Soldränkta i ett stilla hav. Otillgängliga klippöar. Öde öar. Mystiska öar. Fattiga öar där fiskarbefolkningen sliter. Öar har länge fascinerat oss människor och idag är det temat för Tisdagstrion.

Och vilka öar har vi här?

Jo Sicilien. De fördrivna av Negar Naseh utspelas just där. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Sedan har vi ön Lewis i ögruppen Yttre Hebriderna i norra Skottland. På den här ögruppen utspelas Peter Mays deckartrilogi som består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna. Alla tre böckerna om den före detta Edingburgh-polisen Fin Macleod är värda att läsas. Miljön och människorna och deras relationer är fint beskrivna. Bra deckare som står ut i mängden. På lördag kommer ett inlägg om Lewispjäserna som är en av mina hyllvärmare2020.

Sist men inte minst har vi ön Ven där Tycho Brahe lät bygga ett astronomiskt observatorium på 1500-talet. Han var en dansk astronom, astrolog och alkemist och kung Fredrik II gav honom Ven som förläning och bekostade hans observatorium. Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril handlar om fåfänga, makt och maktmissbruk. En framträdande person i romanen är Kirsten som är mor till Tycho Brahes barn. Men hon är inte Tycho Brahes vigda hustru och befolkningen på Ven ser ner på henne för det.

Alla de spännande temana för Tisdagstrion har Ugglan & Boken kommit på. Titta in hos henne så hittar du fler bokbloggare som skriver om ö-böcker.

Alltså, jag vet att jag är lite tjatig, men här har vi Alias Grace av Margaret Atwood igen. I höstas någon gång skrev jag att jag skulle läsa den, men det gjorde jag inte förra året. Nu har jag en rejäl ursäkt förstås. Jag prioriterade bort den till förmån för Tjänarinnans berättelse och The Testaments som kändes mer aktuella. Men nu får jag ta mig samman och läsa den i år.

Mårbackasviten av Selma Lagerlöf köpte jag på bokrean förra året. Och så har den stått på bokvagnen och väntat. Ända tills nu, för jag har faktiskt läst den i år så den hann inte bli hyllvärmare, tack och lov. Mårbackasviten, Selma Lagerlöfs självbiografiska texter, är ganska omfattande men lättläst upptäckte jag när jag satte igång.

Och på tal om självbiografi. 2010-talet var autofiktionens årtionde enligt kultursammanfattningarna. Många har läst Karl Ove Knausgårds självbiografiska svit Min kamp. Men jag har inte läst en enda av böckerna så alltså måste jag åtminstone läsa Min kamp I i år.

Tisdagstrion handlar om tre böcker men nu lägger jag till en fjärde här eftersom jag påstod förra året att jag skulle läsa den. Det är Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, detta latinamerikanska mästerverk. Jag läste den inte därför att jag upptäckte att det ska komma en ny utgåva i år med översättning av Lina Wolff. Då var det bättre att vänta med den, tyckte jag.

Detta är min kvartett av böcker som jag inte läste förra året. Om du vill veta vad andra bokbloggare inte läste kan du titta in hos Ugglan & Boken.

• 

• 

• 

Idag är det siffror som gäller. Det finns nog en hel del böcker med siffror på omslaget och jag har valt dessa tre.

2 666 av Roberto Bolaño är en riktig tegelsten på 1 053 sidor, men värd att läsas. Fyra litteraturvetare är på jakt efter en försvunnen författare. En mentalt instabil filosofilärare försöker skydda sin dotter mot världens ondska. En journalist sänds till Mexiko för att bevaka en boxningsmatch. De kommer alla till ökenstaden Santa Teresa som är full av mord, korruption, knarkhandel och prostitution. Det var när jag läste den som jag riktigt insåg hur farligt det är att vara kvinna i Mexiko.

1793 av Niklas Natt och Dag. Det kom en uppföljare förra året, men den har jag inte läst fast jag tyckte att 1793 var mycket bra. Titeln är en länk till min text om boken.

491 av Lars Görling. Boken publicerades 1962 och sedan gjorde Vilgot Sjöman också en film. Jag minns att det var en bok som vi slog upp vissa sidor i under de tidiga tonåren, för sexscenernas skull. Några år senare läste jag den och blev förvånad över att den var så bra. Jag hade trott att det var en sensationsbok men det är en bra roman om kriminella ungdomar på 1950-talet och om hur illa en flicka i de kretsarna kan råka ut.

Det är Ugglan & Boken som sköter Tisdagstrion. Om du tittar in hos henne hittar du fler böcker med siffror i titeln.

Julböcker är inget som jag brukar läsa i större omfattning så jag tyckte att det här ämnet, om än trevligt, var lite svårt. Men detta var vad jag fick ihop:

Christmas Books av Charles Dickens. I den ingår A Christmas Carol som vi nog alla känner till. Jag hade tänkt ha någon annan av historierna till månadens novell, men det blev alldeles för jobbigt att läsa någon av dem mitt i förkylningen som jag hade drabbats av, och förresten är kanske A Christmas Carol den bästa. Historierna gavs ut som julböcker på Dickens tid och de var populära då, men jag är inte säker på hur de övriga håller idag.

Juldagar av Jeanette Winterson. Här har vi i alla fall en riktig julbok som jag har läst i år på grund av tips från andra bokbloggare förra året. Tack för det! Juldagar har jag skrivit om så titeln är en länk.

De nio målarna av Dorothy Sayers. Ingen julbok, men för mig är det julstämning att läsa en bra klassisk deckare, och det förekommer i alla fall snö i berättelsen. Det är ett snöväder som gör att Lord Peter Wimsey och hans betjänt Bunter måste stanna i den lilla byn där mordet sker. En av de bästa deckarna som har skrivits, enligt min åsikt.

Nu finns det andra som läser mycket mer julböcker än vad jag gör, så gå till Ugglan & Boken. Där hittar du en hel rad bokbloggare som tipsar om böcker med julstämning.

Vad passar bättre idag på Nobeldagen än ämnet Litteraturpristagare för Tisdagstrion? Jag tror att de andra bokbloggarna som är med i trion kommer att välja många olika litteraturpris och om du tittar in hos Ugglan & Boken som sköter Tisdagstrion hittar du många fler pristagare. Men jag har valt tre polska Nobelpristagare i litteratur eftersom Olga Tokarczuk ska få priset för år 2018 idag.

Va? kanske du säger, jag ser bara två böcker här. Jodå, det finns en tredje pristagare men han är inte med på bild. Till min lilla lista:

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk. Den handlar om Janina Duszejko som bor i en by på den polska landsbygden nära den tjeckiska gränsen. Hon ställer horoskop, översätter Blake tillsammans med en före detta elev och ser om sina grannars hus som är tomma på vintern. Plötsligt påträffas en av grannarna död.

Det kommer en text om Styr din plog över de dödas ben i morgon. Och eftersom temat är litteraturpristagare vill jag även länka till min text om Daghus, natthus som Olga Tokarczuk också har skrivit.

Nära ögat av Wislawa Szymborska. En fin diktsamling som jag har skrivit om så även här är titeln en länk.

Och så har vi den mystiske mannen då. Vem är han? Jo Henryk Sienkiewicz som fick Nobelpriset i litteratur 1905. Enligt Wikipedia skrev han främst starkt patriotiska romaner med motiv från den polska historien. Men jag har läst hans Quo vadis, som handlar om den första kristna kyrkan i Rom under Neros tid. Den blev hans internationella genombrott och den har också filmatiserats. Nu är det länge sedan jag läste den, men jag minns den som ganska spännande.

Och vad ska jag göra ikväll? Läsa en bok av någon pristagare? Nej, inte alls. Nobeldagen är en av de få dagar på året då jag sitter klistrad vid TV:n och ser på vetenskapsmänniskor och juveler och litteraturpristagare och galablåsor och njuter av musiken och blomsterarrangemangen – ja alltihop.