
Novellresan har nu gått ända till Indien. Ugglan & Boken hade några tips på böcker med noveller från Indien och jag har valt att läsa en novell i en av dem, nämligen en antologi med titeln Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Novellen handlar om en tågresa och tiden är strax före delningen av Storbritanniens forna koloni Indien till de två staterna Indien och Pakistan. Delningen i två stater är beslutad, men ännu inte genomförd. Det skedde 1947 och det ledde till upplopp på många orter och en stor mängd hinduer flyttade från Pakistan till Indien och en stor mängd muslimer flyttade från Indien till Pakistan. Och som vi vet har det varit hårda motsättningar mellan de två länderna sedan dess och de minoriteter som bor kvar i de respektive länderna utsätts ibland för våld och förföljelse.
Tågresan går från det som blev Pakistan till Amritsar i Indien. Författaren har fört samman ett antal människor i en tågkupé. Där finns tre muslimska köpmän (som berättaren kallar pathaner), en kontorist som är hindu, en gammal kvinna som nog är muslimsk, en Sikh, och så berättaren. Det är en mycket dramatisk novell. Enligt berättaren brukar de som redan finns i en kupé inte gärna släppa in nya passagerare när tåget stannar vid en station.
Mannen fortsatte att kämpa med sin stora koffert medan hans fru och dotter drog sig undan och ställde sig och tryckte mot toalettdörren och såg ängsliga och rädda ut.
”Kan du inte gå till någon annan kupé? Kvinnfolk har du tagit med dig också. Ser du inte att det här är en manlig kupé?”
Mannen var mycket andfådd och hans kläder var genomvåta av svett. När han väl lyckats få in trunken övergick han genast till att samla ihop resten av sitt talrika bagage.
”Jag har biljett. Vi är inga fripassagerare. Vi hade inget val. Det har blivit upplopp i hela stan. Det var nästan omöjligt att ens komma fram till järnvägsstationen …”
Alla blev tysta utom pathanen som satt uppe på överbädden. Han böjde sig framåt och skrek, ”Ut härifrån! Ser du inte att det är fullt?”
(Sid. 55)
Vi är framme i Amritsar – novell av Bhisham Sahni ur antologin Kärlek, uppror och kardemummakärnor, Tranan 2001. Redaktörer: Birgitta Wallin och Tomas Löfström. Översättning av denna novell: Örjan Sjögren.
Bhisham Sahni (1915-2003) var en indisk författare, född i Rawalpindi som då låg i Brittiska Indien, men som efter delningen ligger i Pakistan. Han skrev på hindi och har publicerat noveller, romaner och teaterpjäser. Hans mest uppmärksammade roman är Tamas som skildrar delningen. Den är inte översatt till svenska, men väl till engelska (Darkness, Ignorance, 1974).
Intressanta noveller. Tittade även i denna, helt annat omslag. Indien blir inte alltid välbehandlade så väl, även om de är välutbildade i västvärlden.
GillaGilla
Det finns mycket fördomar. Omslaget på antologin jag lånade var ju inte så kul. Men jag hittade en bra novell i den och det finns säkert fler som är bra men jag läste bara denna.
GillaGilla
Jag läste en annan ur antologin och hade gärna läst fler!
GillaGilla
Det vill jag också gärna göra, men det blev bara en denna gång.
GillaGilla
det var kul att läsa indiska novellr
GillaGilla
Ja ibland behövs läsutmaningar för att man ska utvidga sitt läsande geografiskt.
GillaGilla
kul att läsa indiska noveller. kunde fortsatt en stund till
GillaGillad av 1 person