Nytt nummer av Karavan.

Ja nu har jag fått nummer 1/2021 av Karavan med intressant läsning och intressanta bilder för det här numret handlar delvis om fotografi.

Cletus Nelson Nwadike från Nigeria är nämligen både poet och fotograf. Han kom till Sverige 1990 och har valt att skriva på svenska. En poet som jag aldrig har läst.

Två författare från Equador lyfts fram i det här numret: Gabriela Aleman och Mónica Ojeda. De är inte publicerade på svenska förrän nu, i Karavan.

Författaren Dolores Reyes från Argentina får en artikel i boken. Hon bor för närvarande i Sverige men jag har aldrig läst henne. I september kommer hennes roman Hon som äter jord på Palabra förlag.

En lång dikt av den iranske poeten Shahrouz Rashid finns också i det här numret.

Och så bokrecensioner. Med mera. Så min läslista växer.

Som en liten extra bonus fick jag också novellen Reservat av Henriette Rose-Innes, som ingår i Karavans serie Karavan noir.

Hett i hyllan 101 – En illojal europés bekännelser

Då har vi kommit till En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal (1927-2020) i bokhyllan. Den tänkte jag länge att jag hade läst, men det var fel. Det var Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som jag hade läst. Den kom 1964, men det var ju inte konstigt att jag trodde att jag läst även den som står i bokhyllan nu, så lika som titlarna är.

Den här boken som står och värmer hyllan kom 1968 på engelska med titeln Confessions of a Disloyal European. På svenska kom den 1983 och den är en omarbetning av Samtida bekännelser och en annan bok med titel Rescontra så jag kan lugnt hävda att En illojal europés bekännelser är en hyllvärmare. En som jag gärna vill läsa.

På 1970-talet läste jag en del av Jan Myrdal. Senare kom hans självbiografiska böcker och då läste jag dem också. Han var en intressant och kontroversiell författare och mycket säker på sin sak. Alldeles för tvärsäker. Han stannade benhårt kvar i sin övertygelse när så många andra tvivlade och så småningom insåg att det fanns en avgrund av händelser som de inte vetat om eller inte velat se.

Men intressant är han och den här boken kan kanske både ge lite nostalgi och tankeverksamhet. Den räknas som en roman för det står på titelbladet.

En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal, Norstedts 1983. Översättningen från engelska är gjord av Jan Stolpe.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Väderstreck i titeln

Nu blev det svårt! Ugglan & boken har kommit med en riktig utmaning, åtminstone för mig. Jag kunde inte komma på en enda bok med väderstreck i titeln. Så vad gjorde jag? Jo, då sökte jag på olika väderstrecksord i Libriskatalogen och på så sätt hittade jag dessa tre titlar. Två av böckerna har jag absolut inte läst och den mittersta är tveksam. Inte för att det är en dålig bok. Det är den säkert inte, men frågan är om jag har läst den eller inte?

Boken som jag kan ha läst är Öster om Eden av John Steinbeck. Den är ett släktdrama med start i början av 1900-talet och den ska delvis bygga på Steinbecks egen släkthistoria. Nu har jag stoppat in boken i min läslista så det ska bli antingen omläsning eller nyläsning.

Öster om sol, väster om måne – en roman om John Bauer av Jacob Ringbom har jag inte läst. Har någon av er andra gjort det? Och vad tyckte ni? Jag blir allt lite intresserad av gestalten John Bauer som dog så ung och som har skapat alla de där bilderna som jag såg i sagoböckerna när jag växte upp.

Den tredje boken är Tales of the South Pacific av James A. Michener. Det är en samling noveller i kronologisk ordning som bygger på författarens erfarenheter från tiden när han deltog i andra världskriget i Stilla Havet. Den har jag heller inte läst, men den fick Pulitzerpriset 1948 så jag tror att den kan vara bra. Den har också blivit musikal, film och tv-serie.

Det var mina tre titlar som jag grävde fram med viss möda. Men jag tror att det finns många fler böcker med vädersterck i titeln så jag är nyfiken på vad de andra bokbloggarna har i sina trios. Den som går till Ugglan & Boken kan få veta mer.

Hett i hyllan #100 – En stamtavla

Jag är en hund som låtsas ha en stamtavla. Min mor och min far låter sig inte härledas till någon entydig grupp. De är så oberäkneliga och flyktiga att jag verkligen får anstränga mig för att hitta några avtryck och riktmärken …

Det läser jag på baksidan till Patrick Modianos självbiografiska bok En stamtavla. Den handlar om hans uppväxt med frånvarande föräldrar. Modern var skådespelerska och fadern sysslade med tvivelaktiga affärer, läser jag vidare på bokens baksida. Patrick Modiano skickades till internatskolor där han inte for väl. Först den dag han blev myndig bröt han med sin far och kunde leva sitt eget liv. Ingen lycklig barndom alltså. Men en bra bok, räknar jag med.

Patrick Modiano fick Nobelpriset i litteratur 2014 och två av böckerna som jag har läst av honom har jag skrivit om här på bloggen, De dunkla butikernas gata och Nätternas gräs.

En stamtavla av Patrick Modiano, Grate 2015. Översättning: Kristoffer Leandoer.

Boken kom första gången ut 2005 i Frankrike.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Författare som jag bara har läst en bok av

Sådana finns det många. Oj. oj. oj! Men här tar jag upp tre som jag borde läsa mer av inom rimlig tid. Vad är rimlig tid?

För alla dessa tre författare finns en eller flera böcker i min läslista. Jag funderar på att starta ett projekt Läs färdigt trilogin/kvartetten/serien när jag är färdig med Augustprisprojektet. Då skulle både Karin Smirnoff och Roy Jacobsen bli lästa. Serien kommer jag inte att ta så allvarligt i så fall utan glädja mig åt om jag läser en eller ett par böcker i en lång serie.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är alltså den första boken i trilogin om Jana Kippu, som vi väl alla vet. Det är klart att jag vill läsa de andra två också.

De osynliga är första delen av Roy Jacobsens trilogi om en fiskarfamilj i Nordnorge. Den första delen var väldigt bra så visst vill jag läsa de följande.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong är inte första delen i en trilogi men hennes roman Åkern är världen, som handlar om judar som flyr till ett nordafrikanskt land under andra världskriget, finns i min läslista.

Om du är nyfiken på av vilka författare andra bokbloggare bara har läst en bok kan du gå till Ugglan & Boken. Det är därifrån vi får alla temana för Tisdagstrion.

Längst bak i min läslista #7-8

Då var det dags att ta en titt igen på alla böcker som jag vill läsa. Längst bak i listan står De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Och nu är det så tursamt att den sedan förra året står och väntar på min bokvagn eftersom jag har köpt den som pocket. Men inte nog med det. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar vann Augustpriset 2017 så jag slår två projektflugor i en smäll. När jag läser den betar jag av en av Augustprisvinnarna som jag inte har läst och samtidigt blir ännu en av böckerna längst bak i min boklista på Goodreads läst! Två projekt på samma gång alltså.

Nästa bok längst bak i listan är Argonauterna av Maggie Nelson. Den ska vara självbiografisk men inte skriven som en vanlig självbiografi.  I stället låter författaren sin egen personliga historia framträda i dialoger med de etablerade teorierna i ämnen som kärlek, begär, identitet, kön, sexualitet, äktenskap och barnuppfostran, på ett sätt som synliggör gränserna för vad kärlek i dag är eller tillåts vara skriver förlaget. Boken ska vara en blandning av essä, lyrik och memoarbok men ändå inte någotdera. Det verkar väldigt spännande. Kanske lite svårt? Men säkert givande. Länken går till förlaget och där kan ni även läsa några ord om författaren.

Ja då är det bara att fortsätta att läsa medan vi förhoppningsvis går mot varmare tider.

Hett i hyllan #99 – Under tungan

Den här boken hittade jag på bibliotekets bokbytardisk när den fanns. Boken verkade vara helt oläst och jag hade nog inte vetat om den om jag inte hade stött på den där. Yvonne Vera (1964-2005) var en Zimbabwisk författare. Hon är flerfaldigt prisbelönt och Under tungan fick The Commonwealth Writers Price för Afrikaregionen. Tre av hennes fem romaner är översatta till svenska. Originalspråket är engelska. Jag citerar från omslagets baksida:

Under Zhizhas tunga har mörker slagit rot. Där gömmer hon den smärta man inte får tala om – det far gör mot henne när han besöker henne på nätterna. Men under tungan finns också den styrka och visdom Zhizha behöver för att orka leva och bli vuxen.

Under tungan är en tät och lyrisk roman om en flickas smärtsamma och alltför tidiga uppvaknande till kvinna, om kvinnors sorg och påtvingade tystnad och om en familjs allra mörkaste hemligheter och tabun. Men det är också en berättelse om magi, om styrka och livsvilja, med en stark tilltro till språkets kraft att förändra och påverka.

Under tungan är alltså ingen lättsam bok, men förhoppningsvis bra. Så vitt jag minns har jag aldrig läst något av en författare från Zimbabwe så det ska bli spännande att läsa denna. Jag lägger nog in den i nästa års hyllvärmarhög. Då vet jag att den blir läst.

Under tungan av Yvonne Vera, Ordfront 1999. Översättning: Roy Isaksson.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Och så får jag passa på att önska er alla en trevlig påsk med vettigt väder så att vi kan vara utomhus.

Tisdagstrion – Barnboksfavoriter

Barnböcker som ges ut nu för tiden har jag ingen som helst koll på så jag har valt att berätta om tre böcker som betydde mycket för mig som barn. Ingen av dem såg ut som på bilden här, men innehållet lär vara detsamma.

En liten prinsessa av Frances Hodgson Burnett fick jag av mina föräldrar när jag var barn. Hos Rabén & Sjögren står Läsålder 12-15. Jag var betydligt yngre när jag läste den, och då och en tid framöver var den världens bästa bok. Jag älskade En liten prinsessa! Det är en riktig snyfthistoria men åh så jag levde med i den. Och när jag tänker på det lärde jag mig nog också något. Att det fanns flickpensioner. Den stora skillnaden mellan fattig och rik och hur tjänstefolk kunde få slita. Boken får man nog låna på biblioteket om man vill läsa den, men nästa år ska det komma en ny utgåva på Modernista.

Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis. Den tror jag att jag lånade på biblioteket och den gjorde stort intryck på mig eftersom den var mystisk och innehöll magi och huvudpersonerna kunde flytta sig till en annan värld. Jag visste inget om Narnia och jag tror inte att det framgick på och i boken att den var en del i en serie. Efteråt kom jag inte ihåg vad författaren hette och i många år funderade jag på boken och önskade att jag kunde hitta den igen. Det var först som vuxen jag läste Narniaböcker och faktiskt, inte förrän jag googlade inför det här inlägget insåg jag att Min morbror trollkarlen tillhörde Narniaserien. På något sätt hade jag glömt att Narniavärlden skapades i Min morbror trollkarlen.

Jag läste en hel del Jules Verne som barn och till den här trion har jag valt en bok som kanske inte tillhör de vanligaste, En resa till jordens medelpunkt. Jag var lite äldre när jag läste den, men antagligen ännu inte tonåring. Boken jag hade var illustrerad och jag tror att det var en mystisk känsla i den just för att de begav sig in genom grottor och gångar för att komma till jordens medelpunkt. Fast Jules Verne alltid har en viss vetenskaplig grund i sina historier kändes En resa till jordens medelpunkt både mystisk och lite skrämmande. I maj i år kommer en ny utgåva på Modernista.

Det var mina tre barnböcker. Om du går till Ugglan & Boken får du fler tips.

Tisdagstrion – I rättvisans tjänst

När jag såg den här rubriken tänkte jag först på Fallet Collini av Ferdinand von Schirach. Där är huvudpersonen en försvarsadvokat som antar sig ett knepigt fall. Det är solklart att hans klient har begått dådet. Men varför har han gjort det? Titeln är en länk till min text om boken.

Domaren av Ian McEwan har jag inte läst, men den står i bokhyllan så jag räknar med att det kommer att bli gjort. Den handlar om Fiona Maye som är överrättsdomare. En sjuttonårig pojke vägrar att ta emot en blodtransfusion av religiösa skäl. Blodtransfusionen kan rädda hans liv. Frågan är om han kan tvingas med lagens hjälp.

Jag anklagar, eller J’accuse var en artikel som den franske författare Émile Zola skrev i början av 1900-talet som protest mot att officeren Alfred Dreyfus hade dömts för spioneri. Dreyfus var jude och det var praktiskt att anklaga honom när man inte ville att den verkliga sanningen skulle fram. Dreyfusaffären är en mycket känd och omtalad rättsskandal som jag fick lära mig om i skolan, men jag har aldrig läst Zolas text. Nu har jag emellertid stoppat in den i min läslista. Nog kan en författare mycket väl vara rättvisans tjänare, som Émile Zola i det här fallet. Dessutom kan vi också konstatera att många ”rättvisans tjänare” i Frankrike just då inte alls fungerade som sådana.

Det spännande temat till dagens trio har vi fått från Ugglan & Boken. Gå in där om du vill ha fler boktips.

Jag har bytt diktsamling

Det är bra att ha projekt, till exempel att läsa de skönlitterära Augustprisvinnarna som jag inte har läst. På grund av det köpte jag Sorgegondolen av Tomas Tranströmer och när jag hade läst färdigt Vild iris/Wild Iris av Louise Glück satte jag igång med den. Det känns bra att läsa lite Tranströmer igen. Det var länge sedan sist.

Sorgegondolen publicerades 1996 och fick Augustpriset samma år. Om du vill veta vilka vinnare jag läser i projektet har du dem här. Tidigare har jag läst och skrivit om Osebol av Marit Kapla och De sotarna! De sotarna av Lars Ahlin.

På Instagram har projektet taggen #augustprisprojektet. Karenina som på Instagram heter @kareninalaser och @kickibokmal är också med i projektet. Min Instagram @mosstantenblogg når ni genom knappen uppe till höger. Kul att det var fler som kände sig manade att läsa Augustprisvinnare.