Nattens skogar av Djuna Barnes

Här finns en doktor som inte är doktor, och en baron som inte är baron, men han är av judisk släkt och behöver sin titel att gömma sig bakom. Sedan har vi en ung kvinna, Robin Vote, som baronen gifter sig med och två andra kvinnor som blir förälskade i baronens hustru. I romanen finns fler personer, men dessa är de viktigaste och allt utspelas under 1920-talet i Paris, Berlin och Wien.

Jag hade lite problem när jag läste boken, där fanns långa snåriga meningar och mycket prat som bestod av långa monologer, om livet och filosofiska spörsmål. Det gick trögt. Jag hade hört att romanen skulle vara svår att läsa och det var den. I alla fall för mig just då. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände mig mycket främmande inför de här människorna. Den här så kallade doktorn som parasiterar på andra ekonomiskt och som håller sina långa utläggningar, men som människor rådfrågar om problem i sitt liv, gång på gång. Hans utläggningar har en släktskap med Ulysses, så känns det. De två välbeställda kvinnorna som blir passionerat förälskade i Robin Vote, och hon, denna märkliga letargiska kvinna som är fullständigt egoistisk, men har en stor påverkan på andra. Henne borde alla akta sig för och hålla sig så långt borta från som möjligt.

Nattens skogar är en mycket svårmodig berättelse. Det finns ingen tunnel med ljusning i den andra öppningen. Inget leder någonstans. Och jag kommer på mig med att tänka om de två förälskade kvinnorna, som har så pass mycket pengar att de kan resa och tillbringa mycket tid i Europa och som inte behöver arbeta: men snälla nån, gör något. Utbilda dig, lär dig nya saker, du som har möjlighet. Eller arbeta med välgörenhet för något gott syfte. Sitt inte där bara och sukta efter den där omöjliga kvinnan som verkar leva i sitt eget universum och egentligen kanske inte förstår den skada hon gör.

Det är lätt för mig att säga som inte sitter i hennes kärleksgrepp. Och dessa min tankar visar ju också att romanen påverkar mig. T. S. Eliot skriver i sitt förord att texten är poetisk och det stämmer kanske. Man bör inte se realistiskt på texten. Nattens skogar är en märklig roman som jag nog borde läsa mer än en gång. Vi får väl se.

Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982), Modernista 2018. Översättning: Thomas Warburton. Förord: T. S. Eliot.
Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood)