Jag anklagar av Émile Zola

Under min skoltid hörde jag första gången talas om Dreyfusaffären, detta justitiemord där författaren Émile Zola så småningom skrev ett öppet brev till landets president, där han kritiserade det som hade skett. Brevets titel var J’accuse, Jag anklagar, och det var infört i tidningen L’Aurore 1898.

Det som hände i Dreyfusaffären var att en man blev oskyldigt anklagad för spioneri. Den verklige spionen var adelsman och i sådana kretsar letade den franska militära underrättelsetjänsten inte efter agenter. Dreyfus, däremot, tillhörde inte adeln. Han var kapten på generalstaben och han var jude.

I skriften Jag anklagar! Kan man läsa om alla turer i Dreyfusaffären. Den är ett praktexempel på ett justitiemord och på myndigheters verksamhet för att mörka det som verkligen har hänt. Dreyfusaffären är också ett slående exempel på hur judar har använts som syndabockar genom historien. Jag kände till Dreyfusaffären sedan tidigare, men inte dess detaljer och jag kan säga att det jag läste var magstarkt. I skriften finns naturligtvis Émile Zolas öppna brev, men där finns också ett förord av Rolf Tardell, en prolog om Dreyfusaffärens upptakt, en epilog där man kan läsa vad som hände sedan och en lista med personerna i dramat.

Läs gärna Jag anklagar! Tyvärr är problematiken fortfarande aktuell.

Jag anklagar! – brev till republikens president av Émile Zola, 33 sidor 2015. Förord: Rolf Tardell.