Advokaten Lucien Gobillot lägger upp en hemlig dossier över sig själv med rubriken Om något skulle hända. Nästan hela denna roman av Georges Simenon (1903-1989) verkar bestå av anteckningar från advokatens dossier.
Från omslagets baksida:
Han visste från början att hon var skyldig – men ändå fick han henne frikänd. Det var ju om honom man sade: ”Är ni oskyldig, gå till vilken bra advokat som helst, är ni skyldig gå till Gobillot.” Han visste från början hurdan hon var och vad hon var – en liten sköka, inte ens vacker, en av hennes älskare strök omkring som en hund i hennes närhet, allting omkring henne är solkigt, ljusskyggt. Men ändå! Han hyr en dyrbar våning åt henne, anställer en kammarjungfru, planerar att helt öppet resa bort med henne för att få njuta av henne. Från början var det hennes tacksamhet mot honom, som band dem samman, nu hotar hans känsloengagement att helt ta överhanden.
Jaha, tänkte jag. Du kallar henne sköka. Men vad är du själv? Du är ju en gift man. Det verkar som om det finns många historier om farliga kvinnor som förstör det för stackars män från 1950-talet. Jag tänker på ”film noir”. När jag tittar närmare efter ser jag att bokens omslagsbild kommer ur filmen Den syndfulla leken. (En cas de malheur), som hade premiär 1958. Det är också romanens franska titel och den publicerades första gången 1956. På omslagsbilden ser vi Brigitte Bardot och Jean Gabin, Den fala kvinnan och advokaten, förmodar jag. Regissör var Claude Autant-Lara som jag aldrig har hört talas om tidigare. Men vad vet jag? Kanske är både filmen och romanen spännande?
Om något skulle hända av Georges Simenon, Bonniers 1963. Översättning: Gun och Nils A. Bengtsson.
Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.
Mösstanten 
Jag är ganska säker på att jag läste några böcker av Georges Simenon när jag hade läst alla barn- och ungdomsböcker i det lilla skolbiblioteket och var tvungen att gå över till vuxenhyllan.
GillaGilla
Han har ju skrivit så många. Hans deckare är ju nästan otaliga och så har han skrivit många romaner också, och en självbiografi.
GillaGilla
har relativt nyligen läst några av Georges Simenon, mysiga gamla deckare. Känns som det var vanligt med otrohet i franska verk. Och kvinnor har alltid varit ”dåliga”, liten förändring har väl skett. I Sverige stenar man inte kvinnor längre….
GillaGilla
Ja, att det är kvinnans fel fast det inte är hennes fel förekommer ju allt för ofta även idag.
GillaGilla