Hitom himlen av Stina Aronson

Emma Niskanpää har ett litet jordbruk tillsammans med sin man i Tornedalen och deras gård ligger avsides. Det tar lång tid innan de får barn men till slut föds sonen John och Emma värnar om honom och tycker att han är det bästa som finns. Men sonen är udda och umgås inte på lika fot med andra barn och som tonåring inte med andra tonåringar. Men han är bra på att arbeta, om än inte i hårt kroppsarbete.

All Emmas värld är sonen och religionen. Och så hårt arbete. Det är en hård och strävsam tillvaro med snöstormar som skulle få de flesta att falla ihop, lång väg till byn på skidor eller till fots, och krämpor som blir värre och värre med åren. Emma for illa av förlossningen men är alltför blyg att söka läkarvård för detta. Religionen är sträng. Gardiner är djävulens byxor och krukväxter kan man inte ha. Men författaren skildrar också hur tron och bönen ger Emma styrka.

Livet lunkar långsamt på. Författaren skriver mycket detaljerat om det som händer, berättar långsamt och tar om en del, liksom för att hjälpa läsaren att hänga med, men också för att Emmas liv består av en mängd upprepningar år efter år. Det känns helt rätt som hon har skrivit. Den här berättelsen ska berättas just så. Ändå finns hela tiden en förhöjning. Berättelsen är inte vardagsgrå. Där finns något annat och jag har sett ordet expressionism nämnas. Det finns en viss förvridning och det bubblar mycket under ytan.

Ändå tycker vi nutidens människor antagligen att det är ett mycket inskränkt liv som Emma lever, och det är det ju om vi jämför med hur vi har det. Tillvaron för oss människor i Sverige har ändrats så mycket sedan förkrigstiden. Hitom himlen ger en känsla för och en inblick i ett kvinnoliv som är främmande för oss. Bara det att man måste vänta innanför dörren, och ofta vänta länge innan man blir ombedd att komma fram och sätta sig, om man besöker någon. Och husmodern kan inte säga något meddetsamma. Då är hon alltför nyfiken. Nej husmodern och den besökande tiger och så småningom får den besökande lämna sin plats vid dörren och sitta vid bordet och bli bjuden på kaffe.

När familjen äter står ofta husmodern vid spisen och äter där och servar resten av familjen. Kvinnan har sina sysslor – ladugården, hönsen och huset och barnen och kläderna och baket och maten – och det vill mycket till innan hennes man rycker in och hjälper henne om hon är opasslig. Han har sina sysslor på åkern och i skogen, plöjer och sår och drar hem jaktbyten och fisk till gården. Men det finns andra kvinnor i romanen som inte beter sig som Emma och författaren går in i Emmas huvud och också i andra kvinnors och skildrar deras tankar och hur de manipulerar sina män. Misstänksamhet och fiendskap finns också bland kvinnorna och när någon inte sköter sig som hen ska, då talas det mycket om detta.

Hitom himlen ger en läsupplevelse som jag inte gärna vill vara utan. Romanen skildrar ett kvinnoöde på ett sätt som jag inte hade väntat mig. Jag är glad över att jag la in den här boken i läslistan när jag läste Husmoderns död av Sara Danius.

Hitom himlen av Stina Aronson (1892-1956), Modernista 2003.
Romanen publicerades första gången 1946.

6 reaktioner till “Hitom himlen av Stina Aronson

  1. Lite annorlunda bok du plockat fram, ser att svensk författare.
    Låter lite som en bok som skulle passa vår finska bokcirkel, fast vi läser nya böcker. Bekanta sysselsättningar för min mor, när hon var ung, och vi bodde på en lantgård när vi var små. Hjälpa till med kossorna hörde till vår mors utgifter, jag och min bror fick klara oss själva ganska mycket. Min fars idé få billigt boende.
    När skolan började levde vi stadsliv.

    Gilla

    1. Ja, den är annorlunda. Men ni läser kanske böcker på finska i bokcirkeln? Jag har förstått tidigare att du bodde på landet som barn. Roligt att få veta lite mer.

      Gilla

  2. Nja, bodde på 15 olika ställen som barn, pappas jakt efter billigt boende (efter kriget i Finland). Nära Åbo men en mil långt när man inte hade bil på den tiden.
    Jag är stadsbarn, bodde ju mest i Åbo, flera lägenheter, skola och annat.
    Vi läser finska böcker men Kjell Westö och flera skriver ju på svenska, knasigt då läsa översättningar.

    Gilla

    1. Du fick många olika erfarenheter som barn, förstår jag. Stor kontrast mot min barndom. Bodde på en ort tills jag var 19.
      Kan man läsa en bok på originalspråket så är det ju bra om man gör det. En översättning kan ju aldrig göra originalet riktig rättvisa.

      Gilla

Lämna en kommentar