En saga om en saga – novell av Selma Lagerlöf

Den sagan, som ville bli berättad, var uppkommen och tillskapad i Värmland, och man kan vara viss om att den svävade fram över många bruk och herrgårdar, över många prästgårdar och officersboställen i den vackra provinsen, tittade in genom fönstret och bad att bli tillvaratagen. Men den fick göra många fåfänga försök, den blev överallt avvisad. Det kunde ju knappast vara annorlunda. Människorna hade många viktigare ting att tänka på.

Och sagan som ville bli berättad var Gösta Berlings saga som blev Selma Lagerlöfs genombrottsroman. Jag ville gärna läsa den här novellen eftersom Anna-Karin Palm skriver en del om den i sin stora biografi över Selma Lagerlöf Jag vill sätta världen i rörelse. Det som är intressant här är att Selma Lagerlöf beskriver sin väg till skrivandet och hur hon kämpade för att bli bättre och hur hon arbetade länge med Gösta Berlings saga innan hon fick till en version hon kunde vara nöjd med. Vi ska nog inte ta den här berättelsen som en helt igenom realistisk beskrivning över hur det gick till, men den är intressant.

Det förhöll sig emellertid så,. att allt detta tilldrog sig under åttiotalet, den stränga verklighetsdiktens bästa tid. Hon beundrade den tidens stora mästare och tänkte aldrig på att man kunde använda ett annat språk för dikten än det, som de nyttjade. För sin egen del tyckte hon mer om romantikerna, men romantismen var död, och hon var inte den, som tänkte på att ånyo uppta dess form och uttryckssätt. Ehuru hennes hjärna var överfylld av historier om spöken och vild kärlek, om undersköna damer och äventyrslystna kavaljerer, sökte hon skriva om detta på lugn, realistisk prosa. Hon var inte mycket klarsynt. En annan skulle genast ha sett, att det omöjliga var omöjligt.

En saga om en saga – novell av Selma Lagerlöf ur samlingen En saga om en saga och andra sagor, Bonniers 1938.

Ursprungligen kom novellsamlingen 1908. Den finns att låna på bibliotek och kan även läsas på nätet hos Projekt Runeberg.

Parker Adderson, filosof – novell av Ambrose Bierce

Den här antologin med spionhistorier kom ursprungligen 1966, men detta är en pocket från En bok för alla från 1991. Jag började läsa den sista novellen, Spionen som tappade minnet av Edward D. Hoch. Läs inte den. Novellen var så barnsligt dålig så jag kunde inte läsa den till slut.

Då valde jag att läsa den första novellen istället och då gick det bättre. Parker Adderson, filosof utspelas under det amerikanska inbördeskriget. Adderson är en spion för nordstaterna som har arresterats innanför sydstaternas linjer. Nu befinner han sig i Generalens tält och blir utfrågad. Adderson vet att han kommer att avrättas. Det är så det går till. Men han verkar inte det minsta rädd.

Ett citat från novellen:

”Herregud, människa, tänker ni möta döden med bara kvickheter på läpparna? Förstår ni inte att det här är en allvarlig sak?”
”Hur ska jag kunna förstå det? Jag har aldrig varit död i hela mitt liv. Jag har hört att döden är en allvarlig sak, men jag har aldrig hört det av någon som har upplevt den.”
Generalen satt tyst en stund; mannen intresserade honom, roade honom kanske – en typ som han inte hade träffat på tidigare.

Ambrose Bierce föddes 1842 och dog troligtvis 1914. Han var en amerikansk journalist och poet och skrev också noveller. Han har av vissa jämförts med Edgar Allan Poe. Här är en länk till svenska Wikipedia och här till den engelska.

Jag kommer nog att titta även på andra noveller i den här samlingen. Den här första var riktigt bra. Men den sista läser jag aldrig till slut.

Parker Adderson, filosof av Ambrose Bierce ur antologin Spionage – 13 spännande spionhistorier valda av Jan Broberg, En bok för alla 1996. Översättning: Pelle Fritz-Crone.

En liten plats av Jamaica Kincaid

En liten plats är en essä där Jamaica Kincaid skriver om Antigua, ön där hon har vuxit upp. Den är kritisk till turismen, till kolonialismen, till slaveriet och till de som har styrt landet sedan Antigua och Barbuda blev självständigt 1981. När jag skriver kritisk är det milt uttryckt. En liten plats är ett knivskarpt angrepp på all exploatering som har skett på Antigua.

Turismen är exploatering av fattigare länder och av deras människor. turisterna reser till paradisöar. De har privilegiet att resa dit och hem igen, men invånarna kan inte annat än stanna kvar.

Du får inte fundera på vad som egentligen hände med innehållet i toaletten när du spolade. Du får inte fundera på vart badvattnet tog vägen när du drog ur proppen. Du får inte fundera på vad som hände när du borstade tänderna. Å, allt kanske hamnar i vattnet där du tänker ta en simtur; innehållet i din toalett kanske, bara kanske, snuddar lätt vid dina fötter när du sorglös vadar ut i vattnet, för på Antigua finns inget riktigt reningsverk.

Om det brittiska imperiet:

de skulle aldrig ha gett sig av hemifrån, från sitt kära England, en plats de älskade så mycket, en plats de var tvungna att lämna men aldrig kunde glömma. Och därför förvandlade de varje plats de kom till, till England; och alla de träffade på gjorde de till engelsmän. Men ingen plats kunde egentligen någonsin bli England och ingen som inte såg ut precis som de själva gjorde skulle någonsin kunna bli engelsk, så du kan föreställa dig den förödelse av land och människor som blev resultatet av detta.

Jag har svårt att göra denna briljanta, knivskarpa, vredgade essä rättvisa. Jag säger bara Läs den! Själv gav jag den fem stjärnor och det är den värd.

En liten plats av Jamaica Kincaid, Tranan 2016.

Gudbarnen – novell av Tessa Hadley

Tre gudbarn träffas i deras gudmor Viviens hus efter att hon har dött. De kommer från olika familjer och det är Amanda som har tagit initiativ till träffen, sedan det är Chris och det är Susan som egentligen inte alls vill. De är nu medelålders och har inte varit i huset sedan de var tonåringar. Amandas avsikt är att de ska välja ut föremål som de vill ha. De är alla tre arvingar till lösöret och var sin summa pengar. Huset ärver en systerdotter.

Det var inte bara luften inomhus som kändes gammal och däven, utan också ljuset från fyrtiowattslamporna. Gardinerna var fördragna i alla rummen. Diverse möbler och pryttlar – ett vikbart spelbord, en klassisk golvlampa, en barometer, tavelramar med trasig passepartout som stack fram

Gudbarnen är en novell där det skenbart inte händer så mycket. Allt har hänt tidigare och det som händer under gudbarnens träff är mest minnen och hur de tre mycket olika människorna uppfattar varandra och reagerar. Deras personligheter kommer fram och deras inbördes relationer från förr.

De hade alla visat sig på styva linan. Vivien hade uppmuntrat dem att göra det. Mandy hade varit en skönhet, Chris ett geni – han hade hållit låda om existentialismen och om problemet med kommunismen, nämligen den mänskliga naturen. De försökte komma på vad Susan hade varit, och mindes att Susan haft personlighet och djup. Hon hade läst Dickens som elvaåring.

Gudbarnen – novell av Tessa Hadley ur samlingen Noveller, Wahlström & Widstrand 2021. Översättning: Marianne Tufvesson.

Tessa Hadley har skrivit många noveller och hon har också skrivit sju romaner. Två av dem är översatta till svenska, Syskonen och Sent på dagen. Gudbarnen är det första jag läser av henne och jag vill absolut läsa mer.

Damen med hunden – novell av Anton Tjechov

Dmitrij Dmitrij Gurov befinner sig i Jalta på semester. Där talas om en ensam ung dam som han ser då och då när hon är ute och promenerar med sin hund.

Om hon är utan man och bekanta, funderade Gurov, så vore det inte så dumt att göra hennes bekantskap.

Han var ännu inte fyrtio år fyllda men hade redan en dotter på tolv år och två söner i skolåldern. Han hade blivit tidigt bortgift, medan han ännu gick som studerande andra året vid universitetet, och nu verkade hans hustru nära nog hälften så gammal som han. Hon var en lång kvinna med mörka ögonbryn, rak, värdig och säker och, som han själv sade, tänkande.

Gurov har bedragit sin hustru många gånger. Men kärleksaffären som han inleder med damen med hunden visar sig bli helt annorlunda.

Damen med hunden är berättad helt från Gurovs synvinkel. Tonen är lågmäld, eftertänksam och melankolisk. Novellen handlar om kärlek och om förljugenhet. Det finns mycket att hämta här och många frågor att ställa sig under och efter läsningen, om att åldras, om vad ett ärligt, rikt liv innebär, om varför Gurov dras till den unga kvinnan och varför hon dras till honom. Jag är glad att jag har läst Damen med hunden. Jag trodde att jag hade gjort det eftersom den är så välkänd, men så var inte fallet. Antagligen har jag sett någon filmatisering på tv för en massa år sedan.

Damen med hunden av Anton Tjechov ut boken med samma titel, Modernista 2017, Översättning: Asta Wickman.

Novellen publicerades ursprungligen 1899.

Tisdagstrion – Liten eller stor

Det blir två liten och en stor i min trio idag.

Först har vi En liten plats av Jamaica Kincaid. Den har jag hemma på sommarlån från biblioteket, men jag har inte hunnit läsa den än. Det är en essä där Jamaica Kincaid går till skarpt angrepp mot kolonialismen och den kom på originalspråket 1988. På svenska kom den på Stenströms samma år med titel Antigua, en liten ö. Den här utgåvan är från Tranan och kom 2016.

Stor måste också vara med i trion och då har jag valt Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald. Den publicerades ursprungligen 1925 och har kommit i många svenska upplagor. Romanen utspelas bland nyrika amerikaner och Gatsby är en miljonär som har stora partyn utan att själv delta. En mycket bra bok som jag rekommenderar, men jag antar att de flesta redan känner till den. Det skulle inte förvåna mig om den dyker upp i fler trios idag.

Sist men inte minst (!) har vi Sagan om den lilla lilla gumman av Elsa Beskow. Den läste min mamma för mig när jag var liten och jag läste den sedan för mina barn. En klassiker.

Precis som vanligt kommer dagens tema från Ugglan & Boken.

Blomsterbarnet – novell av Tove Jansson

Blomsterbarnet, det är en passande titel på maj månads novell, tänkte jag, och den börjar så här:

Medan Flora Johansson var ung liknades hon ofta vid en blomma och hon bar sitt blomsternamn med älskligt självmedvetande. En smal nacke, ett luftigt gulvitt hår och dessa stora blomblå ögon vars ofrånvända blick kunde ha verkat stirrande om den inte beslöjats av långa omsorgsfullt färgade ögonfransar. Hon klädde sin magra kropp på ett rörande barnsligt men dock medvetet sätt, ofta i kjol och flickblusar med rundskurna kragar som liknade foderblad. Dold av dessa små stelnade uniformer framstod hennes kvinnlighets koketteri på ett betagande, nästan oroande sätt, de som sov med henne hade en känsla av att förföra en skolflicka.

Ja, Blomsterbarnet är en novell om en kvinna som aldrig blir riktigt vuxen och som vill leka och roa sig hela livet. En sorglig historia.

Ursprungligen publicerades Blomsterbarnet 1978 i samlingen Dockskåpet & andra berättelser. Då hade 1970-talets kvinnorörelse verkat ett tag och Tove Jansson var ju själv en driftig och skapande kvinna så den här novellen kanske passade i en samling från 1970-talet som en kontrast till hur så många, antagligen de flesta, kvinnor vill vara.

Blomsterbarnet – novell av Tove Jansson ur samlingsboken Noveller, Modernista 2019.

Tidigare har jag läst novellen Om våren ur den här boken.

Tisdagstrion – Noveller eller novellsamlingar

Vi har ett trevligt tema den här veckan, tycker jag, även om jag först och främst är romanläsare. Tidigare har jag läst mycket lite noveller, men trots det har det blivit några novellsamlingar lästa under åren. Och sedan hösten 2019 har jag som projekt att skriva om en novell varje månad här på bloggen, så som minimum blir tolv noveller lästa på ett år. Noveller har ju sin egen kvalitet och jag uppskattar mer och mer att läsa kortare stycken. Dessutom är de praktiska att läsa om man inte har så mycket tid.

Men fast jag inte har varit en idog novelläsare tidigare under mitt liv ska jag presentera två novellsamlingar som jag läste före ”en novell i månaden”.

Den första jag tar upp är novellsamlingen Brorsan är mätt av Mirja Unge. Jag hittade en liten pocket på bibliotekets bokbytardisk och läste den. Och så bra den var! Jag har skrivit om den så titeln är en länk.

Novellsamlingen Törst av Nawal El Saadawi, den egyptiska författaren som nyligen gick bort, läste jag för ganska länge sedan. Det var en stark upplevelse att läsa om kvinnornas villkor i Egypten. Jag har den inte kvar och den enda bild jag fick tag på var den här suddiga. Men jag länkar till Världslitteratur för mer information.

Sist, men inte minst vill jag lyfta fram August Strindbergs novell Ett halvt ark papper som ingick i samlingen Ensam. Att få ut så mycket av några korta anteckningar, det beundrar jag. Ett halvt ark papper har jag haft som månadens novell så titeln är en länk till min lilla text om den.

Och nu är jag nyfiken på vad de andra bokbloggarna skriver om. Jag räknar med att jag kommer att få en hel del tips på bra noveller. Så nu ska jag gå till Ugglan & Boken så får vi se.

The Destructors – novell av Graham Greene

Ett pojkgäng i London i början av 1950-talet. Fortfarande finns ruiner och förstörda hus sedan kriget. Gänget brukar samlas på en parkeringsplats som har kommit till genom att raserade hus är undanröjda. Men precis intill parkeringsplatsen finns ett hus som står kvar. Det ägs av en äldre man och det är inte i bästa skick, men det överlevde mirakulöst Blitzen och står där som ett minne från förr.

Så kommer en ny pojke till gänget och han är inte som de andra. Han föreslår att de ska förstöra huset.

The Destructors är en mycket obehaglig historia. För mig är den otäck. Den är spännande med en viss humor och det är det som gör den så obehaglig. Kommer ni ihåg Plankan, den där gamla engelska skämtfilmen? På sätt och vis finns liknande humor i den här novellen. Men mot det står den krassa verkligheten. Det är det enorma gapet mellan skämtet och verkligheten som ger den här novellen så stor kraft. Den gör ont att läsa och det beror naturligtvis på att den är så bra skriven. Den ingick i en novellsamling som publicerades 1954, Twenty-one Stories, och jag har läst den i den här samlingsboken som har hittat hem till oss och som står tillsammans med alla de andra böckerna av Graham Greene som vi har. The Destructors är en mycket bra novell som jag rekommenderar.

The Destructors – novell av Graham Greene ur samlingsboken Complete Short Stories, Penguin Books 2005.

En realist – novell av Victoria Benedictsson

Den unga Hildur Wide tillbringar sommaren hos doktorsfamiljen Sanderson. Hennes far dog för ett år sedan. Hon är föräldralös och har ärvt en stor förmögenhet. Den yngste sonen i familjen Sanderson studerar till läkare i Lund men han har också författarambitioner.

”Tant Betty, har verkligen din son skrivit detta?” frågade Hildur Wide och såg upp från tidningen i vilken hon läste.
”Naturligtvis, annars hade jag väl icke sagt det” svarade fru Sanderson med ett leende av på en gång matronevärdighet och modersstolthet.
”Det är märkvärdigt vad han skriver bra.”
”Varför finner du det så märkvärdigt, tror du att Alexis är ett dumhuvud?”
”Gud bevars, lilla tant, men jag hade föreställt mig honom som en vanlig medikofilare, det här är ju något helt annat, en författare – en realist. A, tant, vad det är bra!” Hon lade armarna på bordet, böjde sig ner över tidningen och fortsatte sin läsning.

Så kommer sonen hem på sommarlov. Tycke uppstår. Han och Hildur har mycket att prata om. Men vem är han egentligen? Hurdan? Är han alldeles för självupptagen? Omfattar han de vanliga fördomarna mot kvinnor, att de är mindre intelligenta än män och måste ledas? Och är Hildur så ung och naiv att hon inte kan se realistiskt på verkligheten?

Mer säger jag inte. Det kan ju hända att någon som tar del av det här inlägget vill läsa novellen. Det är den värd. Den finns i novellsamlingen Från Skåne som var den första boken Av Victoria Benedictsson (1850-1888) som gavs ut och det skedde 1884. Novellen En realist är den första i samlingen och också den längsta. Boken hittade jag i nätbokhandeln när de sålde ut pocketböcker billigt.

En realist – novell av Victoria Benedictsson ur samlingen Från Skåne, Klassikerförlaget 1994.