Längtans latituder av Shubhangi Swarup

Längtans latituder startar på Andamanerna, en ögrupp som ligger långt från Indiens fastland i Bengaliska viken, men som tillhör Indien. Det är strax efter att Indien blev självständigt 1947 när romanen börjar. På Anadmanerna får vi lära känna en statstjänsteman och hans fru. Han är vetenskapsman och studerar träd. Hon talar med träden och hon ser också andar. Det finns många andar, eller spöken på ön, döda som inte funnit ro. Ön användes under kolonialtiden som förvisningsort för upproriska indier. Vissa av andarna tillhör dem.

Berättelsen leder så småningom framåt, decennium efter decennium. och vi befinner oss hela tiden i utkanten av det stora Indien, eller i närliggande stater som Myarmar. Och alla områdena dit berättelsen leder är utsatta för naturkrafterna. De ligger i eller vid samma tektoniska spricka vilket leder till jordbävningar och tsunamis, jordskred och vulkanutbrott, och sträng kyla och farliga glaciärer med sprickor där man kan falla ner i de höga bergsområdena som har skapats genom att den indoaustraliska kontinentalplattan rör sig norrut.

Och på den här planeten, utsatta för dess krafter, lever människorna. De strävar på. Diktatoriska ledare spärrar in människor i fängelse och torterar dem. Barn föds. En del människor lever som smugglare av droger. Där finns fattigdom och prostitution och hembiträden och klanledare. Vi får följa ett par människor i romanens första del och sedan andra och åter andra. Romanen blir en väv som finns i ens minne där vissa delar är ljusa och andra mörka och illavarslande. Samtidigt är tonen i romanen inte alls hopplös och uppgiven över det hemska som händer både genom människors handlingar och genom naturens krafter. Där finns både en värme och ett cyniskt konstaterande av att ja, så här är det. Berättelsen är realistisk och också drömlik och jag får en känsla av att livet kan vara fruktansvärt och mycket svårt, att sorg upplever vi alla, men ändå – kanske kan mänskligheten klara att leva vidare. Det blir vad jag får med mig efter att ha läst Längtans latituder, och jag undrar vad som ska hända i framtiden i Indien och mellan Indien och omgivande stater.

Längtans Latituder av Shubhangi Swarup, Louise Bäckelin förlag 2020. Översättning: Birgitta Wernbro Augustsson.
Romanen publicerades första gången 2018 (Latitudes of Longing).