Colombia – Mösstanten

Damaris är en fattig kvinna som bor vid stilla havets kust I Colombia. Hon sköter om och städar ett hus i närheten, ett mycket större och finare hus än hennes eget. Hennes man Rogelio tar hyra på fiskebåtar och jagar lite. Så försörjer de sig. De har inte fått några barn fast de har försökt i många år och det har påverkat äktenskapet negativt.

En dag blir Damaris erbjuden en valp. Det är en tik och de flesta vill inte ha tikar eftersom de inte har råd med veterinärbesök för att hindra tiken från att bli gravid. Men Damaris tar hand om valpen och hon bär den närmast sitt bröst den första tiden.

Tiken är en berättelse där författaren skriver rakt upp och ner vad som händer. Det är naturligtvis noga utvalt, berättelsen är inte lång. Det gör att jag som läsare dels konstaterar att jaha, det här hände, så här var det. Men det ger också mycket dramatik. Ibland blir jag skakad av det som berättas. Samtidigt känns miljön mycket realistisk och verklig, med häftiga regn, djungeln inte långt från huset där Damaris och Rogelio bor, hetta och havet strax intill. Djungeln och det häftiga vädret fungerar också som den ogenomträngliga, farliga, delvis obegripliga naturen som människorna måste förhålla sig till.

Jag kan inte berätta mer om vad som händer och vad Damaris gör. Då förstör jag läsupplevelsen för andra. Men jag kan rekommendera boken. Tiken handlar om kärlek och frustration och en strävan efter att ha fast mark under fötterna. Hunden får delvis ersätta en mänsklig nära relation. Men hon är ju ett djur, inte en människa. Tiken är en bra roman. En stark berättelse med hål i och djup.

Tiken av Pilar Quintana, Rámus 2021. Översättning: Annakarin Thorburn.

Den här romanen liknar inget jag tidigare har läst. Det är en släktkrönika över sju generationer full av människor, magi och händelser. Den börjar med att överste Aureliano Buendía står framför en exekutionspatrull och minns sin barndom och som läsare inser vi genast att det finns en del krig och våldsamhet i den här berättelsen.

Den första generationen i släkten, José Arcadio Buendia och Úrsula Iguarán, grundar byn Macondo tillsammans med en grupp andra yngre människor som med möda har vandrat över berg och genom djungel för att ta sig dit. Allt ordnas på bästa sätt i byn. Alla får likvärdiga tomter att bygga hus på. Alla är unga och livet är bra. Någon gång om året kommer vandrande romer till byn och de är de som inför magin.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här romanen: En släktkrönika som samtidigt är Colombias historia med inbördeskrig, utländska exploatörer, korruption, magiska händelser, bordeller, passion, broderande kvinnor, starka kvinnor och svaga, starka och svaga män, folkliga föreställningar, manligt och kvinnligt stark åtskilt, pedofili, lukter, stark sol, regn och gyttja, våld och en natur som växer och frodas och hela tiden hotar att ta över och förstöra husen och ordningen. Att förstöra och rasera är människorna också bra på.

Texten har stor tyngd. Det finns en tyngd i historien och i texten, någonting mörkt och svart med starka glimtar av ljus som skär in då och då. Boken är lite svår att läsa. Den innehåller väldigt många olika karaktärer och i familjen Buendía återkommer samma namn genom generationerna, men som tur är finns ett släktträd i början. Jag lämnar romanen lite överväldigad. Det känns som om det har varit för många karaktärer, för mycket bordeller och magi, för mycket av allting – och ändå inte. Det känns rätt. Det är också genialt av författaren att använda magi och drömmar för att gestalta den historieförfalskning som diktaturer och kolonialexploatörer ständigt bedriver. Att läsa Hundra år av ensamhet gav mig en stor upplevelse, det är en bok som är unik i min erfarenhet, myllrande, frodig, hård, underhållande och överväldigande.

Jag har läst romanen i Lina Wolffs nya översättning och det känns som om den är bra. Jag kan inte spanska och jag har inte läst Hundra år av ensamhet i den gamla översättningen så jag kan inte jämföra, men som sagt, det här känns bra. Boken rekommenderas.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, Wahlström & Widstrand 2020. Översättning: Lina Wolff.