Underrubriken till Doktor Mabuses nya testamente är En detektivroman från seklets slut, och seklet är 1900-talet. Boken publicerades 1982 och handlingen utspelas 1988. Det är alltså en roman skriven i början av 1980-talet som handlar om tänkta händelser i slutet av samma decennium. Det blir lite konstigt att läsa den omkring årsskiftet 2023/2024. Många verkliga personer är nämnda i boken, kända personer, många socialdemokratiska politiker. Olof Palme finns med fast vi vet att han mördades 1986.

Doktor Mabuses nya testamente är en satirisk kriminalroman. Visst finns där en mordgåta och visst är boken satirisk. Men den kanske höll bättre 1982. En läsare som är så gammal som jag känner till alla, eller åtminstone de flesta av de verkliga personerna som nämns, men för en yngre läsare måste berättelsen vara mer intetsägande än vad den är för mig. Författarna visar fram en satirisk bild av Sverige där korruption råder och där de styrande gör sitt bästa för att strypa demokratin, helst utan att människor ska förstå att det är det som sker. Detta är intressant och kan vara illavarslande roligt, men de två välrenommerade och gedigna författarna gestaltar inte detta vidare bra. De är alldeles för angelägna om att tala om för läsaren hur samhället har blivit i långa textsjok. Dessa partier hade passat bättre i förkortat skick i någon satirisk krönika i någon tidning.

Jag hade väntat mig mer av dessa två författare, i synnerhet av P O Enquist som har skrivit böcker som Ett annat liv, Nedstörtad ängel och Livläkarens besök. Som deckare håller berättelsen inte och inte heller som roman, enligt min åsikt. Det är sant att ibland under läsningen glimtar det till och man märker att texten är skriven av författare som kan skriva, men helheten håller inte. Ändå ångrar jag inte att jag har läst boken som en av årets hyllvärmare. Den är ett tidsdokument. Man märker hur åren har gått. Bland annat skulle nog kvinnor fått en mer framträdande roll om boken vore skriven idag.

Doktor Mabuses nya testamente – en detektivroman från seklets slut av Anders Ehnmark och Per Olov Enquist, Norstedts 1982.

I slutet av boken finns en litteraturlista där de flesta är verkliga verk, men några är påhittade.

Döden klär i Domino är en pusseldeckare och den andra i Marie Bengts serie om sömmerskan Hannah Lönn. Den utspelas år 1957. Hannah Lönn befinner sig i Stockholm där hon syr svarta slängkappor till en stor modevisning i NK:s franska damskrädderis regi. Det är inte vad Hannah Lönn egentligen vill arbeta med. Helst vill hon designa egna kläder och att sy dessa damkappor är mördande enformigt. Men hon behöver pengarna.

Nu visar det sig att det har kommit anonyma hot mot ”Modekungen”. Det finns mer än en i Stockholm, så vilken man avses? Och ja, visst sker det ett mord, ett mycket spektakulärt sådant, och Hannah Lönn blir så intresserad att hon försöker hitta lösningen på mordgåtan.

Döden klär i Domino är ingen realistisk berättelse och Hannah Lönn är mycket smartare är polisen när det gäller att lösa mordgåtan. Det finns inga gedigna personporträtt och jag tycker att den första boken i serien, En sax i hjärtat, var lite bättre. Men en del får man veta om kvinnans ställning under femtiotalet och också om NK:s damskrädderi och kvinnornas arbete där. Och att en kvinna skulle arbeta som kriminalpolis var otänkbart. Klassskillnader finns också med i berättelsen och där finns också koppling till flyktingar från Baltikum.

Döden klär i Domino kan passa den som inte vill ha en massa våld i en deckare, utan hellre en stunds förströelse utan samhällets verkliga elände, men ändå med lite lite allvar bakom.

Döden klär i Domino av Marie Bengts, Bonniers 2019.

Det är sommaren 1957. Hannah Lönn kör sin Folkvagnsbubbla från Stockholm till Eneby i Småland där hennes faster bor. Fastern har skadat sig i foten och Hannah ska hjälpa henne. Till vardags är Hannah Lönn sömmerska med en dröm om att bli designer. Hon sticker ut i den småländska byn med sina kläder, sin bil och sitt rökande. Visst röks det friskt, men det är männen som gör det.

Nu bär det sig inte bättre än att det sker ett mord i byn. Asta Grankvist, före detta sjuksköterska på ett mentalsjukhus, hittas i sitt kök med en sax i bröstet, och i boken får vi sedan följa allt som händer i Eneby efter det. En sax i hjärtat är en pusseldeckare, men det är egentligen inte själva mordgåtan som är den stora behållningen. Det är femtiotalsmiljön, skillnaden mellan livet i Stockholm och livet i den småländska landsorten, och humorn och frejdigheten i berättelsen.

Personerna är inte särskilt djupt gestaltade, men det behöver man inte förvänta sig i den här sortens deckare. Tyvärr är den lite för lång och omständlig. Lite borde nog ha skurits bort. Presentationen innan mordet sker kunde ha varit kortare. Som läsare förstår man väldigt snart att Asta Grankvist är en pest och en pina fast hon tror att hon är så god och hjälpsam. Det behöver inte förklaras så många gånger. Men det är ändå driv i berättelsen, den är ganska spännande och rolig att läsa. Den är helt enkelt underhållande och bör passa bra på sommaren, eller julen, eller andra stunder när man vill koppla av. Förutsättningen är förstås att man gillar denna typ av deckare som inte innehåller en massa samhällsproblem och heller inte våldsskildringar. Jo, ett samhällsproblem finns med i deckaren. Kvinnans ställning. Hannah Lönn är en feministisk gestalt och det blir spännande att följa hur det går för henne i fortsättningen. En sax i hjärtat är första delen i en serie. Den andra heter Döden klär i domino och den vill jag också läsa.

En sax i hjärtat av Marie Bengts, Bonniers 2017.

Det är sommar på Öland och massor med turister kommer till ön. Där finns den välbeställda familjen Kloss som äger en lyxig turistresort. Där är Lisa som är discjockey och trubadur på resorten där rika människor festar loss. Där är Jonas, en tolvårig grabb, son till den av syskonen Kloss som inte har lyckats väl i livet. Där finns hemvändaren som vill hämnas och som gör vad som helst för att det ska ske. Och där finns den gamle skutskepparen Gerlof som förekommer i flera andra böcker av Johan Theorin. Det finns fler människor än så i den här deckaren och problemet är att författaren berättar ur ganska många perspektiv utan att riktigt förankra någon av personerna hos läsaren. Det blir ganska platt. Nästan lite barnsligt, Kalleblomkvistaktigt.

Ett plus är berättelsen om hemvändarens liv i utlandet. Ett sådant liv har nog skrivits om bättre av andra men det är ändå bra att det uppmärksammas. Jag vill inte berätta mer om det för att inte förstöra läsupplevelsen för den som inte har läst Rörgast. Men hemvändarens livserfarenheter är berättelsens stora plus och så det att den är förlagd till Öland. Jag menar, Öland är i alla fall Öland, en alldeles speciell miljö med stark atmosfär även om jag tycker att författaren inte riktigt har fångat den i Rörgast..

Rörgast är den fjärde deckaren i en årstidskvartett med handlingen förlagd till Öland. Jag tycker att både Nattfåk och Blodläge är bättre än denna, men Rörgast är ändå ganska spännande. Skumtimmen läste jag för så länge sedan att jag inte riktigt minns.

Rörgast av Johan Theorin, Wahlström & Widstrand 2013.

De övriga årstidsdeckarna är:
Skumtimmen
Nattfåk
Blodläge

Det finns fler deckare av Johan Theorin med handlingen förlagd till Öland. En är Benvittring och det blir nog den nästa Theorindeckaren jag läser. I höst kommer Ristmärken, så även om de fyra jag har läst utgör en årstidskvartett kan man också säga att det finns en Ölandssvit om fem böcker med en sjätte på gång.