Máni Steinn – pojken som inte fanns av Sjón

1918 blev Island självstyrande. Ute i världen pågick första världskriget, spanska sjukan kom till Island och vulkanen Katla fick ett stort utbrott. Under denna dramatiska tid bor den 16-årige Máni Steinn i Reykjavik. Han är gay och dyslektiker, en outsider som försörjer sig genom tillfälliga möten med män. Máni Steinn älskar att gå på bio och han beundrar flickan Sóla som liknar en filmhjältinna i en fransk vampyrfilm.

Det finns mycket atmosfär i den här boken. Stumfilmerna från biografen flyter in i och ger känsla till det som händer. Där finns två kvinnoporträtt, den fattiga gumman som pojken bor hos och den oförvägna Sóla som kör motorcykel. Två bilder av den gamla och den nya tiden. Beskrivningen av hur spanska sjukan kommer med passagerarna från ett fartyg och hur den sedan härjar i staden gör att jag inser hur förödande och fruktansvärd denna farsot var.

Berättelsen är kort och Máni Steinn förblir en något vag gestalt fast man får veta en del detaljer om hans bakgrund. Efter läsningen känns det som om jag har blickat in i det förflutna och fått se några skärvor av det som fanns. Det gör att fantasin sätts igång. Máni Steinn har funnits i verkligheten, om inte författaren har fejkat slutet, nu för tiden vet man inte så säkert, men berättelsen om Máni Stein är intressant och särpräglad med starka bilder och vackert språk. Läs den gärna. Själv vill jag läsa mer Av Sjón.

Máni Steinn – pojken som inte fanns, Alfabeta 2014. Översättning: John Swedenmark.

Hett i hyllan #155 – Natt klockan tolv på dagen

Idag har jag med en bok i Hett i hyllan som faktiskt inte är någon hyllvärmare. Jag har alltså läst Natt klockan tolv på dagen av Arthur Koestler, men jag retar mig så gruvligt på att jag inte minns någonting. Det var länge sedan förstås, men ändå. Så det enda vettiga verkar vara att läsa om den.

Romanen handlar om Moskvarättegångarna på 1930-talet och om hur det kan komma sig att många av de anklagade avgav fantastiska och hårresande bekännelser som inte stämde med verkligheten. På omslagets flik läser jag: Koestler presenterar en lösning av bekännelseproblemet, den s k Rubasjov-teorin. Men hans metod är först och sist psykologisk inlevelse i Nikolaj Salmanovitj Rubasjovs personlighet.

Det här krävde en del googling. Vem var Rubasjov och vad är Rubasjovteorin? Men när jag googlar hittar jag bara texter om Koestlers roman. Han verkar vara påhittad. Om någon av er vet något annat skulle jag gärna vilja få upplysning om det.

En annan roman som handlar om samma tid är Metropol av Eugen Ruge. När jag läste den tyckte jag inte att det var särskilt konstigt med de falska bekännelserna. De kunde vara rent löjliga om det inte hade varit så hemskt. En anklagad kunde komma med en berättelse om att han träffat någon agent på ett visst hotell i Köpenhamn vid en viss tid, och detta klubbades i en rättegång. Det var bara det att just detta hotell fanns inte just då, så de måste ändra bekännelsen i efterhand till ett Café med samma namn. Fabricerade bekännelser genom påtryckningar. Upplever man atmosfären i Ruges Metropol verkar det inte det minsta orimligt. Koestlers roman kom ursprungligen ut 1940 och han hade naturligtvis inte tillgång till de ryska arkiven som Ruge har använt sig av. Metropol är också en roman, naturligtvis. Men jag tror att Ruge verkligen har hittat sådana fakta i arkiven.

Efter detta resonemang blir jag ännu mer intresserad av att läsa om Natt klockan tolv på dagen. Men när ska det ske?

Natt klockan tolv på dagen av Arthur Koestler, Litteraturfrämjandet 1988. Översättning: Tore Zetterholm.

Vår av Ali Smith

Vår är Ali Smiths tredje årstidsbok om tillståndet i Storbritannien efter brexitomröstningen. Den här gången handlar det om flyktingar, främlingar, såna som har kommit hit för att söka en bättre tillvaro än i sina hemländer. De som inte är likadana som majoriteten i landet, de som kanske har lidit svårt i sitt hemland och som har varit med om hemska händelser under vägen hit. De som inte har uppehållstillstånd.

En teve- och filmregissör som var framgångsrik på 1970-talet har tappat hoppet. Hans nuvarande uppdrag är att regissera en film där manusförfattaren förstör hela historien och lägger in omotiverade sexscener på omöjliga platser. Filmen handlar om poeten Rainer Maria Rilke och den lungsjuka novellförfattaren Katherine Mansfield som visst befann sig på samma plats en gång men som aldrig träffade varandra och svårligen kunde ha haft en sexrelation på grund av Mansfields allvarliga sjukdom.

Sedan har vi en ung kvinna som arbetar på ett flyktingförvar, ett hemskt ställe där människor kan sitta inlåsta i åratal utan att ha blivit dömda för någonting alls. Och en övernaturlig figur, en flicka i skoluniform.

Hur ska jag karakterisera den här boken? Den är många saker. En arg pamflett, en dröm, en ilsken satir, lite poetisk ibland. Som i flera av böckerna jag har läst av Ali Smith finns där också en konstnär, inte som romanfigur, men hennes konst betyder en del i berättelsen. Det är Tacita Dean och som läsare får jag hennes bilder som en pusselbit när jag strävar efter att skapa mening och helhet av det jag läser i den här berättelsen. Den är hisnande och omöjlig, hemsk och rolig och väl värd att läsas även om jag tycker att den i viss mån glider iväg och svävar fram lite för lätt och att lite väl mycket skrivs på läsarens näsa.

Vår av Ali Smith, Atlas 2020. Översättning: Amanda Svensson.

Tisdagstrion – böcker med parallella berättelser/flera tidsplan

Sådana böcker finns det en hel del av. Och här är tre bra böcker som jag har läst under min bloggtid:

Två pistoler av Klas Östergren. Där har vi två tidsplan. Det ena är 1831 då Adolf Fredrik Munck sitter i Toscana och berättar om sitt liv. Det andra är den tid när han var mycket yngre och kom upp sig vid Gustav III:s hov, alltså på 1700-talet. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Allt som är jag av Anna Funder är också en roman med flera tidsplan. Den handlar om människor som måste fly ur Tyskland från nazisterna på 1930-talet. I ett av tidsplanen sitter författaren Ernst Toller 1939 i ett hotellrum på Manhattan. I ett annat tidsplan lever den åldrade Ruth Weseman i Australien på 2000-talet. Titeln länkar till mitt inlägg.

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård. I den romanen finns många parallella berättelser. I varje kapitel berättar en viss människa, en del av dem återkommer i fler kapitel, andra inte. Titeln är länk till mitt inlägg.

Det var mina tre trioböcker idag. Om du vill få fler tips kan du går till Ugglan & Boken som har hand om tisdagstrion.

The greatest love of all – novell av Annika Norlin

En del av de vackraste kärlekshistorierna berättas aldrig. Jag har då aldrig hört någon berätta om den med mig och Sylt Järvinen.
Sylt Järvinen hade dimmiga ögon och ett runt ansikte. Han hade stora händer, och människor har väntat i dagar för att höra honom tala. Det var värt att vänta på. Ibland log han. Det var också värt väntan. Du vet hur det var när du var liten och du somnade i soffan när mamma eller pappa tittade på tv. Du kunde känna mammas hud värma ditt bara ben. Du kände dig inte glad precis, men varm, avslappnad, och du förstod att inget kunde skada dig, inte egentligen. Den grejen blixtrade genom mig när Sylt Järvinen log.

The greatest love of all är den andra novellen i Annika Norlins samling Jag ser allt du gör. Den är dråplig, rolig och varm. Det är en novell som ger lite guldkant att läsa trots dess vardaglighet och lite spektakulära innehåll. Berättaren har bara en arm. Varför ska det vara med i novellen? kan man fråga sig. Men när jag har läst den känner jag att det nog ska vara så. En novell som känns positiv efter läsningen fast berättaren bara har en arm och blir retad för det som barn, ja varför inte? Skönlitteratur som gör en lite glad har alltid sitt värde och kanske ännu mer just nu.

The greatest love of all – novell ur samlingen Jag ser allt du gör av Annika Norlin, Weyler 2020.

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner

Drömmaren och sorgen är en spökhistoria men inte en gastkramande sådan. I baksidestexten står en åldrad mans midsommarnattsdröm. Den åldrade mannen är arkitekten Lars Israel Wallman och ett av tidsplanen i romanen är midsommarafton 1952. Den gamle mannen ser tillbaka på sitt liv och hur han som ung arkitekt fick uppdraget att skapa ett slott, beläget på platsen Tjolöholm åt den rika familjen Dickson i slutet av 1800-talet.

I berättelsen finns många händelser i det förflutna som påverkar det som händer sedan. Den går långt tillbaka till familjen Dicksons historia i Skottland såväl som till händelser på 1800-talet och 1920-talet. Där finns förmögna mäns vidlyftiga sexualliv som ger efterverkningar med sorg och förlust och hemligheter och barn som inte blir erkända som ättlingar.

Det finns mycket övernaturligheter i romanen och den har en mystisk drömlik stämning. Där finns många referenser till det som har hänt tidigare, många olika bilder. Drömspel stämmer ganska bra som karaktäristik. Berättelsen är ingen sammanhängande historia och Lars Israel Wallman förblir lite diffus. Som läsare får jag sätta ihop olika bilder och situationer till min berättelse som inte är riktigt verklig. Det finns en handfast bakgrund, ett spektakulärt slott och människor som har funnits, men det är berättat på ett drömlikt sätt och på så vis skiljer sig Drömmaren och sorgen från de övriga romanerna som jag hittills har läst av Eva-Marie Liffner. I de övriga finns romanfigurer av mer kött och blod, figurer som jag kan känna igen och identifiera mig med. Drömmaren och sorgen är mer diffus, men vackert skriven och spännande att läsa ändå.

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner, Natur och Kultur 2006.

Hett i hyllan #154 Amerika

Förra gången när jag var på bokstaven K i bokhyllan hoppade jag över Amerika av Franz Kafka (1883-1924) och tänkte att den hade jag läst. Men nu, vid närmare eftertanke, tror jag inte längre det. Jag vet att jag har läst Processen och Slottet, men denna? Troligen nej. Därför tar jag med den i Hett i hyllan och hoppas att jag kommer att läsa den så småningom.

Amerika handlar om den sextonårige Karl Rossman som skickas till Amerika därför att en tjänsteflicka har förfört honom, och det går visst inte så bra för den unge mannen. Amerika ska vara den mest lättillgängliga av Kafkas tre stora romaner eftersom den kan läsas som en vanlig realistisk berättelse. Men enligt baksidestexten är det nog inte så enkelt. Där citerar man vad Bengt Söderberg hade skrivit i Expressen:

Men det finns symbolik i Amerika som visserligen är mindre påträngande och fruktansvärd än Processens och Slottets, men lika oroande mångtydig och vikande … Huvudtemat hör ihop med Kafkas känsla av att stå utanför samhället och gemenskapen, enkelt symboliseras detta i den unge emigrantens upprepade ansträngningar och misslyckanden när det gäller att få en plats och skapa sig en ställning i möjligheternas land.

Amerika kom ursprungligen ut 1927, tre år efter författarens död.

Amerika av Franz Kafka, Wahlström & Widstrand 1972. Översättning: Johannes Edfeldt och Tage Aurell.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Mina Möten med de verkliga författarna av Claus Beck-Nielsen

I den här boken skriver Claus Beck-Nielsen om sig själv som aspirerande författare, om sitt möte med litteraturen och om möten med de verkliga författarna som han kanske inte anser att han själv tillhör än idag? Eller kanske gör han det, men boken är ju humoristisk och Claus Beck-Nielsen ser humoristiskt på både sig själv och de andra författarna. I alla fall tillhörde han inte den grupp som han benämner ”de verkliga författarna” från början.

Tyvärr har jag bara läst tre av författarna som han möter i boken och jag har inte läst mycket av dessa tre. De är Inger Christensen, Peter Høeg och Claus Rifbjerg. Dessutom finns i boken författare som jag aldrig har hört talas om som Jens Christian Grøndahl (Wikipedia här, Bokförlag här) och Peer Hultberg. Alltså skulle jag fått ut mer av boken om jag kände bättre till den danska parnassen. Men boken är underhållande och bra skriven och den kan locka till att läsa mer danskt. Ib Michael har jag hört talas om tidigare och många gånger tänkt läsa men det har inte blivit av. Kanske kan den här boken göra att jag kommer till skott.

Claus Beck-Nielsens mer eller mindre fiktiva möten med de olika författarna är roliga att läsa och jag tror att han har fångat en del av deras personligheter och verk och sätt att skriva i de olika kapitlen. Mina möten med de verkliga författarna är en bra bok, så mycket kan jag säga trots mina bristande kunskaper om dansk litteratur.

Mina möten med de verkliga författarna av Claus Beck-Nielsen, Kabusa böcker 2014. Översättning: Jonas Rasmussen.

Tisdagstrion – Trafikljus (en röd, en gul och en grön bok)

Pengar på fickan av Olivia Asta Nordenhof är den första boken i en planerad svit om sju böcker som bland annat handlar om den katastrofala branden på färjan Scandinavian Star, en katastrof som berodde på pengahunger.

Minoritetsorkestern av Chigozie Obioma är en berättelse om kärlek mellan två människor från olika samhällsklass i Nigeria. Författaren använder sig av igbo-kosmologin. Varje människa har en chi, en skyddsande. Om det är en bra chi går det bra för människan.

Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras är inte direkt trafikljusgrön, men grön är den i alla fall. Den handlar om herr Andesmas som sitter på en höjd ovanför byn och väntar på sin dotter. Han har köpt ett hus år henne uppe på höjden.

Alla titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna. Och om du är nyfiken på fler röda och gula och gröna böcker kan du gå till Ugglan & Boken.

Europadagen

Idag är det Europadagen och därför har jag i all enkelhet botaniserat bland böckerna som jag har läst under min bloggtid och tagit fram några från olika europeiska länder.

Lettland. Modersmjölken av Nora Ikstena har jag nyligen skrivit en del om men den är värd att nämnas igen.

Österrike. Orsaken av Thomas Bernhard där man bland annat kan läsa om hur det kan vara att bo i en stad som utsätts för bombning.

Tyskland. Kruso av Lutz Seiler. Om en ung student under Östtysklands sista tid.

Ukraina, Finland. Hundparken av Sofi Oksanen. En finsk författare som skriver en roman om surrogatmödraskap i Ukraina.

Tyskland, Sverige. Tysk höst av Stig Dagerman. En svensk författare som bland annat skriver om hur människor försöker klara sig i utbombade städer i Tyskland efter andra världskriget..

Ungern. Dörren av Magda Szabó. En bok där vi kan få uppleva lite av hur författare fick manövrera under Sovjettiden.

Kroatien. Balkan Express av Slavenka Drakulić. Om Balkankriget och om att fly sitt land.

Nederländerna. Trädet och vinrankan av Dola de Jong. Om en lesbisk kvinna med judiska rötter i Nederländerna under nazitiden.

Åtta bra böcker från och om Europa.