Gudbarnen – novell av Tessa Hadley

Tre gudbarn träffas i deras gudmor Viviens hus efter att hon har dött. De kommer från olika familjer och det är Amanda som har tagit initiativ till träffen, sedan det är Chris och det är Susan som egentligen inte alls vill. De är nu medelålders och har inte varit i huset sedan de var tonåringar. Amandas avsikt är att de ska välja ut föremål som de vill ha. De är alla tre arvingar till lösöret och var sin summa pengar. Huset ärver en systerdotter.

Det var inte bara luften inomhus som kändes gammal och däven, utan också ljuset från fyrtiowattslamporna. Gardinerna var fördragna i alla rummen. Diverse möbler och pryttlar – ett vikbart spelbord, en klassisk golvlampa, en barometer, tavelramar med trasig passepartout som stack fram

Gudbarnen är en novell där det skenbart inte händer så mycket. Allt har hänt tidigare och det som händer under gudbarnens träff är mest minnen och hur de tre mycket olika människorna uppfattar varandra och reagerar. Deras personligheter kommer fram och deras inbördes relationer från förr.

De hade alla visat sig på styva linan. Vivien hade uppmuntrat dem att göra det. Mandy hade varit en skönhet, Chris ett geni – han hade hållit låda om existentialismen och om problemet med kommunismen, nämligen den mänskliga naturen. De försökte komma på vad Susan hade varit, och mindes att Susan haft personlighet och djup. Hon hade läst Dickens som elvaåring.

Gudbarnen – novell av Tessa Hadley ur samlingen Noveller, Wahlström & Widstrand 2021. Översättning: Marianne Tufvesson.

Tessa Hadley har skrivit många noveller och hon har också skrivit sju romaner. Två av dem är översatta till svenska, Syskonen och Sent på dagen. Gudbarnen är det första jag läser av henne och jag vill absolut läsa mer.

Damen med hunden – novell av Anton Tjechov

Dmitrij Dmitrij Gurov befinner sig i Jalta på semester. Där talas om en ensam ung dam som han ser då och då när hon är ute och promenerar med sin hund.

Om hon är utan man och bekanta, funderade Gurov, så vore det inte så dumt att göra hennes bekantskap.

Han var ännu inte fyrtio år fyllda men hade redan en dotter på tolv år och två söner i skolåldern. Han hade blivit tidigt bortgift, medan han ännu gick som studerande andra året vid universitetet, och nu verkade hans hustru nära nog hälften så gammal som han. Hon var en lång kvinna med mörka ögonbryn, rak, värdig och säker och, som han själv sade, tänkande.

Gurov har bedragit sin hustru många gånger. Men kärleksaffären som han inleder med damen med hunden visar sig bli helt annorlunda.

Damen med hunden är berättad helt från Gurovs synvinkel. Tonen är lågmäld, eftertänksam och melankolisk. Novellen handlar om kärlek och om förljugenhet. Det finns mycket att hämta här och många frågor att ställa sig under och efter läsningen, om att åldras, om vad ett ärligt, rikt liv innebär, om varför Gurov dras till den unga kvinnan och varför hon dras till honom. Jag är glad att jag har läst Damen med hunden. Jag trodde att jag hade gjort det eftersom den är så välkänd, men så var inte fallet. Antagligen har jag sett någon filmatisering på tv för en massa år sedan.

Damen med hunden av Anton Tjechov ut boken med samma titel, Modernista 2017, Översättning: Asta Wickman.

Novellen publicerades ursprungligen 1899.

Tisdagstrion – Liten eller stor

Det blir två liten och en stor i min trio idag.

Först har vi En liten plats av Jamaica Kincaid. Den har jag hemma på sommarlån från biblioteket, men jag har inte hunnit läsa den än. Det är en essä där Jamaica Kincaid går till skarpt angrepp mot kolonialismen och den kom på originalspråket 1988. På svenska kom den på Stenströms samma år med titel Antigua, en liten ö. Den här utgåvan är från Tranan och kom 2016.

Stor måste också vara med i trion och då har jag valt Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald. Den publicerades ursprungligen 1925 och har kommit i många svenska upplagor. Romanen utspelas bland nyrika amerikaner och Gatsby är en miljonär som har stora partyn utan att själv delta. En mycket bra bok som jag rekommenderar, men jag antar att de flesta redan känner till den. Det skulle inte förvåna mig om den dyker upp i fler trios idag.

Sist men inte minst (!) har vi Sagan om den lilla lilla gumman av Elsa Beskow. Den läste min mamma för mig när jag var liten och jag läste den sedan för mina barn. En klassiker.

Precis som vanligt kommer dagens tema från Ugglan & Boken.

Blomsterbarnet – novell av Tove Jansson

Blomsterbarnet, det är en passande titel på maj månads novell, tänkte jag, och den börjar så här:

Medan Flora Johansson var ung liknades hon ofta vid en blomma och hon bar sitt blomsternamn med älskligt självmedvetande. En smal nacke, ett luftigt gulvitt hår och dessa stora blomblå ögon vars ofrånvända blick kunde ha verkat stirrande om den inte beslöjats av långa omsorgsfullt färgade ögonfransar. Hon klädde sin magra kropp på ett rörande barnsligt men dock medvetet sätt, ofta i kjol och flickblusar med rundskurna kragar som liknade foderblad. Dold av dessa små stelnade uniformer framstod hennes kvinnlighets koketteri på ett betagande, nästan oroande sätt, de som sov med henne hade en känsla av att förföra en skolflicka.

Ja, Blomsterbarnet är en novell om en kvinna som aldrig blir riktigt vuxen och som vill leka och roa sig hela livet. En sorglig historia.

Ursprungligen publicerades Blomsterbarnet 1978 i samlingen Dockskåpet & andra berättelser. Då hade 1970-talets kvinnorörelse verkat ett tag och Tove Jansson var ju själv en driftig och skapande kvinna så den här novellen kanske passade i en samling från 1970-talet som en kontrast till hur så många, antagligen de flesta, kvinnor vill vara.

Blomsterbarnet – novell av Tove Jansson ur samlingsboken Noveller, Modernista 2019.

Tidigare har jag läst novellen Om våren ur den här boken.

Tisdagstrion – Noveller eller novellsamlingar

Vi har ett trevligt tema den här veckan, tycker jag, även om jag först och främst är romanläsare. Tidigare har jag läst mycket lite noveller, men trots det har det blivit några novellsamlingar lästa under åren. Och sedan hösten 2019 har jag som projekt att skriva om en novell varje månad här på bloggen, så som minimum blir tolv noveller lästa på ett år. Noveller har ju sin egen kvalitet och jag uppskattar mer och mer att läsa kortare stycken. Dessutom är de praktiska att läsa om man inte har så mycket tid.

Men fast jag inte har varit en idog novelläsare tidigare under mitt liv ska jag presentera två novellsamlingar som jag läste före ”en novell i månaden”.

Den första jag tar upp är novellsamlingen Brorsan är mätt av Mirja Unge. Jag hittade en liten pocket på bibliotekets bokbytardisk och läste den. Och så bra den var! Jag har skrivit om den så titeln är en länk.

Novellsamlingen Törst av Nawal El Saadawi, den egyptiska författaren som nyligen gick bort, läste jag för ganska länge sedan. Det var en stark upplevelse att läsa om kvinnornas villkor i Egypten. Jag har den inte kvar och den enda bild jag fick tag på var den här suddiga. Men jag länkar till Världslitteratur för mer information.

Sist, men inte minst vill jag lyfta fram August Strindbergs novell Ett halvt ark papper som ingick i samlingen Ensam. Att få ut så mycket av några korta anteckningar, det beundrar jag. Ett halvt ark papper har jag haft som månadens novell så titeln är en länk till min lilla text om den.

Och nu är jag nyfiken på vad de andra bokbloggarna skriver om. Jag räknar med att jag kommer att få en hel del tips på bra noveller. Så nu ska jag gå till Ugglan & Boken så får vi se.

The Destructors – novell av Graham Greene

Ett pojkgäng i London i början av 1950-talet. Fortfarande finns ruiner och förstörda hus sedan kriget. Gänget brukar samlas på en parkeringsplats som har kommit till genom att raserade hus är undanröjda. Men precis intill parkeringsplatsen finns ett hus som står kvar. Det ägs av en äldre man och det är inte i bästa skick, men det överlevde mirakulöst Blitzen och står där som ett minne från förr.

Så kommer en ny pojke till gänget och han är inte som de andra. Han föreslår att de ska förstöra huset.

The Destructors är en mycket obehaglig historia. För mig är den otäck. Den är spännande med en viss humor och det är det som gör den så obehaglig. Kommer ni ihåg Plankan, den där gamla engelska skämtfilmen? På sätt och vis finns liknande humor i den här novellen. Men mot det står den krassa verkligheten. Det är det enorma gapet mellan skämtet och verkligheten som ger den här novellen så stor kraft. Den gör ont att läsa och det beror naturligtvis på att den är så bra skriven. Den ingick i en novellsamling som publicerades 1954, Twenty-one Stories, och jag har läst den i den här samlingsboken som har hittat hem till oss och som står tillsammans med alla de andra böckerna av Graham Greene som vi har. The Destructors är en mycket bra novell som jag rekommenderar.

The Destructors – novell av Graham Greene ur samlingsboken Complete Short Stories, Penguin Books 2005.

En realist – novell av Victoria Benedictsson

Den unga Hildur Wide tillbringar sommaren hos doktorsfamiljen Sanderson. Hennes far dog för ett år sedan. Hon är föräldralös och har ärvt en stor förmögenhet. Den yngste sonen i familjen Sanderson studerar till läkare i Lund men han har också författarambitioner.

”Tant Betty, har verkligen din son skrivit detta?” frågade Hildur Wide och såg upp från tidningen i vilken hon läste.
”Naturligtvis, annars hade jag väl icke sagt det” svarade fru Sanderson med ett leende av på en gång matronevärdighet och modersstolthet.
”Det är märkvärdigt vad han skriver bra.”
”Varför finner du det så märkvärdigt, tror du att Alexis är ett dumhuvud?”
”Gud bevars, lilla tant, men jag hade föreställt mig honom som en vanlig medikofilare, det här är ju något helt annat, en författare – en realist. A, tant, vad det är bra!” Hon lade armarna på bordet, böjde sig ner över tidningen och fortsatte sin läsning.

Så kommer sonen hem på sommarlov. Tycke uppstår. Han och Hildur har mycket att prata om. Men vem är han egentligen? Hurdan? Är han alldeles för självupptagen? Omfattar han de vanliga fördomarna mot kvinnor, att de är mindre intelligenta än män och måste ledas? Och är Hildur så ung och naiv att hon inte kan se realistiskt på verkligheten?

Mer säger jag inte. Det kan ju hända att någon som tar del av det här inlägget vill läsa novellen. Det är den värd. Den finns i novellsamlingen Från Skåne som var den första boken Av Victoria Benedictsson (1850-1888) som gavs ut och det skedde 1884. Novellen En realist är den första i samlingen och också den längsta. Boken hittade jag i nätbokhandeln när de sålde ut pocketböcker billigt.

En realist – novell av Victoria Benedictsson ur samlingen Från Skåne, Klassikerförlaget 1994.

Insektsamlarens dröm – Novell av Andrew Salomon

Den här novellen är upplagd som ett förhör, men det är bara svaren på frågorna vi får läsa. Den som förhörs heter Yasmin Ingabire, en fyrtiofyraårig kvinna från Rwanda. Bakgrunden är folkmordet i Rwanda, om ansvar, möjlig eller omöjlig förlåtelse och om att grannar som man har levt fredligt tillsammans med kan bli fiender. Ett smakprov:

62) Soldatmyrorna har kraftiga, bågformiga käkar och de biter mycket hårt. Men det är inte bara det, de sticker också. När en myra biter tag och sticker till är det som att få ett par fiskekrokar inkörda i köttet samtidigt som man blir genomborrad av en vitglödgad strumpsticka, så det var uteslutet att jag själv skulle ge mig ut för att hitta en drottning. Jag uthärdade inte tanken på att behöva gripa mig an soldatmyrorna för att få tag i henne. Dessutom hade jag inte bråttom. Jag hade gott om tid och fann ett visst nöje i processen att bygga upp en koloni från grunden. Tid är den främsta tillgången för de som är helt ensamma.

Insektssamlarens dröm är en läsvärd novell som jag hittade i tidskriften Karavan nummer 4 2020. Författaren är sydafrikan och heter Andrew Salomon. Han skriver noveller och romaner för både ungdomar och vuxna. Han är också arkeolog och har studerat klippmålningar. Andrew Salomon bor i Kapstaden med sin familj.

Insektsamlarens dröm – Novell av Andrew Salomon ur Karavan 4 2020. Översättning: Birgitta Wallin. Illustrationer: Isabel Fahlén. Novellens titel på engelska är The Entomologist’s Dream.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

Misstag i Moskva är en långnovell – eller kanske kortroman – av Simone de Beauvoir. Den handlar om ett pensionerat franskt lärarpar, Nicole och André, som reser till Moskva och besöker mannens dotter från ett tidigare äktenskap. Vi får följa resan från både mannens och kvinnans synvinkel och författaren växlar mellan de olika perspektiven under hela berättelsen.

Paret har levt tillsammans länge. Berättelsen innehåller både återblickar på livet och det som händer just under vistelsen i Moskva och allt är subjektivt utifrån mannens och kvinnans synvinkel. Kvinnan gav upp sin karriär och tog hand om hushållet och sonen de fick tillsammans. André intresserar sig för politik medan Nicole mer ser inåt sig själv och grubblar över äktenskapet. I berättelsen finns också kontrasten mellan Nicole som har offrat karriär och aktivism till förmån för familjelivet och mannens dotter som är ung och fri att hålla på med det som intresserar henne därför att kvinnorna i Sovjetunionen är jämställda. Hmm? Det tror jag inte riktigt på. Men Simone de Beauvoir är inte okritisk gentemot Sovjetunionen. Byråkrati och bestämmelser från osynliga myndigheter hindrar paret från att resa dit de vill i landet.

Misstag i Moskva är en lågmäld berättelse fast den handlar om svårigheter i ett äktenskap. Den är vardaglig fast paret är i Moskva där de inte brukar vara. Berättelsen gjorde inget stort intryck på mig. Jag hade väntat mig att det skulle bränna till lite mer. Men å andra sidan kan man tänka att det är ett åldrande par det handlar om och starka känslosvängningar och dramatiska uppgörelser hör till det förgångna i deras liv. I alla fall tycker jag att Misstag i Moskva är en läsvärd berättelse.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir, Bucket List Books 2015. Översättning: Helén Enqvist.

Berättelsen skrevs under åren 1966-1967.

Angels tvättomat – novell av Lucia Berlin

Dags för månadens novell och vad gör jag då? Jo jag öppnar den olästa samlingsboken Handbok för städerskor av Lucia Berlin och läser den första novellen där. Jag är en sådan människa som gärna först läser novell nummer ett i en samling. Det är starten på samlingen, tänker jag. Kanske sätter den färgen och stämningen för hela samlingen och kanske ger den en bra inblick i hur författaren skriver.

En lång gammal indian i blekta Levi’s-jeans och ett ståtligt zunibälte. Långt vitt hår samlat med hallonfärgat garn i nacken. Det märkliga var att under ett år eller så var vi alltid där samtidigt på Angels. Men inte vid samma tider. Jag menar att vissa gånger kunde jag gå dit klockan sju en måndagsmorgon eller halv sju en fredagskväll och då var han redan där.

Så börjar samlingen Handbok för städerskor och alltså den första novellen Angels tvättomat, en början som lockar till vidare läsning. Novellen är vardaglig och skriven nästan som om Lucia Berlin sitter och berättar för oss vad hon har varit med om på tvättomater. En miljö med udda, fattiga människor kontrasteras mot den sobra stämningen på en tvättomat i ett rikare kvarter. Glimtar av människoöden flimrar förbi. Liv och död. Stadens myller. Glimtar från berättarens liv får vi också men hela tiden är tvättomaten i centrum. Det är bra, rörande och tankeväckande. Den här boken måste jag läsa mer i.

Angels tvättomat – novell av Lucia Berlin ur samlingsboken Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2020. Översättning: Niklas Hval.

Boken jag läste ur är en pocketupplaga. Inbunden kom samlingen ut 2016 på svenska.

Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.