Tisdagstrion – Skor och kläder

Det finns en novell av Nikolaj Gogol (1809-1852) som heter Kappan och den här novellsamlingen, där den ingår, är prydd med just en sådan. Gogol brukade skriva satiriskt och humoristiskt och Kappan handlar om en tjänsteman i Sankt Petersburg som köper en överrock vilken blir stulen och tjänstemannen dör och börjar spöka.

Londonflickan av Susanna Alakoski handlar delvis om immigranter från Finland som arbetar i den svenska textilindustrin. Ni ser väl Algotsloggan nere i hörnet på omslaget? Londonflickan ingår i en serie berättelser om kvinnors arbete och kärlek och längtan med rötter i Finland. Den första heter Bomullsängeln, där huvudpersonen arbetar på textilindustrin i Vasa, och den var bättre än Londonflickan, tyckte jag. Men Algots gjorde att jag valde den här boken till trion idag.

Spill – en damroman av Sigrid Combüchen läste jag för ganska så länge sedan. Den handlar om Hedwig Langmark som kommer som ung flicka till Tillskärarakademin. Hon gifter sig visst sedan efter sin utbildning och blir hemmafru, så som det ofta var förr, men Spill handlar trots allt en hel del om kläder. Författaren har dragit in sig själv i berättelsen – eller någon som är som författaren – och när man läser romanen är det osäkert vad som är verklighet och inte. Men bra var den, vill jag minnas. Den fick Augustpriset.

Det var mina böcker med klädespersedlar. Om du vill se vad andra bokbloggare har i sina trios kan du gå till Ugglan & Boken.

Hett i hyllan #173 – Tiden är ingenting

Då är vi tillbaka hos Hans Alfredson och nu tittar vi på hans roman Tiden är ingenting. Som ni ser är undertiteln En släktsaga. Från omslagets baksida:

Hans Alfredsons nya bok är en brett upplagd släktkrönika där läsaren får stifta en nära och bestående bekantskap med åtta generationer av familjen Brosse, verksamma under drygt etthundrafemtio år, från förra delen av artonhundratalet fram till november nittonhundraåttio. …

… Karl Brosse, född 1923, är bokens berättare. Han lyfter fram och levandegör representanter för olika generationer och låter dem understryka viktiga händelser. Familjen Brosse har en stark förankring i den skånska landsbygden, där huvuddelen av handlingen utspelas, med förgreningar i senare generationer till Helsingborg och Stockholm.

En av mina närstående har läst boken och skrattade en del under tiden. Den är tydligen ganska full av Alfredsonska skämt. Och om det är så att humorn i boken tilltalar en så kan man nog få ganska nöjsam läsning. Det återstår att se hur jag reagerar, för läsa den ska jag – någon gång.

Tiden är ingenting – en släktsaga av Hans Alfredson, Wahlström & Widstrand 1981.

Tisdagstrion – Tre boktitlar som börjar på samma bokstav

Som ni ser är det bokstaven V som gäller här.

Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm handlar om en våldtäkt och hur den påverkar några olika människor också indirekt. Romanen handlar om makt och klass och förtigande.

Väsen – ett familjedrama av Domenico Starnone handlar om en morfar som passar sitt fyraåriga barnbarn några dagar medan föräldrarna är bortresta. Han är trött och lite glömsk och det rör ihop sig ordentligt.

Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout är på sätt och vis en fortsättning på Mitt namn är Lucy Barton. Den handlar om människor i den lilla staden där Lucy Barton växte upp i sin fattiga familj.

Det var mina titlar på bokstaven V. Jag har skrivit om alla tre så titlarna är länkar till inläggen. Nu är jag ganska nyfiken på vilka bokstäver de andra bokbloggarna har valt och vilka titlar det har lett till. Om du också är nyfiken på det kan du gå till Ugglan & Boken.

Hett i hyllan #172 – Tre porträtt

Tre porträtt av Klas Östergren kan kanske kallas en novellsamling. Den innehåller tre berättelser som heter Kvinna i starkt ljus, Kamrat i blå uniform och Kollega med gul skål. Men huruvida den känns som novellsamling eller något annat beror naturligtvis på upplevelsen när man läser den. Från omslagets baksida:

Här framträder en berättare som ägnar en kvinna, en kamrat och en kollega varsitt litterärt porträtt. Detta är en svår konst, men eftersom personerna betytt mycket för berättaren, anser han det mödan värt. ….

Och längre ner i baksidestexten:

Ett genomgående tema är att ingenting är vad det ser ut att vara, ett påstående som också gäller dessa berättelser i sig. Under en skenbart enkel yta döljer sig outgrundliga komplikationer. Precis som i tillvaron runt omkring oss. Det är inte alltid som ett porträtt föreställer den det säger sig föreställa, det kan mer likna den som utför det.

Kanske ska boken hellre kallas roman? Eller varken det ena eller det andra? I alla fall vill jag gärna läsa den.

Tre porträtt av Klas Östergren, Bonniers 2002.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Fönster, dörrar och portaler

Här blir det två dörrar och ett fönster. Ingen portal alltså, men snart kommer ett inlägg om en novell ur samlingen Bortom portalen II, en antologi med noveller av svenska fantastikförfattare. Bara så ni vet.

På omslaget till Gisslan av Nina Bouraoui finns något som ser ut att vara en del av en dörr. Berättelsen var ursprungligen en teatermonolog och den handlar om en kvinna som tar sin chef som gisslan.

I romanen Den svarta månens år av Ellen Mattson står huvudpersonen ofta om natten vid fönstret och tittar ner på den mörka parken. Och vad har vi på omslaget om inte just ett fönster.

Dörren av Magda Szabó är självklar i den här trion och jag misstänker att den inte bara förekommer hos mig. Den handlar om en ungersk författarinna och hennes hushållerska.

Alla tre böckerna är väl värda att läsas och jag har skrivit om dem så titlarna är länkar till mina inlägg.

Om du vill ha fler tips på böcker med fönster, dörrar och portaler kan du gå till Ugglan & Boken.

Bokpost

Henrik Johanssons nya bok Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött kom med posten. Den ska bli spännande att läsa. Det är ingen roman. Kanske kan den kallas diktsamling?

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson, Verbal 2022.

Hett i hyllan #171 – Flickan som snavade på guldet

När jag trodde att jag hade läst alla böcker av Stieg Trenter (1914-1967) som vi har i hyllan då trodde jag fel. Där finns faktiskt två novellsamlingar som jag inte har läst en enda berättelse ur och detta är den ena. Stieg Trenter skrev 25 romaner men bara en novellsamling i kriminalgenren enligt baksidestexten. Den andra novellsamlingen är hopsatt efter författarens död av noveller som har varit publicerade på annat håll.

I den här boken finns fyra noveller, Spökjakt med hund, Spår i nysnö, Sista tåget från Paddington och titelnovellen Flickan som snavade på guldet.

Flickan som snavade på guldet och andra detektivberättelser av Stieg Trenter, Bonniers 2000. Efterord: Per Olaisen.

Novellsamlingen kom ursprungligen ut 1962. Det finns också en utgåva från 2014.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Svart och vitt

Svart och vitt i titel, på omslag eller i handling är temat vi fått från Ugglan & Boken till denna tisdagstrio. Och så här får det bli hos mig – en bok som jag har läst och två som jag vill läsa. Jag har visserligen blandat in lite rött här också men det får duga ändå.

Björnkvinnan av Karolina Ramqvist handlar om en fransk adelskvinna som levde på 1500-talet och som följde med på en expedition över havet till det som idag är Kanada. Där blev hon ilandsatt på en öde ö som straff, antagligen därför att hon hade haft sexuellt umgänge med en man på skeppet. Björnkvinnan har jag läst så titeln är en länk till mitt inlägg.

Rött och svart av Stendhal (1783-1842) har jag länge velat läsa så det här kanske blir en extra puff till att verkligen göra det. Romanen kom på franska 1830. Rött är kärlekens färg och svart är prästkappans. Romanen handlar om en pojke från landsorten som studerar till präst. Han är äregirig och han hatar överklassen och han beslutar sig för att förföra borgmästarens hustru.

Den vita staden av Karolina Ramqvist har jag också länge velat läsa. Den är en fristående fortsättning på Flickvännen som jag har läst för ganska länge sedan och som jag tyckte var bra. I den vita staden är Karin ensam med sin dotter. En dag knackar kronofogden på dörren och Karin ger sig iväg med sitt barn för att få tag på det som hon har rätt till, skriver förlaget.

Fler böcker på temat svart och vitt hittar du om du går till Ugglan & Boken.

Inledningar #6

Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag analyserar inte utan skriver bara ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer den sjätte:

När börjar en händelse?
Den börjar inte. Det var alltid något före. Den börjar som bäcken börjar i rännilen och som rännilen börjar i det sipprande myrvattnet. Regnet är det som får myrens vatten att stiga.
Om vintern får granarna vida kjolar. Snön når så högt att den flätar sig in i den nedersta kransen av grenar. När stormen driver ihop den blir det hålor och bon under granarna. En räv kan söka daglega där undan blåst och lursk. Orrhönorna ligger under granarnas kjolar men aldrig under samma rot som räven. Han kurar ihop sig därinne och väntar på natten. På månljuset och skaren väntar han.

Hunden av Kerstin Ekman.

Hett i hyllan #170 – Det förflutnas ständiga närvaro

Det förflutnas ständiga närvaro är tredje delen i en trilogi om Frankrike. Vi har också den andra delen i trilogin, Ett hörn av Paradiset, i bokhyllan och den finns i ett hettihyllaninlägg här på bloggen. Men den första delen har vi inte. Den heter Storklockan i Paris och jag funderar på om jag borde läsa den innan jag läser del två. Men jag kan tänka mig att de är fristående och att man mycket väl kan läsa bara en av dem. Dessutom är jag rädd att det kommer att dröja. Vi har så många intressanta böcker i hyllan som jag vill läsa.

Knut Ståhlberg var i många år utlandskorrespondent, bosatt i Paris, så han känner landet väl. Från baksidestexten:

Han förklarar hur de bägge världskrigen påverkat och ännu påverkar Frankrike. Han för ned de stora händelserna till den enskilda människans plan och visar hur det förflutna lever kvar och griper in.

I boken berättar Knut Ståhlberg om en rad franska författare och om målare som Modigliano och Picasso. Baksidestexten igen: Det förflutnas ständiga närvaro är en djupt personlig bok om livet, döden och kärleken. Paris hjärta. Frankrikes själ.

Intressant? Javisst!

Det förflutnas ständiga närvaro av Knut Ståhlberg, Norstedts 2002.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.