna läser Ross Macdonald, men inte så gärna Elly Griffiths som jag kan tycka om att läsa ibland. Men eftersom jag är kvinna och vi så vitt jag förstår ibland vill läsa det som våra män intresserar sig för (Och om män gör det motsatta så tycker jag att det är jättebra.) så kan jag tänka mig att läsa något hårdkokt någon gång. En annan orsak är att genren hålls högt av många och eftersom jag både är litteraturintresserad och nyfiken vill jag veta lite mer. Ross Macdonald har skrivit noveller också så jag kan läsa en lite kortare text om det känns bättre.

Finn ett offer av Ross Macdonald, Bonniers 2002. Översättning: Ruth och Mårten Edlund. Boken ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Parhästar/duos/kärlekspar etc. i litteraturen

Kanske har ni redan förstått hur jag har tänkt? Min trio handlar om kärlek.

Först har vi då Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence. Den handlar om Constance Chatterley och skogvaktaren Oliver Mellors och deras kärlekshistoria. En bok som gjorde skandal på sin tid. Titeln är en länk till min text om boken.

Vilhelm Mobergs kärlekspar från Utvandrarna, Invandrarna och Nybyggarna, Kristina och Karl Oskar, där hittar vi en strävsam och stark kärlek som varar länge. Den glömmer jag nog aldrig.

Harriet Vane och Lord Peter Wimsey är ett annat kärlekspar som jag inte glömmer i första taget. De förekommer i Dorothy Sayers deckare och som exempel här har jag Kamratfesten där Harriet Vane deltar i en festlighet på sitt gamla college som inte blir lika trevlig som hon hade tänkt sig.

Det var mina tre kärlekspar. Om du klickar in dig på Ugglan & Boken så hittar du fler par, kanske kärlekspar men också kollegor eller andra parhästar.

Hett i hyllan #78 – Tio plus en

På 1970-talet läste jag Sjövall-Wahlös deckare med Marin Beck som utredare. Jag hörde att de skulle vara inspirerade av Ed McBain och jag läste en eller två Ed McBain-deckare då men blev inte särskilt imponerad. De var väl okej men Sjövall-Wahlös böcker var bättre, tyckte jag.

Ed McBain (1926-2005) var en amerikansk författare och dramatiker. Han föddes som Salvatore Albert Lombino, tog namnet Evan Hunter 1952 och har skrivit ett flertal romaner under sitt vanliga namn men sina kriminalromaner under pseudonymen Ed McBain. Det Sjövall-Wahlö inspirerades av var Ed McBain-deckarna om poliserna i 87:e polisdistriktet i en amerikansk storstad, böcker där polisarbetet framställdes mer realistiskt än i många andra kriminalromaner.

Tio plus en som står i bokhyllan är inte den eller en av dem som jag läste på 1970-talet, alltså är den en hyllvärmare. Boken handlar om en krypskytt som skjuter den ena människan efter den andra och som poliserna försöker få fast.

Om krypskytten inte sköt på måfå, hur många namn hade han då på sin dödslista? Och vem var hans nästa offer?

Det är den korta texten på omslagets baksida. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken för att se om min reaktion blir densamma som på 1970-talet.

Tio plus en av Ed McBain, Bokförlaget Bra Böcker 1986. Översättning: Majken Cullborg.

Den som ansvarar för Hett i hyllan här i bloggvärlden är Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Gudar, väsen, tomtar och troll

Till den här tisdagen har Ugglan och Boken givit oss ett roligt ämne, och jag är mycket nyfiken på vad de andra bokbloggarna har plockat fram.

Den bok jag omedelbart kom att tänka på var Kirke, Madeline Millers roman som jag läste tidigare i år. Hon har har skrivit en historia som är inspirerad av den grekiska mytologin och Odyseen, men hon skriver med en helt annan och tankeväckande vinkling än i de ursprungliga myterna. En roman som jag rekommenderar. Titeln är en länk till mitt inlägg.

Som andra bok vill jag framhålla Eddan. Exemplet jag har här består av både Snorres Edda och den poetiska Eddan som innehåller fennrisulven, drakar (så vitt jag minns) och världens undergång och som är så dunkel och mystisk och som kan tolkas på flera olika sätt och nog aldrig förstås helt och hållet av oss.

Och vad skulle jag välja som den tredje? Det blev ingen bok utan en dikt: Ett gammalt bergtroll av Gustaf Fröding, ur diktsamlingen Stänk och flikar. Länken går till Projekt Runeberg där ni kan läsa hela dikten.

Ja, det var min trio. Hur ser det månne ut hos de andra bokbloggarna?

Hett i hyllan #77 – Stinas möten

Tröttnat du inte på att intervjua, frågar folk mig ibland. Nej det gör jag inte. Jag kan tröttna på omständigheter kring en intervju, men att möta en människa tröttnar jag nog inte på förrän det är dags att dö.

Att intervjua celebriteter och andra svårfångade typer kräver framförallt psykologisk insikt, uthållighet och mod. Det journalistiska är bara en liten del. Jag hoppas att den här boken ska förklara varför.

Så skriver Stina Lundberg Dabrowski i förordet till den här boken som ska handla om vad som egentligen hände bakom kulisserna när hon träffade personer som Khadaffi, Nelson Mandela, Margaret Thatcher, Arnold Schwarzenegger, Jane Fonda, Hillary Clinton med flera.

Stina Lundberg Dabrowski har arbetat som journalist och programledare på TV. Hon har fått flera journalistpriser och hon har arbetat som professor i TV-produktion på Stockholms dramatiska högskola. En spännande och stark människa, absolut, och jag tror att den här boken kan vara både intressant och underhållande. Blir den läst någon gång? Ja, det tror jag.

Stinas möten av Stina Lundberg Dabrowski, Piratförlaget 2006.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Idag följer jag inte temat troget men jag hoppas att det går bra ändå. Så här är tre fiktiva karaktärer som husdjur har fått namn efter och en karaktär som jag inte tror bidrog till husdjurets namn, men som heter likadant.

Först har vi Hans och Greta. När jag var liten hade vi två undulater som hette Hans och Greta. Hans var grön och Greta var blå. Hon la ägg och vi var så förväntansfulla, men en dag låg hon död i buren. Stor förtvivlan förstås.

När jag var riktigt liten hade vi en katt som hette Måns. Det berodde absolut på Pelle Svanslösböckerna att katten skulle heta Måns fast den var en hona. Hur det kunde komma sig att det var just Måns, denne elaka katt, som vår fina katt skulle få namn efter, det minns jag inte.

Min man hade en gång en hund som hette Jack. Jag tvivlar på att den var döpt efter Ulf Lundells romanfigur, men samma namn är det i alla fall. Boken Jack har jag skrivit om och den texten hittar du här.

Nej, jag kunde inte tänka ut något annat än detta, men om du går till Ugglan & Boken så hittar du nog en massa fiktiva karaktärer som de andra bokbloggarna kan tänka sig att namnge sina husdjur efter.

Den fina bilden på Hans och Greta som är något beskuren här har Arthur Rackham gjort.

Jag fick en puff

Det var en del spekulationer om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur, precis som vanligt. Och jag läste i media vem olika författare och kulturpersonligheter tyckte borde få priset i år. Margaret Atwood och Joyce Carol Oates nämndes flera gånger och jag trodde nästan att jag skulle få utbrista ”Äntligen!” för andra gången. Första tillfället var när Doris Lessing fick priset.

Och så satt jag där och gapade som en fågelholk. Vem är Louise Glück? tänkte jag. Aldrig hört talas om. Det här visar naturligtvis bara min okunnighet. Efter att ha lyssnat och tittat färdigt på SVT:s program och sedan kollat runt lite har jag förstått att hon är en mycket fin poet som har fått många priser och som många håller högt. Jag kastade mig iväg till nätbokhandeln och beställde ett par volymer. Jag tror att Louise Glück är en författare som jag kan tycka om, inte bara läsa därför att hon har fått Nobelpriset, fast det är ju i och med det som jag har insett att hon finns. Det är svårt att få tag på hennes dikter i översättning just nu men förlaget som ger ut hennes dikter på svenska, Rámus, meddelar att det kommer tilltryck av hennes samlingar Averno, Ararat och Vild Iris snart. Hannele har publicerat ett fint smakprov på en av hennes dikter på sin blogg.

Sedan var det så att när de pratade om Louise Glück i tv-programmet nämnde de Emily Dickinson. Nog hade jag hört talas om henne här och där, men aldrig läst någon av hennes dikter. Jag har länge sagt till mig själv att jag borde läsa Emily Dickinson men det har inte blivit av. Nu blir det framöver ändring på det. Min bokbeställning kommer inte direkt utan om några veckor. Jag nöjde mig alltså inte bara med att beställa ett par av Louise Glücks diktsamlingar utan också en svensk översättning av Dickinsons dikter i urval och en på engelska. Äntligen!

Emily Dickinson levde mellan 1830 och 1886 och var mycket tillbakadragen. Enligt Wikipedia skrev hon närmare 1 800 dikter men bara några få av dem publicerades under hennes livstid. Här är en länk till Wikipedias sida om Emily Dickinson.

Här är en länk till Wikipedias sida om Louise Glück.

Som avslutning vill jag säga att jag inte bara blir glad när en författare som jag har läst en hel del av och som jag tycker är bra får Nobelpriset i litteratur. En stor fördel med priset är att det ofta ger mig en puff som leder till att jag börjar läsa en författare som jag inte kände till. Det ska bli intressant och givande att lära känna Louise Glücks poesi – och som en extra bonus även Emily Dickinsons.

Hett i hyllan #76 – Skriet från vildmarken och Varghunden

Dessa två klassiska berättelser av Jack London har jag inte läst.

Skriet från vildmarken handlar om en hund som kidnappas och säljs och förs till Alaska där han får slita som slädhund. Jag hittade den på Projekt Runeberg där man kan läsa hela boken på nätet. Den översättningen i en utgåva från 1918 verkar mycket mer lättläst än den snårigare och krångligare översättningen i vår utgåva från 1935, men jag vet inte hur trogen originalet den äldre översättningen är. (Och inte heller den nyare).

I Varghunden blir några män attackerade av vargar. Ledaren för vargflocken är en hona som är till hälften hund. Senare får hon en unge och den blir omhändertagen av indianer. Varghunden hos Projekt Runeberg.

Jack London levde mellan 1876 och 1916. Hans böcker från och om vildmarken blev mycket populära och finns översatta över hela världen. Men han skrev också samhällskritiska romaner och några av hans böcker eldades upp i nazistbål på 1930-talet.

Jag tror att jag vill läsa de här två berättelserna, men i så fall på originalspråket eller den senaste svenska översättningen.

Skriet från vildmarken och Varghunden av Jack London, Saxon & Lindströms förlag 1935.

Det är Bokföring enligt Monika som har hand om Hett i hyllan.

Tisdagstrion – Miljö och klimat

Miljö och klimat är viktiga frågor och det temat eller stråk av det kan man hitta i många böcker. Jag har valt dessa:

Elefantens fot av Madeleine Hessérus. Titeln kommer av att härdsmältan i Tjernobyl liknade en elefantfot. Hessérus bok är en roman om en svensk forskare som deltar i ett team som är stationerat utanför den förbjudna zonen. Den innehåller både kärlek och skrämmande beskrivningar av området runt kärnkraftverket.

Intelligenta växter av Stefano Mancuso och Alessandra Viola. I den här boken får vi veta massor om växternas intelligens och samarbete. Bara det borde göra oss varsamma och tänka på miljön, men den kommer också in direkt när författarna skriver om sjukdomar på majs och besprutning och om naturens egen lösning på det problemet.

Lilo av Erik Hågård. Det sägs inget om miljöförstöring klart och tydligt i den här dystopin så vitt jag minns, men jag tror att alla som läser den tänker att så här har det blivit därför att miljön är förstörd. Solen lyser obarmhärtigt, det är svårt att få tag på vatten och det finns sjunkna delar av en stad vilket får mig att tänka att havsnivån måste ha stigit.

Titlarna är länkar till mina texter om böckerna.

Och nu kan du gå vidare till Ugglan och Boken och få tips om fler böcker på temat.

Månadens språk är portugisiska

När det gäller portugisiska är det som med många andra språk. Jag har läst ytterst lite av författare som skriver på portugisiska, inte ens något av nobelpristagaren José Saramago. Men en portugisisk bok har jag läst sedan jag började blogga, Carlos Gardels död av António Lobo Antunes. Svår, men bra. Jag har skrivit om den så titeln är en länk.

António Lobo Antunes (1942-) är en av de stora förnyarna av den portugisiska litteraturen, läser jag på Wikipedia. Där finns en hel rad titlar som är översatta till svenska. António Lobo Antunes är också en av de mest översatta portugisiska författarna.

På min bokvagn står en hyllvärmare som är portugisisk, Walters dotter av Lídia Jorge. Så den läser jag nu. Walters dotter har jag haft med i Hett i hyllan och titeln är en länk till det inlägget.

Lídia Jorge (1946-) tillhör också de stora portugisiska författarna, men endast en av hennes böcker är översatt till svenska, alltså Walters dotter. Däremot är många översatta till engelska. Du hittar dem på Wikipedia och dit kommer du via länken i början av det här stycket.

Av José Saramago (1922-2010) läser jag nu äntligen en bok och det är Blindheten. Den kom ursprungligen ut 1995 och på svenska 1997. På Wikipedia finns en hel rad titlar av Saramago som är översatta till svenska.

Två böcker från det portugisiska språkområdet blir alltså lästa nu.

Och den som har hand om Månadens språk är Scyllas hylla.