Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

När människor som lever i ett klansamhälle invandrar till Sverige blir det en kulturkrock. I klansamhället förlitar man sig på den stora släkten och släktens överhuvud för det finns ingen stat att förlita sig på så som vi har det i Sverige. Släkten är tryggheten och det är släktens regler man lever efter. De här problemen borde gå att lösa så småningom men när klanen dessutom är kriminell blir det värre. Johanna Bäckström Lerneby har följt och undersökt en klan i tio års tid. Det är ett omfattande arbete hon har gjort och det kan inte ha varit lätt. Klanen är stor och förgrenar sig till flera svenska orter och också till Tyskland. Klanens överhuvud är respekterat bland många människor, han är imam. Men de svenska lagarna följer han inte. Tvärtom. Klanmedlemmar lever på kriminalitet och bidragsfusk och det är överhuvudets beslut som gäller.

Jag tycker att Familjen är en viktig bok eftersom den visar på en struktur som polisen och andra myndigheter måste hitta vägar för att bekämpa. Det liknar en maffia med hot och utpressning. Och strukturen och våldskulturen verkar vara mycket stark. Har du gjort något dåligt mot en av klanens medlemmar, eller något som upplevs som dåligt, så ligger du illa till. De andra klanmedlemmarna måste hämnas. Det blir en rättsskipning utanför samhällets och den är också ibland driven av nycker och ett behov av att dominera. Det kan räcka med att hävda att du håller på att parkera din bil i en parkeringsruta och att du var där först. Helt absurt i mina ögon. Och ganska oförutsägbart för den enskilde. Det gäller att veta vem man diskuterar med.

I boken beskriver författaren dels hur klanen fungerar, dels hur olika offer upplever klanens förtryck. Hon beskriver också vad polis och andra myndigheter gör för att bekämpa problemet. Olika myndigheter som polisen, försäkringskassan, socialtjänsten och skatteverket samarbetar. Det leder naturligtvis till integritetsproblem. Men hotet från den här klanen mot invånarna i Angered och mot samhället anses så stort att det är befogat. Jag hoppas att många kommer att läsa den här boken. Om situationen i de värsta förorterna ska kunna bli bättre måste vi se problemen så som de är. Så läs den!

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, Mondial 2020.

Hett i hyllan #79 – Finn ett offer av Ross Macdonald

Ross Macdonald är pseudonym för Kenneth Millar. Han levde mellan 1915 och 1983 och var en amerikansk-kanadensisk författare i den hårdkokta stilen. Huvudpersonen i de flesta av hans böcker är privatdetektiven Lew Archer som ska vara tuff men medmänsklig enligt Wikipedia.

På bokens baksida läser jag:

När privatdetektiven Lew Archer, på väg till Sacramento med en låda marijuanacigaretter bak i bilen, tar upp en passagerare som svävar mellan liv och död, råkar han in i ett nät av farliga frågor. Archer får tampas med en samling individer bland vilka det gäller att slå ofta, slå hårt och slå först och för vilka övervåld och korruption är lika naturligt som att andas luft eller äta kvällsmat. Hemliga passioner och undangömda lidelser bryter plötsligt i dagen och avslöjar ett drama, vars brutala intensitet tvingar läsaren att ställa samma frågor som den djupt engagerade privatdetektiven:

VEM VAR OFFRET? VEM VAR MÖRDAREN?

Jag har aldrig läst Ross Macdonald och jag misstänker att han inte riktigt är min kopp te. Men jag har ändå lust att ta del av något som han har skrivit. Min man tycker mycket om att läsa honom och det är kanske typiskt så att män gärna läser Ross Macdonald, men inte så gärna Elly Griffiths som jag kan tycka om att läsa ibland. Men eftersom jag är kvinna och vi så vitt jag förstår ibland vill läsa det som våra män intresserar sig för (Och om män gör det motsatta så tycker jag att det är jättebra.) så kan jag tänka mig att läsa något hårdkokt någon gång. En annan orsak är att genren hålls högt av många och eftersom jag både är litteraturintresserad och nyfiken vill jag veta lite mer. Ross Macdonald har skrivit noveller också så jag kan läsa en lite kortare text om det känns bättre.

Finn ett offer av Ross Macdonald, Bonniers 2002. Översättning: Ruth och Mårten Edlund. Boken ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Blindheten av José Saramago

Plötsligt blir människor blinda. Det verkar vara smittsamt. Regeringen bestämmer att de blinda ska sättas i karantän. I centrum av historien finns de människor som blev blinda först. De forslas till en ett nedlagt mentalsjukhus där de isoleras och får klara sig själva. Gallergrinden utanför vaktas av soldater. De isolerade får mat, men alltför lite. Om de blir skadade eller det börjar brinna får de ingen hjälp. Försöker de fly blir de skjutna. Så rädda är myndigheterna för smittan.

Det här är en förskräcklig historia. Det blir bara värre och värre. Fler och fler människor blir blinda och mentalsjukhusets salar blir överfulla. Naturligtvis utnyttjar kriminella busar bland de blinda situationen. Ett rent helvete med andra ord. Men det finns ändå hopp, hjälpsamhet och solidaritet. Hoppet och författarens sätt att skriva gör att jag orkar läsa om eländet. Då och då stiger berättaren ur texten och ställer sig utanför och resonerar. Han har delvis en ironisk ton, men det finns ingen tveksamhet om att han står på de människors sida som försöker klara sig i eländet så gott de kan. Han är en skicklig författare. Han målar upp scener och miljöer som sätter sig fast i mitt sinne.

Jag vill inte berätta mer om handlingen för boken är spännande att läsa och jag kunde inte räkna ut i förväg vad som skulle hända. Jag lämnar den med många funderingar. Vad är detta? Någon slags allegori över hur blinda och famlande och vimsiga vi människor ofta är och om det dåliga styre som blir följden? Handlar det om diktaturens grymhet och oförmåga att styra ett land till en bra utveckling? Portugal var ju en militärdiktatur mellan 1926 och 1974. Handlar det om vad en god människa kan tvingas göra när hon är utsatt för förtryck? Kanske allt detta finns där och det är ovissheten, overkligheten mitt i det verkliga som gör att romanen ger mig en stor upplevelse. Och sist men inte minst: Det finns mycket lidande i den här berättelsen men också mänsklighet och värme.

Blindheten av José Saramago, Wahlström & Widstrand 1997. Översättning: Hans Berggren.

Tisdagstrion – Parhästar/duos/kärlekspar etc. i litteraturen

Kanske har ni redan förstått hur jag har tänkt? Min trio handlar om kärlek.

Först har vi då Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence. Den handlar om Constance Chatterley och skogvaktaren Oliver Mellors och deras kärlekshistoria. En bok som gjorde skandal på sin tid. Titeln är en länk till min text om boken.

Vilhelm Mobergs kärlekspar från Utvandrarna, Invandrarna och Nybyggarna, Kristina och Karl Oskar, där hittar vi en strävsam och stark kärlek som varar länge. Den glömmer jag nog aldrig.

Harriet Vane och Lord Peter Wimsey är ett annat kärlekspar som jag inte glömmer i första taget. De förekommer i Dorothy Sayers deckare och som exempel här har jag Kamratfesten där Harriet Vane deltar i en festlighet på sitt gamla college som inte blir lika trevlig som hon hade tänkt sig.

Det var mina tre kärlekspar. Om du klickar in dig på Ugglan & Boken så hittar du fler par, kanske kärlekspar men också kollegor eller andra parhästar.

Jag har bytt diktsamling

Om sanningen ska fram bytte jag för ett tag sedan. Från Kristina Lugn till Lars Forssell alltså. Han levde mellan 1928 och 2007, skrev poesi, dramatik och sångtexter och han var också översättare. Lars Forssell satt i Svenska akademien 1971-2007 på stol nummer 4. Han blev känd för den stora allmänheten genom sina sångtexter och när han skapade en show till Lill-Babs 1980 blev det mycket omtalat.

Den här diktsamlingen heter Sånger, som ni ser, men den innehåller inte sångtexter utan sonetter och det är rimmad, bunden vers enligt ett visst mönster. Sonetter är inget jag har läst mycket av så det känns bra att läsa den här diktsamlingen som jag har ärvt efter min far. Länken går till Wikipedias sida om sonetter.

Gutenberggalaxens nova av Nina Burton

På 1400-talet utvecklade Johannes Gutenberg en metod att trycka böcker med lösa typer. Man hade tryckt böcker före det men då hade man tillverkat hela boksidor. Under århundradena hade också många böcker och skrifter kopierats, en mycket omständlig procedur. Gutenbergs metod där typerna kunde plockas om och användas till många olika böcker innebar som vi vet en revolution i boktryckarkonsten.

Erasmus av Rotterdam, som den här boken handlar om, föddes troligen 1466. Han utbildades inom den katolska kyrkan, blev en lärd humanist och författare och gjorde en stor insats för att gamla grekiska verk skulle tryckas. Erasmus reste till många orter i Europa för att komma åt gamla manuskript och kopior. En nackdel med kopiorna var naturligtvis att kopisterna ibland gjorde fel och de kunde föras vidare i nya kopior. Erasmus gav ut en ny översättning till latin av Nya testamentet och han såg mer vetenskapligt på texterna och hur de borde översättas än vad katolska kyrkan gjorde. Ända sedan 400-talet hade Versio Vulgata varit den katolska kyrkans auktoriserade översättning av Bibeln. Här kom nu nya tankar och ett annat sätt att se på texterna och det uppskattades inte av katolska kyrkan. Men Erasmus blev berömd och högt aktad och hans skrifter lästes av många. Han skrev ett häfte i samtalsform, Colloquia, som användes i latinundervisningen och det blev vida spritt och också Adagia där han hade samlat grekiska och latinska ordspråk. Mest känd är hans Dårskapens lov där han kritiserar katolska kyrkan genom satir och humor.

Gutenberggalaxens nova innehåller mycket. Vi får bland annat veta en del om hur kopierandet går till, om hur tryckerier startas på många ställen, om hur böcker sprids, om reformationen, om hur idéer bryts, om humanism och öppenhet och om dogmatism. Erasmus dog 1536 och hans levnadstid var dynamisk där handel, företagande och köpenskap utvecklades och en framgångsrik borgarklass fick mer och mer inflytande. Det var en stormig tid med krig och uppror. Vissa härskare anslöt sig till protestantismen och medan andra stannade kvar i katolicismen. Reformatorernas anhängare kunde storma kyrkor och förstöra helgonbilder och utsmyckning och bränna böcker som de ansåg förde fram en felaktig tro. Katolska kyrkan brände kättare och kunde också förstöra böcker. Erasmus bytte hemort många gånger för att klara sig undan förföljelse.

Nina Burton tar ett stort grepp i den här boken. Det är inte lätt att göra den rättvisa. Tiden, idéerna, om att kunna uttrycka sig, att hitta den rätta stilen. Men också sjukdomar, strapatsrika resor, vänskap och om hur Erasmus klädde sig för att klara den kalla årstiden när han skrev. Gutenberggalaxens nova har också en diger litteraturlista för den som vill läsa mer. Den är en mycket bra bok som jag är glad över att ha här hemma och som jag får lust att komma tillbaka till fler gånger.

Gutenberggalaxens nova av Nina Burton – En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Bonniers 2016.

Hett i hyllan #78 – Tio plus en

På 1970-talet läste jag Sjövall-Wahlös deckare med Marin Beck som utredare. Jag hörde att de skulle vara inspirerade av Ed McBain och jag läste en eller två Ed McBain-deckare då men blev inte särskilt imponerad. De var väl okej men Sjövall-Wahlös böcker var bättre, tyckte jag.

Ed McBain (1926-2005) var en amerikansk författare och dramatiker. Han föddes som Salvatore Albert Lombino, tog namnet Evan Hunter 1952 och har skrivit ett flertal romaner under sitt vanliga namn men sina kriminalromaner under pseudonymen Ed McBain. Det Sjövall-Wahlö inspirerades av var Ed McBain-deckarna om poliserna i 87:e polisdistriktet i en amerikansk storstad, böcker där polisarbetet framställdes mer realistiskt än i många andra kriminalromaner.

Tio plus en som står i bokhyllan är inte den eller en av dem som jag läste på 1970-talet, alltså är den en hyllvärmare. Boken handlar om en krypskytt som skjuter den ena människan efter den andra och som poliserna försöker få fast.

Om krypskytten inte sköt på måfå, hur många namn hade han då på sin dödslista? Och vem var hans nästa offer?

Det är den korta texten på omslagets baksida. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken för att se om min reaktion blir densamma som på 1970-talet.

Tio plus en av Ed McBain, Bokförlaget Bra Böcker 1986. Översättning: Majken Cullborg.

Den som ansvarar för Hett i hyllan här i bloggvärlden är Bokföring enligt Monika.

Röda mejeriet av Gunnar Brulin

Författaren åker runt i Sverige, till mejerier och till före detta mejeriarbetare och förtroendevalda. Han arbetar på Mål & Medel, Livsmedelsarbetareförbundets tidning. Men det här är ingen reportagebok, det är snarare en slags roman, en autofiktion. Författaren är på jakt efter det Röda mejeriet och den första arbetsplatsen han besöker i boken är ett mejeri i Malmö. Men där hittar han det inte. Istället får vi en gestaltning av det stora, automatiserade, digitaliserade mejeriet där arbetaren är en liten kugge i det stora maskineriet och hen inte har någon överblick över produktionen och heller ingen makt över den.

Röda mejeriet är den fjärde, fristående delen i en serie autofiktioner om makten över maten. Jag tolkar det som att det Röda mejeriet är en utopi där arbetarna har överblicken och stoltheten och yrkeskunskapen kvar, där tekniken har tagit över det tunga, hälsovådliga arbete som fanns förr, men där arbetarna inte är utbytbara hur som helst och där de har makt över produktionen. Mejeriernas historia finns med i boken, från hårt arbetande mejerskor med yrkesstolthet till det mekaniserade, digitaliserade jättemejeriet där allt är sönderhackat. Där skulle man kunna tro att produktionen är helt rationell, men alla olika förpackningar i olika modeller som mjölkprodukterna ska hällas i ställer till problem och jakten på ekonomisk vinst leder till mjölkbrist eftersom bönderna får så dåligt betalt för sin mjölk att många av dem måste lägga ner. Så leder marknaden till rationalisering och större och större enheter, men samtidigt till en splittring och rörighet. Språket i romanen gestaltar det, frenetiskt, en massa bitar överallt runt omkring i det stora mejeriet, det oväsnas och håller på. I avsnittet som beskriver hur arbetet gick till förr är språket ett helt annat, lugnt och fast.

Röda mejeriet ger inga svar på hur vi skulle kunna få ett bättre arbetsliv. Som läsare blir jag förd runt i snirklar och vindlingar och så småningom lägger jag ihop vad jag har läst. Jag vet en del mer om mejerierna och deras historia och jag har fått mycket att fundera på. En ovanlig och läsvärd bok.

Röda Mejeriet av Gunnar Brulin, Mat och Makt Förlag 2019.

Tisdagstrion – Gudar, väsen, tomtar och troll

Till den här tisdagen har Ugglan och Boken givit oss ett roligt ämne, och jag är mycket nyfiken på vad de andra bokbloggarna har plockat fram.

Den bok jag omedelbart kom att tänka på var Kirke, Madeline Millers roman som jag läste tidigare i år. Hon har har skrivit en historia som är inspirerad av den grekiska mytologin och Odyseen, men hon skriver med en helt annan och tankeväckande vinkling än i de ursprungliga myterna. En roman som jag rekommenderar. Titeln är en länk till mitt inlägg.

Som andra bok vill jag framhålla Eddan. Exemplet jag har här består av både Snorres Edda och den poetiska Eddan som innehåller fennrisulven, drakar (så vitt jag minns) och världens undergång och som är så dunkel och mystisk och som kan tolkas på flera olika sätt och nog aldrig förstås helt och hållet av oss.

Och vad skulle jag välja som den tredje? Det blev ingen bok utan en dikt: Ett gammalt bergtroll av Gustaf Fröding, ur diktsamlingen Stänk och flikar. Länken går till Projekt Runeberg där ni kan läsa hela dikten.

Ja, det var min trio. Hur ser det månne ut hos de andra bokbloggarna?

När Charlie Parker besökte Sverige – Novell av Jagues Weerup

Kan man kalla det här novell? En kort berättelse är det i alla fall, med knorr på slutet. För nöjes skull säger bokens undertitel.

Berättelserna i boken kommer från sammankomster som författarna du ser på omslaget hade i Hans Alfredsons stuga på Söder. Jag föreställer mig att de fick en rubrik att fundera över till nästa sammankomst och När Charlie Parker besökte Sverige är en av dem. Stig Claesson, Hans Alfredson och Gunnar Harding har också berättelser i boken under samma rubrik. Gunnar Hardings superkorta bidrag är underbart.

Men här ska jag presentera Jaques Werups historia. Den handlar om hans mors kusin Charlotte Nissimova – tante Lotti – som redan som tonåring hade lämnat Ruse i Bulgarien och via Sverige hamnat i Paris. Och där besökte Jaques Werup henne ibland.

Alla ”européer” som gjort visit hos judiska släktingar på Balkan vet vilken ensidig känslostorm som väntade mig hos tante Lotti. Först två timmars gråt av rörelse (Min morbror från Stockholm besökte en gång en faster i Istanbul och fick efter en hel vecka lämna henne utan att hon hade upphört att gråta.) Därefter det skoningslösa tvångsmatandet. Minsta tveksamhet inför den sextonde maträtten och hennes ansikte skulle snöras ihop som ett russin och tårarna börja trilla igen. Jag måste helt enkelt gå ut och spy för att få plats med att visa min tacksamhet över att inte jag var en av dem som svultit och pinats. Innan minsta smula var uppäten var jag i hennes blickar okänslig för alla judars lidanden. Och avslutningsvis – efter den obligatoriska utskällningen för att jag då ännu inte hade några barn – skulle jag få en hel säck med kolonialvaror att släpa hem till folk som hon kände i Sverige.

Vad kan jag säga mer? Det här smakprovet berättar ganska mycket. Läs gärna den här berättelsen som är nöjsam, javisst, men som också har allvar.

När Charlie Parker besökte Sverige – Novell av Jaques Werup ur boken Åtta glas – Berättelser för nöjes skull, Wahlström & Widstrand 2004.