Den osynliga skriften av Arthur Koestler

Den osynliga skriften är andra delen av Arthur Koestlers självbiografi och omfattar åren 1931 till 1940. Koestler var under en stor del av den här tiden kommunist och det är intressant att läsa om det politiska arbetet i hemliga celler med täcknamn. Men allt styrdes från Moskva. Det var stelbent och dogmatiskt samtidigt som politiken svängde, ibland med tvära kast. Särskilt intressant är det han skriver om hur han och många andra kommunister rationaliserade och förträngde vanliga sunda kritiska tankar om ledningens politik. Han hittade ursäkter till alla brister han upplevde när han reste som journalist i Sovjetunionen.

I den första delen av sin självbiografi skriver Koestler att när man har gripits av en politisk tro så ser man världen genom de glasögonen. I andra delen skriver han om hur den synen på världen spricker sönder och 1938 bröt han med kommunismen. Han räknar upp otaliga vänner och bekanta som blev kallade till Moskva – och försvann. Utrensningarna var omfattande. Samtidigt hade nazisterna makten i Tyskland. Koestler blev flykting i Frankrike och 1940 kom han till Storbritannien där han så småningom blev medborgare. Koestler var inte bara journalist. Han skrev också romaner. Hans genombrott kom med Natt klockan tolv på dagen (Darkness at Noon, 1940) som handlade om Moskvarättegångarna på 1930-talet.

Den Osynliga skriften är intressant, men jag upplevde den inte lika levande och spännande att läsa som den första delen av hans självbiografi. Den andra var lite torrare. Men för den som är intresserad av den politiska utvecklingen under den tid den omfattar kan jag rekommendera den.

Den osynliga skriften – en självbiografi av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning: Nils Holmberg.
Den första upplagan i svensk översättning kom 1954.

Den första delen av Arthur Koestlers självbiografi är Pil i det blå.