Vad gör man när man får ett sådant tema från Ugglan & Boken och varken är odlare eller naturmänniska? Man kan börja med en novell.

Alldeles nyligen har jag läst Tove Janssons novell Blomsterbarnet och den tyckte jag kunde passa här. En fin novell om en kvinna som aldrig blir riktigt vuxen, som lever i en dröm. Titeln är en länk till min text.

Jag kände inte till Axel Lindén men så upptäckte jag att han hade fått Aftonbladets litteraturpris och dessutom bor på en gård i Östergötland, mitt hemlän, så jag skyndade mig att låna hans första bok, Fårdagboken. Hans andra bok, Tillstånd – varannan gran, varannan tall och andra orimligheter kom förra året. Jag har inte hunnit få ut någon text om den här på bloggen så jag länkar till förlaget.

Mitt tredje tips blir ännu en novell. Som barn fick jag Astrid Lindgrens bok Nils Karlsson Pyssling som innehåller ett antal mer eller mindre mystiska berättelser. En av dem heter Allra käraste syster och handlar om sjuåriga Barbro som just har fått en liten bror. Hon känner att föräldrarna bara bryr sig om brodern och varandra. Men i trädgården finns en rosenbuske som heter Salikon och Barbro kan krypa in under den och komma till en helt annan värld där hennes syster Ylva-li är prinsessa. En fin berättelse som handlar om svåra saker som så ofta hos Astrid Lindgren.

Om du nu klickar in dig hos Ugglan & Boken kan du hitta fler tips, kanske fina trädgårdsböcker, till exempel.

Biografier över kungligheter tillhör inte de böcker jag har läst många av så min trio består av tre romaner.

Den första är Petite av Edward Carey. Jag har läst den så titeln är en länk. Petite är en härlig, rolig, sorglig och makaber historia om kvinnan som blev Madame Tussaud. Där förekommer en del kungligheter, främst prinsessan Elisabeth som var syster till Ludvig XVI. Också Josephine som blev kejsarinna som Napoleons hustru finns med i boken under den tid hon var fängslad under franska revolutionen. Även andra kungligheter förekommer, men då mestadels som avhuggna huvuden. En hemsk tid.

Jag fortsätter med franskättade kungligheter. När jag var en tolv tretton år läste jag Desirée av Annemarie Selinko. Den var mycket bra och spännande att läsa tyckte jag då. Jag vet förstås inte vad jag skulle tycka om den idag, men då gjorde den stort intryck på mig och jag lärde mig också lite om tiden och om Desirée och hennes man. Även Napoleon är med på ett hörn eftersom Desirée var förlovad med honom en tid. Romanen handlar alltså om Desirée Clary som gifte sig med Jean Baptiste Bernadotte och blev drottning Desideria i Sverige.

I Ellen Mattsons roman Snö finns Karl XII med, men endast som avliden. Dock har hans regeringstid och krigståg stor betydelse för situationen i landet och i den lilla staden på västkusten där hans trötta, sårade och förfrusna armé anländer från det misslyckade fälttåget i Norge. Men först kommer liktåget med kungens kropp som måste tas om hand och balsameras. Snö är en bra bok som jag rekommenderar.

Fler tips på böcker om och med kungligheter kan du få om du klickar dig in hos Ugglan & Boken.

Det krävdes en del funderande för att få till den här trion, men ljus och mörker är ett fantasieggende tema som kan leda till både ett konkret tänkande och ett metaforiskt. Den första boken jag kom att tänka på var Ett så starkt ljus av Lyra Koli (Hon hette tidigare Ekström Lindbeck.). En bra bok, vacker och i tiden, om en ung student i Stockholm som vill hitta kärleken. Den har jag skrivit om så titeln är en länk till min text.

Men vilken bok skulle bli den nästa? Då kom jag att tänka på De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin som jag nyligen har läst. I en avdelning av boken berättas om sotarlärlingen Kurre. Handlingen utspelas på 1920-talet och då fick sotarlärlingarna krypa genom rökgångarna. Där var det sannerligen mörkt. De hade en mössa som de drog ner över ansiktet så att de inte skulle skadas av allt sot. Det värsta var att de kunde fastna där. Hu så hemskt! Den här boken har jag också skrivit om.

Min tredje bok är Anden i Lampan – ett etnologiskt perspektiv på ljus och mörker som jag läste på 1990-talet när en bildkonstnär och jag jobbade med ett projekt med utgångspunkt från solen. Jag läste både det ena och det andra, också den här boken om ljus och mörker och det ledde till att jag skrev den här dikten:

När skymningen tätnar tänder du ljuset
På ett träbord, i en mässingsstake
Du lutar hakan i handen och tänker

Skuggorna kryper in under bordet
var det någon som tappade en knappnål?
Dörrvredet darrar, lågan fladdrar

Buskarnas grenar skrapar mot väggen
Runt dig finns möbler som du inte ser
byråar, stolar andas i mörkret

Du lyfter ansiktet, ser ljus och bord
ser din hand, den ena som ligger på bordet
du har bara en hand, den andra är svart

Temana till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Om du klickar dig dit kan du ta del av andra bokbloggares böcker om, eller inspirerade av ljus och mörker.

Klassiker, så många fina läsupplevelser jag har fått från dem. Men jag läser inte klassiker bara för att få ta del av en spännande berättelse. Jag kanske vill veta hur en bok som framhålls som en hörnsten i litteraturhistorien är. Jag kanske vill veta mer och känna mig in i tiden. Eller ämnet kan vara så intressant att jag vill läsa boken. Här är i alla fall tre klassiker, två som jag vill läsa och en som jag har läst.

Shirley av Charlotte Brontë vill jag naturligtvis läsa. Annars hade jag inte köpt den på bokrean i år. Den ska utspelas i norra England under den tidiga industrialismen och har kallats Charlotte Brontës mest feministiska roman och det är en nyöversättning så den ser jag fram emot att läsa.

Kvinnostaden av Christine de Pizan har jag nyligen läst. Hon levde mellan 1364 och 1430 och hon har kallats den första feministen och ska vara den första kvinnliga författaren som försörjde sig på att skriva. Kvinnostaden skrev hon som en polemik mot flera skrifter som nedvärderade kvinnor och hävdade att allt ont kom från dem och att de bara skapade problem. Den här boken tillhör definitivt klassikerna som jag har läst för att jag ville veta vad det var och på grund av ämnet – inte för att läsa en spännande berättelse. Jag har Nina Burtons bok Den nya kvinnostaden på bokvagnen och ville veta hur det gamla var. Det kommer en text om Kvinnostaden på fredag.

Norrtullsligan av Elin Wägner har jag inte läst. Tror jag. Jag vet att jag har läst Pennskaftet, men jag är ganska säker på att jag inte har läst den här så den tillhör klassiker som jag vill läsa. Norrtullsligan är Elin Wägners debutroman och den kom 1908. Romanen handlar om fyra lågavlönade kontorister. Det ska bli spännande att läsa den.

Om du vill få fler tips på klassiker att läsa kan du gå till Ugglan & Boken.

Det har blivit allt vanligare att jag måste ta till böcker som jag inte har läst för att få ihop tre stycken och den första jag ska skriva om idag är just en sådan. Det är Silvervägen av Stina Jackson. Jag har länge tänkt att jag ska läsa den men det har inte blivit av. På Goodreads har jag gjort en lista över spänningslitteratur och tänkt att jag ska plocka ur den när jag får lust att läsa en sådan bok. Men alla andra böcker har pockat på min uppmärksamhet så spänningsböckerna står där de står.

Nu har kanske de flesta av er redan läst Silvervägen, den kom ju 2018. Den är en psykologisk spänningsroman om Lelle vars dotter försvann tre år tidigare och den har fått glasnyckeln. Kanske kan det här ge mig en extra puff så att jag verkligen läser den.

Stål av Silvia Avallone har jag däremot läst. Det är Silvia Avallones debutbok och den kom 2010 i Italien och den är prisbelönt. Romanen handlar om två trettonåriga flickor som bor i ett slitet bostadskomplex i en stad som domineras av ett stort stålverk. Stål kom 2016 på svenska och den finns att köpa som pocket för den som är intresserad. En bok som är värd att läsas. Stål läste jag innan jag började blogga så länken går till Bokus så får ni lite mer information om boken.

Och sist har vi här Yngling på guld – roman om ett brott av Ernst Brunner. Den handlar om en konstkupp då ett litet självporträtt målat av Rembrandt stals från Nationalmuseum i december 2000. Den handlar också om Rembrandt och hans tid och vilka som under åren har ägt målningen. En bra och spännande bok som jag läste innan jag började blogga.

Ja, detta är vad metalltemat från Ugglan & Boken fick mig till att leta fram ur minnet. Jag är säker på att det finns många böcker med metall i titeln och den som vill få tips på fler kan gå till Ugglan & Boken.

Roligt tema som Ugglan & Boken har givit oss till idag. Vilka namn har vi då den här veckan? Vi har John, Jane, Monika, Mona, Gotthard, Erhard, Marit, Rita, Carina, Carita, Åke, Reidar och Reidun. Jag antar att två av mina böcker är helt klara och tydliga när det gäller namnen, men mannen längst upp till vänster kräver nog en förklaring så jag börjar med honom.

Den mannen är Bertil Malmberg och som alla genast inser finns Bertil inte med bland namnsdagsbarnen den här veckan. Men Bertil Malmberg har skrivit en bok som heter Åke och hans värld. När jag var liten såg jag en glimt av ett tv-program som gjorde starkt intryck på mig. Det måste ha varit Bengt Lagerkvists dramatisering för tv 1959 av Malmbergs roman. Jag minns en liten pojke som satt på huk på en grusgång. Kanske lekte han med gruset. Då kom en stor farbror och sa något till pojken och det kändes hotfullt. Det är en sådan där glimt som har fastnat i mitt sinne. Jag visste nog att programmet hette Åke och hans värld och länge har jag tänkt att jag vill läsa den där boken, men det har jag hittills aldrig gjort. Framöver kanske?

Carina Rydbergs roman Den högsta kasten kom 1997 och det var ett faslig liv omkring den boken. Carina Rydberg hade skrivit en roman om samtida levande verkliga personer och de var inte alltid framställda i bästa positiva ljus och det var inte dolt och maskerat vilka de var. Det talades om hämnd.

Den högsta kasten ingår i det som kallas autofiktion och det sättet att skriva var inte så vanligt då. Det var nog därför som den boken var så extra het. Jag läste romanen. Den var nog bra skriven men den gjorde inte alls så starkt intryck på mig som jag hade förväntat. Antagligen beror det på att jag inte visste något om människorna i de där kretsarna som Carina Rydberg skrev om. Jag insåg heller inte meningen med boken. Jag till och med retade mig på den. (Vilket kanske visar att den ändå gjorde intryck.) Det skulle vara intressant att läsa om den nu och se vad jag tycker.

Monika Fagerholms Bok Vem dödade Bambi har jag läst under min bloggtid. Titellänken går till min text om boken. En mycket bra roman som har vunnit Nordiska Rådets litteraturpris.

Om du nu går till Ugglan & Boken kan du få veta vilka namn från den här veckan som andra bokbloggare har skrivit om.

• 

• 

• 

Nu blev det lätt. Tre böcker som jag har lagt ut texter om har fått fem stjärnor i år, och det är dessa.

Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli. Den är en av hyllvärmnarna som jag läser i år, och det ångrar jag inte.

Jag vill sätta världen i rörelse – en biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm. En lärorik och underhållande biografi med Selma Lagerlöfs författarskap i fokus.

Mot fyren av Virginia Woolf. Jag säger bara: Äntligen har jag läst den!

Jag skriver inte mer om böckerna här eftersom titlarna är länkar till mina texter. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare tyckte var bäst kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu blev det svårt! Ugglan & boken har kommit med en riktig utmaning, åtminstone för mig. Jag kunde inte komma på en enda bok med väderstreck i titeln. Så vad gjorde jag? Jo, då sökte jag på olika väderstrecksord i Libriskatalogen och på så sätt hittade jag dessa tre titlar. Två av böckerna har jag absolut inte läst och den mittersta är tveksam. Inte för att det är en dålig bok. Det är den säkert inte, men frågan är om jag har läst den eller inte?

Boken som jag kan ha läst är Öster om Eden av John Steinbeck. Den är ett släktdrama med start i början av 1900-talet och den ska delvis bygga på Steinbecks egen släkthistoria. Nu har jag stoppat in boken i min läslista så det ska bli antingen omläsning eller nyläsning.

Öster om sol, väster om måne – en roman om John Bauer av Jacob Ringbom har jag inte läst. Har någon av er andra gjort det? Och vad tyckte ni? Jag blir allt lite intresserad av gestalten John Bauer som dog så ung och som har skapat alla de där bilderna som jag såg i sagoböckerna när jag växte upp.

Den tredje boken är Tales of the South Pacific av James A. Michener. Det är en samling noveller i kronologisk ordning som bygger på författarens erfarenheter från tiden när han deltog i andra världskriget i Stilla Havet. Den har jag heller inte läst, men den fick Pulitzerpriset 1948 så jag tror att den kan vara bra. Den har också blivit musikal, film och tv-serie.

Det var mina tre titlar som jag grävde fram med viss möda. Men jag tror att det finns många fler böcker med vädersterck i titeln så jag är nyfiken på vad de andra bokbloggarna har i sina trios. Den som går till Ugglan & Boken kan få veta mer.

Sådana finns det många. Oj. oj. oj! Men här tar jag upp tre som jag borde läsa mer av inom rimlig tid. Vad är rimlig tid?

För alla dessa tre författare finns en eller flera böcker i min läslista. Jag funderar på att starta ett projekt Läs färdigt trilogin/kvartetten/serien när jag är färdig med Augustprisprojektet. Då skulle både Karin Smirnoff och Roy Jacobsen bli lästa. Serien kommer jag inte att ta så allvarligt i så fall utan glädja mig åt om jag läser en eller ett par böcker i en lång serie.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är alltså den första boken i trilogin om Jana Kippu, som vi väl alla vet. Det är klart att jag vill läsa de andra två också.

De osynliga är första delen av Roy Jacobsens trilogi om en fiskarfamilj i Nordnorge. Den första delen var väldigt bra så visst vill jag läsa de följande.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong är inte första delen i en trilogi men hennes roman Åkern är världen, som handlar om judar som flyr till ett nordafrikanskt land under andra världskriget, finns i min läslista.

Om du är nyfiken på av vilka författare andra bokbloggare bara har läst en bok kan du gå till Ugglan & Boken. Det är därifrån vi får alla temana för Tisdagstrion.