Snöstormen av Vladimir Sorokin

Läkaren Garin har kommit till en liten by på den ryska landsbygden. På skjutsstationen måste han lämna sina uttröttade hästar eftersom han har bråttom till staden Dolgoje där en epidemi har brutit ut. Men på skjutsstationen finns inga hästar inne. Till slut får han skjuts med brödkusken som egentligen inte vill ge sig ut i det dåliga vädret. Det är vinter och oväder är på väg. Men Garin och brödkusken startar på den besvärliga resan. Läkaren måste helt enkelt till Dolgoje.

Ända tills de ska ge sig iväg verkar allt ske på 1800-talet, eller som på 1800-talet, och jag tänker att kanske har Sorokin skrivit en dystopi och förutsättningen är att en dålig utveckling för det ryska folket har lett till att landet har fallit tillbaka till hur det var förr. Men riktigt så är det inte. Det visar sig att brödkusten har en självgångare och det är en släde som drivs av småhästar, lika små som rapphöns. Det finns alltså mycket små hästar och längre fram i berättelsen får jag veta att det också finns jättehästar. Och inte nog med det. Det finns jättar också. Och pysslingar förstås. Och samtidigt som berättelsen verkar vara förlagd till ett sagoliknande 1800-tal är det ändå inte så. Det finns moderna uppfinningar också.

Den här romanen liknar inte något jag har läst tidigare. Den är galen och spännande och rolig och den känns som förankrad i en rysk tradition. Den är också satirisk och jag tror att olika läsare kan tolka den efter sina kunskaper och sin egen uppfattning om utvecklingen i världen. En tolkning kan vara att Ryssland aldrig kommer att bli riktigt modernt och till slut kommer andra krafter att ta över och styra utvecklingen. Vad man än anser om det är berättelsen mycket underhållande. Läs den gärna.

Snöstormen av Vladimir Sorokin, Norstedts 2013. Översättning: Ben Hellman.
Romanen publicerades första gången 2010. Sex av hans titlar finns översatta till svenska.

Om Vladimir Sorokin på svenska Wikipedia och på den engelska.