Författare: Mösstanten

Fördolt är minnet av människan av Mohamed Mbougar Sarr

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Diégane Latyr Faye är en ung författare från Senegal, men han bor i Frankrike. Av en slump kommer han över en roman från 1930-talet. Den heter Omänsklighetens labyrint och är skriven av en senegalesisk författare som hette T.C. Elimane. Omänsklighetens labyrint blev mycket omskriven och hyllad på sin tid. De flesta franska kritikerna trodde dock inte att författaren var en svart man från Afrika. En sådan man kunde omöjligt ha skrivit detta mästerverk. T.C. Elimane måste vara en pseudonym för en vit man. Så visade en litteraturforskare att stora delar av romanen bestod av bitar ur litterära verk och författaren anklagades för plagiat. Omänsklighetens labyrint försvann från bokhandlarna och när Diégane Latyr Faye får tag på boken på 2000-talet blir han besatt av att ta reda på mer om boken och den mystiske T.C. Elimane.

Fördolt är minnet av människan är en omfattande roman. Den innehåller Diéganes sökande men också mycket mer. Han skriver om de senegalesiska författarna med humor och ironi och jag tror att den som känner till litteratur och författare från före detta franska kolonier förstår mer och skrattar och ler mer än jag (som också tyckte det var ganska roligt fast jag nästan inte vet någonting om detta). Romanen handlar också om att komma från en före detta koloni och att leva i västvärlden, på grund av egen vilja eller på grund av landsflykt. Den handlar om att skriva, och om litteratur.

Jag citerar från sidan 110 i boken:
Allt är tillåtet i de variationer och kombinationer som det litterära skapandet erbjuder. Man öppnar en lucka av sorg och ur den upphäver litteraturen ett gapskratt. Man kliver ner i en bok som i en mörk och iskall sjö av smärta. Men på bottnen hör man plötsligt en festlig melodi: kaskeloternas tango, sjöhästarna zouk, sköldpaddornas twerkande, de gigantiska bläckfiskarnas moonwalk.

Allt är tillåtet i litteraturen, men kanske inte lika mycket för alla, och vem bestämmer vad som är god litteratur? Kan det vita kulturetablissemanget ta de afrikanska författarna på allvar? Fördolt är minnet av människan är kanske lika mycket en labyrint som Elimanes fiktiva roman. Här finns stora mellanrum och det är inte helt lätt att följa med och hålla personerna i huvudet. Romanen känns dunkel och när jag slutar läsa undrar jag vad jag har läst. Vad är detta? Där finns Senegal också med moderna problem och med Diéganes rötter bakåt i tiden. Där finns Elimanes far som fick utbildning i en missionsskola och blev så påverkad att han anmälde sig som soldat och reste till Frankrike för att antagligen dö i första världskriget. En stark bild av kolonialmaktens påverkan, utsugning och förstörelse.

Mohamed Mbougar Sarr skriver med humor och ironi och stort allvar. Det finns också ett övernaturligt stråk i romanen. Ibland tror jag att det är författarens sätt att ironisera över västvärldens idéer om det mystiska Afrika, den mörka kontinenten där oförklarliga saker kan hända, västvärldens oförmåga och ovilja att förstå och ta afrikaner på allvar. Men jag tror lika mycket på att det handlar om författarens vilja att skildra sin bakgrund. Fördolt är minnet av människan är en mycket komplex berättelse med stora mellanrum, som sagt, och där de olika delarna inte så lätt kan fogas samman. Det är en mycket intressant och läsvärd roman.

Fördolt är minnet av människan av Mohamed Mbougar Sarr, Bonniers 2023. Översättning: Cecilia Franklin.

Romanen kom 2021 på originalspråket med titeln: La plus secrète mémoire des hommes och fick Concourtpriset samma år.

Hett i hyllan #207 – The Comfort of Strangers

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Vi har ganska många böcker av Ian McEwan i bokhyllan och eftersom min man uppskattar hans romaner lika mycket som jag hittar jag ibland böcker av honom som har kommit in i vårt hem utan min medverkan. The Comfort of Strangers är en sådan bok och nu har den stått ganska länge i hyllan och väntat. Det är den tidigaste av hans romaner som vi har. Den publicerades 1981, men hans första roman var The Cement Garden som kom 1978. Båda romanerna filmatiserades och på grund av filmerna fick Ian McEwan smeknamnet Ian Macabre så jag undrar just hur pass makaber dagens hettihyllanbok är. På bokens baksida läser jag:

Colin and Mary are a couple whose intimacy knows no bounds. Away on a holiday together in a nameless city, they get lost one evening i a labyrinth of streets and canals. They happen upon Robert, a stranger with a dark history, who takes them to a bar and ushers them down into a subterranean land of violence and obsession.

Otäck roman kanske? Men eftersom författaren är Ian McEwan vill jag nog läsa den.

The Comfort of Strangers av Ian McEwan, Vintage 2016.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Andhämtningen – Ett avgörande av Thomas Bernhard

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Andhämtningen är den tredje boken i Thomas Bernhards självbiografiska romansvit. I förra delen slutade han skolan och började arbeta som lärling i en livsmedelsbutik. Så småningom blev han sjuk och hans förkylning utvecklades till lunginflammation. Till slut blev det så allvarligt att han måste läggas in på sjukhus där han svävade mellan liv och död.

Andhämtningen handlar om sjukdomstiden, om hans tid på sjukhuset och på ett sjukhem. Bernards beskrivning av tiden på sjukhuset är helvetisk. Att en artonåring blir utsatt för att ligga i en stor sal med massor av sängar där människor dör, den ene efter den andre och där ingen sitter vid hans sida hela tiden när han är dödssjuk för så går det inte till där, och där sjuksköterskor och läkare troligen är överbelastade, är högst upprörande. Hade familjen haft pengar hade de antagligen kunnat betala för bättre vård. Men så är det inte. Den unge Thomas Bernhard ligger på ett sjukhus för alla dem som inget har, eller har väldigt lite. Och tillvaron där är så hemsk så man tror nästan inte att det är sant när man själv har vuxit upp i 1950- och 60-talets Sverige. Men man får tänka på att Thomas Bernhards sjukhusvistelse ägde rum några år efter andra världskriget i ett land där väldigt många välkomnade Hitler men som några år senare hade blivit terrorbombat och där det måste ha varit stor brist på resurser.

Att det ändå går bra att läsa Andhämtningen beror på författarens arga, ironiska, påtagliga och samtidigt lite distanserade sätt att skriva. På något sätt finns stor tragik och lidande tillsammans med en viss humor i texten. Det blir mycket av allt i en roman på endast 139 sidor och det är skrivet på Thomas Bernhards omisskännliga sätt. Romanen innehåller också en del tankar omkring hans familj som är lite mer nyanserade än i de tidigare två delarna.

Nu är det två delar kvar i den självbiografiska sviten och jag ser fram emot att läsa dem också så småningom.

Andhämtningen av Thomas Bernhard, Alba 1988. Översättning: Lars W Freij.

Thomas Bernhards självbiografiska svit består av Orsaken – En antydan, Källaren – En frigörelse, Andhämtningen – Ett avgörande, Kylan – En isolering och Ett barn.

Tisdagstrion – Vad ser jag fram emot att läsa i sommar?

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Tove och Hanna Folkesson kommer med en bok som släpps i början av juli. Den heter Badort och vad passar bättre att läsa på sommaren än en bok med denna titel vars berättelse är förlagd till 1930-talets Öland? Stockholmsflickan Ingrid kommer med ångbåt till Borgholm år 1938 och på Öland träffar hon Måna från Mörbylånga och kärlek uppstår.

I sommar tänker jag också läsa Min far & Kvinnan av Annie Ernaux. Boken på bilden innehåller två korta romaner av Annie Ernaux som fick Nobelpriset i litteratur förra året. Den ena romanen handlar om hennes far, den andra om hennes mor. Denna utgåva av Min far & Kvinnan publicerades förra året, men min far publicerades redan 1985 i svensk översättning och Kvinnan 1993.

En deckare vill jag också gärna läsa under sommaren och då väljer jag den fjärde boken i Johan Theorins Ölandssvit. Den heter Rörgast. Det är midsommar på Öland och tiotusentals turister har rest till ön. En av besökarna har kommit från ett annat land för att kräva betalning för en gammal skuld och han lämnar död och skräck efter sig i sommarnatten, läser jag på förlagets hemsida. Rörgast publicerades 2013. De andra delarna i Ölandssviten är Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. De fyra delarna utspelas under var sin årstid och Rörgast är alltså sommarboken.

Det var några av böckerna som jag vill läsa i sommar. Om du undrar vad andra bokbloggare vill läsa kan du gå till Ugglan & Boken.

Men innan du försvinner härifrån vill jag önska dig en trevlig och somrig nationaldag.

Nytt i hyllan igen

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Nu fanns Gilgamesh av Sophus Helle att beställa igen. Det är en översättning av Gilgamesheposet till engelska som har fått många lovord och den verkar mycket gedigen. Själva eposet tar endast upp 120 sidor. Resten av de 286 sidorna består av fem essäer och noter. Sophus Helle har tagit sig vissa friheter vid översättningen, bland annat för att göra eposets text mer begriplig, men det verkar som om han anger var det sker i texten och förklarar varför.

Detta är en bok som jag är glad över att äga.

Gilgamesh av Sophus Helle, Yale University Press 2021.

Niceville av Kathryn Stockett

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Skeeter kommer tillbaka till sin hemstad Jackson i Mississippi efter sin collegeexamen. Det är på 1960-talet och som de flesta unga vita damer bor hon hemma hos föräldrarna medan det förväntas att hon ska rikta in sig på att träffa en lämplig man och gifta sig. Det är inte så lätt för Skeeter. Hon är lång, hon är inte vacker och hennes hår är ett skatbo. Och Skeeter vill bli journalist. Men helst vill hon flytta till New York och arbeta på ett bokförlag. Hon söker jobb på den lokala tidningen. Den enda uppgiften hon kan få där är att ta hand om en hushållsspalt, där frågor som läsare skickar in besvaras. Tyvärr kan Skeeter inte ett dugg om hushållsarbete. En svart kvinna har skött allt sådant sedan hon var liten. Så går det till i de vita familjerna, de som har råd, förstås. Men många har tillräckligt med pengar. Svarta hembiträden är billig arbetskraft.

Så vad ska Skeeter då göra? Hon kommer på att hon kan be en väninnas hembiträde om hjälp. Hon heter Abileen och är en av de viktigaste personerna i den här romanen tillsammans med Skeeter och Minny, en annan svart kvinna som arbetar åt vita familjer. Snart kommer Skeeter på att hon vill intervjua svarta hembiträden i Jackson och skriva en bok om dem.

Man kan säga att de tre kvinnorna är huvudpersoner och mot sig har de fördomar och ett samhälle som föraktar de svarta och som är organiserat enligt apartheid. Ett förskräckligt samhälle som utnyttjar den svarta befolkningen. Det stora motståndet mot bättre villkor grundas naturligtvis till stor del på att om allt ändrades skulle de vita vara tvungna att leva ett mindre bekvämt liv. Men det grundas också på att de är fostrade i det där systemet sedan de föddes. De kan inte se de svarta som fullständiga, riktiga människor som borde ha samma rättigheter som de.

Motståndet mot Abileen, Minny och Skeeter personifieras av Skeeters väninna Hilly. Hon är helt rabiat och driver en kampanj för att alla vita hushåll ska installera en särskild toalett till de svarta hembiträdena. De svarta har så många sjukdomar som de mestadels är immuna mot, men som skulle vara förödande för de vita, anser hon. Att resonemanget är helt ologiskt, att de själva och att deras barn tas om hand av de där svarta, sjukdomsbringande hembiträdena från spädbarnstiden och uppåt genom åren, att det är det normala, och att många barn har en mycket närmare kontakt med hembiträdet än med mamman – det hör inte dit. Som det verkar vara i alla förtryckande samhällen frodas hyckleriet.

Människoteckningen i romanen är lite chablonartad. Djupast blir porträtten av Abileen och Minny, kanske på grund av att allt omkring dem är så handfast. De arbetar ju hela tiden. Dessutom känns en del lite hollywoodfilmkonstruerat. Men författaren har skapat många slagkraftiga scener och Niceville är en spännande och underhållande bok som är lätt att ta till sig och det är ett stort plus. Romanen handlar om viktiga frågor och ger en nyttig historielektion eller påminnelse till läsaren. Även om Niceville är en roman så grundas den på förhållanden som har funnits och fastän jag egentligen vet hur det var i sydstaterna på den tiden blir jag chockerad. Javisst, så här var det för inte så länge sedan.

Niceville av Kathryn Stockett, Forum 2010. Översättning: Dorothee Sporrong.

Hett i hyllan #206 – Vesper flights

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

För några år sedan läste jag Helen Macdonalds bok H som i hök och tyckte mycket om den, så nog vill jag läsa också hennes essäsamling Vesper Flights. Men jag är inte säker på att jag vill läsa just den här boken som har stått i bokhyllan och blivit hyllvärmare. Det kan vara så att essäerna innehåller alltför många ord som jag behöver slå upp eftersom Helen Macdonald mest skriver om naturen. Det finns en svensk översättning med titeln Aftonflykter som kom 2022. Men antagligen kommer jag att prova att läsa den på engelska först i alla fall, för läsa den vill jag.

Helen Macdonald är en brittisk författare, poet och historiker, men de böcker som hon är känd för handlar mycket om naturen. H som i Hök som kom på originalspråket 2014 och på svenska 2016 är prisbelönt.

Vesper flights av Helen Macdonald, Jonathan Cape 2020.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Doften av en man av Agneta Pleijel

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Doften av en man är den andra självbiografiska romanen av Agneta Pleijel. Här skriver hon om sitt liv från 1960-talet och framåt och det handlar mycket om hennes kärleksliv. Kärlek vill väl de flesta av oss ha. Att det inte är så lätt att få det att fungera vet vi av erfarenhet och det är inte heller lätt för den unga kvinnan i boken. Hon är student i Göteborg och blir så småningom kulturskribent, hon arbetar hårt och blir kulturchef på Aftonbladet. Hon lyckas alltså i arbetslivet, även om hon vill bli författare. Att skriva romaner har hon ännu inte kommit igång med. Däremot skriver hon dramatik.

Som vi vet, om vi har läst den första boken i den självbiografiska sviten, har den unga kvinnan en svår barndom bakom sig. Hon har vuxit upp i en dysfunktionell familj där hon inte har fått den kärlek och omtanke som ett barn behöver. Hennes självkänsla är låg när det gäller relationer. Det är som om hon inte kan värdera sig själv tillräckligt högt, en känsla av att mer än så här, bättre än detta kan hon inte begära. Det kommer hon aldrig att få.

Det framskymtar också att hon själv kanske inte är alldeles lätt att leva med och det är inte några hatiska porträtt av männen hon har skapat. Jag uppfattar dem i alla fall inte så. Hos männen finns en hel del egoism och oförmåga att se den unga kvinnan som en hel människa, och visst sätter männen oftast sig själva först. Men författaren resonerar också omkring samhället och kvinnors och mäns ställning och hon kommer fram till att samhällsandan är sådan att männen anses vara viktigast och värdefullast och duktigast. Både männen och hon själv är naturligtvis präglade av sina barndomar och av samhället som de lever i. Även yrkeslivet, som hon lyckas bättre i, är en del av det ojämlika samhället. Hon får kämpa hårt för att bli tagen på allvar. Och i den här boken, som är skriven långt efteråt, nämner hon Meetoo och hur kvinnliga journalister på Aftonbladet kritiserade förhållandena på tidningen långt senare.

Så som det oftast brukar vara är denna självbiografiska roman skriven långt efteråt. Agneta Pleijel har funderat och analyserat och hon ser tillbaka från en punkt i livet där hon förstår mycket som hon inte kunde inse medan det pågick. Men kärleksrelationerna, och så småningom längtan efter ett barn, är levande gestaltade. Boken ger en fin bild av den unga kvinnan sedd av den mycket äldre författaren. En intressant bok.

Doften av en man av Agneta Pleijel, Norstedts 2017.

Doften av en man är den andra delen i en självbiografisk trilogi. Den första delen är Spådomen som kom 2015. Den tredje kommer i höst och den heter Sniglar och Snö.

Tisdagstrion – Den gode, den onde, den fule.

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

En bok om en god person var svårast att komma på. Anledningen är antagligen att det är svårt att skriva litteratur om någon alltigenom god. Dels är det så orealistiskt eftersom det inte finns någon sådan människa, dels blir det lätt ganska tråkigt. Men så hittade jag en titel av Iris Murdoch (1919-1999), The good apprentice. Den kom 1985 och finns översatt till svenska med titeln Den gode eleven och den utgåvan kom 1987. Romanen handlar om Stuart Cuno som har beslutat sig för att bli god vilket tydligen inte blir så lätt. Jag tror inte att den här romanen är det minsta tråkig.

När det gäller den onde har jag valt en bok av en annan brittisk författare, Beryl Bainbridge (1932-2910). För några år sedan läste jag hennes roman Young Adolf som handlar om den unge Adolf Hitler som kommer till Liverpool 1912 för att besöka sin halvbror Alois. Hitler är ung och mycket fattig och har inte kontroll över någonting och hans bror får försörja honom. Romanen är ganska rolig och man kan fråga sig om det är rätt att skriva något sådant om mannen som lät mörda så många människor och vars politik ledde till så svåra umbäranden för så många. Men kontrasten mellan den unge Adolf och mannen som sedermera blev en så mäktig man är intressant. Young Adolf publicerades 1978 och kom på svenska 1979 med titeln Unge Adolf.

Den fule, det får helt enkelt bli Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo (1802-1885) som jag läste som barn. Romanen utspelas på 1400-talet i Paris. Ringaren Qasimodo är puckelryggig och har bara ett öga. Han blir förälskad i den unga Esmeralda som har vuxit upp hos romer. Hon blir anklagad för häxeri och Quasimodo försöker rädda henne. Ringaren i Notre Dame publicerades på originalspråket 1831 med titeln Notre Dame de Paris, och första gången på svenska år 1839 med titeln Kyrkan Notre Dame i Paris. Den utgåvan är i fyra delar med sammanlagt mer är 800 sidor. Jag kan garantera att boken jag läste som barn inte hade så stort omfång. Som så många gånger när jag tänker på gamla klassiker som jag läste som barn får jag lust att läsa om. Kanske blir det så, kanske inte.

Om du vill ha fler tips på temat Den gode, den onde, den fule kan du gå till Ugglan & Boken.

Författarbesök i Linköping

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

I Fredags var Svante Weyler på besök i Linköping för att prata om sin bok Böckerna och meningen med världen. Det blir lite lustigt när man ser det här fotot för där sitter han i Linköpings bokhandel mot en bakgrund av hyllor fyllda med pussel och spel. Man kan tycka att hyllorna borde vara fyllda av romaner eftersom det är främst romaner Svante Weyler har läst under livet, och han har ju också arbetat med och för många betydande romanförfattare under sina år i förlagsbranschen. Men detta är antagligen den bästa platsen i butiken för sådana här evenemang. Det var ett givande och mycket trevligt samtal om skönlitteratur ur olika vinklar. Svante Weyler berättade om böcker som har betytt mycket för honom, om författare som P O Enquist, Marilynne Robinson, Hilary Mantell, Marlene van Niekerk och Imre Kertész som han har varit förläggare för. Jag köpte Svante Weylers bok och jag ser fram emot att läsa den. Och jag fick en nyttig påminnelse om Agaat av Marlene van Niekerk som jag har haft så länge i läslistan.

Linköpings bokhandel är ganska nystartad och det är en oberoende bokhandel som hör till Ugglan-kedjan. Ganska fantastiskt att vi har fått denna bokhandel i vår stad där antalet bokhandlar hade krympt till endast en. Förutom något enstaka antikvariat. De har många evenemang på Linköpings bokhandel och detta var ett av de sista inför sommaren.

Böckerna och meningen med världen av Svante Weyler, Volante 2023.