En bil har exploderat i Stockholm och polisen är på jakt efter förövaren. Jag antar att alla tänkte på terrordåd, vilket inte alls säkert skulle vara fallet idag med alla dessa sprängladdningar som detonerar genom de kriminellas krig. Men antingen det är en terrorist eller en medlem i ett kriminellt gäng som är skyldig till explosionen ligger tanken nära till hands hos många att det måste vara en invandrare eller en person med rötter i arabvärlden eller liknande. Och det är det den här berättelsen handlar om – hur det kan kännas när man inte har ett typiskt nordiskt utseende och staden är full av poliser som jagar en gärningsman.
Det klokaste är att hålla sig inne, men Amar måste vara ute på stan eftersom han ska reklamera ett borrhuvud som hans släktingar har använt. Under berättelsens gång får vi lära känna Amar lite närmare genom hans tankevärld, och han är en lite labil personlighet liksom andra personer i Khemiris böcker. Som i andra romaner – om detta nu är en roman – jag har läst av Jonas Hassen Khemiri så skriver han om allvarliga problem med en liten glimt i ögat. Men fast det ligger en humoristisk ton i bakgrunden upplever man underlägsenhetskänslan starkt när man läser. Där finns också trycket från släkten. Amar måste helt enkelt ut.
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri, Bonniers 2012.
Texten är också dramatiserad och har spelats på scenen.
Mösstanten 
tyckte om boken, Jonas Hassen Khemiri är duktig samtidsskildrare, såg inte teatern som svt visade.
GillaGillad av 1 person
Ja det är han. Jag läser de av hans böcker jag inte läst tidigare nu. Det är intressant att se gemensamma stråk i dem.
GillaGilla