Hett i hyllan #184 – Slow horses

Slow Horses av Mick Herron har stått ett bra tag i hyllan nu men jag har inte läst den, så det är dags att uppmärksamma boken i Hett i hyllan. Från baksidestexten:

Banished to Slough House from the ranks of achievers at Regent’s Park for various crimes of drugs and drunkenness, lechery and failure, politics and betrayal, Jackson Lamb’s misfit crew of highly trained joes don’t run ops, they push paper.

But not one of them joined the Intelligente Service to be a ”slow horse”.

När så en pojke kidnappas och hans kidnappare hotar med att halshugga honom och sända ut det på Internet, då sitter inte längre ”the slow horses” kvar vid sina skrivbord, då går de till aktion.

Mick Herron som har skrivit den här boken har bland annat skrivit en deckarserie och spionserien som Slow Horses är den första boken i. Han fick pris för Dead Lions som är den andra boken i serien.

Det verkar som om Slow Horses är både rolig och spännande så visst vill jag läsa den. När det nu blir.

Slow Horses av Mick Herron, John Murray 2017.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Vägarna till Afrika av Per Wästberg

Vägarna till Afrika – en memoar är Per Wästbergs självbiografi från det han var tjugo år tills han blev trettiotvå. Han berättar om New York och åren då han studerade på Harvard och samtidigt skrev romanen Halva kungariket. Han var även tidningsskribent både då och under åren som följde. Under den tid som biografin omspänner skrev han bland annat också en bok om Klarakvarteren tillsammans med fotografen Lennart af Petersens och ytterligare en roman, Arvtagaren.

Per Wästberg berättar både om sitt familjeliv och om sitt liv i kulturvärlden. Det är många namn han nämner och för mig säger det inte så mycket. Jag känner igen de flesta och tänker ibland, jaha även honom umgicks han med, och jag får en bild av en ung människa som rör sig i och känner sig hemma i den världen, av en människa som skriver hela tiden och som arbetar mycket. Memoaren ger också en liten inblick i journalistkretsar på den tiden.

Men inte förrän Per Wästberg reser till Afrika blir det riktigt intressant. I Sydafrika upplever han den omänskliga apartheidpolitiken. Han upplever den handfast och konkret och de partierna i boken blir en nyttig påminnelse om hur det verkligen var. Där bränner det till. Det är så lätt att glömma. Men läser man Per Wästbergs Vägarna till Afrika får man kraftfulla exempel. Efter det går mycket av Per Wästbergs tid och energi åt till att verka för en förändring. Han skriver och han reser runt och berättar om sina erfarenheter och verkar för en rörelse mot apartheidregimen. Det bränner också till i Wästbergs personliga liv mot slutet av biografin när han möter en ny kärlek.

Vägarna till Afrika – en memoar av Per Wästberg, Bonnier pocket 2008.

Vägarna till Afrika kom först ut 2007.

På Wikipedia kan du läsa om Per Wästberg här.

Tisdagstrion – Litteraturpristagare

Litteraturpristagare är dagens tema och de här tre författarna representerar tre olika priser. Stregapriset, Nordiska rådets litteraturpris och Nobelpriset i litteratur.

Domenico Starnone är en italiensk författare som belönades med Stregapriset 2001, inte för den här romanen, Band, utan för Via Gemico. Den är inte översatt till svenska så därför har jag Band här istället som handlar om äktenskap och skilsmässa. En bra och slående bok som skulle kunna vara mannens svar på Elena Ferrantes roman Dagar av ensamhet. Det har spekulerats om att Domenico Starnone skulle vara Elena Ferrante, att hans hustru Anita Raja skulle vara Ferrante och även att de skulle ha skrivit Ferranteböckerna tillsammans.

Kirsten Thorup belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2017 för sin roman Erindring om kærligheden. Den har också fått det danska kritikerpriset. Erindring om kærligheden tillhör de där böckerna som jag vill läsa och jag tar gärna med sådana i Tisdagstrion eftersom det sporrar mig att verkligen läsa dem. Den är tyvärr inte översatt till svenska, men nio andra böcker av Kirsten Thorup är översatta. Kirsten Thorup tillhör de många författare som jag har läst alldeles för lite av. Jag har nog läst något men det är länge sedan.

Toni Morrison fick som vi vet Nobelpriset i litteratur 1993. Också romanen här ovan, Älskade, tillhör de jag inte har läst. Tror jag i alla fall. Jag har läst något av Toni Morrison för länge sedan men minns inte vad. Älskade belönades med Pulitzerpriset 1988 och hon har fått en mängd andra priser och utmärkelser. Alla hennes romaner är översatta till svenska. Hon är ännu en betydande författare som jag vill läsa mer av.

Och om du vill se vilka litteraturpristagare andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

The Little restaurant near Place des Ternes – A Christmas Story for Grown-Ups av Georges Simenon

Det är den 24 december och klockan är fyra minuter i nio. Den lilla restaurangen ska strax stänga. Där finns inte många gäster just nu, endast två kvinnor och en man. De flesta har annat att göra. Senare på kvällen kommer restauranger att fyllas med folk och de som inte går ut äter en härlig supé hemma med familjen. Fast inte alla förstås. Alla har inte någon att fira jul med.

Den här novellen är ingen Maigretdeckare men det finns en polis i berättelsen. Den börjar med en allvetande berättare på restaurangen men utvecklas sedan åt ett helt annat håll. Då berättas det mesta utifrån en av kvinnorna, Långa Jeanne som är prostituerad.

Novellen har mycket atmosfär och är underhållande att läsa men där finns mycket allvar i botten och människor att fundera över.

The Little Restaurant near Place des Ternes – novell ur samlingen A Maigret Christmas And Other Stories av George Simenon, Penguin Random House 1918. Översättning: David Coward.

Novellsamlingen publicerades första gången på franska 1951.

Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri

Den indiske tolken är en novellsamling som mestadels handlar om indiska invandrare i USA. Novellerna handlar mycket om vardagligheter, om äktenskap om främlingskap och svårigheten att leva mellan två världar, om skillnaden mellan kvinnornas värld och männens. Många av människorna i novellerna hade högre status i Indien.

Berättelserna är på intet sätt tunga att läsa, de är medryckande och spännande och det som händer är utmejslat och starkt och i dem finns stor medkänsla och också humor. Den indiske tolken är Jhumpa Lahiris debutbok och den har fått Pulitzerpriset. Det är en fin debut av en författare som lämnar över mycket till läsaren, vilket jag tycker är bra.

Det finns flera gripande och starka berättelser i den här boken. Titelnovellen Den indiske tolken är en. I En riktig Durwan berättar Jhumpa Lahiri om de svåra livsvillkoren för en fattig trappstäderska i en indisk stad. Novellen Hos mrs Sen är en stark berättelse om hustrun till en välutbildad man från Indien som har invandrat till USA tillsammans med honom. Där berättas allt av en pojke som mrs Sen tar hand om när skoldagen är slut tills hans mamma kommer från arbetet. Mrs Sen vågar nästan inte köra bil, något som behövs i USA. Där kommer skillnaden mellan hennes nuvarande och hennes tidigare liv fram mycket tydligt och också skillnaden mellan henne och hennes man som klarar sig mycket bättre i det amerikanska samhället. Det är en stark och berörande novell.

Jhumpa Lahiri är född i London, men har vuxit upp i och bott lång tid i USA. Ytterligare fyra av hennes böcker är översatta till svenska. Hon är flerfaldigt prisbelönt.

Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri, Forum 2001. Översättning: Eva Sjöstrand.

Hett i hyllan 183 – Över floden in bland träden

Ärrig, bitter, fylld av minnen från det första världskriget och färska erfarenheter från det andra, kommer överste Richard Cantwell till Venedig. Han vet att hans liv är slut, men det får en sista blomning i den vackra staden och han får ett nytt liv i sin kärlek till den nittonåriga grevinnan Renata – en underbart skön och varm kvinna med ”de längsta äkta ögonfransar” översten någonsin sett.

Detta enligt baksidestexten. Och vad ska man säga? Det finns lite för många kärlekshistorier mellan äldre män och unga flickor i litteraturen. Skulle vi inte hellre vilja läsa om att översten träffar en jämnårig kvinna och blir förälskad? Hur många ärrade män ska få kraft och ungdomlighet av unga kvinnor? Men jag ska inte döma ut den här boken. Jag har ju inte läst den och jag tänker nog ändå göra det någon gång eftersom den står i bokhyllan och väntar.

Across the River and Into the Trees publicerades 1950. På svenska kom romanen 1951.

Över floden och in bland träden av Ernest Hemingway, Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.

Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis

När jag var barn hittade jag en bok på biblioteket. Den var inbunden i ett rött biblioteksband och den hette Min morbror trollkarlen. Boken fascinerade mig och etsade sig fast i mitt minne. Jag hade nog aldrig läst något liknande förr. Ett antal år senare ville jag gärna hitta den där boken igen. Men jag kom inte ihåg författarens namn och jag visste inget om Narnia. Många, många år senare insåg jag att författaren till Min morbror trollkarlen också hade skrivit Narniaböckerna. I själva verket är den här boken en berättelse om hur barns färder till Narnia började.

C. S. Lewis hade redan skrivit fem böcker om Narnia när Min morbror trollkarlen publicerades på originalspråket 1955. Den kom på svenska 1958. Då kunde jag inte läsa, men när jag väl lärt mig såg man mig mycket ofta med näsan i en bok.

I år deltar jag i KAOS-utmaningen och eftersom punkt 33 lyder Läs en bok du älskade som barn har jag läst om Min morbror trollkarlen. Det ångrar jag inte. Det är en härlig barnboksklassiker som även kan glädja vuxna.

Min morbror trollkarlen av C. S Lewis, Bonnier Carlsen 2017. Översättning: Britt G. Hallqvist.

Tisdagstrion – Kyla

En lång vinter av Colm Tóibín har förekommit i en tidigare tisdagstrio, men jag får väl tjata om lite. Det är en mycket bra kortroman om en familj där en mor försvinner en vinterdag från en spansk bergsby.

Snöns rike av Yasunari Kawabata har jag läst om i år. Det är en fin berättelse om ett kärleksförhållande mellan en ung geisha och en förmögen man på en japansk semesterort någon gång efter första världskriget. Han har familj hemma i Tokyo och är oberoende ekonomiskt och kan göra vad han vill. Hon måste arbeta för sin försörjning.

Vaken av Mimmi Jensen Gellerhed är en spännande debutbok som kom i år. Titeln betyder inte motsatsen till att vara sovande utan den hänsyftar på en isvak. Romanen berättas inifrån huvudpersonen Tess och hon är en människa som egentligen inte förmår bry sig om någon annan än sig själv.

Alla tre böckerna rekommenderas förstås och om du vill ha fler tips på kylslagen läsning kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu pausar jag Rilke och läser istället Dröm baby, dröm av Jenny Tunedal

Dröm baby, dröm är nominerad till det skönlitterära Augustpriset i år. Den är skriven av Jenny Tunedal som jag inte har läst något av tidigare. Ändå kom hennes första diktsamling 2003 och sedan dess har hon skrivit ytterligare fem, Dröm baby dröm inräknad. Jenny Tunedal är översättare och litteraturkritiker och hon har fått flera litteraturpriser.

Det är alltså hög tid att jag bekantar mig med Jenny Tunedals poesi och så som rubriken säger lägger jag nu undan boken med Rilkes dikter och läser Dröm baby, dröm.

På Augustgalan i kväll får vi veta vilka pristagarna blir.