Månadens språk är japanska

Japanska böcker som jag har läst

När jag var tonåring fick jag Snöns rike av Yasunari Kawabata i present av mina föräldrar. Det måste ha varit i samband med att han fick Nobelpriset. Jag läste den men har bara vaga minnen av snö och en ung kvinna som kanske var geisha. Och mycket riktigt, när jag kollar på Wikipedia utspelas romanen i början av 1900-talet och en man kommer till en kurort och träffar där en ung kvinna som är på väg att bli geisha. Jag var nog på tok för ung när jag läste den och det är så länge sedan. Frågan är: Ska jag läsa om den nu i mars? Jag har inte boken kvar så det får nog bli ett bibliotekslån i så fall.

Jag har också läst Norwegian Wood av Haruki Murakami. Den handlar om en man som minns sin ungdom på 1960-talet om kärlek, sex och saknad.

Av nobelpristagaren Kensaburo Oe har jag läst Tid för fotboll, men minns i stort sett ingenting. När jag läser om boken på Världslitteratur har jag svårt att förstå att jag inget minns. Den verkar både intressant och dramatisk.

Så vad ska jag nu läsa denna månad?

Det är kanske inte så svårt att gissa. Ni ser ju böckerna på bilden. Jag läser Black Box av Shiori Ito och M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe.

Black box såg jag hos en Instagrammare och blev intresserad. I den berättar Shiori Ito, journalist och filmare, om hur hon blir våldtagen och sin kamp för att få våldtäkten ordentligt utredd. Den känns både relevant och i tiden, tyvärr. Jag hade ju ett inlägg om Klubben förra veckan.

Kenzaburo Oes bok har jag stående på bokvagnen. Än är den inte hyllvärmare och läser jag den denna månad blir den det inte heller.

Och så är frågan om jag ska läsa om Snöns rike?

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla.

Månadens språk – hos mig – är somaliska

Månadens språk är ”östafrikanska språk” och orsaken till att vi fick ett så brett val tror jag beror på att Scyllas hylla vill göra det lite lättare för oss. Jag antar att jag inte är den enda läsaren eller bloggaren som inte har läst särskilt mycket afrikansk litteratur. Det finns ett bra ställe på nätet som heter Världslitteratur.se och där tittade jag på vilka länder som räknas till Östafrika och då valde jag Somalia. Jag har aldrig förr läst något av en somalisk författare, men nu gör jag det alltså.

Det somaliska språket finns, som så många andra språk i flera länder: Somalia, Djibouti, Etiopien och Kenya. Jag har valt två somaliska författare, Nuruddin Farah och Nadifa Mohamed. Nu verkar det som om båda de här författarna skriver på engelska, så egentligen borde kanske utmaningen heta Månadens land eller stat. Jag tror inte att någon av de här två böckerna är författade på somaliska men de handlar om Somalia och båda författarna kommer därifrån fast Nadifa Mohamed är född 1981 och flyttade med sin familj till London redan 1986, men hon har i alla fall rötter i Somalia.

Nuruddin Farah är född 1945. Han har levt många fler år i Somalia men en mycket stor del av sitt liv har han bott utomlands. Han har en stor produktion och jag har valt att läsa hans roman Kartor (Maps). Det är en fristående första del av romantrilogin Blod i solen.

Av Nadifa Mohamed har jag valt Förlorade själar som ska handla om tre generationers kvinnor i inbördeskrigets Somalia.

Om du klickar på namnen kommer du till Wikipediasidorna om de två författarna.

Det är alltså Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Titta in där så får du mer information om månadens språk.

Månadens språk är italienska

De flesta böcker jag läser är svenska, eller annars kommer de från det anglosaxiska språkområdet. Det finns massor med bra böcker så långt, men jag tycker ändå att det ger mycket att läsa böcker även från andra länder och för att peppa mig till att läsa mer internationellt deltar jag i Månadens språk, som Scyllas hylla har hand om i år. Om ni också vill läsa italienska böcker finns många tips hos Scylla. Klicka på den gröna länken så kommer ni dit.

Sedan jag började blogga har jag läst några böcker av italienska författare. Den senaste var Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone. En annan italiensk bok som jag har läst är De åtta bergen av Paolo Cognetti. Sedan har jag läst några böcker av Elena Ferrante också. Ni kan söka på Ferrante i sökrutan till höger så hittar ni dem.

Det är inte så lätt att veta hur man ska göra med kategorier och etiketter på sin blogg. Om ni tittar på etiketterna i högerspalten ser ni att de mestadels består av namn på länder. Man skulle nästan kunna tro att det här är en reseblogg. Men jag tänker att det är bra att kunna klicka på etiketten Italien till exempel och då få upp alla boktexterna av italienska författare.

Nåväl, eftersom månadens språk är italienska läser jag en italiensk bok även nu. Det är romanen Väsen av Domenico Starnone. Här kommer ett citat. Morfar Daniele som är illustratör passar sitt fyraåriga barnbarn Mario och han har ritat precis som morfar gör. Det är Daniele som berättar:

Han hade lyft ansiktet från sitt papper och jag kunde se teckningen, färgerna. Det var ingenting som kunde liknas vid husen och ängarna som hängde inramade i vardagsrummet eller med alla de där gubbarna som hängde i hans rum. På pojkens papper fanns bevis på en extraordinär gestaltningsförmåga, en naturlig kompositionell harmoni, en fantasifull känsla för färger. Han hade tecknat mig, absolut igenkännlig, mitt jag idag, i detta nu. Och allt utstrålade fasa, jag var verkligen mitt eget spöke.

Citatet kommer från sid. 133 och 134. En text om Väsen kommer på onsdag,

Och med detta önskar jag er en trevlig helg.