Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad

Åsne Seierstad kom till Kabul med Norra alliansen när talibanerna föll i oktober 2001. Där, i en bokhandel vars hyllor bågnade av böcker på många språk, träffade hon bokhandlaren som hon i den här boken kallar Sultan Kahn. Hon bad att få leva med hans familj för att sedan kunna skriva en bok. Hon var välkommen att bo hos bokhandlaren och hans stora familj och flyttade in där. Kvinnor har en mycket underordnad ställning i Afghanistan men Åsne Seierstad hade som västerländsk kvinna en annan status och kunde umgås både med männen och kvinnorna.

En stor del av boken handlar om Sultan Kahns kamp för yttrandefriheten och hans verksamhet som bokhandlare. Han har suttit i fängelse på grund av sin verksamhet och levt i landsflykt i Pakistan. Vi får också läsa om hur talibanerna förstörde böcker och bilder på levande väsen för sådana fick inte förekomma. Sultan Kahn var en betydande affärsman och hade flera bokhandlar. Piratutgåvor av alla möjliga böcker var vanligt och dessa trycktes i Pakistan.

Men den största delen av boken handlar ändå om familjens liv och kvinnornas situation. Allt är levande beskrivet och boken blir på så sätt ett viktigt vittnesbörd om hur förhållandena var i Kabul i början på 2000-talet.

Det är Sultan Kahn som bestämmer och hans ord är lag. Nästan inget kan företas utan att han har bestämt att så ska ske. Hans söner måste göra som han säger och flera av dem får slava i bokhandlarna istället för att vidareutbilda sig. Kvinnorna har inte mycket att säga till om och också det faktum att de nästan inte kan göra någonting utan att dra skam över sig och familjen begränsar deras tillvaro till något som vi skulle känna vara ett fängelse. Ändå finns exempel på kvinnor som på alla sätt och vis försöker få möjlighet att arbeta och att studera.

Boken är bra skriven, lättläst och spännande. Den är en dokumentärroman. Men det finns några problem med den här romanen. Den är till synes mycket dokumentär men också litterär. Åsne Seierstad går in i många av personerna och skildrar hur de tänker och känner. Även om författaren gör sitt bästa för att vara trogen mot det hon får veta kommer ändå författarens skapande att göra att det blir något annat. Några av familjemedlemmarna kan prata engelska och dem har väl författaren kunnat prata med, men de flesta måste hon ha pratat med genom tolk. Kanske har tolken varit någon av de engelskkunniga. Kanske har de berättat i andra hand om andra familjemedlemmar? Ändå berättar hon tvärsäkert i romanen om vad människorna upplever och tänker och känner. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara om en författare flyttade in hos oss och sedan skrev en roman om oss som innehöll många personliga och även pinsamma detaljer och där många människor lätt kunde förstå vilka hon skrev om. Hur skulle jag känna mig då?

Bokhandlaren stämde också Åsne Seierstad och krävde skadestånd för den skada som han ansåg att han och hans familj hade lidit och 2010 dömde Oslo tingsrätt Åsne Seierstad att betala 125 000 till bokhandlarens fru, Suraia Rais, för att Seierstad hade kränkt hennes privatliv.

Jag känner mig kluven. bokhandlaren i Kabul är en bra roman om ett angeläget ämne men är det etiskt riktigt att använda sig av människor på det här viset?

Bokhandlaren i Kabul – ett familjedrama av Åsne Seierstad, Pan 2003. Översättning: Jan Stolpe.

Hett i hyllan #43 – Öken

En bokvagnsvärmare igen. Den här boken hittade jag på bokbytardisken på biblioteket. Nobelpristagare, tänkte jag, och dessutom en som jag inte hade läst något av så den tog jag med hem och satte på bokvagnen.

Öken ska bestå av två sammanvävda berättelser, dels om pojken Nour som följer sitt folk på flykt undan den franska kolonialmaktens trupper, dels om flickan Lalla som också bor i öknen men som flyr till Marseilles för att slippa ett arrangerat äktenskap och som hamnar i slumkvarteren.

Romanen som publicerades 1980 blev Clézios stora genombrott och belönades med Franska akademiens Paul Morand-pris. Den kom på svenska 1984 och år 2008 fick J.M.G. Le Clézio nobelpriset i litteratur.

Enligt Wikipedia har Le Clézio studerat och undervisat på många universitet i världen. Han har rest och vistats i ökenlandskap och levt med tuareger i Sahara och indianer i Panama.

Öken av J.M.G Le Clézio, Norstedts 2008. Översättning: Ulla Bruncrona.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Kartor av Nuruddin Farah

Askar föds i Ogadenprovinsen som tillhör Etiopien, men huvuddelen av befolkningen där är somalier. Hans mor dör i samband med förlossningen och den etiopiska kvinnan Misra tar hand om honom. Hon är en underlydande till Askars farbror Qorrax som bor strax intill med sina fruar och barn. Han känner ansvar för Askar men han är en våldsam despot och han utnyttjar Misra sexuellt.

Så startar Somalia krig för att erövra Ogadenprovinsen och Askar får åka till sin farbror Hillaal i Mogadishu. Där är livet ett helt annat.

Det är mycket som ställs mot vartannat i den här romanen: det traditionella livet i Ogaden mot det moderna i Mogadishu. Farbror Qorrax som misshandlar sina fruar och barn och även Askar mot farbror Hillaal som är mild och resonerande. Han lagar all mat och hans fru Salaado kör bilen. I Ogaden sätts Askar i koranskola där den viktigaste pedagogiska metoden är att misshandla honom, men i Mogadishu får han gå i vanlig skola och hans farbror och faster diskuterar ständigt och vänder och vrider på allt och farbrodern ställer frågor till Askar och ber om hans åsikt och vill att han ska tänka och fundera. Hur ska han finna sin väg i denna splittring och bland dessa motsägelser? Vem är han i allt det här?

Romanen heter kartor och Askar sätter upp kartor i sitt rum, kartor och speglar. Somaliska språket och somalisk kultur finns i många länder. Gränserna är satta av kolonialmakterna. På kartorna kan Askar få en överblick över det somaliska området. De ger en förenkling av verkligheten. Men inget är enkelt. Askar blir nationalist och vill ge sig ut i kampen. Samtidigt är Misra som han älskar, hans mor i praktiken, etiopiska. Hon blir anklagad för att vara förrädare och hon har också ett förhållande med en etiopisk officer. Hur ska den nationalistiske Askar tackla det?

Romanen är skriven som om den är Askars berättelse om sin barndom och ungdom. Författaren använder tre berättarperspektiv, jag, du och han. Det känns inte konstigt alls. Det ena glider över i det andra. Självbiografiska böcker har också skrivits på alla tre sätten men då har författaren använt något av dem genomgående. Kanske har Naruddin använt alla tre för att gestalta komplexiteten och splittringen? Det blir lite olika, det känns lite olika att läsa avsnitten beroende på tilltalet, men samtidigt känns hela texten som om den kommer från Askar.

Kartor är en mycket intressant roman, mycket vacker och poetisk bitvis. Den är inte helt lättläst men verkligen värd att läsas. Den rekommenderas.

Kartor av Nuruddin Farah, Modernista 2015. Översättning: Lennart Olofsson.

Tisdagstrion – Över generationsgränserna

Ett intressant tema som man kan hitta här och där i litteraturen. Jag har valt dessa tre böcker:

Månen vet inte av Niklas Rådström. Det är en fin uppväxtskildring där den nu vuxne Kristian berättar om sin barndom och sin farmor.

Väsen – ett familjedrama av Domenico Starnone. Här är det morfar Daniele som berättar om när han passade sitt fyraåriga barnbarn några dagar medan föräldrarna var på konferens.

Fäder och söner av Ivan Turgenjev. Ja det hörs ju på titeln att det handlar om generationer här men i romanen finns inte bara far-son-relationen utan också ett exempel på något som inte är så ovanligt i litteraturen – en äldre man som har ett förhållande med en ung flicka. Studenten Arkadij Kirsanovs far som är änkling har nämligen ett kärleksförhållande och även ett litet barn med en ung flicka. Det är inte det som är huvudtemat i boken. Jag bara noterar att även detta över-generationsgränserna-tema finns också här.

Eftersom jag har läst och skrivit om alla tre böckerna är titlarna länkar.

Temat och hela idén till Tisdagstrion kommer från Ugglan & Boken. Titta in där så får du tips om många fler böcker.

Bokrean – kommer jag att köpa något?

Var ligger skärpan i den här bilden? Ja inte på bokreakatalogen i alla fall. Snart kommer den, bokrean, men jag känner mig inte särskilt taggad i år. För en inte helt ung kvinna som jag är känns det lite konstigt att Ålevangeliet redan reas ut. Så var det minsann inte förr. Allt går så snabbt nu för tiden. Det kan vara lite svårt att hänga med, men å andra sidan har jag ju nytta av snabbheten. Bara det att jag direkt kan kolla upp något som jag undrar över. Så var det minsann inte förr.

Finns det då något intressant på rean? Absolut. Edit Södergrans samlade dikter, det skulle kunna vara något för mig. Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras och två böcker av Elena Ferrante, absolut intressant, kanske vill jag ha dem i bokhyllan? Eller? John Fowles samlaren. Jag blir i alla fall påmind om den och den åker in i min läslista. Jag har läst Illusionisten och jag vill nog också läsa Samlaren. Och så finns mycket August Strindberg för den som vill ha det.

Sist men inte minst funderar jag på Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf. Den är så omfångsrik så om jag ska läsa den behöver jag säkert äga den. Men vill jag?

Som ni märker känner jag mig lite vankelmodig inför årets bokrea. Förra året köpte jag lite och jag är nöjd med böckerna som kom hem till mig. Men hur blir det i år?

Flickor av Stig Claesson

Håkansson och hans vän är på järnvägsstationen i Falköping en söndagsmorgon och väntar på tåget. De sitter i serveringen, betjänade av servitrisen Edith. Håkansson och hans vän talar om flickor som de har känt tidigare i livet. Det blir inga riktiga berättelser om flickorna utan mest ett tradigt samtal som går runt, runt. Ibland när jag läser känner jag att jamen nu, nu blir det bättre, nu får det lite tyngd. Edith kommer också med en del bra inpass. Men så börjar snart det tjatiga igen.

Jag vet inte. Kanske ville författaren gestalta två inte helt unga mäns tjat? Hur tråkigt det kan vara att sitta i Falköping mellan två tåg? Antagligen är det meningen att det ska vara lite roligt. Att den som läser ska le lite. Men humor är svårt. Det som den ena skrattar åt tycker den andra bara är platt. Jag faller i alla fall inte för den här boken. Jag har inte läst mycket av Stig Claesson men det jag har läst var bättre än detta.

Flickor av Stig Claesson, Bonniers 1979.

Hett i hyllan #42 – Pil i det blå

Pil i det blå är första delen av Arthur Koestlers självbiografi. Den publicerades med titeln Arrow in the Blue i London år 1952 och den handlar om hans barndom och ungdom. Han föddes 1905 i Budapest, började en utbildning till ingenjör i Wien, blev sionist och for till Palestina men återvände till Europa 1929. 1931 blev han medlem i Tysklands kommunistiska parti.

På bokens baksida läser jag att Herbert Tingsten skrev så här i DN:

Koestlers ungdomsliv var så omväxlande och händelserikt, hans intellektuella och moraliska hållning så komplicerad att han haft ett överrikt stoff att gestalta … Till stor del är boken helt enkelt lysande genom sin framställningskonst och sin ovanliga intellektuella skärpa … hans bok hör till de väsentliga vittnesbörden från vår tid.

Jag har läst Koestlers roman Natt klockan tolv på dagen som handlar om utrensningarna under Stalin på 1930-talet. Jag minns inte så mycket av den om sanningen ska fram, så jag skulle nog vilja läsa om den. Pil i det blå vill jag också läsa och även andra delen av hans självbiografi som står bredvid, Den osynliga skriften. Men än så länge är båda de här böckerna hyllvärmare.

Pil i det blå av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning Nils Holmberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.