Anorak och pälsfodrade stövlar – novell av Claire Castillon

Anorak och pälsfodrade stövlar, det passar bra att läsa en novell med den titeln nu när det blir kallare och kallare, tänkte jag. Men den här novellen handlar egentligen inte om varma kläder, den handlar om en tonårsflicka och hennes mamma och mamman har cancer.

– Rör på påkarna! Det var du som ville gå ut och nu släpar du fötterna efter dig! Det kommer inte att finnas något kvar! Jag varnar dig: Om jackan inte finns kvar blir jag förbannad. Då blir det som förra gången, när vi kom efter alla andra – nej tack. I så fall är det ingen idé att gå på rea, då kan du bara ge mig pengarna och lämna mig ifred. Jag fattar inte varför du hänger efter mig, jag är gammal nog att handla själv.

Så börjar novellen och tro mig, det blir värre. Jag har hittills läst två noveller i Insekt och båda är mycket magstarka och provocerande. Det är alla i den här samlingen enligt baksidestexten. Anorak och pälsfodrade stövlar handlar om vreden vi kan känna gentemot en älskad människa som blir sjuk. Det känner jag igen, även om det här är uppförstorat så att det blir plågsamt att läsa. Men novellen är bra. Där finns flickans vrede och kärlek. Där finns kvinnans situation, att vi ofta blir nedvärderade och får skulden för allt möjligt – särskilt om några är rädda och känner sig hotade. Där finns också stor förtvivlan och kärlek. En bra novell helt enkelt.

Anorak och pälsfodrade stövlar ur samlingen Insekt av Claire Castillon, Sekwa 2008. Översättning: Helén Engqvist.

När Charlie Parker besökte Sverige – Novell av Jagues Weerup

Kan man kalla det här novell? En kort berättelse är det i alla fall, med knorr på slutet. För nöjes skull säger bokens undertitel.

Berättelserna i boken kommer från sammankomster som författarna du ser på omslaget hade i Hans Alfredsons stuga på Söder. Jag föreställer mig att de fick en rubrik att fundera över till nästa sammankomst och När Charlie Parker besökte Sverige är en av dem. Stig Claesson, Hans Alfredson och Gunnar Harding har också berättelser i boken under samma rubrik. Gunnar Hardings superkorta bidrag är underbart.

Men här ska jag presentera Jaques Werups historia. Den handlar om hans mors kusin Charlotte Nissimova – tante Lotti – som redan som tonåring hade lämnat Ruse i Bulgarien och via Sverige hamnat i Paris. Och där besökte Jaques Werup henne ibland.

Alla ”européer” som gjort visit hos judiska släktingar på Balkan vet vilken ensidig känslostorm som väntade mig hos tante Lotti. Först två timmars gråt av rörelse (Min morbror från Stockholm besökte en gång en faster i Istanbul och fick efter en hel vecka lämna henne utan att hon hade upphört att gråta.) Därefter det skoningslösa tvångsmatandet. Minsta tveksamhet inför den sextonde maträtten och hennes ansikte skulle snöras ihop som ett russin och tårarna börja trilla igen. Jag måste helt enkelt gå ut och spy för att få plats med att visa min tacksamhet över att inte jag var en av dem som svultit och pinats. Innan minsta smula var uppäten var jag i hennes blickar okänslig för alla judars lidanden. Och avslutningsvis – efter den obligatoriska utskällningen för att jag då ännu inte hade några barn – skulle jag få en hel säck med kolonialvaror att släpa hem till folk som hon kände i Sverige.

Vad kan jag säga mer? Det här smakprovet berättar ganska mycket. Läs gärna den här berättelsen som är nöjsam, javisst, men som också har allvar.

När Charlie Parker besökte Sverige – Novell av Jaques Werup ur boken Åtta glas – Berättelser för nöjes skull, Wahlström & Widstrand 2004.

Tysk höst av Stig Dagerman

Under hösten 1946 reste Stig Dagerman till Tyskland för Expressens räkning. Han gjorde flera resor i landet i den amerikanska och den brittiska ockupationszonen. Tyskland var ju uppdelat av segrarmakterna på den tiden. Artiklarna skrev han när han hade kommit hem till Sverige. De infördes i Expressen och så småningom samlades de också i en bok.

Dagerman rapporterade från Hamburg och Ruhrområdet och Berlin där massor med byggnader, ja stora områden, hade bombats till ruiner. Det är skarpa, konkreta iakttagelser som Stig Dagerman, som den författare han är, förmår levandegöra så att läsningen blir mycket drabbande. Det är lätt att glömma andra världskrigets konsekvenser men genom Dagermans artiklar blir vi påminda. Här möter vi familjer som lever i källare där golvet täcks av vatten när det regnar och som svälter och fryser. Vi möter människor som evakuerades till Bayern för att komma undan bombningarna under kriget och som Bayern nu har utvisat. De fraktas i utdömda godsvagnar men när de kommer fram till sin forna hemstad vill myndigheterna där inte ta emot dem. Eller förmår kanske inte. Allt är så sönderslaget, raserat, förstört.

Jag minns när jag åkte bil med familjen som barn genom Tyskland till Nederländerna där vi skulle semestra. Det var i slutet av 1950-talet, alltså många år senare än 1946. Jag minns när vi for förbi Hamburg, alla ruinerna jag såg. Då hade de ännu inte kunnat bygga upp allting igen. Tysk höst är en viktig bok, en påminnelse om alla krigs konsekvenser och aktuell även idag. I slutet av boken finns lite fakta om hur artiklarna kom till och hur de togs emot. Dagerman gjorde även en del politiska bedömningar i sina artiklar och det fanns skilda åsikter om dem.

Tysk höst är en mycket bra bok. Det enda jag inte tycker om i den är Elfriede Jelineks förord. Det känns inte rätt med ett så snirkligt, snårigt förord till Stig Dagermans klara, tydliga, drabbande texter.

Tysk höst av stig Dagerman, Norsteds 2011.

Garden partyt – Novell av Katherine Mansfield

Kanske borde jag hellre ha läst den här novellen i början av sommaren för trädgårdsfesten som den handlar om sker på försommaren. Men en bra novell tål förstås att läsas närsomhelst.

Familjen Sheridan är välbeställd med ett stort hus och en väl tilltagen trädgård som sköts av en trädgårdsmästare. Huvudperson i novellen är den naiva och medkännande Laura, en av döttrarna i familjen. Fru Sheridan ska hålla ett garden party, män kommer med ett stort tält som ska sättas upp, i köket har massor med snittar gjorts i ordning, en mängd gräddbakelser anländer från bageriet och en jättemängd blommor från blomsterhandeln.

Som så ofta vill jag inte tala om vad som händer i novellen, men den gestaltar klassklyftorna med kraft och visar också hur lite Laura vet om världen och hur det kan vara svårt för en ärlig och medkännande människa att leva i den hycklande borgerligheten.

Ett smakprov:

Karlarna hade redan hivat upp stängerna på axlarna och satt sig i rörelse. Bara den långe stod kvar. Han böjde sig ner, nöp i en lavendelkvist, förde tummen och pekfingret till näsan och drog in doften. När Laura såg det glömde hon karakaträden i sin förundran över att han brydde sig om sådant – brydde sig om doften av lavendel. Hur många av hennes bekanta skulle ha gjort något sådant? Å, vad arbetare var snälla och rara, tänkte hon. Varför kunde hon inte ha arbetare till vänner i stället för de där dumma pojkarna som hon dansade med och som blev hembjudna på söndagsmiddag? Hon skulle trivas mycket bättre med arbetare.

Boken med noveller av Katherine Mansfield har jag haft ganska länge nu men inspirationen till att läsa just denna av alla berättelserna har jag fått från Ugglan & Boken. Hon hade läst novellen utgiven under titeln Trädgårdsfesten.

Garden Partyt – Novell av Katherine Mansfield ur samlingsboken Noveller, Modernista 2019. Översättning: Birgitta Hammar.

Middagshetta – novell av Jordan Raditjkov

Det är en sommardag år 1963 på en järnvägsstation. Tåg nr 704 har punktligt avgått från grannstaden och ska ankomma om 15 minuter. Men tåget dröjer. Människor som ska resa med tåget står och stampar på perrongen. På ett sidospår står ett militärtåg som inte kan släppas iväg eftersom det inte finns dubbelspår och tågmötet måste ske vid stationen.

Och tiden går.

Så börjar Novellen Middagshetta, skriven av den Bulgariske författaren Jordan Raditjkov. Det är en spännande och stark historia med ett barn som är i fara i centrum. Där finns bönderna i ett kollektivjordbruk, tågklareraren och officerare och soldater eftersom det pågår en militärövning i trakten. Jag kan inte berätta handlingen för då förstör jag er eventuella läsupplevelse. Novellen är, som sagt, spännande att läsa. Den är skriven mycket känslosamt. Själv föredrar jag en sakligare stil. En sådan text kan vara lika omskakande att läsa, men det här fungerar också. Tyvärr finns kvinnor bara med som flodens minnen av unga flickors doft och gråtande kvinnor som kastar sig till marken och som inte kan uträtta mycket.

Vad kan vara budskapet i berättelsen? Barns värde och betydelse. Kollektivets kraft. Kanske också Arméns kraft. Novellen gav mig intressant och spännande läsning och den gav mig en liten, liten inblick i Bulgariens litteratur.

Middagshetta – novell av Jordan Raditjkov, ur samlingen Middagshetta, Rabén & Sjögren 1976. Översättning: Ulla Roseen.

Sitas eld – novell av Oka Rusmini

Sitas eld utspelas på Bali. Den handlar om flickan Ni Luh Putu Sita från tolvårsåldern till att hon är en erfaren kvinna. Novellen ger korta glimtar ur hennes liv och temat är kvinnornas utsatta ställning. Kolonialmaktens män rövar bort dem och tar dem som konkubiner, men också landsmännen förtrycker och utnyttjar dem. Novellen växlar mellan vackra sensuella partier och hårda, krassa avsnitt som gestaltar en kvinnas utsatthet. Novellen är rakt och på sätt och vis sagoaktigt skriven. Det är som om flickans öde är bestämt i förhand. Samtidigt är den ett protestskrik mot förtrycket. En mycket bra och viktig novell.

Sitas eld av Oka Rusmini ur samlingen Indonesien berättar – Tusen gevärskulor, tusen fjärilar, Tranan 2012. Översättning: Stefan Danerek

Balkan express av Slavenka Drakulić

Det här är ytterligare en bok som har funnits länge i min läslista. Jag läste den alltså inte på 1990-talet när den kom ut och inte under alla år efter det – förrän nu. Men jag får säga att den inte känns inaktuell. Det är viktig att vi kommer ihåg det som hände under Balkankriget, och på andra platser i världen händer liknande saker idag.

Det viktigaste jag tar med mig från boken är frågan hur de som som tidigare levat fredligt tillsammans kunde förfölja och döda sina grannar. Boken ger lite av svaret, att Jugoslavien var en konstruktion med många etniska grupper inom landets gränser och att i och med att landet var en diktatur, om än mildare än en del andra länders, så löste man aldrig motsättningar och en demokratisk diskussion och demokratiska beslut kom aldrig till stånd. Balkan har också en lång historia av att vara ockuperat av olika stormakter och av krig.

Jag tar också med mig minnet av den grymma etniska rensning under Balkankriget, som förekom 1990-talet, under min levnad, när jag och många med mig trodde att något sådant inte var möjligt i Europa. Vi är absolut inte vaccinerade mot etnisk rensning efter förintelsen under andra världskriget. Det händer igen och igen.

Balkan express består av en rad texter som har varit införda i olika media. Slavenka Drakulić berättar inte om själva kriget utan hur kriget påverkar henne själv och andra människor. De är mycket personligt hållna och gör ett starkt intryck på mig när jag läser. Det är viktiga texter som gör att jag bättre kan förstå hur kriget slår sönder tillvaron och att inget blir detsamma igen. Det är viktigt att komma ihåg det som hände när Jugoslavien föll sönder, så den här boken rekommenderar jag om du inte har läst den. Texterna ger både specifik kunskap och insikt i det som hände på Balkan och universell insikt i vad krig kan innebära.

Balkan express av Slavenka Drakulić, Ordfront 1994. Översättning: Ia Lind.

Ett fat Amontillado – novell av Edgar Allan Poe

Det här är en riktigt ryslig novell som handlar om hämnd. Den utspelas i Venedig under karnevalstiden och den börjar sålunda:

De tusen oförrätter som Fortunato tillfogat mig hade jag burit så gott jag kunde; men när han dristade sig till att övergå till rena förolämpningar, svor jag att hämnas. Men du, som så väl känner mig, inser naturligtvis att jag inte lät något hot undfalla mig. Till sist skulle jag få min hämnd, den saken stod utom all fråga – men själva slutgiltigheten i detta beslut förutsatte att jag inte löpte någon risk.

Mycket mer kan jag inte berätta om novellen eftersom det skulle kunna förstöra läsupplevelsen, men miljön är Venedig på kvällen och djupa källarvalv och om du vill läsa en skräcknovell som till och med jag klarade av att läsa så rekommenderar jag denna.

Jag har läst den i Edgar Allan Poe – samlade noveller från Bokförlaget h:ström. Här ska alla Poes noveller finnas och översättningen är ny. Där är också angivet när de olika novellerna var publicerade och vid Ett fat Amontillado står 1846. Bra att den här boken finns, tycker jag. Synd bara att den är så hög så sidorna blir mycket långa med väldigt mycket text på varje, vilket kan kännas lite jobbigt när man ska läsa.

Här hemma har vi två olika upplagor av Sällsamma berättelser av Edgar Allan Poe. I den ena från Saxon och Lindströms förlag från 1935 finns novellen med under titeln Amontilladofatet.

Ett fat Amontillado ur samlingen Edgar allan Poe – samlade noveller, Bokförlaget h:ström 2018. Översättning: Erik Carlquist.

Absint – Historien om en blåmes

Så här i midsommartid kan det kanske passa bra med en berättelse om en blåmes?

Den börjar en vårdag då Niklas Rådströms fru hittade en liten fågelunge under ett träd. Den var inte större än en kastanj. Hon bar den hem till huset och de tog hand om den så gott de förmådde.

Fågelungen fick namnet Absint och den visade sig vara en blåmes. I boken får vi följa blåmesens utveckling och liv med familjen. Niklas Rådström skriver både humoristiskt och med stort allvar. I berättelsen finns såväl filosofiska reflektioner över människors och djurs liv som målande beskrivningar av den lilla ungen som åt till synes omättligt och när den väl blev mätt föll omkull och sov. Där finns också på sätt och vis hela fågelvärlden beskriven, en skyndande fretetisk värld där mycket ska hinnas med innan sommaren tar slut. Jag sitter på balkongen och ser på svalorna som flyger snabbt hit och dit uppe i skyn. Att de orkar, tänker jag. Hur är det möjligt att de kan fånga så mycket insekter där uppe att det både räcker till dem själva och ungarna och till att få krafter nog att flyga långt, långt söderut när sommaren tar slut?

Rådströms försökte först ge Absint flugmos, men sedan fick de rådet att ge honom valpfoder och det fungerade bättre. Jag vill inte berätta för mycket om den här boken, men det är en fin berättelse med vår och mycket sommar i, illustrerad med härliga teckningar av Catharina Günther-Rådström.

Absint – Historien om en blåmes av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 2003. Illustrationer: Catharina Günther-Rådström.

Det finns en ny upplaga, utgiven på Bonniers 2017 så boken ska inte vara svår att få tag på vare sig på bibliotek eller i bokhandeln.

Och med detta önskar jag er alla en fin midsommar.

Om katter av Doris Lessing

Doris Lessing hade levt med katter i många år när hon skrev de tre berättelserna som är samlade i den här boken. De är: Katter, Rufus – Berättelsen om en okuvlig katt och El Magnifico.

Berättelserna handlar om katter både på farmen i Sydrhodesia där Doris Lessing växte upp och om katter i London. De är från en tid när det inte var vanligt att kastrera katter och då p-piller för katter inte fanns, så det vimlar av kattungar och många av dem dödas. På farmen är katterna arbetande och de finns där för att döda råttor. Men de är också i viss mån sällskapsdjur även om de är skyggare för människor än stadskatterna och mestadels lever sitt eget liv. I staden är katterna sällskapsdjur och Doris Lessing har levt nära dem och berättar ingående om de olika katternas personligheter.

Det här är en mycket bra bok. Doris Lessing berättar knivskarpt och initierat och det märks att hon älskade katter. Det är ingen sötsliskig bok utan våld och död och svårigheter finns med. Skarpast tycker jag att partierna från Afrika är, men allt i den här boken är bra. Jag blir så imponerad av Doris Lessings språk och förmåga att gestalta och levandegöra. Hon har en stramhet i sitt sätt att skriva men saknar inte heller känslosamhet. En fin läsupplevelse.

Om katter av Doris Lessing, Forum 2006. Översättning: Harriet alfons och Jadwiga P. Westrup (Katter), Solveig Nellinge (Rufus) och Annika Preis (El Magnifico)