Den blygsamme hjälten handlar om tre män – och deras söner. Det är den framgångsrike åkeriägaren Felícito Yanaqué som får utpressningsbrev där han ombeds att betala ”beskydd” av sitt företag. Det är den rike don Ismael Carrera som gifter sig med sin mycket yngre hushållerska vid åttio års ålder och gör sina vuxna söner arvlösa. Och det är Ismaels vän don Rigoberto som blir förföljd av Ismael Carreras söner eftersom han är bröllopsvittne.

Alla tre har de söner. Don Rigobertos son går i skolan och han möter en mystiskt man ibland. Kanske ser pojken syner? Ismael Carerras söner är rötägg och hatar sin far och de är kapabla att göra nästan vad som helst för att komma åt hans pengar. Felícito Yanaqués söner arbetar som chaufförer i hans företag, men är de nöjda med sin lott?

Den blygsamme hjälten är ingen psykologisk roman. En allvarlig komedi, kanske. Förhållandena mellan personerna är nästan TV-såpamässiga men berättelsen höjer sig långt över såpan. Det är hur författaren skriver som gör det. Romanen får ändå ett djup och den ger en inblick i och känsla för Peru, där välståndet har ökat men där det också finns korruption. Jag tittar in i en annan kultur när jag läser.

Berättelsen har många förvecklingar och är spännande att följa. Som läsare vet jag inte vad som ska hända härnäst. Att Felícito Yanaqué har en god vän som är sierska och som ibland känner på sig vad som ska hända och don Rigobertos sons mystiska möten med den okände mannen ger berättelsen en extra dimension. Dessutom är don Rigobertos mer harmoniska familjeliv, trots oron för sonen, en verksam kontrast till de andra två männens förhållanden. Jag har tidigare läst Bockfesten och den har en helt annan tyngd än den Den blygsamme hjälten, men den är ändå läsvärd.

Den blygsamme hjälten av Mario Vargas Llosa, Norstedts 2014. Översättning: Peter Landelius.