Månadens språk är turkiska

Turkiska författare har jag inte läst mycket av tidigare, bara två böcker av nobelpristagaren Orhan Pamuk (1952-). För länge sedan läste jag Det tysta huset. Jag minns att jag tyckte att den var bra men inte så mycket mer, men titeln är en länk till förlagets text om boken. Sedan jag började blogga har jag också läst Pamuks självbiografi över hans ungdomsår som också är en bok om hans hemstad, Istanbul – minnen av en stad. Inte så lättillgänglig men väl värd att läsas. Nu, i och med Månadens språk, läser jag en bok till av Pamuk, Den vita borgen. Romanen utspelas på 1600-talet och handlar om en ung italiensk ädling som tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul.

Asli Erdogan är född 1967 och författare och människorättsaktivist och hon är utbildad fysiker. Länken går till Världslitteratur och där hittar du också fler böcker av Asli Erdogan. Av henne läser jag Den mirakulöse mandarinen som utspelas i Geneve och som inte är så lätt att skriva om, men det kommer en text här på bloggen både om den och Den vita borgen.

Yaşar Kemal (1923-2015) har jag läst en bok av för mycket länge sedan, Låt tistlarna brinna som handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag hade inte tänkt ha med den här eftersom Yaşar Kemal hade kurdiskt påbrå, men jag tror faktiskt att han skrev på turkiska. Länken går till Världslitteratur och där hittar du en hel rad böcker av Yaşar Kemal.

Det var vad jag hade om turkisk litteratur. Månadens språk drivs av Scyllas hylla.

Månadens språk är bulgariska

Det visade sig att jag hade en bok av en bulgarisk författare i min läslista: Gata utan namn av Kapka Kassabova. Hon föddes 1973 och lämnade Bulgarien som tonåring och bor sedan 2005 i Skottland. Gata utan namn är en självbiografisk bok som blir spännande att läsa.

Sedan var det inte så mycket bevänt med mina kunskaper om Bulgarisk litteratur. Elias Canetti har visserligen bulgariska rötter men betraktade sitt verk som österrikisk litteratur. Så då sökte jag lite på nätet och fick reda på att författaren Jordan Raditjkov (1929-2004) var en av Bulgariens mest kända författare efter andra världskriget. Av honom finns en novellsamling, Middagshetta, utgiven på svenska och ur den tänker jag läsa åtminstone en berättelse som får bli augusti månads novell här på bloggen.

Så blir det för mig med Månadens språk den här månaden. Ett bra projekt om du vill utvidga din läsning.

Sitas eld – novell av Oka Rusmini

Sitas eld utspelas på Bali. Den handlar om flickan Ni Luh Putu Sita från tolvårsåldern till att hon är en erfaren kvinna. Novellen ger korta glimtar ur hennes liv och temat är kvinnornas utsatta ställning. Kolonialmaktens män rövar bort dem och tar dem som konkubiner, men också landsmännen förtrycker och utnyttjar dem. Novellen växlar mellan vackra sensuella partier och hårda, krassa avsnitt som gestaltar en kvinnas utsatthet. Novellen är rakt och på sätt och vis sagoaktigt skriven. Det är som om flickans öde är bestämt i förhand. Samtidigt är den ett protestskrik mot förtrycket. En mycket bra och viktig novell.

Sitas eld av Oka Rusmini ur samlingen Indonesien berättar – Tusen gevärskulor, tusen fjärilar, Tranan 2012. Översättning: Stefan Danerek

Månadens språk är indonesiska

Juni månads språkutmaning ledde till att jag läste tre ungerska böcker: Ingen konst av Péter Esterházy, Resa i månljus av Antal Szerb och Dörren av Magda Szabo. Den sista kommer det ett inlägg om så småningom.

Men nu är det juli och månadens språk är alltså indonesiska. Tidigare i år läste jag Människornas jord av Av Pramoedya Ananta Toer. Den är den första av fyra böcker som kallas Burukvartetten. Pramoedya Ananta Toer (1925-2006) fängslades både under kolonialtiden och senare. Under Suhartoregimen var han internerad på ön Buru. Där berättade han historier för medfångarna och det ledde till Burukvartetten. Människornas jord gav jag fem stjärnor så jag ville gärna läsa nästa del, Barn av alla folk.

Jag ville också läsa något av Oka Rusmini (1967-). Hon har skrivit en roman som är översatt till svenska, Jordens dans, men den hittade jag inte hos Götabiblioteken, så jag bestämde mig för att låna en novellsamling istället: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar – Indonesien berättar, utgiven av Tranan. Där finns en novell av Oka Rusmini så den får bli månadens novell.

Månadens språk fortsätter att ge mig fina läsupplevelser. Utmaningen drivs av Scyllas hylla.

Månadens språk är ungerska

Först vill jag slå ett slag för en mycket bra bok som jag har läst som skulle passa här, nämligen boken som innehåller Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen av Agota Kristof. Det var en upplevelse, kan jag tala om, att läsa den och jag har skrivit om den här på bloggen. Agota Kristof (1935-2011) lämnade Ungern redan som 21-åring och levde i exil sedan dess.

Sedan vill jag nämna Imre Kertész (1929-2016), nobelpristagaren i litteratur år 2002. För ganska länge sedan läste jag Mannen utan öde av Kertész om en pojke som deporteras till koncentrationsläger under andra världskriget. Det var länge sedan jag läste den, som sagt, men jag kommer ihåg att jag var lite rädd för att läsa den, att det skulle vara alltför påfrestande. Men som jag minns det fanns det ett lugn och något slags hopp i den trots allt.

Och nu till vad jag vill läsa:

I min läslista har jag en bok av Peter Esterhazy (1950-2016). Han tillhörde den adliga ätten Esterhazy som blev fråntagen all landegendom och alla privilegier vid det kommunistiska maktövertagandet. Boken jag tänker läsa är Ingen konst som ska handla om honom och hans mamma under 1950-talet – och om fotboll. Den kom 2008 på ungerska och 2010 på svenska.

Sedan har jag för avsikt att läsa Resa i månljus av Antal Szerb (1901-1945). Han var jude och dödades i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Resa i månljus ska vara en av de mest älskade klassikerna i den ungerska litteraturen och handla om en ung man som tvekar inför äktenskapet och vuxenlivet. Den skrevs 1937 och kom på svenska 2015.

En tredje ungersk bok som jag vill läsa är Dörren (As ajtó) av Magda Szabo (1917-2007). Dörren kom på ungerska 1987 och gavs i år ut på svenska. Den handlar om en framgångsrik författare som anställer en outbildad, barsk bondkvinna som hushållerska och vänskap uppstår.

Titta gärna in på Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Och häng gärna med, det är verkligen givande.

Mästarprovet av Anna Enquist

Den här romanen utspelas i Amsterdam under några dagar i början på 1990-talet. Konstnären Johan Stenkramer ska hålla en stor separatutställning. Hans bror Oscar, museiman och konstkritiker avskyr uppståndelsen. Han har alltid varit avundsjuk på sin bror och att Johan nu till råga på allt bjudit in deras far till vernissagen, han som försvann när de var små, det uppfattar han som ett grymt skämt.

Romanen börjar med en helt annan av personerna, nämligen Lisa som är väninna till Johans före detta fru. Lisa är psykiater och hon håller en föreläsning för studenter om narcissism. När hon gör det inser hon plötsligt att alla kriterier passar in på Johan. Och i berättelsen ser jag att det är hans ego som styr, allt annat är underordnat. Han är otrogen, han ställer inte upp för andra, han nedvärderar sin hustru, han tål inte kritik och kan brusa upp och ställa till för sig därför att hans ego är sårat. Också i hans målningar visar sig hans narcissism.

Nu är den här romanen inte direkt skriven med pekpinnen. Den är underhållande och spännande och säger en del om oss människor. Där finns många fina partier, hur Lisa kokar björnbärssylt, hur hon och väninnan cyklar längs ån. De små pojkarna Johans och Oscars utsatthet när de är små och deras far lämnar famlijen är fint beskrivna och också andra dramatiska situationer. Miljöerna målas upp så att jag ser dem framför mig och gisslandet av konstvärlden och motsättningarna i den är bitska.

Men enligt min smak berättar författaren lite för mycket direkt om vad personerna känner och tänker. I mångt och mycket fungerar det, men inte helt. Dessutom blir vissa personer, som Oscar till exempel, något av en karikatyr. Att konstkritikern och TV-mannen Kerstens är en karikatyr, det köper jag. Men inte att Oscar är det. Om det fanns halva stjärnor hos Goodreads skulle jag ge den tre och en halv.

Men jag är glad att jag läste Mästarprovet som en av böckerna i Månadens språk som är Nederländska den här månaden.

Mästarprovet av Anna Enquist, Natur och kultur 1997. Översättning: Per Holmer.

Månadens språk är Nederländska

Det är som så ofta med månadens språk. Jag har inte läst mycket litteratur från Nederländerna. Den bok jag har är bekant med är naturligtvis Anne Franks dagbok och det blev jag redan när jag gick i skolan. Om du inte har läst den så gör det. Det är en av de böcker som jag blev förvånad över, att den var så spännande och lätt att läsa. Men det viktigaste med Anne Franks dagbok är naturligtvis att den handlar om ett starkt människoöde, en dagbok av en flicka som dödades i förintelsen under andra världskriget. Numera finns en utvidgad utgåva med text som inte publicerades i den jag läste en gång i tiden. Den har jag tyvärr inte skaffat, men skulle jag läsa Anne Franks dagbok nu så skulle det bli den versionen.

En annan författare från Nederländerna som jag har läst en bok av är Jan Wolkers. Han räknas som en av de fyra stora författarna i Nederländerna efter kriget och levde mellan 1925 och 2007 och han var även bildkonstnär. Boken som jag har läst heter Odödlighetens persika. Den handlar om en riktigt sur gubbe. Jag har skrivit om den på bloggen och jag rekommenderar den.

I min läslista har jag en bok av Gerbrand Bakker, Omvägen. Den vill jag gärna läsa och det är tack vare andra bokbloggare som den har hamnat i min lista. Jag hoppas kunna läsa den framöver. Gerbrand Bakker är född 1962 och har vunnit priser för sina böcker.

När jag läste om Jan Wolkers på Wikipedia såg jag att de andra tre stora författarna var män (kanske ganska väntat) men jag ville hitta ytterligare en kvinnlig författare från Nederländerna och då fastnade jag för Anna Enquist. Namnet är en pseudonym för Christa Widlund-Broer och hennes berättelser ska innehålla mycket av psykologi och musik. Av Anna Enquist finns en hel rad böcker översatta till svenska på biblioteket och henne vill jag också läsa något av framöver.

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla. Hon har många intressanta tips på Nederländska böcker. Dem hittar du här.

Månadens språk är vietnamesiska

Ja, här står jag och försöker fotografera vårblommorna. Det har naturligtvis inget samband med vietnamesiska böcker.

Men nu till Månadens språk som drivs av Scyllas hylla. Det är alltså vietnamesiska och jag har aldrig tidigare läst vietnameisk skönlitteratur. Jag har lånat två böcker på biblioteket och om sanningen ska fram har läste jag dem i redan i mars.

Den ena är Roman utan namn av Duong Thu Huong. Hon föddes 1947 och deltog i Vietnamkriget i sju års tid. Efter att hennes tidigare romaner hade censurerats sände hon manuskriptet av Roman utan namn till Frankrike för utgivning. Hon fängslades i sju månader år 1991 och hon hann inte ge romanen något namn, därav titeln. Sedan 2006 lever hon i exil i Frankrike. Om Duong Thu Huong kan du läsa mer hos Världslitteratur och Wikipedia.

Den andra boken är Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Han föddes 1971 och kom redan som fyraårig till USA med sina föräldrar efter Saigons fall. Han är alltså amerikan med vietnamesiska rötter. Sympatisören handlar om en dubbelagent, en mullvad, och den har fått Pulitzerpriset. Om Viet Thanh Nguyen kan du läsa på Wikipedia.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna en bok som inte är vietnamesisk men fransk: En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Den handlar om en fattig fransk familj i Franska Indokina. Jag gav den fem stjärnor på Goodreads.

En fördämning mot stilla havet har jag skrivit om tidigare så titeln är en länk. De första två böckerna kommer det snart inlägg om.

Månadens språk är japanska

Japanska böcker som jag har läst

När jag var tonåring fick jag Snöns rike av Yasunari Kawabata i present av mina föräldrar. Det måste ha varit i samband med att han fick Nobelpriset. Jag läste den men har bara vaga minnen av snö och en ung kvinna som kanske var geisha. Och mycket riktigt, när jag kollar på Wikipedia utspelas romanen i början av 1900-talet och en man kommer till en kurort och träffar där en ung kvinna som är på väg att bli geisha. Jag var nog på tok för ung när jag läste den och det är så länge sedan. Frågan är: Ska jag läsa om den nu i mars? Jag har inte boken kvar så det får nog bli ett bibliotekslån i så fall.

Jag har också läst Norwegian Wood av Haruki Murakami. Den handlar om en man som minns sin ungdom på 1960-talet om kärlek, sex och saknad.

Av nobelpristagaren Kensaburo Oe har jag läst Tid för fotboll, men minns i stort sett ingenting. När jag läser om boken på Världslitteratur har jag svårt att förstå att jag inget minns. Den verkar både intressant och dramatisk.

Så vad ska jag nu läsa denna månad?

Det är kanske inte så svårt att gissa. Ni ser ju böckerna på bilden. Jag läser Black Box av Shiori Ito och M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe.

Black box såg jag hos en Instagrammare och blev intresserad. I den berättar Shiori Ito, journalist och filmare, om hur hon blir våldtagen och sin kamp för att få våldtäkten ordentligt utredd. Den känns både relevant och i tiden, tyvärr. Jag hade ju ett inlägg om Klubben förra veckan.

Kenzaburo Oes bok har jag stående på bokvagnen. Än är den inte hyllvärmare och läser jag den denna månad blir den det inte heller.

Och så är frågan om jag ska läsa om Snöns rike?

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla.

Månadens språk – hos mig – är somaliska

Månadens språk är ”östafrikanska språk” och orsaken till att vi fick ett så brett val tror jag beror på att Scyllas hylla vill göra det lite lättare för oss. Jag antar att jag inte är den enda läsaren eller bloggaren som inte har läst särskilt mycket afrikansk litteratur. Det finns ett bra ställe på nätet som heter Världslitteratur.se och där tittade jag på vilka länder som räknas till Östafrika och då valde jag Somalia. Jag har aldrig förr läst något av en somalisk författare, men nu gör jag det alltså.

Det somaliska språket finns, som så många andra språk i flera länder: Somalia, Djibouti, Etiopien och Kenya. Jag har valt två somaliska författare, Nuruddin Farah och Nadifa Mohamed. Nu verkar det som om båda de här författarna skriver på engelska, så egentligen borde kanske utmaningen heta Månadens land eller stat. Jag tror inte att någon av de här två böckerna är författade på somaliska men de handlar om Somalia och båda författarna kommer därifrån fast Nadifa Mohamed är född 1981 och flyttade med sin familj till London redan 1986, men hon har i alla fall rötter i Somalia.

Nuruddin Farah är född 1945. Han har levt många fler år i Somalia men en mycket stor del av sitt liv har han bott utomlands. Han har en stor produktion och jag har valt att läsa hans roman Kartor (Maps). Det är en fristående första del av romantrilogin Blod i solen.

Av Nadifa Mohamed har jag valt Förlorade själar som ska handla om tre generationers kvinnor i inbördeskrigets Somalia.

Om du klickar på namnen kommer du till Wikipediasidorna om de två författarna.

Det är alltså Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Titta in där så får du mer information om månadens språk.