Rahima har inga bröder och det ställer till problem. I Afghanistan, i den by där Rahima bor bör kvinnor inte gå runt och uträtta ärenden om de inte ledsagas av en man. Det är också problem för Rahima och hennes systrar att gå i skolan. De får ta långa omvägar när de ska dit och hem eftersom pojkarna jagar dem. Och då, naturligtvis, blir inte pojkarna tillrättavisade utan flickorna får dåligt rykte. Rahimas far är borta mycket och han är beroende av opium. Rahimas mor har stora problem med att få inköp och andra ärenden uträttade. Därför bestämmer föräldrarna att Rahima får bli en bacha posh, alltså klippas och kläs som en pojke.

Det här visar den för mig hemska situationen för kvinnor och mycket konstiga, snedvridna, hycklande inställningen till kvinnor och män. När Rahima kläs som pojke accepteras hon som sådan. Hon kallas Rahim. Hon sparkar fotboll med killarna. Hon blir vän med en pojke och hon kan till och med arbeta och tjäna lite pengar till familjen. Romanen berättas i två tider. Rahima lever i modern tid och hennes släkting Shekiba lever i början av 1900-talet. Och sannerligen, Shekiba blir anställd som vakt i kungens harem och vad måste hon göra då? Jo klippa håret och vara klädd i manskläder som alla de andra kvinnliga vakterna. Då heter hon Shekib och kan alltså arbeta.

Det här betyder naturligtvis inte att kvinnorna annars inte arbetar. De håller hus och hem rena, sköter barnen och lagar mat och har hand om djur som finns i anslutning till hemmet, såsom höns. Allt det här arbetet är tidsödande utan moderna bekvämligheter. Dessutom kan det hända att de arbetar i jordbruket på fälten. Ovanpå det kan också sexlivet betraktas som ett svårt och smärtsamt arbete för de många kvinnor som gifts bort mot sin vilja. De måste ställa upp vare sig de vill eller inte oberoende av mannens brutalitet.

Jag berättar inte mer om handlingen i den här boken för att inte förstöra läsupplevelsen. Pärlan som sprängde sitt skal är nämligen en mycket spännande bok, en riktig bladvändare och både Rahima och Shekiba vill ha ett annat liv med mer frihet. Den här boken innehåller så mycket och den visar så klart hur gamla sedvänjor och traditioner lever kvar. Den ger också en del att fundera över om hur långt det måste vara till verklig demokrati i Afghanistan. Boken rekommenderas.

Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi, Louise Bäckelin förlag 2018. Översättning: Boel Unnerstad.

Mariam tvingas att resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Hon är endast femton år gammal, fattig och utomäktenskapligt barn till en förmögen man. Men hos honom får hon inte bo. Nej hon tvingas in i ett äktenskap där hon blir misshandlad och måste klä sig i burka när hon går ut.

Efter tjugo år tar hennes man sig ännu en hustru, den unga Laila. Hon vill studera vidare men är tvungen att gifta sig efter att hennes föräldrar har omkommit i en bombattack och hon har upptäckt att hon är gravid med sin älskade som har flytt till Pakistan. Om hon gifter sig snart med Mariams man kan hon få honom att tro att han är far till barnet. Och det är livsfarligt för en kvinna att leva ensam. Det går inte. Tyvärr kan det även vara livsfarligt att vara gift kvinna, vilket vi får uppleva senare i berättelsen.

Romanen spänner över många år och vi får ta del av Afghanistans våldsamma historia: den sovjetiska invasionen, krigsherrar, talibantiden och slutligen när den amerikanska koalitionen har tagit över. Allt detta upplever vi genom de två kvinnorna. Berättelsen ger också en stark insikt i kvinnornas situation, helt rättslösa och lämnade i sin makes våld.

Men denna roman är ingen historielektion. Den är fint gestaltad med miljöbeskrivningar som ger vackra eller fula bilder i mitt huvud när jag läser. För berättelsen är inte bara hemsk och mörk. Den är vacker också. Kärlek och vänskap finns i boken och alla män är inte onda och förtryckande. Lailas far och en mulla som undervisar Mariam i koranen när hon är barn är exempel på medkännande och mänskliga män. Förhållandet mellan Mariam och Laila som utvecklas från fientlighet till vänskap är också fint beskrivet.Tusen strålande solar är mycket spännande, en gripande och levande berättelse med mycket mörker men också med ljus. Den är en riktig bladvändare som jag rekommenderar.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning: Johan Nilsson.