Författare: Mösstanten

Ljusets ängel av Joyce Carol Oates

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Det här är en ganska tidig roman av Joyce Carol Oates som publicerades första gången 1981 med titeln Angel of Light. Den handlar om två syskon, Owen och Kirsten. Deras far har omkommit när han störtade från en bro ner i ett träsk. Hemma hade han lämnat ett brev där han bad om ursäkt för att ha tagit mutor. Den allmänna meningen är att han begick självmord, men det tror inte hans barn. De tror att han har blivit mördad.

Ljusets ängel utspelas i förmögna kretsar och i de högre skikten i Washington, vilket ofta verkar sammanfalla. Maurice Halleck, Owens och Kirsten far, var rik och också en hög tjänsteman i Washington. Författaren belyser många problem i den här romanen, politisk korruption, USA:s inblandning i militärkuppen i Chile, otrohet och två barn vars far arbetar mycket och vars mor bryr sig mycket mer om sin status som värdinna till fina middagar och fester i Washington än om sina barn. Owen är ordentlig och sköter det han ska, hans syster Kirsten är skör och mentalt instabil. Men faderns nesliga död i ett träsk har naturligtvis påverkat båda syskonen.

Liksom så mycket som Joyce Carol Oates har skrivit är den här romanen ganska omfångsrik och den innehåller många vindlingar och många scener från olika skeden i människornas liv. Vi får inte bara lära känna de två syskonen utan också deras föräldrar, föräldrarnas vänner och varifrån de kommer. Det är en cynisk värld med karriärklättring och där pengar spelar stor roll. Maurice Halleck var kanske alltför ärlig och naiv för att klara sig i det politiska spelet? Romanen är skriven under den tid när terrorister som Baader Mainhof-ligan och Röda brigaderna härjade i Europa. I romanen finns såväl cynism och utnyttjande av makt i de styrande skikten i samhället som hur terrorister kan utnyttja svaga människor. Ljusets ängel är en stark roman. Den handlar om människor. De lever inte samma liv som de flesta av oss läsare, men människor är de likafullt i romanen. Kanske han man känna att berättelsen handlar om en tid som är förbi, men jag tycker inte det. Mycket av det som finns i romanen händer även idag.

ljusets ängel av Joyce Carol Oates, Bonniers 1984. Översättning: Anna Pyk.

Hett i hyllan #252 – Timeline

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ännu en Michael Crichton som står i bokhyllan. Det är Timeline och på omslagets flik läser jag detta:

Michael Crichton’s new novel opens on the threshold of the twenty-first century. It is a world of exploding advances on the frontiers of technology. Information moves instantly between two points, without wires or networks. Computers are built from single molecules. Any moment of the past can be actualised – and a group of historians can enter, literally, life in fourtheenth-century feudal France.

Nu vet vi hur det blev på tvåtusentalet fram till 2024 och riktigt så som i boken har vi det inte. Jag tvivlar på att det kommer att finnas utrymme för att experimentera med tidsresor bakåt i tiden under överskådlig framtid. Är det inte så att det finns mycket kunniga fysiker som säger att det är omöjligt att resa bakåt i tiden, men att framåt skulle vara möjligt? Men det är en fascinerande tanke ändå, att dimpa ner någonstans i historien.

Timeline publicerades första gången 1999 och då var ju Michael Crichton nästan där, över tröskeln till vårt nuvarande århundrade. Men kanske är slutet på nittonhundratalet bara ett avstamp och handlingen ligger längre fram på tvåtusentalet? Det är kanske inte så viktigt om det är så eller inte. Jag räknar med att boken handlar om denna grupp forskare som nämns på omslagsfliken, och deras äventyr i femtonhundratalets Frankrike och det kan vara spännande att läsa om.

Timeline av Michael Crichton, Century 1999.

Om Michael Crichton (1942-2008) och hans böcker kan du läsa här.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Eldungen av Torbjörn Elensky

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Eldungen utspelas i nordvästra Värmland i början av 1800-talet på järnbruket Höljehammar. Det tillhör de mindre bruken i Värmland och där bor brukspatron Gummérus med sin familj. Han har moderna idéer och vill införskaffa en ”eld- och luftmaskin”, alltså en ångmaskin, till att driva stångjärnshammaren. Men en sådan kostar mycket pengar. Dessutom har han idéer om människor, att även fattiga kan skolas och komma ur sin okunnighet.

På brukets område, i utkanten, finns ett fattigt torp. Där föds ännu ett barn i den stora skaran, ännu ett barn som blir hunsat och misshandlat av den druckne fadern. En dag när patron Gummérus promenerar i skogen får han se hur en vettskrämd liten unge flyr från sin rasande far. Det är pojken Per och Gummérus tar hand om pojken och låter honom växa upp på herrgården och få utbildning tillsammans med hans egna barn.

Eldungen är en konstig blandning av burleskeri, idéroman, satir och en delvis lite hotfull berättelse om djävulens mörka makt. Den börjar burleskt i smuts, hunger och elände när den lille pojken Per föds och kanske hålls vid liv med den ondes makt. Delvis handlar romanen om en klassresa. Pojken Per passar så småningom inte in någonstans, inte i det fattiga torpet, inte som arbetare på bruket och inte heller som en del av den högre klassen i samhället. Patron Gummérus naivitet och de rikas makt, det är också ett intressant tema. Pengar och stor egendom styr världen och de som har pengarna kör över andra människor utan pardon. Ett tredje tema är gapet mellan den gamla tiden med tro på magi och den nya tiden med ny teknik.

Problemet för mig när jag läser Eldungen är att författaren sitter någonstans ovanför berättelsen och att han inte tar människorna på allvar, ingen av dem. Jag vet att det fanns satiriker som levde på den här tiden. Men de var i den tiden och hade då en anledning att skriva satiriskt. Det var något de ville ändra på. Den moderne författaren, däremot, raljerar utan riktning. Kanske är meningen med romanen att den ska fungera som underhållning? Det är inget fel med det. Jag läser gärna en bra underhållande roman förlagd till Värmland i början av 1800-talet, men tyvärr tycker jag inte att Eldungen når upp till det.

Eldungen – en herrgårdsroman av Torbjörn Elensky, Norstedts 2019.

Tisdagstrion – Omslag i rött, vitt och blått

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Den 17 maj har Norge sin nationaldag och därför vill Ugglan & Boken att vi ska ha bokomslag i rött, blått och vitt i dagens tisdagstrio. Jag har valt tre böcker av norska författare. Det tyckte jag passade bra till temat. Den mittersta boken kan väl inte sägas vara rent vit, men jag tycker ändå att den duger idag.

Först har vi då den röda boken, Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård. Det är den första boken i hans autofiktionssvit om sex böcker och hittills har jag bara läst denna men vill gärna läsa flera. Jag uppskattar mycket det jag hittills har läst av Karl Ove Knausgård. Min kamp kom 2009 på norska och 2010 på svenska.

Den vita boken är De oroliga av Linn Ullmann. Det är en självbiografisk roman som handlar om hennes förhållande till sin mamma och pappa och hennes uppväxt. Linn Ullmanns mor är Liv Ullmann och hennes far Ingmar Bergman. De oroliga kom på norska 2015 och i svensk översättning året efter. Det finns ytterligare en självbiografisk roman som är värd att läsas av Linn Ullmann, Flicka 1983.

Sist har vi då den blå boken som ju också heter Blå. Den är skriven av författaren Maja Lunde och är den andra delen i en kvartett romaner med utgångspunkt från problemet klimat och miljö. De andra tre är Binas historia, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd. Blå kom 2017 på norska och publicerades i svensk översättning 2018.

Det var mina böcker i de norska färgerna. Om du vill ha fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken.

Öknens alla blommor – novell av Per Olov Enquist

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Novellresan fortsätter och nu har vi kommit till Västerbotten. Ugglan & Boken som är reseledare letar alltid fram några passande noveller och jag valde att läsa en av dem, nämligen Öknens alla blommor av Per Olov Enquist (1934-2020). Den publicerades första gången redan 1974 och den handlar om en universitetslärare i USA som har problem i sitt äktenskap. Han och hustrun beslutar att tillbringa ett par dagar på familjehotellet Monkey Tree i Palm Springs för att försöka reparera förhållandet.

I bilen började ett andra, och något annorlunda gräl, som avbröts av hans hustru med hänvisning till att de två barnen säkert inte mådde bra av att höra allt detta. I Palm Springs blåste det, till deras stora besvikelse, hårt. Motellets pool var svart av den uppvirvlande sanden och de kunde inte bada. Efter ett tredje gräl lämnade hustrun de övriga för några timmar. Klockan 11 på kvällen ringde bon och lät glad på rösten och meddelade att hon tagit in på ett motell i norra delen av staden, att hon äntligen beslutat sig för att lämna honom, att hon skulle återkomma morgonen efteråt för att hämta de två barnen och att hon var glad att ett beslut äntligen kommit.

Vad som händer sedan får ni veta när ni läser novellen. Gör gärna det. Novellen är bra som så mycket annat som Per Olov Enquist har skrivit.

Öknens alla blommor – Novell av Per Olov Enquist, Novellix 2017.
Novellen publicerades ursprungligen 1974 i en samling med titeln Berättelser från de inställda upprorens tid. Samlingen har kommit i flera utgåvor sedan dess.

Sinnenas tid av Annie Ernaux

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

I den här lilla romanen berättar en kvinna om en kärlekshistoria. En mycket ojämlik sådan. Mannen är gift och hon är älskarinnan. Hon kan inte meddela sig med honom utan hon får vänta på att han hör av sig. Allt sker på hans villkor. Samtidigt är hon helt fixerad vid den här mannen. Allt hon gör, träffar vänner, arbetar, går ut och handlar och så vidare, har tagits över av denne man. Han dominerar totalt. Men naturligtvis är det inte han som har tagit över. Det är hon som har låtit honom göra det. Hon kan inte låta bli. Det är som en förtrollning.

Dennna korta roman, eller långa novell, är berättad mycket sakligt. Berättaren ser tillbaka. Jag föreställer mig att det har gått några år sedan händelserna i boken ägde rum. Men det gör ont att läsa Sinnenas tid. Visserligen bryter inte kvinnan helt samman och som jag uppfattar det sköter hon ändå sitt arbete, men tydligen är hennes passion det enda betydelsefulla som finns i hennes liv. Hennes vänner? Nej. Den politiska situationen i landet där hon bor? Nej. Någon vän eller släkting som har svårigheter och behöver stöd? Nej. Något intresse som hon brukade odla? Nej.

Det är högst provocerande. Och visst blir jag arg på mannen ifråga som tydligen anser att han kan förbruka en kvinna som om hon vore ett ting. Kanske kan detta hända i verkligheten? Eller annars har författaren bara förstorat upp det så att berättelsen blir mer slående och effektiv. Passion finns, det vet jag mycket väl. Jag har själv drabbats, om man nu ska uttrycka sig så, av passion i mitt liv. Men den har aldrig upptagit mig helt. Jag har alltid varit intresserad också av annat. Kanske var det då ingen riktig passion? Eller annars lever vi igenom en passion på olika sätt beroende på vår personlighet.

Ja ni ser. Sinnenas tid får igång både mina tankar och känslor. Det är en bra bok, så läs den gärna.

Sinnenas tid av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Katja Waldén.
Den franska titeln är Passion simple och den publicerades första gången 1991.

Hett i hyllan #251 – Döden heter Konrad

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Här har vi då åter en bok utan omslag och det är Döden heter Konrad av Stig Claesson. Och vad är det för en bok då? När jag googlar får jag veta att bokens berättare ligger på sin dödsbädd och återupplever sin uppväxt på Söder under kriget. Så här börjar boken:

Döden heter Konrad.
Det är naturligtvis bara min speciella död som heter Konrad. Eller rättare sagt min speciella döds verktyg.
Min bödel heter Konrad.
Det har jag vetat nu i tjugofyra år men jag har aldrig förut talat om det. Det har inte varit nödvändigt och jag skulle förmodligen inte blivit trodd. Visserligen har det hänt att jag varit inne på tanken att lägga en lapp i min plånbok, en lapp som man vid min död skulle hitta, och på lappen skulle det stå någonting om att Konrad är den som bär skulden till min död.

Ja, vad ska man säga? Boken kan mycket väl vara läsvärd. Stig Claesson (1928-2008) hade ju sitt speciella sätt att skriva. Vi får väl se om jag läser den någon gång.

Döden heter Konrad av Stig Claesson, Bo Cavefors 1967.

Hägring 38 av Kjell Westö

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Som framgår av titeln är året 1938 och platsen är Helsingfors. De två huvudpersonerna i romanen är advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Claes Thunes hustru har nyligen lämnat honom för en annan man. Politiskt sett är Claes Thune liberal och han uppskattar inte Adolf Hitlers expansionspolitik. Han har några vänner ända från skoltiden och de träffas ibland i sin ”osndagsklubb”. Bland vännerna finns mycket mer positiva åsikter om Adolf Hitler. Claes Thunes sekreterare fru Wiik har en bakgrund bland de röda vid tiden för inbördeskriget och hon satt i fångläger en tid. Men det håller hon hemligt eftersom det kan vara svårt för henne att få arbete som sekreterare om det kommer fram. Hennes man försvann för många år sedan och hon måste försörja sig själv.

Både Finlands historia och det som händer i Europa 1938 gör att åsikter och motsättningar i landet skärps. Människor har olika minnen från inbördeskriget och vissa av Claes Thunes vänner handlade då på ett sätt som de inte vill tala öppet om. Och Fru Wiiks minnen från fånglägren är upprörande. Kjell Westö sätter klasser och politiska åsikter mot varandra men han gör det på ett finstämt sätt. Det känns inte som om han nödvändigtvis vill tala om för läsaren hur det var utan det ingår naturligt i berättelsen. Eftersom fru Wiik är en framträdande gestalt i romanen får han fram de vidriga förhållandena för de röda i fånglägren så att det känns när man läser. Han har också skapat levande gestalter och man får en ganska stor förståelse för situationen i Finland i slutet av 1930-talet och vad den kunde innebära för människorna. Precis som i hans roman. Där vi en gång gått finns vänskapsband från skoltiden bland männen i onsdagsklubben och de har utvecklats åt olika håll sedan dess och det får man leva med. Männen umgås ändå. Kretsen av välutbildade, priviligierade människor i Helsingfors är inte så stor och alla känner till alla. Men polariseringen blir allt starkare.

Hägring 38 är en mycket spännande roman om det personliga och läget i landet och i världen, nästan thrillerartad på slutet. En mycket bra roman som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2014.

Hägring 38 av Kjell Westö, Bonniers 2013.

Tisdagstrion – Bok nummer 3, 14 och 23 i valfri hylla

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer

Det här var en lättare uppgift än förra veckans och dessa tre böcker hittade jag i bokhyllan:

Nr 3
Låt Proust förändra ditt liv av Alain de Botton. I Den här boken skriver Alain de Botton om Proust och hans romansvit På spaning efter den tid som flytt på ett underhållande sätt. Jag har läst den, men vad minns jag? Jag skulle vilja läsa om denna bok likaväl som Prousts romansvit. Hm. Vi får väl se. Jag har för avsikt att läsa om den andra delen i år men först vill jag komma igenom Kerstin Ekmans Min bokvärld. Låt Proust förändra ditt liv publicerades första gången 1997 (How Proust can change your life) och kom på svenska 1998.

Nr 14
Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Den har jag också läst, men länge sedan. Det är i en bisarr historia om en mystisk främling, en naken kvinna, en man i jockeymössa och en jättelik svart katt. Romanen ska vara skriven från 1928 till Bulgakovs död 1940 och jag kan tänka mig att den underliga historien delvis är så underlig därför att en författare inte kunde skriva klart ut vad hen ville i Sovjetunionen. Bulgakov är född i Ukraina liksom många andra ryska författare. Mästaren och Margarita publicerades postumt som följetong 1966-1967. I svensk översättning kom den 1971.

Nr 23
Insekt av Claire Castillon är en novellsamling med nitton magstarka och provocerande noveller. Här på bloggen har jag skrivit om novellen Anorak och pälsfodrade stövlar som handlar om en flicka och en mor som har fått cancer. Jag har läst den berättelsen och en till ur boken och de var magstarka men bra. På svenska kom samlingen 2007 och på franska första gången 2006 (Insecte).

Om du är nyfiken på vad andra bokbloggare hittar i sin bokhylla kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista 49-50

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Då var det dags för en ny titt i min mycket långa läslista.

Längst bak hittar vi Lärkan av Deszo Kosztolányi, en ungersk roman alltså. Handlingen är förlagd till år 1899. I en ungersk småstad vinkar makarna Vajkay av sin vuxna, ogifta dotter. Hon ska resa till släktingar på landet och stanna där en vecka och det är tydligen en skrämmande situation för både föräldrar och barn. De måste vara oerhört tätt knutna till varandra. Romanen publicerades första gången 1924 och räknas som ett mästerverk i den ungerska litteraturen enligt baksidestexten. Lärkan har legat i min läslista sedan 6 november 2019 och hur hamnade den där? Det måste ha varit i samband med att jag deltog i en läsutmaning där vi läste böcker från olika länder och när landet var Ungern måste jag ha fått syn på Lärkan och stoppat in den i läslistan.

Deszo Kosztolanyi (1885-1936) var en ungersk författare, journalist och översättare. Enligt Wikipedia skrev han i alla genrer och inspirerades av fransk symbolism, impressionism, expressionism och psykologisk realism. Översatt till svenska finns bara Lärkan och en samling dikter och noveller. Lärkan kom på svenska 2015.

Sedan har vi Den vita boken av Han Kang. Den ska vara en poetisk undersökning av liv och död och sorg och handlingen är förlagd till en snötäckt europeisk stad. Den är författaren Han Kangs tredje bok på svenska och den är självbiografisk och handlar om sorgen efter hennes storasyster som dog i samband med födelsen. Romanen publicerades första gången på koreanska 2016 och kom på svenska 2019. Jag såg den säkert hos andra bokbloggare och kanske i pressen också. På så vis kom den in i min läslista 19 november 2019.

Han Kang är en sydkoreansk flerfaldigt prisbelönt författare. Till svenska finns fyra titlar översatta. Tidigare har jag skrivit om hennes roman Vegetarianen som belönades med Internationella Bookerpriset 2016.

Lärkan av Deszo Kosztolányi, Perenn 2015. Översättning: Maria Ortman. Förord: Péter Esterházy.

Den vita boken av Han Kang, Natur & Kultur 2019. Översättning: Anders Karlsson & Okkyoung Park.