Jenny Erpenbeck är en tysk författare och förra året kom hennes roman Kairos på svenska. På tyska kom den 2021. Den handlar om en kärlekshistoria mellan en 19-åring flicka och en 30 år äldre man. Nej, och åter nej! Så kan man reagera inför detta. Så unket och slitet. Men det är inte det. Romanen är skriven på ett sätt som gör att det blir intressant och inte unket alls även om jag kunde önska att flickan hade sluppit denna erfarenhet. Historien utspelas i Östberlin, mestadels under åren före murens fall, men också under och lite efter. Jag läste nyligen Stjärna 111 av Lutz Seiler som också har handlingen förlagd till samma tid, men Kairos är helt annorlunda och här får vi också glimtar av vad murens fall och DDR:s införlivande i Förbundsrepubliken kunde innebära för utbildade människor i statens tjänst. Mycket bra bok. Läs gärna båda.

Elfriede Jelinek är en österrikisk författare. Älskarinnorna kom på tyska 1975 och på svenska 2008. Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur 2004 och den upplaga av boken jag läste kom 2018 i serien med kvinnliga Nobelpristagare i litteratur. Älskarinnorna är en arg, provokativ satirisk historia skriven av en ordkonstnär.

Doktor Faustus av Thomas Mann kom på originalspråket 1947. Thomas Mann var i landsflykt undan nazisterna och befann sig i USA när han skrev romanen. Den handlar om den tyske tonsättaren Adrian Leverkühns liv skildrat av en vän. Romanen anspelar på Faust, han som sålde sin själ till djävulen. Faust finns i tyska folksagor och flera författare har inspirerats av den gestalten, bland andra Goethe som skrev en teaterpjäs med Faust som huvudperson. Kanhända sålde Adrian Leverkühn också sin själ till djävulen? Man får läsa romanen och bilda sig sin egen uppfattning. Doktor Faustus kom på svenska 1948. Omslaget här ovan kommer från en nyöversättning från 2015 som jag läste.

Det var mina böcker av författare från länder där man talar tyska. Om du vill se vad andra bokbloggare har plockat fram till dagens trio kan du gå till Ugglan & Boken.

Vapen är dagens tema och här blir det skjutvapen gånger tre.

Att det förekommer sådana i den första boken kan väl ingen undgå att se. Det är Två pistoler av Klas Östergren som kom 2021. Den handlar om Adolf Fredrik Munck som kom från Finland och blev överhovstallmästare hos Gustav III. I romanen finns mycket hovliv, men i ramberättelsen är den gamle Munck i landsflykt och ser tillbaka på sitt liv.

Sedan blev jag nyligen varse att ett skjutvapen finns på omslaget till Åsne Seierstads nya bok Afghanerna. Åsne Seierstad har ånyo rest till Afghanistan efter talibanernas återkomst, och där har hon intervjuat tre människor, två män och en kvinna. Den vill jag läsa.

Löpa varg av Kerstin Ekman handlar om den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig. Han har jagat i hela sitt vuxna liv, men nu börjar han ifrågasätta jakten. I Löpa varg finns absolut skjutvapen. Bland annat blir en varg, som Ulf Norrstig vill hålla hemlig för sitt jaktlag, skjuten. Boken kom 2021.

Tre exempel på böcker med skjutvapen. Om du är nyfiken på vilka böcker och vapen som andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Fursten av Niccolò Machiavelli publicerades på 1500-talet. Den handlar om hur en man bör handla för att komma till makten och bli furste och vad han ska göra för att behålla makten. Inte demokrati direkt, men mycket intressant. Jag läste en utgåva som faktiskt hade en nyare översättning än denna bok från 2019 vars översättning är från 1950-talet.

Så såg den ut. Mycket bra översättning. Det blev lite tokigt när jag gjorde triobilden, ursäkta.

Oceanen av Steve Sem-Sandberg är en roman som handlar om Jean-Jacques Rosseau och den utspelas på 1700-talet under en tid när Rosseau hade varit tvungen att fly från Frankrike och befann sig i Schweiz tillsammans med sin hushållerska som han också hade ett förhållande med, men som aldrig blev hans hustru.

Shirley av Charlotte Brontë skrevs på 1800-talet och utspelas i början av det seklet under den begynnande industrialismen. Napoleonkrigen hade lett till stor arbetslöshet i textilindustrin och arbetare protesterade mot att industriägare införde mer effektiva maskiner, vilket skulle leda till att ännu fler förlorade sin anställning. Romanen handlar om mycket annat också förstås, kvinnors självständighet eller beroende, kärlek och relationer.

Det är Ugglan & Boken som ger oss alla temana till Tisdagstrion. Om du är nyfiken på vilka böcker som utspelas i olika århundraden som andra bokbloggare har tagit fram kan du klicka på länken dit.

Systrar i litteraturen – jag antar att det finns ganska mycket av det, och en bok som har en självklar plats i dagens trio är Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl som kom förra året. Där finns inte mindre än sju systrar. De är döttrar till den avlidne björnjägaren och de försöker klara sig i vildmarken. En burlesk och ganska rolig bok med allvar i botten.

I Vinter av Ali Smith finns två mycket olika systrar. Den ena är en miljö- och anti kärnvapenaktivist och den andra är en ganska kallhamrad affärskvinna. Vinter är en rolig och allvarlig roman där en del som man inte väntar sig händer. Ali Smith har skrivit fyra årstidsböcker för att spegla Storbritannien under och efter Brexit och Vinter är den som jag tyckte bäst om av dem.

I En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka finns också två systrar som är olika och har svårt att komma överens när de ska ta hand om sin pappa. Han är en gammal änkling som har hittat en ny mycket yngre kvinna på ålderns höst. Han och barnens mamma kom från Ukraina och i boken finns både en del av Ukrainas historia och att vara invandrad. Också i den här romanen finns mycket humor, men bakgrunden är allvarlig, särskilt nu när Ukraina är invaderat av Ryssland. I år kommer boken som nyutgåva på Norstedts och där ser jag att det finns en uppföljare också, Två husvagnar, från 2007. Den måste jag titta närmare på.

Det var mina tre romaner med systrar i. Om du vill ha fler sådana tips kan du gå till Ugglan & Boken.

Det var massor av böcker jag inte hann läsa förra året, och vilka som blir lästa är naturligtvis en prioriteringsfråga. Men det här temat för årets första tisdagstrio i år är mycket bra som en påminnelse. Nu får de här tre böckerna inte komma i skymundan bakom allt annat intressant. Tack för temat Ugglan & Boken och tack för att du fortsätter med Tisdagstrion.

Det var absolut meningen att jag skulle läsa Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson förra året men det blev inte så. Då får jag se till att det blir gjort i år istället. Elin Wägner var en intressant person, författare, aktiv i kvinnorörelsen och fredsrörelsen och ledamot av Svenska akademien..

Fri – en uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi kom förra året. Den har stått på bokvagnen och väntat, bland annat tillsammans med Den besvärliga Elin Wägner. Fri är en självbiografisk bok om Lea Ypis uppväxt i Albanien under stalinismens sista dagar och åren efter det. Den får jag också läsa i år istället.

Förra året hade jag ett läsprojekt för att läsa färdigt trilogier, kvartetter och andra boksviter. Jag hade kanske inte för avsikt att läsa färdigt Burukvartetten av den indonesiske författaren Pramoedya Ananta Toer, men att åtminstone läsa nummer tre, Fotspår, eftersom jag läst de två förra. Inte heller det blev av. Men i år ska det ske. De två första böckerna, Människornas jord och Ett barn av alla folk var både intressanta och spännande.

Det var tre böcker som jag inte läste förra året fast jag gärna ville. Om du vill veta vad andra bokbloggare inte läste 2022 kan du går till Ugglan & Boken.

J U och L, antingen titlar eller författarnamn. Så vill Ugglan & Boken ha det idag och det passar väl bra när julen nästan är här. Hos mig är det författarnamn som gäller.

På J har vi Elsie Johansson och hennes fina första bok om Nancy, Glasfåglarna. Den gjorde stort intryck när jag läste den för länge sedan.

Sedan var det U och då kom jag att tänka på Linn Ullmann. Hon har kommit med en ny bok i år, Flicka 1983. Den har jag inte läst, men eftersom jag inte heller har läst hennes första bok på självbiografisk grund som heter De oroliga får den vara med i trion idag eftersom jag har lånat den på biblioteket nu.

Och så till sist L och där passar det bra att ta med Kristina Lugn. I år har Inte alls dåligt kommit ut postumt. Den innehåller hennes efterlämnade dikter och dem vill jag gärna läsa.

Om du vill har fler boktips, kanske till jullektyr, kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu undrar Ugglan & Boken vilka böcker vi önskar oss i jul, eller vilka vi vill ge någon i julklapp. Vad skulle jag välja att ge bort? En svår fråga eftersom det finns så väldigt många bra böcker, men så här blev det:

Till den som är nyfiken på varifrån vi kommer och som tycker om att läsa fackböcker vill jag ge Europas mödrar de senaste 43 000 åren Av Karin Bojs. Det är en i mitt tycke mycket spännande bok om vårt ursprung och de invandringsvågor som är grunden till Europas och Sveriges befolkning.

Den nya Millenniumboken tror jag många skulle bli glada över att få i jul. Den heter Havsörnens skrik, utspelas i Norrland, så vitt jag förstår, och är skriven av Karin Smirnoff. Själv har jag läst de tre första Millenniumböckerna, men inga uppföljare. Men denna är jag mycket nyfiken på och vill gärna läsa.

Till den som är intresserad av gammal kultur och mycket gammal historia vill jag ge Gilgamesheposet. Det kom som nyutgåva i svensk översättning i år på Modernista, men det är en gammal översättning. Om den jag vill presenta gärna läser engelska skulle jag hellre ge Gilgamesh – A New Translation of the Ancient Epic av Sophus Helle. Den är jag ganska sugen på själv. Om man skulle önska sig den? Om inte till jul så till födelsedagen? För tillfället är den slutsåld, men förhoppningsvis kommer det fler exemplar så småningom.

Ja, det var mina julklappstips. Om du vill ha fler tips på julklappsböcker kan du gå till Ugglan & Boken.

Litteraturpristagare är dagens tema och de här tre författarna representerar tre olika priser. Stregapriset, Nordiska rådets litteraturpris och Nobelpriset i litteratur.

Domenico Starnone är en italiensk författare som belönades med Stregapriset 2001, inte för den här romanen, Band, utan för Via Gemico. Den är inte översatt till svenska så därför har jag Band här istället som handlar om äktenskap och skilsmässa. En bra och slående bok som skulle kunna vara mannens svar på Elena Ferrantes roman Dagar av ensamhet. Det har spekulerats om att Domenico Starnone skulle vara Elena Ferrante, att hans hustru Anita Raja skulle vara Ferrante och även att de skulle ha skrivit Ferranteböckerna tillsammans.

Kirsten Thorup belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2017 för sin roman Erindring om kærligheden. Den har också fått det danska kritikerpriset. Erindring om kærligheden tillhör de där böckerna som jag vill läsa och jag tar gärna med sådana i Tisdagstrion eftersom det sporrar mig att verkligen läsa dem. Den är tyvärr inte översatt till svenska, men nio andra böcker av Kirsten Thorup är översatta. Kirsten Thorup tillhör de många författare som jag har läst alldeles för lite av. Jag har nog läst något men det är länge sedan.

Toni Morrison fick som vi vet Nobelpriset i litteratur 1993. Också romanen här ovan, Älskade, tillhör de jag inte har läst. Tror jag i alla fall. Jag har läst något av Toni Morrison för länge sedan men minns inte vad. Älskade belönades med Pulitzerpriset 1988 och hon har fått en mängd andra priser och utmärkelser. Alla hennes romaner är översatta till svenska. Hon är ännu en betydande författare som jag vill läsa mer av.

Och om du vill se vilka litteraturpristagare andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

En lång vinter av Colm Tóibín har förekommit i en tidigare tisdagstrio, men jag får väl tjata om lite. Det är en mycket bra kortroman om en familj där en mor försvinner en vinterdag från en spansk bergsby.

Snöns rike av Yasunari Kawabata har jag läst om i år. Det är en fin berättelse om ett kärleksförhållande mellan en ung geisha och en förmögen man på en japansk semesterort någon gång efter första världskriget. Han har familj hemma i Tokyo och är oberoende ekonomiskt och kan göra vad han vill. Hon måste arbeta för sin försörjning.

Vaken av Mimmi Jensen Gellerhed är en spännande debutbok som kom i år. Titeln betyder inte motsatsen till att vara sovande utan den hänsyftar på en isvak. Romanen berättas inifrån huvudpersonen Tess och hon är en människa som egentligen inte förmår bry sig om någon annan än sig själv.

Alla tre böckerna rekommenderas förstås och om du vill ha fler tips på kylslagen läsning kan du gå till Ugglan & Boken.

Den israeliske författaren David Grossman har jag bara läst en bok av, men den gav mig en stor läsupplevelse så jag vill gärna läsa mer av honom. Det var På flykt från ett sorgebud. Romanen handlar om en mor som är mycket orolig för att något ska hända hennes son i det militära. Hon ger sig ut på fotvandring i Galileen för att komma undan ett dödsbud som hon tror ska komma. Under läsningen om fotvandringen kommer många tillbakablickar på kvinnans liv. På flykt från ett sorgebud handlar om Israel och människor där, om kärlek och krig.

Författaren Negar Naseh är född och uppvuxen i Sverige och hon har Iranska rötter. Ingen anknytning till Medelhavet där. Men handlingen i hennes roman De fördrivna utspelas på Sicilien. Ett svenskt par har köpt en hus där och flyttat dit. Han är konstnär och hon forskar inom medicin. Romanen handlar om relationer och om båtflyktingar och hur flyktingar utnyttjas, om priviligierade och de som inte har någonting.

Jean-Marie Gustave Le Clézio är fransman. Hans roman Öken utspelas dels i Marocko, dels i Marseille i Frankrike. Den handlar om hur nomadfolkens kultur slås sönder av kolonialismen och hur spillrorna av dessa folk har det i modern tid. Öken är vacker och poetisk och drabbande.

Fler böcker med anknytning till Medelhavet kan du hitta hos Ugglan & Boken.