Tisdagstrion – Tidsresor

Liv efter liv av Kate Atkinson är en rolig och levande och samtidigt djupt allvarlig roman. Den är upplagd så att författaren backar berättelsen gång efter gång, och då blir det med lite nya förutsättningar. Romanen handlar om Ursula Todd som föds en kall vinterdag år 1910 och frågan är då om hon ska överleva födelsen. Så förutsättningarna i romanen är långt eller kort liv, lycka eller olycka, en kraftfull insats för Storbritanniens bästa eller ett äktenskap med en tysk nazist i maktens mitt, eller till och med ett hjältedåd som räddar Europa från mycket elände? Som läsare vet man alltså inte vad romanen ska utmynna i. Den kan sluta på många sätt.
Romanen publicerades första gången 2013 (Life after life) och kom i svensk översättning 2015.

Djävulen i sammet av John Dickson Carr (1906-1977) är en deckare där historieprofessor Nicholas Fenton säljer sin själ till djävulen för att få resa tillbaka i tiden och komma till den 10 maj 1675 som sin namne sir Nicholas Fenton, men med sitt förstånd från 1900-talet i behåll. Han vill förhindra att den vackra Lydia Fenton, som är sir Nicholas Fentons hustru, blir förgiftad med arsenik.
Romanen publicerades första gången 1951 (The devil in velvet) och kom i svensk översättning 1969.

Tidstillflykt av Georgi Gospodinov. Gaustin är en gåtfull flanör och tidsresenär som öppnar en klinik för alzheimersjuka i Zürich. Det är en påkostad klinik där man har skapat miljöer från tidigare decennier som patienterna kommer ihåg, åtminstone kan de känna igen sig i miljöerna. Många patienter kommer dit, många kliniker byggs på olika håll i Europa. Berättelsen är en slags lek, men en lek med mycket allvarlig bakgrund. Den är en lek med tiden, med Europas framtid, som enligt romanen inte finns. Den enda möjligheten är att söka sig bakåt.
Romanen publicerades första gången 2020 (Vremeubežište) och kom i svensk översättning 2024.

Tidsresor är spännande och du hittar fler boktips på bloggen Mina skrivna ord.

Varför inte läsa den istället?

Den här sommaren visas Svärtan på SVT men jag har inte riktigt lust att se serien. Då tänkte jag: Varför inte läsa den istället? Jag har faktiskt aldrig läst något av John Ajvide Lindqvist fast jag länge har tänkt göra det, och Sommaren 1985, som serien är baserad på, ligger i min läslista. Så nu har jag alltså lånat boken på biblioteket. Jag tänker att boken nog passar mycket bra som läsning på sommaren. Och vem vet? Kanske vill jag läsa mycket mer av författaren sedan?

tisdagstrion – Riddjur

Tisdagstrion är igång igen och temat är i dag riddjur. Den första boken har jag inte läst, men den finns i min läslista. Det är Översten av Ola Larsmo, en roman som bygger på en sann historia och den handlar om Knut Oscar Broady som emigrerade till USA och blev baptistledare och överste i Nordstaternas armé under det amerikanska inbördeskriget.
Romanen kom 2020.

Nästa bok är Guldsand av Ibrahim al-Koni. Nomaden Ukhayyad äger en fullblodskamel och han älskar den. I en stor del av romanen är Ukhayyad på flykt med sin kamel. De befinner sig i öknen under stora umbäranden. Flera gånger är Ukhayyad en hårsmån från att gå under. Bandet mellan mannen och hans kamel är mycket fint gestaltat, där finns en innerlighet och kärlek som Ukhayyad inte känner mot någon människa. Deras lidande känns starkt när jag läser och känslan för och beskrivningen av öknen innehåller både mystik och och skönhet.
Romanen publicerades första gången 1990 och kom i svensk översättning 2017.

Som tredje bok har jag valt Vägen till Flandern av Claude Simon (1913-2005). Ett franskt dragonregemente har ridit till gränsen mot Belgien för att stoppa Tysklands anfall 1940. När vi kommer in i romanen är många av soldaterna döda och en liten grupp har förlorat kontakten med de andra. Där är hästlik med flugor och larver vid vägkanten och döende hästar tillsammans med övergivna och sönderskjutna fordon och människor, och irrande soldater som har tappat bort sina kamrater, de få som är levande kvar, och som inte vet åt vilket håll de ska ta sig för att undvika fienden.
Romanen publicerades första gången 1960 (La Route de Flandres) och kom i svensk översättning 1962.

Det blev en hel del om krig och elände i den här trion. Inte särskilt positivt. Men böckerna är alla läsvärda, även Översten som jag ännu inte har läst, det är jag säker på. Fler tips på böcker på temat riddjur hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Hur jag läser nu när jag är äldre VII

Hetta. Värmeböljor alltså. Något som jag märkte under de senaste heta dagarna, särskilt när de hade varat ett tag och värmen successivt hade stigit i lägenheten fast man hade neddragna persienner och rullgardin och inte vädrade när graderna utanför var högre än de man mätte inne, det var att min hjärna blev ännu mer fylld av gröt än den blev vid liknande förhållanden när jag var yngre. Jag sov så illa dåligt.

Då minskar läsförmågan betydligt. Det gick så långsamt. Jag kom ingenstans i boken. Så att värmeböljorna är fler än tidigare (antagligen, jag har ju inte registrerat hur det var förr) och att de dessutom påverkar mig mer nu, det minskar helt enkelt antalet lästa rader, och en del av det som blir läst blir kanske inte fullständigt förstått.

Men nu är det bättre läsförhållanden och här har jag börjat läsa Judas hågkomster av Niklas Rådström.

Nytt på bokvagnen

Nyligen fick jag veta att vi har ett antikvariat som ligger bara några minuters gångtid från mitt hem. Det har funnits här i över ett år, men först nu har jag förstått att det finns. De säljer mest på nätet, men nu i sommar har de öppet lite mer och när vi besökte deras källarkolkal hittade jag den här boken, Ensam i Berlin av Hans Fallada (1893-1947). Den finns i min läslista så den köpte jag gärna.

Av Hans Fallada har jag tidigare läst Hur ska det gå för Pinnebergs och det var hemskt länge sedan, när jag växte upp. Men jag minns att den grep mig djupt. Ensam i Berlin sägs vara Falladas mästerverk. Den bygger på verkliga händelser och handlar om motståndet mot nazismen i Berlin.

Ensam i Berlin av Hans Fallada, Lind & Co 2012. Översättning: Knut Stubbendorff och Per Lennart Månsson. Förord: Martin Lagerholm. Redaktör, språklig modernisering: Corinna Müller.

Om Hans Fallada på engelska Wikipedia och på den svenska.

Antikvariatet heter Exura.

Längst bak i min läslista 81-82

Den bok som har funnits längst tid i läslistan är Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristto. Det är en kollektivroman med tolv kvinnoöden och sägs bilda ett slags körverk som handlar om att vara svart kvinna i England. Den har legat i läslistan sedan … Närdå? Något stämmer inte här. Boken ligger längst bak i listan på Goodreads bland böcker som har legat där sedan 2020, men den kom på svenska först 2021. Antagligen satte jag in en engelsk utgåva i listan 2020 och ändrade den senare till en utgåva på svenska.

Nästa bok bakifrån är En novellsamling av Doris Lessing, nämligen En man och två kvinnor. Den har legat i listan sedan 25 juni 2020 och det passar mycket bra att läsa den nu eftersom jag satsar särskilt på att läsa Nobelpristagare i år. Doris Lessing har jag dessutom läst mycket av tidigare och hon tillhör mina favoritförfattare.

En stor bok och en liten. En nyare och en gammal sliten. Ja, det är bara att läsa vidare. Det finns så många intressanta och spännande böcker.

Tisdagstrion – Pensionärer/Seniorer

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson (1931-2025). Marie-Louise Parre är änka. Hon har gott om pengar och en rymlig lägenhet i ett hus som hon äger. Hon har det alltså bra ekonomiskt och kan resa och unna sig livets goda, men hon känner sig ensam och längtar efter en man som kan ge henne kroppskontakt och värme. Hon är över 70 år gammal och funderar på om hennes kroppsliga behov är rimliga vid hennes ålder och hon undrar vad folk ska tänka om henne. Hon är ensam en stor del av sin tid, står vid fönstret och blickar ut, tänker på sin barndom och uppväxt och hur hon träffade sin man, den handlingskraftige och framgångsrike företagaren, en snäll man som tog hand om henne.
Romanen kom 2005.

Min mormor från Armenien av Anny Romand. Hennes mormor hette Serpouhi Hovaghian. Hon tillhörde den Armeniska minoriteten som fördrevs ur Turkiet under första världskriget. Många av dem mördades, särskilt män och pojkar, men indirekt också kvinnor och flickor i och med att de fick gå långa sträckor utan mat och vatten i konvojer, vaktade av soldater. Kvinnorna och flickorna blev också utsatta för sexuella övergrepp och många av dem var tvungna att bli prostituerade. Det var ett folkmord. Men Anny Romands mormor klarade sig och Anny bodde hos sin mormor i Marseille som liten flicka.
Boken publicerades första gången 2015 (Ma grand’mère d’Arménie) och kom i svensk översättning 2017.

Solstaden av Tove Jansson (1914-2001) handlar om pensionärer i Florida. De bor på pensionat i staden St Petersburg. Det är alltid varmt och mycket sol. Hela staden är ett reservat för åldringar, mest kvinnor, och de är långt borta från sitt tidigare liv och från släkt och familj. De enda yngre människorna i romanen är de som sköter pensionatet och Joe som arbetar som guide på skeppet Bounty. Berättelsen handlar om många människor. Den är som ett utsnitt ur verkligheten utan en romanintrig. Men den ger ändå flera porträtt av människor och en del tankar om livet och åldrandet. St Petersburg är den sista anhalten.
Solstaden kom 1975.

Temat för dagen har vi som vanligt fått från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Mina bokmärken

De flesta bokläsare använder bokmärken och det gör även jag. Det här är de tre som jag mest använder just nu. Det är vykort som jag har köpt på museer, och de är gamla och jag tycker om att ha dem som bokmärken. De är en del av min historia.

Kortet längst uppe till vänster har jag haft sedan början av 1970-talet. Som ni ser är det gulnat och lite slitet och det kommer att slitas mer. Det är mitt huvudbokmärke eftersom jag använder det till prosaboken som jag just läser. Det kommer från Arkiv för dekorativ konst i Lund (som numera heter Skissernas museum) och föreställer Carl Eldhs modeller till Strindbergsmonumentet i Stockholm. Det är som sagt slitet och mer slitage kommer det att bli. Ganska nyligen bytte jag ut ett oerhört slitet kort mot detta. Det förra hade jag använt kontinuerligt i över tio år. De ska användas tills de nästan faller sönder. Ganska nördigt, kan tyckas, men sådan är jag.

Som bokmärke i poesiboken som jag just nu läser i använder jag kortet i färg. Det föreställer en detalj från tapeten Damen med enhörningen. Och det köpte jag på Musée des Thermes et de l’Hotel de Cluny i Paris. Hösten 1976, faktiskt.

Men det räcker ju inte med två bokmärken. Ibland trillar en reservation in från biblioteket och då kan jag känna mig manad att pausa läsningen i prosaboken som jag läser just då. Eller jag läser kanske en bok som jag behöver ta mig igenom i mindre portioner samtidigt som jag läser annat. Då behövs ett tredje bokmärke och det är kortet längst upp till höger. Det kommer från samma museum som det till vänster och det föreställer Bror Marklunds modell till skulpturen Mor och barn som står på Kanslihusets gård i Stockholm. Just nu använder jag det i den svenska översättningen av Seamus Heaneys 100 dikter.

Om jag bloggar i tio år till kommer jag kanske att redovisa ännu ett bokmärkesbyte. Ja, vad sägs om det? Alla märker vi ut var vi är i en bok – på olika sätt. Precis som när det gäller vad vi läser, och hur.

Tisdagstrion – Brott

Brott av Ferdinand von Schirach är en novellsamling om 11 noveller och alla handlar om brott. Där finns berättelser om människosmuggling, tortyr, yxmord och kannibalism. Hemskt, hemskt. Jag köpte boken på bokrean förra året och jag har inte läst en enda novell hittills, men jag ska. Jag tror att de kan vara bra och skrivna så att även jag kan läsa om hemskheterna.
Brott publicerades första gången 2009 (Verbrechen) och kom på svenska 2011.

Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm har jag däremot läst. Fyra gymnasieynglingar begår en gruppvåldtäkt. Offret hölls fången och bunden. Det var till och med noga planerat i förväg av den ledande brottslingen. Desssutom var det väl dokumenterat genom foton. Men blir ynglingarna straffade? De tillhör det övre skiktet i samhället och makt och pengar vinner ofta. Monika Fagerholm skriver bra om konsekvenserna och följderna av detta brott.
Romanen kom 2019.

Sedan tänkte jag att det kunde vara lämpligt att ha med min sommardeckare i trion. Jag läser ju inte så många sådana, men deckare och sommar hör ju ändå ihop. Till den här sommaren har jag valt Ond bråd död i Venedig av Donna Leon. Jag fortsätter alltså med Italien efter Blommor över helvetet. Fast Donna Leon är förstås inte italienska utan amerikanska, men hon bor i Venedig. Boken ska handla om ett mord på en framgångsrik dirigent.
Romanen publicerades första gången 1992 (Death at La Fenice) och kom i svensk översättning 1998.

Det var min trio om brott. Fler böcker på temat hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Hur jag läser nu när jag är äldre VI

Här har jag laddat in en diktsamling av Sully Prudhomme i datorn.

Den största skillnaden för mig när det gäller läsning mot hur det var när jag var ung beror kanske ändå på den nya tekniken. Det har inte särskilt mycket med åldrande att göra annat än att tiden har gått och att tekniken har utvecklats under tiden. Men en stor skillnad är det. Då, när jag var ung fick man lita till bokrecensionerna i papperspressen och vad vänner och bekanta berättade om böcker. Nu finns bloggar och Youtubare och Instagram och Facebook och man kan lätt kolla vad nätbokhandlarna, antikvariat och bibliotek har att erbjuda. Hemifrån. Man kan med lätthet kolla olika förlags utgivning och man har Projekt Runeberg och Gutenberg och Litteraturbanken för äldre litteratur. Man kan också lätt hitta information om författare.

Allt detta är självklart för oss idag, men det fanns inte när jag var ung, och vad har denna stora teknikrevolution nu lett till? För mig personligen har det gjort att jag hittar så mycket mer som jag vill läsa. Framför allt det. Och att jag själv bloggar och då funderar lite mer över böckerna som jag läser. Det var till exempel också lätt att komma åt en diktsamling av Sully Prudhomme, den första Nobelpristagaren i Litteratur. Det hade varit mycket svårare när jag var ung.