Sveas son av Lena Andersson

Ragnar Johansson föds år 1932. Hans mamma Svea kommer från bondesamhället men själv blir han ett med den nya tiden där teknik och framsteg ska innebära att allt blir bättre för medborgarna. Han utbildar sig till snickare i yrkesskolan men blir sedan slöjdlärare via en pedagogisk utbildning. Men nog drömmer han om storhet i sin ungdom. Han spelar fotboll och vill bli framgångsrik, men en skada hindrar honom. Under största delen av sitt liv blir han sedan en del av folkhemmet, en kugge bland andra kuggar i samhällsmaskineriet.

I Lena Anderssons roman är Ragnar en representant för folkhemmet. Allt ska vara rätlinjigt, allt ska bli bättre. Avvikelser ska helst inte finnas. Folkhemsbyggets idé var kanske sådan. För att alla de reformer som kom skulle fungera ordentligt måste kanske människorna rätta in sig i ledet. Men samhället var ju inte sådant. Där fanns fattiga. Där fanns människor som slet ont under dåliga arbetsvillkor. Där fanns rasism och förtryck av dem som ansågs undermåliga.

Och precis som folkhemmet har sprickor hänger inte heller Ragnar Johansson riktigt ihop. Han vill vara vanlig och inte utmärka sig särskilt. Men inom sig har han ändå en längtan efter storhet och den lever han ut genom att mana på sina barn att träna för att bli framgångsrika idrottare.

Lena Andersson är nästan som en vetenskapare i vit rock som har satt sina romanfigurer i en glasbur och studerar dem ovanifrån. Det är inte romangestalternas inre som driver den här berättelsen. Men jag säger nästan. Åtminstone jag får en glimt av riktiga människor då och då under läsningen. Författaren är ironisk och skriver mycket avmätt och sakligt men det känns ändå som om där finns en viss medkänsla. Och ibland befinner hon sig nere hos sina gestalter. Ragnars dotter Elsa tränar längdåkning på skidor. Jag vet att Lena Andersson har varit framgångsrik inom längdåkningen och det märks att hon själv har varit där när jag läser texten.

Författaren har klart tagit ställning och bestämt sig för vad och hur folkhemmet var. Det tycker jag är bra. Den här berättelsen får en egen karaktär. Som läsare sitter jag också delvis ovanför och ser hur förändringen kommer successivt och folkhemmet ramlar sönder. Vilsen står sedan Ragnar Johansson och undrar vad som har hänt.

Samtidigt som den här berättelsen är mycket bestämd visar den på folkhemmets och Ragnars djupa sprickor. Den leder till många tankar. Jag funderar på mig själv, mina föräldrar och vad som har hänt under mitt liv. Retar mig kanske något på författarens helt bestämda vinkel. Men det är bra. Dessutom är romanen lite rolig. Det händer då och då att jag drar på munnen. Sveas son är en bok som jag kan rekommendera.

Sveas son – en berättelse om folkhemmet av Lena Andersson, Polaris 2019.

Boken kom 2018 men jag har läst en pocketutgåva som kom 2019.

Hett i hyllan #88 – Hjärtat i vår vänskap

Den här boken tillhör dem som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om Anna Gavalda fast hennes böcker har sålt i stora upplagor och hon har vunnit flera priser. Jag blev nyfiken när jag såg boken och tog hem den, men ännu har jag inte läst den. Anna Gavalda är en fransk författare och hon har skrivit både romaner och noveller.

Jag läser på omslagets baksida:

Billie och Franck växer upp i en liten håla på landsbygden långt från Paris. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han är en mild enstöring. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de väl möts utvecklar de en vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.

Vill jag läsa den här boken? Ja. Men när det blir vet jag inte.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda, Bonniers 2015. Översättning: Maria Björkman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Skönhetens linje av Alan Hollinghurst

I Oxford har Nick Guest blivit vän med Toby Fedden, en rik överklasskille. Nick blir erbjuden att bli inneboende hos Tobys familj och får ett rum i deras exklusiva hus i London. Egentligen älskar Nick Toby, men han är heterosexuell så Nick håller det inom sig. Istället svarar han på en kontaktannons och träffar Alex, en svart kille som är kommunal tjänsteman och vars mamma är djupt religiös.

Nick är lite över tjugo år gammal och vi får följa honom under hans första sexuella erfarenheter och i hans liv under en stor del av 1980-talet. Han har kommit ut som gay, men det har inte Alex. Hans mor anser att det är en dödssynd. Däremot verkar familjen Fedden mer vidsynt. Men allt är inte som det ser ut. Tobys far är parlamentsledamot för de konservativa och bland andra konservativa rika människor och i politiken är honosexualitet inget man vill skylta med.

Nick är alltså inneboende. Han heter Guest i efternamn och han kommer från en mer småborgerlig miljö. Han hör inte hemma i den rika överklassmiljön. Han flyter omkring och iakttar de andra människorna. Han anpassar sig och är följsam vilket inte är så konstigt. Han vill ju bo kvar hos Feddens. Han är på sätt och vis gäst hos verkligheten.

Skönhetens linje är skriven i lugn takt, den är så lugn och berättar så noga om det som händer att jag en stund under läsningen frågar mig om romanen är så bra egentligen. Men författaren knyter ihop allt på slutet och då hamnar allt jag har läst i ett nytt ljus. Nick är mycket förtjust i Henry James. Intressant nog har jag nyligen läst Mästaren av Colm Tóibin, en roman som handlar om Henry James. Jag föreställer mig att inte bara den är skriven i Henry James anda men också den här på sätt och vis. Det är rum och miljöer och hur solen lyser in genom fönster och det är ett iakttagande och funderande över människornas handlingar.

Det är 1980-tal i romanen. Där finns Margaret Thatcher, en politisk skandal, längtan efter kärlek och sex och Nick är ung. Där finns kokain och champagne och festande, där finns dubbelmoral. Författaren gestaltar olika miljöer och olika samhällsklasser. Och där finns också HIV och alltså sjukdom och död. Skönhetens linje är en bra bok som jag rekommenderar. Den är också filmatiserad som tv-serie och visades av BBC år 2007.

Skönhetens linje av Alan Hollinghurst, Normal förlag 2007. Översättning: Ola Klingberg.

Tisdagstrion – Färgglada omslag

Nog blir jag lite piggare och gladare när jag ser böcker med färgglada omslag och här i min tisdagstrio idag är det färgglatt så det förslår. Här finns två böcker som jag har läst och skrivit om och en som kommer i år.

Nu behöver det färgglada omslaget inte alls betyda att innehållet i boken är glatt och trevligt. Det är det inte i de två böckerna som jag har läst och jag räknar med att det inte heller är fallet med den tredje. Men de är bra, också den jag inte har läst, räknar jag med.

Ett barn av alla folk är andra delen i Burukvartetten av Pramoedya Ananta Toer. Liksom den första delen, Människornas jord, handlar den om Minke, en indonesisk ung man som kämpar med att hitta en väg i livet i slutet av 1800-talet i ett koloniserat land där den infödda befolkningen förtrycks.

När jag tittade på Bonniers vårutgivning hittade jag denna färgglada bok, Hundparken av Sofi Oksanen. Den ska vara en psykologisk thriller där ett girigt Helsingfors och ett korrumperat Ukraina möts och handla om två kvinnor, Olenka och Darja. Jag blev genast intresserad. Utgivningsdagen är på fredag.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen läste jag förra året eftersom jag var med i månadens språk och det var vietnamesiska i april. Huvudpersonen i romanen är mullvad och har arbetat för Sydvietnams underrättelsetjänst i den nordvietnamesiska. Intressant och spännande, otäck och rolig.

Ett barn av alla folk och Sympatisören länkar jag till mina inlägg och Hundparken länkar jag till förlagets sida.

Om du vill se fler färgglada bokomslag kan du titta in hos Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #1-2

Då är det dags att starta mitt nya projekt Längst bak i min läslista. Det finns många intressanta böcker i den och när jag tittar på vilka två böcker som har funnits där längst tid hamnar jag i augusti 2019. Det var då jag gick över till Goodreads från en skriven lista. Jag tog med mig många böcker från den så därför kommer det att dröja länge innan jag hamnar i september i det här projektet. Kanske aldrig. Jag vet inte hur många böcker jag kommer att läsa på det här viset. Men nu startar jag och så får vi se hur det blir.

Allra längst bak hittar jag The Magic Toyshop av Angela Carter. Den har datum 23 augusti 2019. Jag måste ha sett boken på någon blogg och blivit intresserad. När jag senare funderade på den och undrade vad det var för slags bok och om den skulle stå kvar i listan läste jag på Wikipedia om författaren och insåg att jag ville läsa den, så jag köpte boken och sedan har den blivit stående på min bokvagn ganska länge.

Angela Carter (1940-1992) var en brittisk författare och journalist som skrev romaner, noveller och lyrik och även dramatik. Hon var feminist och och tillhörde de som skrev magisk realism. The Magic Toyshop är hennes andra roman och den kom 1967.

Näst längst bak i min läslista har vi så Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge. Den har funnits i listan sedan den 24 augusti 2019 men jag har haft den längre än så. Både den och The Magic Toyshop kommer från min skrivna lista. Och precis som Angela Carters bok står också Den tid då ljuset avtar på min bokvagn och det har den gjort länge, så länge att den har blivit en hyllvärmare. Jag tror att jag har plockat den från bokbytardisken som fanns på biblioteket förut. Om Den tid då ljuset avtar har jag skrivit i Hett i hyllan så jag länkar till det inlägget.

Ja nu startar jag alltså det här projektet. Jag har ingen planering som säger att jag ska läsa två böcker i månaden, eller något liknande. Det får ta den tid det tar, men när jag har läst de här två första böckerna räknar jag med att komma tillbaka och presentera de två nästa.

Aftermath av Rachel Cusk

Vintern 2009 skilde sig Rachel Cusk efter tio års äktenskap och en ny tillvaro väntade. Aftermath handlar om tiden efter skilsmässan och den innebar ett helt annat liv, inte bara praktiskt utan också ett helt annat sätt att uppfatta sig själv sig själv och bli uppfattad av andra. Rachel Cusk beskriver det som att när hon var gift och levde i kärnfamiljen tittade hon ut genom fönstret och där ute fanns något annat. Frihet kanske. Men när hon skilde sig och skulle skapa ett hem för sig och sina döttrar, då var hon där ute, avskild, utan en riktig bas, och då tittade hon istället in genom fönstren i husen där hon såg familjerna.

Det var en smärtsam skilsmässa både för henne och hennes man. Att hon kom från en katolsk familj gjorde antagligen inte det hela lättare. Boken är uppbyggd av olika fragment och händelser. Det är ingen sammanhängande kronologisk berättelse men tillsammans ger de här bitarna av hennes historia en bild av hennes trevan och famlande. Hennes föreställning om hur hon skulle leva när barnen var hos sin pappa visade sig inte stämma. Inte gick hon på utställningar och teater och träffade vänner så som hon hade tänkt. Hon kände sig utsatt och blev passiv.

Rachel Cusks bok ger en personlig bild av hur hon upplevde sin skilsmässa och som läsare börjar jag fundera över mitt eget liv. Aftermath handlar inte bara om en skilsmässa i sig, den handlar om svårigheten att vara kvinna, att arbeta och samtidigt ha barn. Att inte kunna leva upp till bilden om den goda modern och heller inte vara en fullständigt effektiv yrkeskvinna. Den handlar också om anpassning, att i äktenskapet är ingen fri och kan göra precis som den vill. Ett olösligt dilemma.

I boken utgår Rachel Cusk från antika grekiska dramer som ofta slutar med mord. Den grekiska mytologin och litteraturen ska ju säga något allmängiltigt om oss människor. Det kan bero på att jag är för dåligt insatt, men jag undrar vilken betydelse dessa dramer har för att hitta vägen och förstå en modern skilsmässa? Allt det där kommer från ett samhälle med slavar och där kvinnor hade mycket få rättigheter. Det var männens samhälle. Kanske vill författaren ge oss de drastiska bilderna för att visa på varifrån vi kommer och för att på något sätt gestalta de oerhört svåra känslor som en skilsmässa innehåller?

Aftermath leder till många funderingar och tankar. Det är en bok som jag rekommenderar.

Aftermath av Rachel Cusk, Faber & Faber 2019.

2020 kom Aftermath ut i svensk översättning med titeln Efterbörd.

Hett i hyllan #87 – Flyga utan vingar

Den här boken har inte jag stoppat in i bokhyllan. Jag är sannerligen ingen hästmänniska. Men när jag nu håller i den och tittar närmare på den verkar den intressant även för mig. Hästar betyder nog ändå något för oss alla. Vad vore vi nu om inte hästen hade funnits? Hästar är vackra och ger mig ibland mycket varma känslor fast jag inte skulle våga rida och sköta dem. Hästen är också en symbol för fart och styrka och jag vet hur mycket hästarna betyder för så många, inte minst för alla flickor som rider och jobbar hårt i stallen.

Mary Midkiff är tränare och ridinstruktör och hon har skapat ett särskilt träningsprogram för kvinnliga ryttare efter att ha kommit fram till att kvinnors förhållande till hästen och till ridning ofta skiljer sig från mäns. Jag läser på omslagsfliken:

Kvinnor rider ofta av andra anledningar än män, de söker något annat och berikas på andra sätt. Genom samspelet med hästen upplever många kvinnor att självförtroendet ökar, de lär sig medkänsla, accepterande och att lösa vardagens problem på ett naturligt vis. I den här boken visar Mary D. Midkiff vilken betydelse hästen kan ha för kvinnan och hennes själsliga utveckling.

Den här boken verkar ganska spännande när det kommer till kritan. Hur bra den är vet jag förstås inte. Ska jag testa?

Flyga utan vingar – Hur hästar rör vid en kvinnas själ av May D. Midkiff, Forum 2002. Översättning: Marianne Kristoffersson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Osynliga kvinnor av Caroline Criado Perez

Den här boken handlar om att kvinnor inte har tagits i beaktande vid vetenskapliga studier och vid politiska beslut på såväl riksnivå som lokal nivå. Normen har varit – och är fortfarande oftast – en man. Författaren tar upp många områden: skattepolitik, framforskning av mediciner, stadsplanering, design av apparater och föremål som behövs för olika verksamheter, med mera.

Allt stämmer inte med svenska förhållanden. Till exempel var det länge sedan sambeskattningen togs bort här hemma medan olika former av den slags beskattning gör det mer eller mindre oekonomiskt för gifta kvinnor att gå ut i arbetslivet i många länder.

Författaren tar upp exempel från hela världen och behandlar mängder med områden och företeelser. Det har både för- och nackdelar. Naturligtvis blir dessa områden och företeelser inte riktigt djuplodande behandlade. Men å andra sidan ger boken en världsvid överblick och som läsare kan jag se systematiken. Att den manliga normen fortfarande gäller. Den är så pass inrotad i oss och så självklar att vi ofta inte inser att vi tänker och handlar utifrån den. Inte heller jag som kvinna. För mig blir den här boken därför en nyttig påminnelse i mitt eget liv. Till exempel att det är viktigt att skapa en bra stadsmiljö för gångtrafikanter och en bra lokaltrafik och att om miljön inte är sådan går det ut över kvinnor och deras möjlighet att försörja sig. Ja, jag har länge tyckt att det är viktigt att gångtrafikanter kan ta sig fram och att kollektivtrafiken fungerar bra, men jag har inte vetat att stadsplanerare, med några undantag, tänker sig att alla förflyttar sig från bostaden till ett arbete eller från bostaden in till stadens centrum och att det oftast anses alltför komplicerat att ta hänsyn till andra rörelsemönster som ofta är kvinnors – att lämna barn på dagis och skola och sedan åka iväg till arbetet och att på hemvägen kliva av bussen göra inköp och sedan fortsätta resan, eller att hjälpa en äldre släkting som behöver besöka vårdcentralen som är lokaliserad på annat håll.

Och de flesta mediciner är fortfarande framforskade på män fast kvinnors och mäns kroppar fungerar så olika. Idag, 2020 alltså!

Jag har också lärt mig en del som jag inte visste, eller visste men kanske inte riktigt insåg betydelsen av. Att det på väldigt många håll i världen saknas bra och säkra toaletter är ett exempel. Kvinnorna är därför tvungna att uträtta sina behov ute i naturen och eftersom de inte vill att andra människor ska se dem måste de gå till undanskymda platser eller göra det när det inte är fullt dagsljus och så blir de utsatta för våldtäkter och misshandel. Det leder också till hälsoproblem eftersom de undviker att göra sina behov just när det behövs och att de inte har möjlighet att byta mensskydd så ofta som de borde.

Jag blir upprörd när jag läser den här boken. Nästan aldrig beaktas att kvinnors tillvaro och problem fast de oftast inte är likadana som mäns. Det här leder till att både kvinnor och barn blir sjuka, utsätts för våld och dör i en mycket större utsträckning än vad som skulle vara fallet om samhället vore organiserat på ett annat sätt.

Osynliga kvinnor av Caroline Criado Perez, Romanus och Selling 2020. Översättning: Jan Hultman & Annika H Löfvendahl.

Tisdagstrion – Böcker jag ser fram emot att läsa

Så är Tisdagstrion igång igen och det första som Ugglan & Boken vill veta är vilka böcker vi ser fram emot att läsa i år. Det är inte lite som jag vill läsa, mer än jag kommer att hinna med, så det här är tre exempel på böcker som jag hoppas läsa under 2021.

För ett tag sedan fick jag veta att Susanna Clarke hade kommit med en ny bok, Piranesi. Jag tyckte mycket om hennes roman Jonathan Strange och Mr Norell, om en magiker och hans lärling, så Piranesi vill jag väldigt gärna läsa. Den verkar vara mystisk och handla om en Piranesi som bor i ett stort hus med oändliga korridorer och tusentals statyer. Den finns inte översatt till svenska än så vitt jag kan se. Jag länkar titeln till förlaget.

När jag tittade på Bonniers vårkatalog för 2021 fick jag syn på Familjelexikon av Natalia Ginzburg. Jag får erkänna att jag inte kände till den här författaren innan dess, men det jag läste om boken och om författaren gjorde mig mycket intresserad. Natalia Ginzburg var en italiensk författare som levde mellan 1916 och 1991. Familjelexikon är ett porträtt av hennes italienska familj. Bonniers kommande bok är en nyöversättning. En tidigare utgåva kom på Brombergs 1981 med titeln Familjen. Jag länkar till Wikipedia och till förlaget.

Den röda boken heter Pengar på fickan. Den är skriven av Asta Olivia Nordenhof och den kommer på Norstedts i vår. Asta Olivia Nordenhof är en dansk författare som är född 1988. Pengar på fickan ska vara ett uppkäftigt danskt upprop mot kapitalismens samvetslösa profitjägare, en dröm om välstånd och ett porträtt av förlorad kärlek enligt förlaget och i centrum av berättelsen finns mordbranden på passagerarfartyget Scandinavian Star år 1990. Pengar på fickan gjorde succé i Danmark och har fått Per Olof Enquists pris.

Den som vill veta vad andra bokbloggare ser fram emot att läsa kan gå vidare till Ugglan & Boken. Det tänker jag göra.

Hyllvärmare 2021

Nytt år och nya projekt. Jag har läst hyllvärmare i projektform i två år nu och det fungerar utmärkt för mig. Här ser ni nu mina tolv hyllvärmare som jag tänker läsa i år. De är:

  • En liten bok om ondska av Ann Heberlein
  • Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli
  • Liljekronas hem av Selma Lagerlöf
  • Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren
  • En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka
  • Orientexpressen av Graham Greene
  • Öken av J.M.G. Le Clezio
  • Quinnan och doktor Dreuff av Mare Kandre
  • Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt
  • Ulysses av James Joyce
  • Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström
  • Öar i strömmen av Ernest Hemmingway

På Instagram får de här hyllvärmarna taggen #hyllvärmare2021 och det brukar vara ett antal Instagrammare som lägger ut hyllvärmarna som de läser märkta med en sådan tagg. För mig fungerar det så bra att göra ett hyllvärmarprojekt. Då vet jag att de här tolv böckerna kommer att bli lästa. Jag gör en särskild hylla för hyllvärmare2021 på Goodreads. Då kan böckerna stå kvar på sina platser i bokhyllorna för jag har ändå ordning på dem digitalt och ser lätt vilka som återstår att läsa.

Läser du också hyllvärmare i år?