Handbok för städerskor – novell av Lucia Berlin

42-PIEDMONT. Långsam buss till Jack London Square. Hembiträden och gamla tanter. Jag satt bredvid en gammal blind kvinna som läste punktskrift, fingret gled tyst och långsamt fram över sidan, rad efter rad. Det var rogivande att titta på, att läsa över hennes axel så. Kvinnan hoppade av vid 29th Street där alla bokstäver i skylten AMERIKANSKA VAROR TILLVERKADE AV BLINDA hade trillat ner utom BLINDA.

Så börjar titelnovellen i den här samlingen. Kvinnan som berättar är städerska och åker med buss härs och tvärs genom staden till olika människors hem. Novellen handlar om henne själv och om hennes kunder. Hon far runt i stan bland andra städerskor och hembiträden, en värld så fjärran från den tillvaro som de som kan betala för deras tjänster har. Novellen är mycket konkret. Lucia Berlin får fram det hon vill säga genom det som händer, hur det ser ut i vardagen. Det finns en lite sorgsen grå ton över berättelsen men med ett visst bett. Den rekommenderas.

Handbok för städerskor – novell ur samlingen med samma titel av Lucia Berlin, Natur & Kultur 2020. Redaktör: Stephen Elmersson. Översättning: Niclas Hval. Förord: Klas Östergren.

Samlingen publicerades första gången på svenska 2016 och på originalspråket med titeln A manual for cleaning women 2015.

Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.

Tidigare har jag skrivit om Lucia Berlins novell Angels tvättomat på bloggen.

The Little restaurant near Place des Ternes – A Christmas Story for Grown-Ups av Georges Simenon

Det är den 24 december och klockan är fyra minuter i nio. Den lilla restaurangen ska strax stänga. Där finns inte många gäster just nu, endast två kvinnor och en man. De flesta har annat att göra. Senare på kvällen kommer restauranger att fyllas med folk och de som inte går ut äter en härlig supé hemma med familjen. Fast inte alla förstås. Alla har inte någon att fira jul med.

Den här novellen är ingen Maigretdeckare men det finns en polis i berättelsen. Den börjar med en allvetande berättare på restaurangen men utvecklas sedan åt ett helt annat håll. Då berättas det mesta utifrån en av kvinnorna, Långa Jeanne som är prostituerad.

Novellen har mycket atmosfär och är underhållande att läsa men där finns mycket allvar i botten och människor att fundera över.

The Little Restaurant near Place des Ternes – novell ur samlingen A Maigret Christmas And Other Stories av George Simenon, Penguin Random House 1918. Översättning: David Coward.

Novellsamlingen publicerades första gången på franska 1951.

Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri

Den indiske tolken är en novellsamling som mestadels handlar om indiska invandrare i USA. Novellerna handlar mycket om vardagligheter, om äktenskap om främlingskap och svårigheten att leva mellan två världar, om skillnaden mellan kvinnornas värld och männens. Många av människorna i novellerna hade högre status i Indien.

Berättelserna är på intet sätt tunga att läsa, de är medryckande och spännande och det som händer är utmejslat och starkt och i dem finns stor medkänsla och också humor. Den indiske tolken är Jhumpa Lahiris debutbok och den har fått Pulitzerpriset. Det är en fin debut av en författare som lämnar över mycket till läsaren, vilket jag tycker är bra.

Det finns flera gripande och starka berättelser i den här boken. Titelnovellen Den indiske tolken är en. I En riktig Durwan berättar Jhumpa Lahiri om de svåra livsvillkoren för en fattig trappstäderska i en indisk stad. Novellen Hos mrs Sen är en stark berättelse om hustrun till en välutbildad man från Indien som har invandrat till USA tillsammans med honom. Där berättas allt av en pojke som mrs Sen tar hand om när skoldagen är slut tills hans mamma kommer från arbetet. Mrs Sen vågar nästan inte köra bil, något som behövs i USA. Där kommer skillnaden mellan hennes nuvarande och hennes tidigare liv fram mycket tydligt och också skillnaden mellan henne och hennes man som klarar sig mycket bättre i det amerikanska samhället. Det är en stark och berörande novell.

Jhumpa Lahiri är född i London, men har vuxit upp i och bott lång tid i USA. Ytterligare fyra av hennes böcker är översatta till svenska. Hon är flerfaldigt prisbelönt.

Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri, Forum 2001. Översättning: Eva Sjöstrand.

Brev från Klara – novell av Tove Jansson

Brev från Klara är en novell som helt enkelt består av några brev från en kvinna som heter Klara Nygård. Det är åtta brev från Klara till åtta olika personer och det finns inga brev från dessa till Klara. Det ger utrymme för läsarens tankar och fantasi och det uppskattar jag. Breven varierar i ton karaktär. På så sätt ger novellen en ganska rik och komplex bild av Klara fast den endast omfattar tio sidor som inte är helt täckta av text. Novellen har snärt och är stundom bitsk, den är rolig och mänsklig.

Så här börjar det första brevet:
Kära Matilda,
du är sårad för att jag glömde din uråldriga födelsedag, det är oresonligt av dig. Rent ut sagt, du har i alla år väntat dig min speciella uppvaktning bara därför att jag är tre år yngre. Men låt mig nu äntligen säga dig att årens gång An Sich är ingen fjäder i hatten.

Brev från Klara – novell av Tove Jansson – ur samlingsboken Noveller, Modernista 2017.

Novellen Brev från Klara var titelnovell i samlingen Brev från Klara & andra berättelser som publicerades 1991.

Den döde – novell av Jorge Luis Borges

Att en man från Buenos Aires förstad, att en enkel grabb utan någon annan förtjänst än inbillat mod, ger sig ut i öde hästmarker vid Brasiliens gräns och lyckas bli kapten för ett smugglarband, verkar på förhand otänkbart.

Så börjar Jorge Luis Borges novell Den döde. Den handlar om den 19-årige Benjamín Otálora som år 1891 har knivdödat en man och måste lämna landet. Han söker upp smugglarkungen Azavedo Bandiera och blir en av hans män. Att det inte går bra för den unge mannen får vi veta redan i början av novellen. Den är berättad som en ganska torr sammanfattning av Benjamín Otáloras liv. Kanske är det allt som inte berättas som ger energi till novellen som ingår i novellsamlingen Alefen.

Den döde är mycket olik Jorges novell Biblioteket i Babel som jag tidigare läst. I Den döde kan man förstå det som berättas rakt upp och ner. Men tillsammans med Biblioteket i Babel och den första novellen i Alefen, Den odödlige, som ändras hela tiden, där det man tror att det handlar om och vem som berättar glider över till andra fakta och betydelser under läsningen, blir novellen Den döde mycket mer än vad man ser på ytan.

Borges skriver med stor auktoritet. När jag läst färdigt Den döde googlade jag på de två namnen i berättelsen för att se om personerna hade existerat i verkligheten, men jag fick inga sådana träffar. Däremot kan jag tänka mig att samma händelser, eller liknande, har hänt.

Den döde – novell av Jorge Luis Borges ur samlingen Alefen, Bonniers 2011. Översättning: Sun Axelsson.

Om Jorge Luis Borges novell Biblioteket i Babel kan du läsa här.

Krafttider – novell av Jenny Green

För ganska länge sedan köpte jag den här antologin när Östergötlands fantastikförfattare hade en dag på Linköpings stadsbibliotek. Nu är det hög tid att en av novellerna finns med här på bloggen. Jag valde den första som är skriven av Jenny Green och som var en av tre noveller som vann Fantastikportalens novelltävling 2017. Den heter Krafttider och det handlar om kraften i naturen, i det som växer. Miljön är en liten stuga med skogen strax intill. Siv och storflickan Hillevi ger sig iväg ut en tidig morgon medan mannen i huset ligger kvar och sover.

De gick mot skogen, den här morgonen liksom så många andra. Dimman hade ännu inte lämnat ängarna och nattfukten låg fortfarande över jorden. Även om han sov därinne hängde hans blick över dem och de gick i tystnad tills de kommit ner för backen där de inte längre syntes från stugan. Då kom luften in i deras kroppar och de kunde le och svänga med korgarna. Ängsgräset hade redan börjat växa och fastän de följde kreaturens upptrampade stigar blev deras kjolfållar våta och tunga. Siv drog in markens doft av mylla och växande. Röllekan vid stengärdsgården och granarna som sköt skott, björkarnas sav som rann till. Det var krafttider. För de som kunde hantera krafterna spelade det roll. För henne var det bara en årstid. Även om hon kunde känna hur det pulserade genom jorden kunde hon inte nå krafterna. Men hon hade örterna. För det mesta räckte det. (Sid. 11)

Krafttider är en tät och mycket spännande berättelse. Mer om handlingen vill jag inte skriva här eftersom det kan förstöra upplevelsen. Men novellen är fint skriven, den känns förankrad i sin miljö och den handlar om problem som alls inte är inaktuella fast handlingen är förlagd till en obestämd tid och ort där örter och jordens och naturens kraft har stor betydelse.

Krafttider av Jenny Green – novell ur Bortom Portalen II, Fafner Förlag 2018.

Jag står här och stryker – novell av Tillie Olsen

En kvinna står och stryker och funderar över sin äldsta dotter Emily. Någon har bett henne att komma för att prata om dottern så att denna eller denne bättre ska förstå henne.

Så vandrar tankarna medan modern stryker och vi får veta mer och mer om flickans uppväxt och förhållandena då.

Från sidan 18:
Hon var ett vackert barn. Hon blåste blanka bubblor av ljud. Hon älskade rörelse, älskade ljus, älskade färg och melodier och texturer. Hon låg ofta i sin blåa sparkdräkt och bankade extatiskt mot golvet så att hennes händer och fötter blev till suddiga fläckar. Hon var mitt livs mirakel, men när hon var åtta månader blev jag tvungen att under dagarna lämna henne hos grannfrun en trappa ner som inte alls tyckte att hon var något mirakel, för jag arbetade eller sökte arbete och sökte Emilys far som ”inte längre stod ut” (skrev han i sitt avskedsbrev) ”med att dela nöden med oss”.

Modern i novellen hade säkert inte så ofta tid att ta te- eller kaffepaus. Kanske hade hon inte ens råd att köpa kaffe eller te periodvis. Kanske var det likadant i USA som här, att fattiga människor alltid drack kaffe. Om de hade något. Kanske borde jag hellre ha lagt boken på strykbrädan när jag tog bilden? Det är ju så suveränt bra att Tillie Olsen har valt att kvinnan ska stryka medan hon tänker.

Det var depression och sedan kom kriget och kvinnans nya man var inkallad och borta från hemmet. Då hade de fler barn. Det här var också tider när man inte såg på och behandlade barn som idag, i synnerhet inte fattiga barn som måste lämnas bort. Jag står här och stryker är en hjärtskärande berättelse skriven ganska sakligt och mycket konkret. I den finns många år av kamp för att få tillvaron att gå ihop. Samtidigt finns där stor livskraft. Novellen är koncentrerad och slående och jag rekommenderar den varmt.

Jag står här och stryker – novell av Tillie Olsen ur samlingen med samma titel, Romanus & Selling 2022. Översättning: Else Lundgren. Förord: Kristina Sandberg.

Kvinnan i handelsboden – novell av Katherine Mansfield

En kvinna och två män kommer ridande genom landskapet. Männen heter Jo och Jim och berättaren som är kvinnan är Jims hustru. De har ridit länge, de är trötta och är på väg till en ensligt belägen handelsbod där de kan släppa ut hästarna på bete och slå läger. Till slut kommer de fram och ut ur huset kommer en kvinna.

Hon stod och nöp i förklädesfållen och tittade från den ena till den andra som en hungrig fågel. Jag log vid tanken på vad Jim hade lurat i Jo. Visserligen hade hon blå ögon, och det lilla hår hon hade var gult men tovigt. Hon såg ut som en fågelskrämma. Man fick en känsla av att det inte fanns annat än pinnar och ståltråd under förklädet – framtänderna var utslagna, händerna var röda och svullna, och hon hade ett par smutsiga kängor på fötterna.

Så vad har hänt? Kvinnan var vacker en gång i tiden, så som Jim har beskrivit henne. Men nu. Trött och utsläpad och ilsken med en sexåring hängande i kjolarna.

Kvinnan i handelsboden är den andra novellen i den här stora novellsamlingen från Modernista och den publicerades första gången 1912.

Kvinnan i handelsboden – novell av Katherine Mansfield ur samlingen Noveller, Modernista 2019. Översättning: Ingrid Ingemark.

Indian Camp – novell av Ernest Hemingway

Nick följer med sin far till en by där ursprungsbefolkning bor. Fadern är läkare och han har kallats dit därför att det är problem med en förlossning. Novellen börjar mitt i ett händelseförlopp:

At the shore there was another rowboat drawn up. The two Indians stood waiting.

Och det karakteriserar hela novellen. Den är ett utsnitt, något som händer under en viss tidsrymd. Den är effektivt berättad med korta meningar och mycket dramatisk. Helt enkelt skakande.

Läs gärna den här novellen. Det är den värd. Dessa händelser under ett antal timmar i pojken Nicks liv har en hel rymd omkring sig. Där finns många människoöden som inte berättas men som jag som läsare ändå inte kan låta bli att fundera på och föreställa mig. Indian Camp är en av Hemingways tidiga noveller, publicerad 1925 i samlingen In our time.

Indian Camp – novell av Ernest Hemingway ur The Complete Short Stories of Ernest Hemingway, The Finca Vigía Edition, Schribner 2003.

The greatest love of all – novell av Annika Norlin

En del av de vackraste kärlekshistorierna berättas aldrig. Jag har då aldrig hört någon berätta om den med mig och Sylt Järvinen.
Sylt Järvinen hade dimmiga ögon och ett runt ansikte. Han hade stora händer, och människor har väntat i dagar för att höra honom tala. Det var värt att vänta på. Ibland log han. Det var också värt väntan. Du vet hur det var när du var liten och du somnade i soffan när mamma eller pappa tittade på tv. Du kunde känna mammas hud värma ditt bara ben. Du kände dig inte glad precis, men varm, avslappnad, och du förstod att inget kunde skada dig, inte egentligen. Den grejen blixtrade genom mig när Sylt Järvinen log.

The greatest love of all är den andra novellen i Annika Norlins samling Jag ser allt du gör. Den är dråplig, rolig och varm. Det är en novell som ger lite guldkant att läsa trots dess vardaglighet och lite spektakulära innehåll. Berättaren har bara en arm. Varför ska det vara med i novellen? kan man fråga sig. Men när jag har läst den känner jag att det nog ska vara så. En novell som känns positiv efter läsningen fast berättaren bara har en arm och blir retad för det som barn, ja varför inte? Skönlitteratur som gör en lite glad har alltid sitt värde och kanske ännu mer just nu.

The greatest love of all – novell ur samlingen Jag ser allt du gör av Annika Norlin, Weyler 2020.