Äventyrsboken av Houssin Vennberg Sninate

Äventyrsboken handlar om Sally och Pausanias. Sally är en ung kvinna som bor kvar hos sin mamma eftersom mamman har psykiska problem och Sally känner att hon måste ta hand om henne. Pausanias är betydligt äldre. Han är långtradarchaufför, bor i Paris och kör i Europa och i Nordafrika. Författaren varvar avsnitt som handlar om Sally eller Pausanias och det tar tid innan det verkar finnas någon koppling eller något gemensamt.

I den här romanen berättas också om en bok som heter Äventyrsboken, där äventyrare, eller resenärer letar efter glasön. Sallys mamma har läst boken. Lysander, som Sally lekte med som barn, har läst den. Kanske är det så att psykiskt instabila ser mer och förstår mer om glasön och lysande skepp? Eller annars borde de aldrig ha läst boken. Men Äventyrsbokens verklighet finns någonstans i Sallys och Pausanias verklighet. Mest finns vanlig verklighet i den här romanen, men då och då tränger berättelsen om glasön och skeppet in. I den vanliga verkligheten finns ett tema som påverkar de flesta personerna i boken. Frånvarande fäder. Sallys pappa finns inte med i hennes liv och Pausanias har en dotter som nu är vuxen och som inte vill ha kontakt med honom. Han har inte varit där när hon växte upp.

När jag tänker tillbaka på den här berättelsen ser jag mestadels mörker. Det är som om allt i romanen har utspelats i mörker. Och ändå är det dag under den mesta tiden. Jag tror att det är mörkeravsnitten som är starkast och de sätter tonen och känslan, och då finns också kontrasten mellan det lysande skeppet och den mörka natten. Berättelsen handlar mycket om att gå vilse, om att inte ha någon riktning, om att låta tillfälligheterna styra, och om att det kanske finns något annat, en ljusare plats där man kan vila.

Äventyrsboken är en intressant debutroman som har ett rikt språk och många poetiska bilder mitt i den hårda, ibland leriga och kalla verkligheten.

Äventyrsboken av Houssin Vennberg Sninate, Norstedts 2025.