Sommar av Ali Smith

Sommar är den fjärde delen i Ali Smiths årstidskvartett som handlar om människor i vår tid, med flyktingproblem, med Brexit, med digitaliseringen och svårigheten att orientera sig och leva i dagens samhälle. Det är allvarliga och svåra problem. Immigranter sitter inlåsta i åratal i väntan på att avvisas. Många människor grabbar åt sig det de kan på bekostnad av andra. Främlingshat och rädsla växer. Men Ali Smith skriver på sitt eget vis och boken blir inte tung att läsa. Där finns humor och där finns värme och människor som ställer upp för andra.

I Sommar får vi åter träffa personer från tidigare delar. Den ålderstigne Daniel Gluck från Höst och hans granne Elisabeth Demand finns med i Sommar och nu får vi veta mer om Daniels bakgrund. Arthur från Vinter dyker också upp. Han driver en blogg på internet. Så knyter Ali Smith på sätt och vis ihop kvartetten. Jag skriver på sätt och vis därför att hennes böcker innehåller olika delar och olika tider och människor som inte har något att göra med varandra men som kanske möts. Tillsammans formar de här delarna något som var och en av läsarna gör sin egen bild av. Kanske är detta i sig en gestaltning av dagens samhälle och dagens värld som inte är helt lätt att förstå.

Om flyktingar skriver Ali Smith på flera plan. I Sommar tar hon upp hur tyskättlingar internerades i Storbritannien under andra världskriget och hur familjer hade splittrats, hur släktingar och syskon kunde vara kvar i Tyskland eller i ockuperade områden. Hon sätter ihop allting mot vartannat och med vartannat, ett slags collage med stora bilder där allt möjligt, högt och lågt finns med och där konsten spelar stor roll för människorna. Man kan inte låta bli att skratta lite mitt i tragiken när Ali Smith skriver om en berömd pianist med tyskt ursprung som haffades och internerades på väg hem från en konsert där han hade spelat för kungen och drottningen.

Ali Smiths böcker är inte helt lätta att beskriva så jag får uppmana er att läsa dem helt enkelt. Jag avslutar med ett citat från sidan 108 i boken. Det är den trettonårige, problematiske Robert som säger:

sommaren kan dra åt helvete, den är aldrig lika bra som man tror att den ska bli, vanligtvis pissväder och även om det råkar vara varmt nu är varmt väder bara en annan sorts pissväder där det är för varmt att göra något och löven hänger trötta i träden med en mattare skitigare färg för varje vecka som går och överallt luktar det bajs och spya, alla soptunnor luktar sur mjölk, hela årstiden är som stanken runt en sopbil när den kör genom stan och man själv är fast på en cykel bakom den medan den kör alldeles för långsamt längs en alldeles för smal gata.

Sommar av Ali Smith, Atlas 2021. Översättning: Amanda Svensson.

De andra delarna i kvartetten är alltså Höst (2018), Vinter (2019) och Vår (2020). Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.

På Chesil Beach av Ian McEwan

Den här romanen handlar om Edward och Florence som har gift sig samma dag och nu tagit in på ett hotell på brittiska sydkusten där de ska tillbringa sin bröllopsnatt. Det är år 1962 och en annan tid än den vi lever i. Att de aldrig har haft sex tidigare var kanske inte lika konstigt och ovanligt som det är för de flesta av oss idag. De är båda osäkra inför natten. De älskar varandra och Edward har velat ha mer fysiskt umgänge men Florence vill helt enkelt inte. Hon far illa när de blir intima.

På Chesil Beach är en sorglig historia om två unga människor som har mycket svårt att nå varandra. Alltför mycket är outsagt. Vi får veta en del om deras bakgrund, om hur de träffades och hur deras förhållande har utvecklats. Men kärnan i berättelsen är bröllopskvällen och vad som händer då. Berättelsen är beroende av författarens förmåga att skapa gestalter som är psykologiskt trovärdiga och det tycker jag att han har gjort. Visserligen lämnar jag romanen med ett antal frågor, men det ger spänning och rymd till berättelsen att det är så mycket jag inte vet. Varför är Florence som hon är? Saknas den fysiska kemin mellan just dessa två? Är hon en människa som har en obefintlig lust till sex? Är hon egentligen lesbisk men har inte förstått det än? Har hon varit med om övergrepp som har förstört hennes sexliv? Och Edwards kärlek till henne, är den inte orealistiskt romantisk samtidigt som han har sina kroppsliga behov?

På Chesil Beach är en lugnt berättad historia som är mycket spännande. Ian McEwan kan konsten att skapa dramatik i lugnet. Jag lämnar den med en lite bitterljuv känsla och tycker att den är högst läsvärd.

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

A passage to India av E. M. Forster

Till staden Chandrapore i Indien kommer den unga Adela Quested tillsammans med fru Moore. De har rest till Indien därför att Adela Quested kanske ska gifta sig med fru Moores son Ronny Heaslop. Han har en hög tjänst i stadens styre och Adela är tveksam till om de passar för varandra.

Indien är en brittisk koloni och den engelska befolkningen lever för sig med indiska tjänare. Männen administrerar kolonin eller är militärer. Vänskap mellan indier och britter är ytterst ovanlig och ses på med misstänksamhet. Britterna är ju herrar, även över lokala härskare i landet, både de som bekänner sig till islam och hinduiska. Indien är underkuvat och missnöje gror. Indier kan man inte förstå sig på och man kan absolut inte lita på dem. Det är den rådande åsikten hos britterna. Värst i de här åsikterna är de engelska kvinnorna i den här romanen. Kanske var det så. Kanske var det en kompensation för att de var bihang till männen, kanske ville de över huvud taget inte bo i Indien, men för mannens karriärs skull måste de?

Indien är ett stort land som innehåller många olika delar och kulturer. Det är inte lätt för en europé att tränga in i och förstå även om man vill och anstränger sig. Fru Moore har en mycket naiv och romantisk syn på landet när hon anländer, också Adela Quested. Britterna som har bott där en längre tid skakar på huvudet.

Men det finns en engelsman i Chandrapore som är mycket mer vidsynt. Det är Cyril Fielding som är rektor för det statliga högskolan för indier. Han hör inte hemma i den brittiska gemenskapen. Han trivs inte på klubben och har inte samma åsikter som de andra. Han blir vän med en indisk doktor, herr Aziz, och de nyanlända damerna blir också hans vänner. Det är naturligtvis en vänskap som inte liknar den de skulle ha med en brittisk man. Det är så stora kulturella skillnader och Indien är som sagt en koloni och meningen med en sådan är ekonomisk och strategisk vinning för kolonialmakten. Men doktor Aziz ordnar en utflykt för damerna till grottor i de närbelägna bergen. Brittiska damer kan absolut inte ge sig iväg tillsammans med indier. Någon pålitlig engelsman måste ingå i sällskapet. Men Cyril Fielding missar tåget och vid grottbesöket anklagar Adela Quested doktor Aziz för att ha antastat henne.

Något har uppenbarligen hänt. Adela Quested är en ärlig person, men vad vet vi inte. Doktor Aziz blir arresterad och motsättningarna och rasismen kommer klarare upp i dagen.

A passage to India är ingen enkel roman. Den har många lager och skildrar komplicerade människor. Inget är helt svart och vitt. Alla de viktiga personerna i romanen har sina fel och brister och sina fördelar. Inget pekas heller ut riktigt klart och tydligt. Romanen är en väv av färger, av motsättningar, av känslor, av olika kulturella föreställningar. Ingenting är enkelt och tydligt. Varje läsare får göra sin egen bild av romanen. E. M. Forster bodde och arbetade ett antal år i Indien så han kände landet väl. Allt är naturligtvis skrivet utifrån hans synvinkel och känsla. Men ingen som läser romanen kan undgå att uppfatta att landet är erövrat av Storbritannien. A passage to India är en mycket intressant roman som ger många tankar och som läsaren kan leva med i.

A passage to India av E. M. Forster, Everyman´s library 1991. Förord av P. N. Furbank.

Romanen publicerades första gången 1924. Den första svenska översättningen kom 1925. Den senaste utgåvan på svenska kom 1985. Det är samma översättare till båda. Kanske är den nyare moderniserad?

Konturer av Rachel Cusk

Faye är författare och skild. Hon reser till Aten för att undervisa en vecka på en skrivarkurs. Redan på flygplanet träffar hon en man som berättar om sitt liv. Sedan följer berättelser från många olika människor.

Konturer handlar alltså inte så mycket om Faye. Lite får vi veta, att hon är skild, att hon har barn, att skilsmässan inte har varit lätt. Men det är det lilla, om man inte kan säga att hennes lyssnande och hennes ganska fåtaliga kommentarer vid samtalen som mestadels består av långa monologer visar en del av vem hon är.

Det finns en ganska sval, eftertänksam ton i den här boken. De olika människornas berättelser kan innehålla dramatiska inslag och lite dramatik finns också i Fayes upplevelser under tiden i Aten, men det jag tar med mig från romanen är eftertänksamhet och lugn.

Alla berättelserna handlar om relationer av olika slag, om äktenskap, skilsmässor, om olika sätt att se på förhållandet mellan män och kvinnor. För mig är Konturer en ovanlig bok. Det som vi får veta från de olika människornas liv är bara små brottstycken. Dessutom är de ju helt subjektiva utifrån den berättande människans perspektiv och beroende på vad den människan vill berätta och hur. Det här gör Konturer till en intressant bok. Skärvor av människor läggs fram. Lugna samtal om svåra saker. Naturligtvis finns hur mycket som helst där under och det är spännande. Jag tror att man kan läsa den här boken samtidigt som man funderar över sitt eget liv.

Konturer av Rachel Cusk, Bonniers 2018. Översättning: Rebecca Alsberg.

Vår av Ali Smith

Vår är Ali Smiths tredje årstidsbok om tillståndet i Storbritannien efter brexitomröstningen. Den här gången handlar det om flyktingar, främlingar, såna som har kommit hit för att söka en bättre tillvaro än i sina hemländer. De som inte är likadana som majoriteten i landet, de som kanske har lidit svårt i sitt hemland och som har varit med om hemska händelser under vägen hit. De som inte har uppehållstillstånd.

En teve- och filmregissör som var framgångsrik på 1970-talet har tappat hoppet. Hans nuvarande uppdrag är att regissera en film där manusförfattaren förstör hela historien och lägger in omotiverade sexscener på omöjliga platser. Filmen handlar om poeten Rainer Maria Rilke och den lungsjuka novellförfattaren Katherine Mansfield som visst befann sig på samma plats en gång men som aldrig träffade varandra och svårligen kunde ha haft en sexrelation på grund av Mansfields allvarliga sjukdom.

Sedan har vi en ung kvinna som arbetar på ett flyktingförvar, ett hemskt ställe där människor kan sitta inlåsta i åratal utan att ha blivit dömda för någonting alls. Och en övernaturlig figur, en flicka i skoluniform.

Hur ska jag karakterisera den här boken? Den är många saker. En arg pamflett, en dröm, en ilsken satir, lite poetisk ibland. Som i flera av böckerna jag har läst av Ali Smith finns där också en konstnär, inte som romanfigur, men hennes konst betyder en del i berättelsen. Det är Tacita Dean och som läsare får jag hennes bilder som en pusselbit när jag strävar efter att skapa mening och helhet av det jag läser i den här berättelsen. Den är hisnande och omöjlig, hemsk och rolig och väl värd att läsas även om jag tycker att den i viss mån glider iväg och svävar fram lite för lätt och att lite väl mycket skrivs på läsarens näsa.

Vår av Ali Smith, Atlas 2020. Översättning: Amanda Svensson.

Fri kärlek av Tessa Hadley

Det är i slutet av 1960-talet. Phyllis är hemmafru och gift med Roger som arbetar på utrikesdepartementet. Hans karriär har gått bra och familjen bor i en fin villa i ett fint förortsområde till London. Phyllis och Roger har två barn, en pojke som fadern vill skicka till den internatskola där han själv har gått, och en tonårsdotter som känner sig klumpig och utanför.

En kväll bjuder de en yngling på middag. Han är son till Rogers mycket goda vänner, han uppträder oborstat och överlägset men hur det nu blir kysser han Phyllis i den mörka trädgården och hon blir stormförälskad.

Den här romanen kan tyckas bestå av idel slitna händelser, sådant som vi har läst om förr där hemmafrun ger sig iväg från sin beroende tillvaro till ett helt annat liv. Men här är det bra och intressant och spännande gestaltat. Tessa Hadley skriver som allvetande författare och noggrant och detaljerat och lugnt. På sätt och vis påminner det om 1800-talets kvinnliga romanförfattare. Vad jag menar är att hon berättar kronologiskt och att det inte är en komprimerad text och att hon tar sig tid. Hon tar med allt som behövs och hon känner sina romangestalter mycket väl. Eftersom Phyllis och Roger har barn gestaltar hon också den smärta som föräldrarnas handlingar kan leda till.

I romanen finns också scener som skulle kunna uppfattas som satiriska. Phyllis är okunnig om mycket ute i världen och har överdrivna romantiska föreställningar om det liv som ynglingen lever och om protesterna och det andra levnadssättet med bara fötter och droger och fester där alla sitter på golvet. Men det blir inte satiriskt. Det blir medmänskligt.

Temat i romanen är brytningstiden i slutet av 1960-talet då det var stora politiska protester och då andra moralregler kom att omfattas av ganska många människor. Skillnaden mellan medelklassens priviligierade liv och det slit och den brist på resurser som finns hos stora delar av befolkningen glimtar fram. Som likare i romanen, alltså en person som en vanlig människa som inte har de ekonomiska resurserna som Phyllis och Roger har och som inte flummar runt kan identifiera sig med, finns en ung kvinna från Karibien som arbetar på sjukhus och samtidigt studerar till sjuksköterska. Hon står för en realistisk syn på världen och tar både hand om Phyllis ibland och kommer med beska anmärkningar om det hon tycker är fel. Men det är ingen i romanen som är helt igenom bra eller dålig. De är människor allihop, med fördomar och brister. Fri kärlek är en bra roman som jag rekommenderar.

Fri kärlek av Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand 2021. Översättning: Marianne Tufvesson.

Efterliv av Abdulrazak Gurnah

Efterliv är en historisk roman med handlingen förlagd i Östafrika, precis som Paradiset som jag har läst och skrivit om på bloggen. Paradiset slutar ungefär när första världskriget börjar och Efterliv tar vid där och slutar på 1960-talet. Men Efterliv handlar om andra personer. Det är Kalifa som är bokhållare och son till en indier och en afrikansk kvinna. Det är den föräldralösa Afiya som lämnas till en familj där hon blir slav och Hamza som har flytt från en köpman där han var slav på grund av faderns skulder. Hamza blir askari, alltså soldat i den tyska kolonialhären. Även Afiyas bror Ilyas går med i askaritrupperna.

I romanen får vi såväl uppleva livet i den lilla kuststaden där Kalifa bor och arbetar som tillvaron som afrikansk soldat i den tyska hären. De vita är ett herrefolk och de svarta är inte mycket värda. Askarierna och alla bärare som behövs i armén behandlas med hugg och slag. När striderna mot Storbritannien börjar inleds en mycket svår tid för den afrikanska befolkningen i inlandet. De plundras på mat och deras byar bränns, en verksamhet som båda sidornas trupper bedriver. Det är så mycket våld och förstörelse. För mig är det en ögonöppnare. Det borde det inte vara. Jag visste väl att kolonialmakterna krigade mot varandra i Afrika under första världskriget? Men här kommer det fram med stor kraft.

Temat i Efterliv är alltså kolonialism, krig och hur några människor försöker klara sig i en svår tid. Människorna ses med sina fel och brister och sina goda sidor. Livet i hamnstaden och livet som soldat är gestaltat så att det känns. Författaren beskriver olika händelser och företeelser mycket noggrant. Han har också en mycket lugn berättarstil och det uppskattar jag. Bitvis känns det nästan som om han skriver en biografi över människor som verkligen har funnits. Men Efterliv är en roman och kraften och hemskheterna och omtänksamheten och kärleken, snikenheten och snålheten kommer fram ändå.

Jag tycker att Efterliv är en mycket bra roman. Den är lärorik och ger insikt i en del av Afrikas historia samtidigt som den beskriver människoöden. Och författaren har skapat en avslutning som ger en extra snärt.

Efterliv av Abdulrazak Gurnah, Celanders och Bonniers 2021. Översättning: Helena Hansson.

Shirley av Charlotte Brontë

Shirley är en brett upplagd roman där handlingen utspelas i norra England under den tidiga industrialismen. Napoleonkrigen pågår ute i Europa och ägarna till textilfabrikerna kan inte sälja sina tyger. De har avskedat många arbetare och familjerna lider nöd. Samtidigt pågår en teknisk utveckling som leder till en mer maskinell tillverkning vilket också gör att det inte behövs lika många arbetare för att tillverka en viss mängd tyg. Detta leder till stora protester där arbetare på olika sätt försöker hindra den maskinella utvecklingen.

Det är bakgrunden till den här romanen, men huvudtemat är moraliskt – att utvecklas som människa, att skaffa sig kunskap och att ha empati och att hjälpa dem som har det svårt. Romanen beskriver också kvinnornas instängda situation. Enligt normen ska de hålla sig till hemmet. Det är männen som ska sköta världen utanför. De överblivna, ogifta kvinnorna ses som löjliga.

I romanen har vi fabriksägaren Robert Moore som kommer från Belgien. Hans föräldralösa kusin Caroline Helstone bor i närheten hos en konservativ kyrkoherde som har starka åsikter om att kvinnor ska hålla sig på sin plats och att de inte förmår greppa de stora sammanhangen. Men Caroline Helstone vill något annat. Hon vill inte sitta och brodera och vänta på att gifta sig med en lämplig man.

Så kommer Shirley till sitt gods. Hon är en ung föräldralös arvtagerska som har ärvt egendomen därför att det inte fanns någon man som kunde ärva och hon äger området där Roger Moores fabrik är belägen. Hon heter alltså Shirley och det tycker vi inte är konstigt, men på den tiden var Shirley ett mansnamn och Shirley i romanen uppför sig inte som en ung kvinna ska. Men eftersom hon har egna pengar kan hon komma undan med mycket som en ung kvinna inte annars kan.

Det är mycket som händer i den här romanen, kärlekslängtan, bjudningar med ytlig konversation, våld från missnöjda arbetare, välgörenhetsarbete, dryckenskap, sjukdomar och vackra naturbilder. Och där finns mycket resonerande kring kvinnors rättigheter och plats i samhället, om moral och tro på Gud. Shirley sägs vara Charlotte Brontës mest feministiska roman, men ändå finns tanken hos författaren att den impulsiva och egensinniga Shirley behöver tyglas av en lite äldre, klok man med erfarenhet av världen.

Shirley är en mycket intressant roman med många spår och som ger mycket funderingar. Jag rekommenderar den till den intresserade att läsa, men jag tycker att den är lite väl lång och att där finns för många långa högstämda utgjutelser. När Shirley kom ut 1849 hade Charlotte Brontë förlorat sina båda systrar och sin bror och deras sjukdom, och missbruk när det gäller brodern har kanske satt sin prägel på den här romanen. Personligen tycker jag att Jane Eyre, Villette och Professorn är bättre som romankompositioner, men Shirley har sina fördelar med det breda upplägget, med mer klarspråk om kvinnornas situation och att den utspelas mot fonden av motsättningarna under den tidiga industrialismen.

Shirley av Charlotte Brontë, Modernista 2019. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Vinter av Ali Smith

Det är vinter och det är jul. I affärskvinnan Sophias stora hus i Cornwall samlas fyra personer för att fira jul tillsammans. Det är Sophia, förstås, hennes son Arthur, Lux från Kroatien och Sophias syster Iris. Sophia som har varit en handlingskraftig kvinna har börjat tappa greppet om verkligheten. Hennes syster Iris kommer dit för att Arthur och Lux kontaktar henne, eftersom de är oroliga för Sophia. Iris är en arg aktivist och har inte träffat sin syster på många, många år. Lux är inte Arthurs flickvän. Hans riktiga flickvän sedan lång tid tillbaka har gjort slut, men han låtsas att Lux är hon. Hur är detta möjligt? Jo Sophia har aldrig träffat flickvännen. Kontakten mellan mor och son har inte varit den bästa.

Det här är ett välkänt upplägg, familjen som samlas för julfirande och så kommer problemen upp i dagen. En ung man eller kvinna som tar med sig en spelad flick- eller pojkvän har vi också både läst om förr och sett på film. Men det här är Ali Smith och då blir det alldeles nytt och ovanligt. Det är roligt och det är djupt allvarligt på samma gång. Temat är tänka på sig själv och inte ta hänsyn till andra, eller att bry sig om något större, att kämpa för ett kollektiv. Här är Sophias och Arthurs liv en motsats till Iris. Lux framstår som den klokaste av de fyra.

Minnen från personernas tidigare liv kommer fram, men samtidigt är Ali Smiths roman en berättelse om nutiden. Det är fyndigt, det är slående, rörande och mycket roligt och vad som ska hända är på intet sätt förutsägbart. Tidigare har jag läst Flicka möter pojke och Höst av Ali Smith. De är bra, båda två, men Vinter är den bästa hittills. Läs den gärna. Du får bara ställa in dig på att Ali Smith ställer samman olika avsnitt som får skava mot varandra och att det finns stora gap mellan dem. Ali Smiths Vinter är en bra bok som jag rekommenderar.

Vinter av Ali Smith, Atlas 2018. Översättning: Amanda Svensson.

Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah

Romanen börjar med att Abbas som är drygt sextio år gammal faller ihop utanför sitt hem i England. Han kom från Zanzibar när han var ung. I England träffade han Maryam. De gifte sig och fick två barn som nu är vuxna, Hanna som hellre vill kallas Anna och sonen Jamal.

Det stora problemet i familjen är att Abbas aldrig har berättat om sin bakgrund för sin fru och sina barn. Han går och bär på sina minnen och är en tystlåten och ganska otillgänglig man. Maryam är hittebarn och vet inget om sin biologiska familj. Barnen tycker att det är konstigt att hon aldrig på allvar har försökt få reda på varifrån hon kommer. På så vis har författaren förstärkt rotlösheten som jag tror alla kan känna som kommer från en helt annan kultur och som sannerligen inte välkomnas av alla människor i det nya landet.

Det här är förutsättningarna för berättelsen och vi får följa familjens liv både i nutid och dåtid. Den sista gåvan är en rik, lågmäld roman som gestaltar både personliga svårigheter och situationen för invandrare i Storbritannien. Där finns gamla sedvänjor och traditioner både under Abbas uppväxt och hos invandrare i nutiden. Män värderas ofta högre än kvinnor. Ett hittebarn har inte mycket värde alls. Där finns jakt efter pengar och status, olika invandrare som lever på skilda sätt, ett strävsamt arbetsliv och strävan efter att barnen ska få en bra utbildning. Rasismen kommer fram då och då och det kan vara mycket smärtsamt. Jamal får tänka sig för och ta hänsyn som en vit ung man inte måste ta.

Fast berättelsen skrider framåt i lugn takt är den spännande att läsa. Så småningom får vi veta mer och mer om varför Abbas är så tillknäppt och vad som har hänt Maryam i hennes tidigare liv. Det finns många problem i romanen men på något sätt pekar den positivt framåt. Jamal och Anna har en hel del att brottas med och kommer att ha det så i framtiden, men det känns ändå som om de kommer att klara sig bra.

Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah, Celanders och Bonniers 2021. Översättning: Helena Hansson.