Etikett: Storbritannien

Omloppsbanor av Samantha Harvey

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

I en rymdstation färdas sex människor runt jorden i över tjugotusen kilometers fart. De är astronauter och kosmonauter from USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan och de samlar in meteorologiska data, de genomför experiment med möss och undersöker människokroppens gränser. Dessutom städar de, rengör filter och reparerar ibland det som behöver lagas. Sexton varv runt jorden på ett dygn. Sexton soluppgångar och sexton skymningar. En mycket underlig tillvaro där de har den stora rymden runt sig och kan se jorden där borta ur många olika vinklar och perspektiv. Deras farkost rör sig hela tiden och det gör jorden också.

Ändå är de människor och det känner man när man läser. Men de är fysiskt avskilda från resten av mänskligheten. De är också ovanliga människor som både har velat bli rymdfarare och lyckats kvalificera sig för uppgiften. Men samtidigt en del av oss alla.

Det finns ett poetiskt ljus i den här romanen. Den är exakt, med fakta om vilken del av jorden som de ser från rymdskeppet. Den är också mycket konkret när författaren berättar vad de gör. Och samtidigt finns poesin, deras tankar och drömmar, och just det där att de inte befinner sig på jorden utan i rymden gör att i berättelsen finns frågan om jordens och mänsklighetens framtid och den svindlande känslan av vår litenhet – och storhet. För oss själva är vi ju universums mitt. De här tankarna och perspektiven behöver just den här konkreta förankringen i vårt mänskliga liv för att åtminstone jag ska ta dem till mig. Det är en fin upplevelse att läsa den här romanen.

Omloppsbanor av Samantha Harvey 2025. Översättning: Eva Åsefeldt.
Romanen publicerades första gången 2023 (Orbital) och vann Bookerpriset 2024.

Frankissstein av Jeanette Winterson

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Mary Shelley och hennes man, lord Byron och hans livläkare Polidori och Mary Shelleys styvsyster Claire Clairmont som är Byrons älskarinna befinner sig vid Genèvesjön. Vädret är dåligt och en kväll vid brasan samtalar man om det övernaturliga. För att få tiden att gå roar de sig med att berätta spökhistorier. Där får Mary Shelley idén om att skriva en berättelse om en varelse som väcks till liv genom elektricitet.

Det är det ena tidplanet i romanen. Det andra är nutid eller kanske en liten bit in i framtiden. Läkaren och transpersonen Ry Shelley befinner sig i Mephis, Tennesee och besöker en en teknisk mässa för robotteknik. Där finns också forskaren Victor Stein som hävdar att framtiden ligger hos robotar och AI. Men det visar sig att han forskar för att försöka bevara människor och främst deras hjärnor och gjuta liv i det som är dött. Här har vi alltså Ry Shelley istället för Mary och Victor Stein istället för Frankenstein, men frågeställningen liknar ändå den som finns i Mary Shelleys berömda bok. Kan och bör människan ta makten över liv och död?

Men romanen Frankissstein innehåller mer än så. Den handlar om kropp och identitet, om kärlek och lust och om kvinnor och män och ojämlikheten i samhället. Mary Shelley var dotter till Mary Wollstonecraft och kvinnors rättigheter och bristen på dem finns med hela tiden i romanen. Lord Byron nedvärderar kvinnor, Mary Shelley är beroende av sin man, på robotmässan finns en man som säljer sexrobotar, Ry Shelley är en transperson, född som kvinna. Hen har opererat bort sina bröst, medicinerar med hormoner, men har kvar sitt ursprungliga underliv. Så frågan om vad som är naturligt och vad man kan acceptera finns med hela tiden. Vilka kroppar?

Avsnitten som utspelas i 1800-talet är mycket mer allvarliga än nutidspartierna som bitvis är mycket roliga, särskilt de som handlar om sexrobotarna och vad affärsmannen som säljer dem anser att en man vill ha. Men det finns naturligtvis hela tiden en allvarlig bakgrund. Kvinnoförtryck är allvarligt och förstörande, och vad som kommer att hända i framtiden med AI och medicinsk forskning kan man bäva inför.

Den här romanen innehåller alltså många frågeställningar och man kan nog tänka att de hör ihop. Fast min känsla när jag har avslutat läsningen är ändå att berättelsen var lite väl rörig. Jag hade velat ha lite färre lösa ändar. Men när jag funderar på det kan jag också tänka att det kanske är där vi befinner oss just nu, att det ger en bild av vår röriga värld och vår ovissa framtid. Romanen Frankissstein är i vilket fall intressant och leder till många funderingar samtidigt som den är underhållande läsning.

Frankissstein – en kärlekshistoria av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand 2020. Översättning: Lena Fries-Gedin.
Romanen publicerades första gången 2019 (Frankissstein: a love story).

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Tess är en flicka från en ganska fattig familj på den engelska landsbygden. Hennes pappa dricker för mycket och när han får veta av prästen att han egentligen härstammar från familjen D’Urberville, en gammal fin normandisk släkt, firar han och dricker sig full. Så får den sextonåriga Tess köra till marknaden istället för fadern och hästen kommer i sken, vagnen demoleras och hästen dör. Då skickas Tess till en familj D’Urberville som bor i närheten för att be om stöd eftersom de är släkt. Men denna familj D’Urberville är inte alls släkt med Tess. De har tagit namnet för att verka ha fina anor, men det vet inte Tess. Tyvärr är den gamla änkan sjuklig och Tess möter bara sonen som är en cynisk typ som gärna utnyttjar en söt flicka. Tess får anställning på gården och så småningom kommer hon hem gravid.

Sedan får vi följa Tess genom livet. Hon är en omtänksam flicka som bryr sig om sina syskon men hon har dåligt rykte i trakten. Hennes son dör och Tess tar arbete på en mjölkgård långt därifrån där ingen känner henne. Det är inte särskilt långt därifrån med våra mått mätt. Men kommunikationerna var annorlunda på 1800-talet, särskilt för fattigt folk. Tess förflyttar sig genom att gå. Herremännen rider, till exempel den unge mannen D’Urberville som dyker upp igen senare i historien.

Det var lite besvärligt att komma igenom den här boken, mycket beroende på att det ständigt kom andra böcker som jag tyckte att jag skulle läsa. Så det tog lång tid. Men det var det värt. Tess of the D’Urbervilles är en rörande och dramatisk historia om fattiga och rika, om utbildade och outbildade med stor vikt lagd på kvinnors situation. Jag tror nog att jag har fått större inblick i livet på den engelska landsbygden på 1800-talet. Tiden när Tess arbetar på mjölkgården är kanske väl idylliskt skildrad, men man förstår ändå att Tess och de andra arbetar hårt, och den delen av romanen är en skimrande, lite hoppfull, effektiv kontrast mot det som händer sedan. Och läser man hela romanen får man sannerligen uppleva hårt arbete och slavdriveri.

Man känner hur ojämlikt detta klassamhälle var, både genom hur fattiga måste slita och hur överlägset de bättre bemedlade kunde se på en flicka från de lägre klasserna. Detta är skildrat på många olika sätt i romanen och kvinnors utsatta situation också. Till exempel får Tess mor med alla sina barn inte bo kvar i huset när fadern dör eftersom rätten till huset var kopplad till honom. Kanske hade de fått stanna om inte Tess hade skämt ut sig genom att komma hem gravid. Ja, domen mot ”fallna” kvinnor var hård på den tiden. Att de till och med ibland hade fallit genom att bli våldtagna räknades inte. Däremot kunde en man aldrig falla på det där viset hur många kvinnor han än hade tvingat sig på. Åtminstone inte en herreman. Möjligen kunde han falla av sin häst.

Som vi vet ledde den här boken till skandal eftersom författaren ställde sig på Tess sida. Men jag ska inte berätta allt här. Vill man veta vad som händer i hela romanen men inte vill läsa den, kan man läsa sammanfattningar på nätet. Men det är absolut värt besväret att läsa hela berättelsen och den finns i svensk översättning, fast det ser ut som om den senaste översättningen är från 1931. Möjligen är den moderniserad i senare utgåvor.

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy (1840-1928), Penguin Classics 2008.
Romanen publicerades första gången 1891.

Mistlar och mord av P.D. James

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Mistlar och mord var julboken jag valde att läsa över helgerna och det var ett bra val. Den innehåller fyra berättelser, alla med mord i, och i två av berättelserna får vi träffa Adam Dalgliesh som är kriminalpolis i de flesta av P.D. James böcker.

Det här är ingen nagelbitarbok och inget man blir upprörd av att läsa. Den ligger mer åt det trivsamma hållet fast det handlar om mord. Dåden är liksom långt borta. De sker inte nu och miljöerna är inte som mina. Men börjar man fundera på vad det verkligen handlar om kan det knipa till lite i sinnet. Fast boken känns trivsam finns där en mörk underton under det hela. Jag tycker också att det är bra att den innehåller just berättelser. På så sätt passar den under en jul när man har annat att göra än bara att läsa. Det har man väl alltid förresten, även om ens jul inte är särskilt hektisk. Själv har jag läst både dessa noveller och den korta berättelsen Kammakargatan av Therese Bohman och romaner.

Mistlar och mord – fyra julmysterier av P.D. James (1920-2014), Wahlström & Widstand 2016. Översättning: Ulla Danielsson.
Boken publicerades första gången på engelska samma år (The Mistletoe Murder and Other Stories) men novellerna är tidigare publicerade på annat håll.

Ställföreträdaren – novell av Tessa Hadley

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Tessa Hadley är december månads författare i Novelltolvan. Den här novellsamlingen hade jag redan i bokhyllan så den tog jag fram och läste novellen Ställföreträdaren. I den berättar en kvinna om hur hon i tjugoårsåldern blev förälskad i en av sina lärare vid namn Patrick Hammett.

”Självklart var han ouppnåelig för mig. Vem var jag? Jag var ingen. Jag hörde inte ens till de smartaste eleverna. Inte heller var jag någon utpräglad medelmåtta; jag var medveten om att jag hade ett udda sätt att se på saker och ting, som ibland yttrade sig i insiktsfulla kommentarer och andra gånger bara ledde till att alla stirrade oförstående. Patrick uppmuntrade mig. En gång påminde han allihop om något jag hade sagt. ‘Minns ni vad Carla påpekade under förra veckans seminarium?’ En annan gång, när jag hade fört något resonemang kring valfrihetstemat i Mycket väsen för ingenting, sa han: ‘Det där var mycket välformulerat, Carla. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.’ Det gjorde mig väldigt glad. Men jag hyste inga illusioner.”
(Sid. 8-9)

Novellen är skriven mycket lugnt konstaterande. Tessa Hadley kan skriva så att man känner igen sig fast man inte har upplevt riktigt detsamma som i berättelsen, och hon tar med det som är nödvändigt, men inte mer. Berättelsen ger stort utrymme till läsarens egna funderingar och när man har kommit så här långt i läsningen kan man mycket väl tro att man redan vet vad som kommer att hända i novellens fortsättning men i så fall bedrar man sig.

Ställföreträdaren – novell av Tessa Hadley ur samlingen Noveller, Wahlström & Widstrand 2021. Översättning: Marianne Tufvesson.
Just denna novell publicerades första gången 2003.

Tessa Hadley är en brittisk författare av noveller, romaner och fakta. Om Tessa Hadley på engelska Wikipedia. Tre av hennes romaner och den här novellsamlingen är översatta till svenska.

Av Tessa Hadley har jag tidigare läst novellen Gudbarnen ur den här samlingen och romanen Fri kärlek.

Spökhuset – Novell av Virginia Woolf

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Månadens författare i Novelltolvan är Virginia Woolf (1882-1941) och passande nog köpte jag den här boken med hennes noveller och prosaskisser på bokrean i år. Ur den har jag valt att läsa Spökhuset eftersom jag tänkte att den stämde bra att läsa i november. Nu visade det sig att novellen inte alls var otäck, utan vacker och lite melankolisk.

Så här börjar novellen:

Vilken tid man än vaknade var det en dörr som stängdes. Ur rum i rum gick de, hand i hand, lyfte och öppnade, undersökte – ett spöklikt par.
”Här lämnade vi det”, sade hon. Och han lade till: ”Men också här!” ”Det finns en trappa upp”, mumlade hon. ”Och i trädgården”, viskade han. ”Tyst!” sade de, ”så vi inte väcker dem.”
Men det var inte så mycket det att ni väckte oss. O nej. ”Nu letar de efter det; de drar ifrån gardinerna”, kunde man säga och läsa en sida eller två. ”Nu har de hittat det”, antog man och hejdade pennan vid marginalen. Och till slut, när man tröttnat på att läsa, kanske man gick upp och tittade efter och fann huset alldeles tomt, men dörrarna stod öppna …
(sid. 148)

Och vad det är som det spöklika paret letar efter, det får man veta om man fortsätter att läsa.

Spökhuset – novell av Virginia Woolf ur samlingenVirginia Woolf, samlade noveller & prosaskisser, Modernista 2017. Översättning: Margareta Ekström. Förord: Josefin Holmström.
Boken publicerades första gången 1985 (The Complete Shorter Fiction of Virginia Woolf) och den kom första gången i svensk översättning 1990. Novellen Spökhuset finns i avdelningen för noveller skrivna 1917-1921.

The Comfort of Strangers av Ian McEwan

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Colin och Mary är på semester i en stad. Vilken stad och i vilket land framgår inte. Som läsare trevar jag och undrar om det kan vara Venedig? Men något sådant specificerar inte författaren och han gör inte det för att skapa osäkerhet, räknar jag med. Colin och Mary är ett älskande par. De har varit i staden en hel vecka och redan sett många sevärdheter, men de hittar mycket dåligt. De glömmer sin karta och de går vilse bland de snåriga gatorna och gränderna. Så en kväll när de gått vilse i jakt på en restaurang där de kan äta middag träffar de en man och han tar med dem till en bar.

Jag kan inte låta bli att reta mig lite på de två turisterna. Men hur klantig får man bli? tänker jag. Och varför i hela världen följer ni med den där mannen? Men det är ju så romanen är skriven. Det ruvar en osäkerhet och ett hot någonstans i bakgrunden och det gör att romanen är spännande. Den är mer spännande än alla thrillers (vilket inte är jättemånga) som jag har läst, och det beror på att Ian McEwan är en så skicklig författare. Han skriver så att det känns som om Mary och Colin verkligen är i den där staden. Han kan skapa diffus spänning och hålla igång den till romanens slut. Och slutet sedan. Det känns ordentligt.

The comfort of Strangers är en av Ian McEwans tidigare romaner, det är hans andra. På den tiden kallades han ibland Ian Macabre och det säger en del. Jag ska inte avslöja mer om romanens handling, men jag kan tala om att allt hänger ihop mycket bra och att fast slutet känns svårt att svälja känns det på något sätt naturligt och ofrånkomligt bara man accepterar berättelsens uppläggning. Hela romanen och dess slut leder också till funderingar och tankar om detta brittiska par och varför de gör det de gör.

The Comfort of Strangers av Ian McEwan, Vintage 2016.
Romanen publicerades första gången 1981 och kom i svensk översättning samma år (Främlingars tröst). Romanen är filmatiserad.

Om Ian McEwan på svenska Wikipedia och på den engelska.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Mrs Dalloway bor i ett stort hus i London. Hon har gott om tjänstefolk, men ikväll ska hon ha fest och tjänstefolket har så mycket att göra ändå för att ordna till festen så hon går ut själv för att köpa blommor. Hon njuter av promenaden i den myllrande staden och att höra klockan i Big Ben slå. Sedan får vi ta del av hennes tankar och upplevelser under hela denna dag, men inte bara hennes. En god vän från ungdomen dyker upp, Han ser ett par i parken. Ja det är fler människor vars tankar och görande vi får läsa om.

Handlingen i romanen spänner alltså över en dag, från morgon till sen kväll. Eftersom den börjar abrupt med att Mrs Dalloway ger sig ut för att köpa blommor är det ingen tidig morgon det handlar om och eftersom hon har fest slutar inte romanen förrän sent på natten. Tankeflödet hos olika människor löper genom hela berättelsen. Det påminner om hur Mot fyren (1927) är skriven, men som jag minns det är tankarna mer dominerande där och går från den ena personen till den andra utan att vi först vet i vems huvud vi nu har hamnat. Det är lättare att följa romanens färd genom personerna i Mrs Dalloway.

Mrs Dalloway är Virginia Woolfs fjärde roman. Jag har inte läst de tre tidigare, men jag tror att hon i Mrs Dalloway har hittat det här nya sättet att skriva – ett tankeflöde. Det är ju inte nytt i sig. Till exempel Ulysses av James Joyce som kom 1922 innehåller en hel del av det, men den är mycket skitigare, den är provokativ och satirisk och innehåller kapitel som är skrivna på olika sätt. Mrs Dalloway hänger ihop från början till slut fast vi får gå in i olika människors huvuden, och man märker att författaren tycker om London. Romanen har en positiv ton fast den inte saknar hemska händelser och också visar på mänskliga svagheter och dåligheter med stor psykologisk klarsyn. Klass, snobberi och skillnaden mellan den som har pengar och den som inga har finns också med. Men Mrs Dalloway har ett bra äktenskap. Det finns en klokhet i romanen, en klokhet som kommer med åren. Det finns en hel del minnesbilder från ungdomen i berättelsen. Och hur blev det nu när Mrs Dalloway och hennes gamla vänner är i femtioårsåldern? Inte som man trodde att det skulle bli, men i alla fall för Mrs Dalloway ganska bra ändå, även om det eländiga kriget och minnen från den tiden ruvar i bakgrunden.

Utgåvan jag läste är en nyöversättning. Jag har inte läst romanen på engelska, eller rättare sagt, jag kan ha gjort det för länge sedan, antingen det eller en annan översättning, men jag minns i så fall i stort sett ingenting av det. Men jag vågar påstå att detta är en bra översättning. Jag känner igen Virginia Woolfs språkmelodi från Orlando (1928) som jag läste på engelska och det kan inte vara så lätt att åstadkomma på svenska. Boken rekommenderas.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf (1882-1941), Bonniers 2025. Översättning: Eva Åsefeldt. Förord: Anna-Karin Palm.
Romanen publicerades första gången 1925.

De sju morden på Evelyn Hardcastle

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Någon befinner sig plötsligt i en skog och ropar efter Anna. Vi vet inte vem denne någon är, men efterhand har vi förstått att denne någon är en man. Han verkar inte vara gammal och så småningom förstår han att han befinner sig i en annan mans kropp. Just att jag som läsare inte visste något om vem denne man var är den här bokens stora problem. De sju morden på Evelyn Hardcastle är en imponerande konstruktion. Det är en pusseldeckare skriven på ett mycket ovanligt sätt. Men eftersom jag inte hade fått något att hänga upp mitt intresse på när det gäller huvudpersonen, som också är berättare, tyckte jag att den var mycket tråkig. Mordgåtan i sig räckte inte för att jag skulle bli intresserad. Inte för en så pass omfångsrik bok.

Jag lägger in en brasklapp här. Det var äckligt varmt när jag läste boken. Då sover jag illa dåligt och min hjärna är inte helt ung. Det är många personer i berättelsen och de introducerades snabbt så jag hade svårt att hålla reda på dem. Som tur är finns personlistor i början av boken. Men den var ändå besvärlig att läsa för mig och inte det minsta underhållande. Kanske är det bara jag. Boken har ju fått priser och är en bestseller. Men jag behöver något att hänga upp mitt intresse på och det fanns inte här. Författaren skriver att han alltid har varit fascinerad av Agatha Christies böcker. Men de är aldrig så här långa, och oftast finns något att ta fasta på som personerna Miss Marple och Hercule Poirot och de andra romanpersonerna är kanske ofta schabloner, men de finns i någon slags verklighet.

Men en roman måste inte handla om den verkliga världen för att jag ska läsa den med behållning. Det är faktiskt inte där skon klämmer. Jag har till exempel läst både Ishiguros Begravd jätte och Susanna Clarkes Piranesi och de gav mig mycket fina läsupplevelser. Men de författarna verkar i en annan division förstås.

De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton, Modernista 2020. Översättning: Ragnar Strömberg.

Kärlekens musik av Vikram Seth

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den här romanen handlar om en mycket känslosam man. Han heter Michael och han är violinist. Hans far var slaktare och det fanns ingen musiktradition i hans familj, men med hjälp av lärare och en rik dam i grannskapet fick han musikutbildning. Michael blev aldrig soloviolinist, han är andreviolonist i en stråkkvartett. Det är inget arbete där man i allmänhet tjänar mycket pengar och han undervisar också. Ändå har han en mycket fin violin, en Tonini. Den hade han aldrig kunnat köpa. Han har den till låns från den rika damen som har hjälpt honom.

Under sin utbildning i Wien träffade Michael en ung kvinna, Julia. De blev förälskade i varandra, men Michael kom ihop sig med sin lärare och klarade inte av att stanna där. Han flydde tillbaka till England. Man kan nog säga att det är Michaels största problem, just att han är så känslig och har svårt att hantera en del situationer. Han förlorade Julia på så vis, eftersom han isolerade sig helt under en tid. Kärlekens musik är alltså en kärleksroman och den handlar både om kärleken mellan Julia och Michael och kärleken till musiken.

Jag började det här inlägget med att skriva att Michael är en mycket känslosam romanperson och Kärlekens musik är också en mycket känslosam roman. Jag brukar uppskatta romaner som är skrivna på ett lugnt och sakligt sätt. Här är det inte så eftersom det är den känslosamme Michael som berättar. Men det är så bra. Kärlekens musik ger mycket. Det är intressant att få ta del av en musikers liv och här spelar han i en stråkkvartett där förhållandet mellan medlemmarna blir mycket mer personligt än om han spelade i en symfoniorkester. Kärleken till musiken, musikernas olika personligheter och de olika konstellationer som blir till och ändras, ibland bara tillfälligtvis därför att de ska spela en kvintett eller att ett par av dem ska spela en trio. Deras problem att ha råd med tillräckligt bra instrument, deras turnéer och musiken som de spelar. Man vill lyssna. Dessutom har författaren ett humoristiskt öga mitt i allvaret.

Kärlekens musik av Vikram Seth, Forum 1999. Översättning: Britt Arenander. Dikterna är översatta av Caj Lundgren.
Romanen kom samma år på engelska (An Equal Music).