De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

Berättaren i den här romanen är en kvinna som bor på en ö. Hon är författare och skriver romaner. Förr hade befolkningen kontakt med omvärlden, men det har de inte nu. Färjan har slutat fungera. Den är bara en sak av allting som har slutat fungera och som försvinner. Vad som helst kan försvinna och ingen vet i förväg vad som kommer härnäst. Minnena försvinner också, fast det finns vissa människor som minns. Men man får inte minnas. Det finns en hemlig polis som kommer och hämtar dem som minns, så gör man det måste man dölja det så gott man kan. Och vad som händer med dem som hemliga polisen hämtar vet ingen. Antagligen dödas de.

Det är en självklarhet att livet på ön fungerar så här. Tonen är mjuk och poetisk. Dagarna går. Mer försvinner. Så är det bara. Det finns inget överflöd av mat eftersom en del ätbart har försvunnit. Och ibland ser berättaren den hemliga polisen som gör tillslag. Samtidigt som berättelsen är lugn finns det ett ständigt hot under ytan. Invånarna på ön har ingen som helst kontroll eller möjlighet att påverka vad som ska hända. Jo, en sak kan de göra. Några människor gömmer personer som minns och det gör de med fara för sitt eget och familjens liv.

De förlorade minnenas ö är en mycket bra dystopisk roman om att leva under diktatur. Den är också unik bland de skildringar av totalitarism som jag har läst. Den skriver en inget på näsan. Allt i berättelsen är helt integrerat i handlingen och allt personerna gör känns äkta i förhållande till romanens stil och ämne och ton. Den räknas som en dystopisk klassiker och det är den sannerligen värd. Faran för totalitarism angår oss alla.

De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa, Tranan 2022. Översättning: Vibeke Emond.
Romanen publicerades första gången 1994 (Hisoyaka na kesshō).

Yōko Ogawa är en av japans främsta författare. Två av hennes romaner är översatta till svenska. Tidigare har jag läst En gåtfull vänskap. Om Yōko Ogawa på engelska Wikipedia och på den svenska.