En kniv i ryggen: om påhittad otrohet – novell av Klas Östergren

När jag läste Gentlemen av Klas Östergren tittade jag på vad som var skrivet om honom på Wikipedia. Där fick jag veta att han fick Sveriges radios novellpris för novellen En kniv i ryggen: om påhittad otrohet, och att den skulle finnas i antologin Åtta glas. Eftersom vi har den i bokhyllan ville jag gärna läsa novellen, och nu har jag gjort det.

Åtta glas är en antologi med korta stycken av åtta författare som samlades hos Hans Alfredson då och då och berättade historier för varandra. Klas Östergren var en av dem och det verkar som om han var bra på att berätta slagkraftiga historier. Om påhittad otrohet är helt klart konstruerad så att den passar att berätta muntligt. Den är drastiskt och har en ordentlig knorr på slutet. Så här börjar den:

För inte så länge sedan satt jag med en god vän på en bar och pratade. Vi brukar träffas på ganska tråkiga ställen där absolut ingenting händer som förstör ett samtal.

Ofta råkar våra samtal handla om förhållandet mellan lögn och sanning, i privatlivet såväl som i konsten. Det kan låta pretentiöst, men det behöver det inte vara. Ibland kan vi sitta och blåljuga varann rätt upp i ansiktet, om precis vad som helst. Det gör ju inget, bara man vet spelreglerna.

Mer är så ska man nog inte berätta om den här novellens innehåll. Då förstör man alltihop. Men den är trovärdig som något en man skulle kunna berätta på krogen – kanske inte efter åtta glas, men ett par.

En kniv i ryggen: om påhittad otrohet – Novell av Klas Östergren ur antologin Åtta glas, Wahlström & Widstrand 2004.