Tisdagstrion – Ur verkliga livet

Vad är ur verkliga livet? Hur sant skriver en författare eller en journalist? Hur sant en författare än vill skriva måste hen ändå välja vad som tas med och vad som utelämnas. Hur det är skrivet påverkar också vår upplevelse av texten. Allting kommer ju genom ett filter, först författarens och sedan också vårt eget. Men det gör inte läsupplevelsen mindre spännande.

Varför inte börja med en bok som faktiskt heter Livet, Åsa Mobergs självbiografi som kom 2017. Vi får läsa om tonårsuppror, om hur hon blev kolumnist på DN redan som 20-åring, om feminism och om att leva med en psykiskt sjuk man – och mycket, mycket mer.

Sedan valde jag Black Box av Shiori Ito som handlar om hur hon blev våldtagen av en man i medievärlden och konsekvenserna av det. Den har jag nyligen skrivit om.

Den tredje boken jag tänkte på är Dippen och jag av Charlotta von Zweigbergk. Den handlar om hennes förhållande till sin far som blev dement. Den har jag också skrivit om.

Ja, det var mina tre böcker. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler.

Hett i hyllan #56 – The Day of the Jackal

Av Frederick Forsyth har jag inte läst en enda bok. Han är främst känd för sina thrillers och när The Day of the Jackal publicerades 1971 blev det hans stora genombrott. Den handlar om att organisationen O.A.S har anlitat en professionell lönnmördare för att döda Frankrikes president De Gaulle. O.A.S. var en organisation som kämpade mot att Algeriet skulle bli självständigt.

På baksidan av boken läser jag att ett misslyckat attentat mot De Gaulle året innan har gjort det nästan omöjligt att komma åt honom. Och på Wikipedia läser jag att en fransk polis får kännedom om attentatet i förväg och försöker spåra lönnmördaren.

Det verkar som en mycket spännande intrig och nästan som något som skulle ha kunnat hända i verkligheten. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken. Den räknas som en modern thrillerklassiker vid det här laget och den är filmatiserad två gånger. Jag har inte sett filmerna.

The Day of the Jackal av Frederick Forsyth, Arrow Books 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Norden runt

Våra nordiska grannländer är kanske de andra länder, förutom Storbritannien och USA, som vi svenskar läser mest böcker från. Eller är det så? Jag vet inte säkert. Men en sak vet jag – att det finns en uppsjö av spännande och intressanta nordiska böcker. Och väldigt många av dem har jag inte läst.

Först har jag valt en av alla dem som jag inte har läst men som jag gärna vill läsa och det är Arv och Miljö av Vigdis Hjort. Den ska vara en uppgörelse med en högborgerlig familj som är fin på utsidan men raka motsatsen inuti och den ska handla om incest, om vreden på grund av den och om förnekelsen i familjen. Så nu är Arv och miljö med i min tisdagstrio för att påminna mig om att jag ska läsa den.

Ditte människobarn av Martin Andersen Nexö läste jag när jag växte upp och den gjorde stort intryck. Den handlar om Ditte som är ett oönskat barn i den fattigaste underklassen och hur hennes godhet och hjälpsamhet utnyttjas. En bok som grep mig mycket på sin tid. Den kom ut på danska 1917-1921 och finns utgiven på svenska. Men jag tror att man endast kan köpa den antikvariskt översatt till svenska, eller låna den på biblioteket.

Brudar i svart av Sirpa Kähkönen, som kom ut på svenska förra året, har jag nyligen läst och skrivit om här på bloggen.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta massor av nordiska böcker av olika slag.

Abibliofobi

Det börjar glesna i min bokvagn och jag börjar känna av en åkomma som jag aldrig har lidit av tidigare: abibliofobi. Det är alltså rädslan över att inte ha några böcker att läsa. Förut – vilket egentligen betyder före corona – tänkte jag: Äsch, vad är det där för dumheter. När det finns bibliotek och bokhandlar och jättebilliga second hand-böcker och nätbokhandlar, hur kan man då känna att man måste hamstra mängder med böcker?

Jag vet inte om det ligger i släkten, fast i så fall bakvänt. När min dotter växte upp och vi skulle resa bort kunde man tro att hennes väska var packad med telegsten. En gång lossnade handtaget för att väskan var så tungt packad med böcker. Kanske har jag ärvt åkomman från henne? Nej, jag skyller på viruset. Jag tror att det har blivit en ögonöppnare för de flesta av oss. Vi lever inte så tryggt som vi trodde och vi vet inte vad framtiden för med sig. Min man läser en bok med titeln Deadliest Enemy – Our War against killer Germs. Själv låter jag gärna bli sådana böcker, men jag kan ju inte undgå att få reda på vad den handlar om.

På grund av försiktighet har jag undvikit biblioteket tills alldeles nyligen. Men när min beställning (som jag gjorde för länge sedan) av nyutgåvan av Márquez Hundra år av ensamhet plötsligt droppade in i mailen gick jag dit. Iförd plasthandskar och ivrigt spanande inåt lokalen för att se om där var för mycket folk smög jag mig in, hämtade boken på hyllan och lånade den i låneapparaten. Jag tror att det gick bra.

Men dåså, kan man ju tänka. Risken i att beställa lite böcker framöver och gå och hämta dem på beställningshyllan på biblioteket den är nog inte så stor. Och ändå gnager det i mig. Mitt olästa bokbestånd krymper! Det hjälper inte att jag inte bara har böckerna på bokvagnen att läsa. Det vimlar av hyllvärmare i våra bokhyllor. Tänk bara på alla böcker jag visar i Hett i hyllan på torsdagar.

Nej, jag känner att jag måste fylla på, så nyligen beställde jag två böcker på nätet som jag hoppas blir ett så pass litet och nätt paket att jag inte behöver gå till ombudet och hämta det.

Säg nu inte: Nämen det finns ju E-böcker. Dem kan du hämta hem utan att ens lyfta på rumpan. I så fall ska ni veta att jag stirrar så mycket på skärmen ändå om dagarna så litteraturen vill jag ha som pappersböcker.

Hett i hyllan #55 – Döden spelar falskt

När James Bondfilmerna kom en gång i tiden tyckte jag att de var spännande att se, men efterhand tröttnade jag och nu tycker jag att de är tråkiga. Möjligen kan jag titta lite på någon av de tidigare för att kunna utbrista: ”Men så idiotiskt! Vilken kvinnosyn! Och så vidare. Någon bok av Ian Fleming, skaparen av James Bondfiguren, har jag aldrig läst.

På Wikipedia läser jag att Ian Fleming (1908-1964) själv hade varit spion under andra världskriget. Han kom från överklassbakgrund och var först emot att Sean Connery skulle spela Bond i filmerna eftersom han kom från ett fattigt arbetarhem i Skottland och dessutom inte hade gått på Eton. Trots detta, eller kanske tack vare detta, blev Sean Connerys James Bondgestalt ikonisk som vi alla vet.

Kommer jag att läsa den här boken? Det skulle visserligen vara intressant att göra det för att få veta hur Ian Fleming skrev, men jag tror knappast att det blir av. Visserligen börjar den lite spännande med en skorpion och en skalbagge, men det finns så mycket annan spänningslitteratur som jag hellre läser.

På baksidan finns denna text:

Hans viljestyrka var borta. Han ville bara sova. Eller till och med dö. Vad som helst som kunde minska smärtorna som rasade inne i honom och över hela hans kropp, som stack och sved och dunkade och malde i honom – som kunde döda minnet av fyra kängor som sparkade honom och minnet av grymtningarna från de två svarthuvade gestalterna.

Döden spelar falskt av Ian Fleming, Bonnierförlagen 2001. Översättning: Torsten Blomkvist.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Bäst hittills i år

Det här var inte svårt. Hur lätt som helst att välja ut de tre bästa som jag har läst i år. Jag brukar inte slösa med femmor, men de här tre böckerna har fått full pott.

Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård som jag precis nyligen läste.

Människornas jord av Pramodeya Ananta Toer.

Och Klubben av Matilda Gustavsson.

Eftersom jag har skrivit om alla tre har jag länkat till mina inlägg.

Om du tittar in hos Ugglan& Boken så får du veta vilka böcker andra bokbloggare tyckte var bäst hittills i år.

Hett i hyllan #54 – Drufklasar och fikonkvistar

Så kommer ännu en bok från mitt föräldrahem med i Hett i hyllan och det är Drufklasar och fikonkvistar plockade ur Strix’ lustgård. Det är en bok som innehåller alltifrån korta vitsar till lite längre roliga historier och den är rikt illustrerad.

Strix var en skämttidskrift som utgavs av Albert Engström. Det första numret kom 1897 och 1924 slogs den ihop med tidskriften Söndagsnisse. Albert Engström (1869-1940) var konstnär och professor på konstakademien. Han var tecknare och målare och också författare och var ledamot i Svenska Akademien där han valdes in 1922. De flesta av oss känner väl till honom som humorist.

Anders Forsberg (1871-1914) var teckningslärare och tecknare.

E. D. Bergman (1869-1932) var tidningsman och författare och skrev under pseudonymen Dan.

Drufklasar och fikonkvistar är en bok som är roligt att ha även om jag inte har läst i den hittills. Kanske kan den vara något att ta till när jag behöver muntras upp? Kanske kommer jag att tycka att en del av skämten är nattståndna? Men i så fall kan jag ju få energi genom att reta mig lite på dem. Nog kommer jag att bläddra i den framöver. Och teckningarna går inte av för hackor.

Drufklasar och Fikonkvistar plockade ur Strix’ lustgård af Albert Engström, Anders Forsberg och E. D. Bergman, E. Lundquists bokförlag 1907.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.