Franska författare har jag läst en del av ändå, från Jules Verne när jag var barn till Marguerite Duras som vuxen. Som del i Månadens språk läser jag nu:

En man som sover av Georges Perec. Han levde mellan 1936 och 1982. Både hans far och mor dog under andra världskriget, fadern som soldat, modern i förintelsen. Han växte upp hos sin farbror och faster. Hans mest berömda verk ska vara Livet, en bruksanvisning. Den är på 600 sidor och handlar om ett hyreshus och människorna som bor där. Den består av många historier som blandas om vartannat, så vitt jag förstår, och det har sagts att den ska vara postmodernistisk. Perec är också känd för att ha skrivit en bok utan att använda bokstaven e. Jag har valt en liten tunn bok att läsa nu när jag börjar nosa på Perecs verk. En man som sover handlar om en ung student som drar sig undan från andra människor.

En okänd man av Marguerite Yourcenar. Hon levde mellan 1903 och 1987 och hon är främst känd för sina historiska romaner. Yourcenar är hennes författarnamn. Hon föddes som Marguerite Antoinette Jeanne Marie Ghislaine Cleenewerck de Crayencour och var dotter till en fransk förmögen jordägare. Hennes mamma kom från den Belgiska adeln. Den enda bok jag har läst av Yorcenar är Hadrianus minnen, men det var länge sedan. Marguerite Yourcenar föddes i Bryssel men bosatte sig i USA 1939. Hon valdes in i den Belgiska kungliga akademien 1970 och var den första kvinnan som valdes in i Franska akademien år 1981. En okänd man ska handla om den holländske vagabonden Nathanaels korta men händelserika liv under 1600-talet.

Månadens novell kommer också att bli fransk. Jag har nyligen köpt novellsamlingen Insekt av Claire Castillon. Dessutom står Samtycket av Vanessa Springora och väntar på bokvagnen, så det blir mycket franskt den här månaden.

Om du är intresserad av de franskspråkiga författare som jag har läst under min bloggtid har du en lista här nedan. Om du vill läsa mina inlägg kan du söka på författarnamnet i sökrutan uppe till höger.

• Nina Bouraoui
• Marguerite Duras
• Patrick Modiano
• Anny Romand
• Françoise Sagan
• George Sand
• Jean-Paul Sartre
• Georges Simenon

Och det var allt om Månadens språk för den här gången.

När det gäller portugisiska är det som med många andra språk. Jag har läst ytterst lite av författare som skriver på portugisiska, inte ens något av nobelpristagaren José Saramago. Men en portugisisk bok har jag läst sedan jag började blogga, Carlos Gardels död av António Lobo Antunes. Svår, men bra. Jag har skrivit om den så titeln är en länk.

António Lobo Antunes (1942-) är en av de stora förnyarna av den portugisiska litteraturen, läser jag på Wikipedia. Där finns en hel rad titlar som är översatta till svenska. António Lobo Antunes är också en av de mest översatta portugisiska författarna.

På min bokvagn står en hyllvärmare som är portugisisk, Walters dotter av Lídia Jorge. Så den läser jag nu. Walters dotter har jag haft med i Hett i hyllan och titeln är en länk till det inlägget.

Lídia Jorge (1946-) tillhör också de stora portugisiska författarna, men endast en av hennes böcker är översatt till svenska, alltså Walters dotter. Däremot är många översatta till engelska. Du hittar dem på Wikipedia och dit kommer du via länken i början av det här stycket.

Av José Saramago (1922-2010) läser jag nu äntligen en bok och det är Blindheten. Den kom ursprungligen ut 1995 och på svenska 1997. På Wikipedia finns en hel rad titlar av Saramago som är översatta till svenska.

Två böcker från det portugisiska språkområdet blir alltså lästa nu.

Och den som har hand om Månadens språk är Scyllas hylla.

Turkiska författare har jag inte läst mycket av tidigare, bara två böcker av nobelpristagaren Orhan Pamuk (1952-). För länge sedan läste jag Det tysta huset. Jag minns att jag tyckte att den var bra men inte så mycket mer, men titeln är en länk till förlagets text om boken. Sedan jag började blogga har jag också läst Pamuks självbiografi över hans ungdomsår som också är en bok om hans hemstad, Istanbul – minnen av en stad. Inte så lättillgänglig men väl värd att läsas. Nu, i och med Månadens språk, läser jag en bok till av Pamuk, Den vita borgen. Romanen utspelas på 1600-talet och handlar om en ung italiensk ädling som tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul.

Asli Erdogan är född 1967 och författare och människorättsaktivist och hon är utbildad fysiker. Länken går till Världslitteratur och där hittar du också fler böcker av Asli Erdogan. Av henne läser jag Den mirakulöse mandarinen som utspelas i Geneve och som inte är så lätt att skriva om, men det kommer en text här på bloggen både om den och Den vita borgen.

Yaşar Kemal (1923-2015) har jag läst en bok av för mycket länge sedan, Låt tistlarna brinna som handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag hade inte tänkt ha med den här eftersom Yaşar Kemal hade kurdiskt påbrå, men jag tror faktiskt att han skrev på turkiska. Länken går till Världslitteratur och där hittar du en hel rad böcker av Yaşar Kemal.

Det var vad jag hade om turkisk litteratur. Månadens språk drivs av Scyllas hylla.

Det visade sig att jag hade en bok av en bulgarisk författare i min läslista: Gata utan namn av Kapka Kassabova. Hon föddes 1973 och lämnade Bulgarien som tonåring och bor sedan 2005 i Skottland. Gata utan namn är en självbiografisk bok som blir spännande att läsa.

Sedan var det inte så mycket bevänt med mina kunskaper om Bulgarisk litteratur. Elias Canetti har visserligen bulgariska rötter men betraktade sitt verk som österrikisk litteratur. Så då sökte jag lite på nätet och fick reda på att författaren Jordan Raditjkov (1929-2004) var en av Bulgariens mest kända författare efter andra världskriget. Av honom finns en novellsamling, Middagshetta, utgiven på svenska och ur den tänker jag läsa åtminstone en berättelse som får bli augusti månads novell här på bloggen.

Så blir det för mig med Månadens språk den här månaden. Ett bra projekt om du vill utvidga din läsning.

Juni månads språkutmaning ledde till att jag läste tre ungerska böcker: Ingen konst av Péter Esterházy, Resa i månljus av Antal Szerb och Dörren av Magda Szabo. Den sista kommer det ett inlägg om så småningom.

Men nu är det juli och månadens språk är alltså indonesiska. Tidigare i år läste jag Människornas jord av Av Pramoedya Ananta Toer. Den är den första av fyra böcker som kallas Burukvartetten. Pramoedya Ananta Toer (1925-2006) fängslades både under kolonialtiden och senare. Under Suhartoregimen var han internerad på ön Buru. Där berättade han historier för medfångarna och det ledde till Burukvartetten. Människornas jord gav jag fem stjärnor så jag ville gärna läsa nästa del, Barn av alla folk.

Jag ville också läsa något av Oka Rusmini (1967-). Hon har skrivit en roman som är översatt till svenska, Jordens dans, men den hittade jag inte hos Götabiblioteken, så jag bestämde mig för att låna en novellsamling istället: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar – Indonesien berättar, utgiven av Tranan. Där finns en novell av Oka Rusmini så den får bli månadens novell.

Månadens språk fortsätter att ge mig fina läsupplevelser. Utmaningen drivs av Scyllas hylla.

Först vill jag slå ett slag för en mycket bra bok som jag har läst som skulle passa här, nämligen boken som innehåller Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen av Agota Kristof. Det var en upplevelse, kan jag tala om, att läsa den och jag har skrivit om den här på bloggen. Agota Kristof (1935-2011) lämnade Ungern redan som 21-åring och levde i exil sedan dess.

Sedan vill jag nämna Imre Kertész (1929-2016), nobelpristagaren i litteratur år 2002. För ganska länge sedan läste jag Mannen utan öde av Kertész om en pojke som deporteras till koncentrationsläger under andra världskriget. Det var länge sedan jag läste den, som sagt, men jag kommer ihåg att jag var lite rädd för att läsa den, att det skulle vara alltför påfrestande. Men som jag minns det fanns det ett lugn och något slags hopp i den trots allt.

Och nu till vad jag vill läsa:

I min läslista har jag en bok av Peter Esterhazy (1950-2016). Han tillhörde den adliga ätten Esterhazy som blev fråntagen all landegendom och alla privilegier vid det kommunistiska maktövertagandet. Boken jag tänker läsa är Ingen konst som ska handla om honom och hans mamma under 1950-talet – och om fotboll. Den kom 2008 på ungerska och 2010 på svenska.

Sedan har jag för avsikt att läsa Resa i månljus av Antal Szerb (1901-1945). Han var jude och dödades i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Resa i månljus ska vara en av de mest älskade klassikerna i den ungerska litteraturen och handla om en ung man som tvekar inför äktenskapet och vuxenlivet. Den skrevs 1937 och kom på svenska 2015.

En tredje ungersk bok som jag vill läsa är Dörren (As ajtó) av Magda Szabo (1917-2007). Dörren kom på ungerska 1987 och gavs i år ut på svenska. Den handlar om en framgångsrik författare som anställer en outbildad, barsk bondkvinna som hushållerska och vänskap uppstår.

Titta gärna in på Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Och häng gärna med, det är verkligen givande.

Det är som så ofta med månadens språk. Jag har inte läst mycket litteratur från Nederländerna. Den bok jag har är bekant med är naturligtvis Anne Franks dagbok och det blev jag redan när jag gick i skolan. Om du inte har läst den så gör det. Det är en av de böcker som jag blev förvånad över, att den var så spännande och lätt att läsa. Men det viktigaste med Anne Franks dagbok är naturligtvis att den handlar om ett starkt människoöde, en dagbok av en flicka som dödades i förintelsen under andra världskriget. Numera finns en utvidgad utgåva med text som inte publicerades i den jag läste en gång i tiden. Den har jag tyvärr inte skaffat, men skulle jag läsa Anne Franks dagbok nu så skulle det bli den versionen.

En annan författare från Nederländerna som jag har läst en bok av är Jan Wolkers. Han räknas som en av de fyra stora författarna i Nederländerna efter kriget och levde mellan 1925 och 2007 och han var även bildkonstnär. Boken som jag har läst heter Odödlighetens persika. Den handlar om en riktigt sur gubbe. Jag har skrivit om den på bloggen och jag rekommenderar den.

I min läslista har jag en bok av Gerbrand Bakker, Omvägen. Den vill jag gärna läsa och det är tack vare andra bokbloggare som den har hamnat i min lista. Jag hoppas kunna läsa den framöver. Gerbrand Bakker är född 1962 och har vunnit priser för sina böcker.

När jag läste om Jan Wolkers på Wikipedia såg jag att de andra tre stora författarna var män (kanske ganska väntat) men jag ville hitta ytterligare en kvinnlig författare från Nederländerna och då fastnade jag för Anna Enquist. Namnet är en pseudonym för Christa Widlund-Broer och hennes berättelser ska innehålla mycket av psykologi och musik. Av Anna Enquist finns en hel rad böcker översatta till svenska på biblioteket och henne vill jag också läsa något av framöver.

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla. Hon har många intressanta tips på Nederländska böcker. Dem hittar du här.

Ja, här står jag och försöker fotografera vårblommorna. Det har naturligtvis inget samband med vietnamesiska böcker.

Men nu till Månadens språk som drivs av Scyllas hylla. Det är alltså vietnamesiska och jag har aldrig tidigare läst vietnameisk skönlitteratur. Jag har lånat två böcker på biblioteket och om sanningen ska fram har läste jag dem i redan i mars.

Den ena är Roman utan namn av Duong Thu Huong. Hon föddes 1947 och deltog i Vietnamkriget i sju års tid. Efter att hennes tidigare romaner hade censurerats sände hon manuskriptet av Roman utan namn till Frankrike för utgivning. Hon fängslades i sju månader år 1991 och hon hann inte ge romanen något namn, därav titeln. Sedan 2006 lever hon i exil i Frankrike. Om Duong Thu Huong kan du läsa mer hos Världslitteratur och Wikipedia.

Den andra boken är Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Han föddes 1971 och kom redan som fyraårig till USA med sina föräldrar efter Saigons fall. Han är alltså amerikan med vietnamesiska rötter. Sympatisören handlar om en dubbelagent, en mullvad, och den har fått Pulitzerpriset. Om Viet Thanh Nguyen kan du läsa på Wikipedia.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna en bok som inte är vietnamesisk men fransk: En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Den handlar om en fattig fransk familj i Franska Indokina. Jag gav den fem stjärnor på Goodreads.

En fördämning mot stilla havet har jag skrivit om tidigare så titeln är en länk. De första två böckerna kommer det snart inlägg om.