Backgårdsfolkets sömninghet och obeskrivliga tröghet hade nästan blivit ett ordstäv. De sov alltid på gården när det fanns något tillfälle. Eftersom det fanns så många söner och döttrar höll de sig inte med tjänstefolk och kunde därför vara sig själva hela tiden. Det var ett gäspande och släpande med fötter när det skulle arbetas, de gick alltid med sänghalm och dun i håret under mössan, de huttrade alltid som om de frös av brist på sömn, fastän de just kom från sin sista lilla slummer, de kröp på marken, så trötta och sömndruckna var de.
(Sid. 5-6)
I bygden var det tradition att vid nyår drog de unga karlarna runt och utsatte folket på gårdarna för mycket handfasta skämt. Men förra nyåret hade Backgårdsfolket genom sin istadighet och sin letargi vunnit över och förnedrat karlarna, och nu skulle de hämnas. Det är upplägget till den här novellen som är en burlesk historia som nog kan vara ganska rolig. Det är absolut avsikten. Själv hade jag väl inte så himla roligt när jag läste den. Men det kan säkert andra ha.
Sjusovarna – novell av Johannes V. Jensen, Novellix 2022. Översättning: Sonja Carlberg.
Sjusovarna är en av novellerna i samlingen Himmerlandshistorier av Johannes V. Jensen (1873-1950). Det är historier från hans hembygd, som ursprungligen publicerades mellan 1898 och 1932. Johannes V. Jensen tilldelades Nobelpriset i Litteratur 1944.
Mösstanten 