Den förste av Marit Furn

Erik Gustavsson, kulturjournalist i Stockholm, känd som den ”unge ångvälten” när han var yngre, säljer plötsligt sin lägenhet i Stockholms innerstad och köper en gammal gård i en by i Dalarna. Hans mediekarriär är inte vad den har varit. Vad han har tänkt göra i framtiden verkar han inte ha klart för sig. Han har gått på känsla i livet och tagit en del spontana beslut, till exempel detta.

I byn finns ett amatörteatersällskap som planerar att sätta upp en pjäs om Gustav Vasa. Där nästlar sig Erik Gustavsson in. Han går inte fram som en ångvält, men väl som en furste enligt Machiavelli, och ganska snart tar han ledningen i teatergruppen.

Marit Furn har skrivit en rolig och lite burlesk roman om denne egocentrerade man som har alldeles för höga tankar om sig själv, som sätter sig själv framför allt annat och som intrigerar och stövlar på över slagna människor om det gagnar honom. Jag tycker inte att han är överdriven. Han finns. Kanske har vi träffat honom. Vad som är rätt och fel bedömer han inte enligt gängse moral utan utifrån vad han vinner på. Tyvärr, för honom själv, och kanske också för en del andra, är han inte så intelligent och beräknande som Machiavelli anser att en furste bör vara för att ha framgång.

Den förste är alltså rolig och underhållande, men där finns också stråk av allvar. Inte för att jag egentligen känner till hur livet i en by i Dalarna kan gestalta sig, men för mig framstår byn och människorna där som om de också mycket väl kunde finnas. Det finns en handfast och ganska realistisk botten i berättelsen som snurrar på med många händelser och vändningar. Romanen är spännande att läsa och jag undrar hur det ska gå och hur författaren ska få ihop det. Kanske känns slutet lite snöpligt rumphugget men i det stora hela har jag haft glädje av att läsa berättelsen.

Den förste av Marit Furn, Bonniers 2023.