I oxögat av Ida Andersen

I oxögat är en historisk roman, förlagd till Dåvedshult i Småland på 1700-talet när Kosta Glasbruk grundades. Drängen Eskil och pigan Sissel är båda fattiga och måste gifta sig därför att Sissel är gravid. Eskil har vuxit upp som fosterbarn på en gård och av husbonden har han blivit upplärd till timmerman. Också Sissel kommer från enkla, föraktade förhållanden. De är fattiga och strävar på för sin försörjning. Eskil ärvde en liten bit mark av sin husbonde. Det anser husbondens två söner, ja hela den släkten, är fel. Rätten har slagit fast att Eskil faktiskt har rätt till marken men han får bo där och bruka den på hårda torparvillkår. Bland annat ska han göra dagsverken på gården.

Det är spännande att följa Sissels och Eskils liv och jag tycker att det är bra att den här romanen handlar så mycket om arbete, både allt vad Sissel arbetar med och Eskils arbete som timmerman. De lever på landet där människor har bott och verkat många generationer med regler och vanor för hur samhället ska vara organiserat, hur hierarkin fungerar och med gamla föreställningar om världen och tillvaron. Dit kommer något främmande. Ett glasbruk, en industri där många kan få arbete när det ska uppföras. Det är herrar som ligger bakom det, rika herrar och landshövdingen. En ny tid kommer där daglönare kan få arbete med annat än skörd och där glasblåsare från Böhmen får ganska hög status. Mycket sätts på ända. Den här konflikten gestaltar författaren genom att berätta om Sissels och Eskils öde. De framstår båda som människor med fel och brister, och berättelsen är skriven så att jag lever med och önskar att det ska gå bra för dem.

I oxögat är med andra ord en högst läsvärd bok som jag tror har kommit till efter gedigen research. Den är både lärorik, medryckande och spännande och jag uppskattar att huvudpersonerna är fattiga som kommer från samhällets skuggsida. Romanen är också ganska ganska lättläst och det är ingen tvekan om vilka som är Eskils och Sissels fiender. Det är mycket dialekt i romanen och det kan kanske störa en del läsare. Mig störde det inte utan tillförde atmosfär och liv.

I oxögat av Ida Andersen, Polaris 2019.