
Den här boken innehåller två korta berättelser av Annie Ernaux. Hon kallar dem inte romaner. Att skriva dem var hennes sätt att bearbeta minnena och sorgen efter sina föräldrar. Den första berättelsen handlar om hennes far och den andra om hennes mor, men man skulle kunna betrakta boken som en tvådelad roman. De passar så bra ihop och ger varandra perspektiv och djup.
Annie Ernaux föräldrar kom från lantarbetarfamiljer och de startade en kombinerad speceriaffär och café. De arbetade hårt och sparade pengar för att kunna köpa rörelsen och de gjorde på så sätt en klassresa. Annie Ernaux beskriver deras personligheter och vilka de var. Men hon är deras dotter och berättelserna handlar lika mycket om hennes eget förhållande till föräldrarna som om deras förhållande till varandra och till samhället och världen. Ernaux använder sina minnen, fotografier och dagboksanteckningar för att minnas och få ihop de fragment som hon har att arbeta med, och hennes eget skrivarbete och hennes försök att minnas har stor betydelse I berättelserna. De försöken innehåller både det mänskliga, tankar om vad man har gjort och inte gjort när föräldrarna är borta och man inte kan ändra det som var, och det blir också en berättelse om författarens egen person och om hennes position i samhället.
Föräldrarna gjorde en klassresa, och sedan gjorde dottern ännu en. Hon studerade på universitet och blev lärare. Föräldrarna hade en mellanställning. De var inte längre lantarbetare, men deras rörelse som låg i arbetarkvarter var heller inte god nog år borgerskapet. Och så klättrar dottern upp till den intellektuella eliten och fjärmar sig på så sätt från föräldrarnas tillvaro. Just berättelsen om klassresorna och om föräldrarnas osäkerhet inför många situationer är en av berättelsernas behållning, men när jag läser känner jag också dotterns kärlek till föräldrarna och hennes frustration. Annie Ernaux skriver mycket sakligt. Min far och Kvinnan är mycket knappa och sakliga berättelser som det blir mycket känslosamt att läsa, i synnerhet berättelsen om modern som blev dement och som bodde tillsammans med författarens familj en lång period. Min far & Kvinnan är stark och berörande. Det bästa jag har läst av Ernaux hittills.
Min far & Kvinnan av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Katja Waldén. Förord: Therese Bohman.
Min far publicerades på originalspråket med titeln La place 1983 och kom på svenska första gången 1985. Kvinnan kom första gången 1987 med titeln Une femme och översatt till svenska publicerades den första gången 1993.
tyckte mycket om berättelsen om pappan, lånat Skammen av Annie Ernaux på biblioteket.
GillaGilla
För mig var berättelsen om mamman starkast, men båda var bra.
GillaGilla