Författare: Mösstanten

Tisdagstrion – Jul

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Här i min trio blir det bara en julbok eftersom jag har valt att visa vilka böcker jag planerar att läsa över jul- och nyårshelgerna. Jag kommer nog inte att kunna läsa ut alla tre. Mistlar och mord blir det inget problem med. Den börjar jag läsa redan under julförberedelserna. Tess of the D’Urbervilles tar jag mig an därnäst. Jag har läst hälften i den, och nu ska den läsas ut. Äntligen! Agaat däremot med alla sina boksidor tror jag inte att jag hinner läsa färdigt före trettondagen, men då är det bara att fortsätta några dagar till.

Mistlar och mord av P.D. James (1920-2014) innehåller fyra julmysterier och det ska bli spännande att läsa dem just under den här tiden. I två av dem förekommer Adam Dalgliesh, den posiskrivande polisen som utreder morden i de flesta av P.D. James deckare.
Mistlar och mord publicerades första gången 2016 (The Mistletoe Murder and Other Stories) och kom i svensk översättning samma år. Den kan köpas som E-bok, men om man vill ha pappersbok får man köpa den antikvariskt eller låna den på biblioteket.

Tess of the D’urbervilles av Thomas Hardy (1840-1928) publicerades första gången 1891 och handlar om den fattiga flickan Tess som blir förförd av sonen i huset där hon arbetar. Den här romanen orsakade skandal och debatt eftersom många ansåg att författaren inte borde ha ställt sig på den ”fallna” kvinnans sida.
Det finns flera svenska översättningar av romanen.

Agaat av Marlene van Niekerk handlar om den vita lantbrukarhustrun, Milla de Wet och den svarta kvinnan Agaat. Romanen utspelas 1996, och apartheidsystemet är just avskaffat. Milla ligger förlamad i ALS och är helt utlämnad till Agaat, som sköter om henne med en ilsken omsorg som får varje naiv föreställning om enkel försoning mellan människor och raser att skingras.
Agaat publicerades första gången 2004 och kom i svensk översättning 2012.

Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare har valt under temat Jul kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Ställföreträdaren – novell av Tessa Hadley

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Tessa Hadley är december månads författare i Novelltolvan. Den här novellsamlingen hade jag redan i bokhyllan så den tog jag fram och läste novellen Ställföreträdaren. I den berättar en kvinna om hur hon i tjugoårsåldern blev förälskad i en av sina lärare vid namn Patrick Hammett.

”Självklart var han ouppnåelig för mig. Vem var jag? Jag var ingen. Jag hörde inte ens till de smartaste eleverna. Inte heller var jag någon utpräglad medelmåtta; jag var medveten om att jag hade ett udda sätt att se på saker och ting, som ibland yttrade sig i insiktsfulla kommentarer och andra gånger bara ledde till att alla stirrade oförstående. Patrick uppmuntrade mig. En gång påminde han allihop om något jag hade sagt. ‘Minns ni vad Carla påpekade under förra veckans seminarium?’ En annan gång, när jag hade fört något resonemang kring valfrihetstemat i Mycket väsen för ingenting, sa han: ‘Det där var mycket välformulerat, Carla. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.’ Det gjorde mig väldigt glad. Men jag hyste inga illusioner.”
(Sid. 8-9)

Novellen är skriven mycket lugnt konstaterande. Tessa Hadley kan skriva så att man känner igen sig fast man inte har upplevt riktigt detsamma som i berättelsen, och hon tar med det som är nödvändigt, men inte mer. Berättelsen ger stort utrymme till läsarens egna funderingar och när man har kommit så här långt i läsningen kan man mycket väl tro att man redan vet vad som kommer att hända i novellens fortsättning men i så fall bedrar man sig.

Ställföreträdaren – novell av Tessa Hadley ur samlingen Noveller, Wahlström & Widstrand 2021. Översättning: Marianne Tufvesson.
Just denna novell publicerades första gången 2003.

Tessa Hadley är en brittisk författare av noveller, romaner och fakta. Om Tessa Hadley på engelska Wikipedia. Tre av hennes romaner och den här novellsamlingen är översatta till svenska.

Av Tessa Hadley har jag tidigare läst novellen Gudbarnen ur den här samlingen och romanen Fri kärlek.

Resenärerna av Ellen Mattson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

På en gammal gård i Bohuslän bor syskonen Märta och och Nils Kleve. Gården är vanskött och huset förfaller. Dit anländer Peter Ask och hans ressällskap Olof Clarin. De har varit ute på en lång resa och är nu på väg hem, men de stannar på gården och Peter Ask tycker om att vara där så då blir det som han vill, för det är han som har pengarna. Olof Clarin är betalt resesällskap och syskonen Kleve är fattiga.

Tiden är omkring 1900 och det är sommar och varmt och omgivningarna är vackra. Men det är ingen idyll som läsaren har hamnat i. Nils Kleve är alkoholist och eftersom han är sonen ärvde han alltihop och det har han gjort sitt bästa för att förslösa och föröda. Hans syster går på gården och längtar kanske bort, men hon känner att hon måste stå för ordningen och att brodern inte kan klara sig utan henne. Hela tiden ruvar faderns minne över dem, en maktfullkomlig och våldsam och straffande far, och Olof Clarin är beroende av Peter Ask som är charmig och vacker men som gör det han har lust till utan att tänka på andra människor.

Men den som egentligen sköter det mesta och står för ordning är den femtonårige Benjamin som är den ende kvarvarande tjänaren på gården. Han är faktiskt den ende som beter sig och resonerar som en klok vuxen, fast han anses som mindre vetande. I den här romanen har Ellen Mattson skruvat upp dramatiken och känsloläget och visar det mer öppet än de två tidigare romanerna Nattvandring och Vägen härifrån. Det är starka känslor som kommer till ytan mellan människorna på gården och det blir hårda konfrontationer. Samtidigt känner man miljön, och språket och det författaren har valt att berätta ger en stark upplevelse. Där finns poesi, mänskliga fel och brister, oförmåga och cynism och jag känner att Märta Kleve som kvinna sitter i kläm i allt det här. Man kan få många tankar av att läsa den här berättelsen. Ellen Mattson skriver inte läsaren på näsan vad hon vill säga. Det finns i alltihop och läsaren får fundera och föreställa sig. Med andra ord en bra roman.

Resenärerna av Ellen Mattson, Bonniers 1998.

Satantango av László Krasznahorkai

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

I en by ute på landsbygden bor några människor kvar fast de flesta har gett sig av därifrån, och det som kallas anläggningen är nedlagt och står och förfaller. Ja, allt förfaller i den här byn, husen, kvarnen som också är nedlagd, och i krogen spinner spindlarna nät och ägaren ångrar att han köpte den. En av byborna bor till och med i anläggningens maskinrum. Jag tänker mig att anläggningen var en jättestor grisfarm, kanske med mer lantbruk runt omkring, och att byn en gång var en livlig och verksam plats där många människor arbetade.

Så är det inte nu. Det är fallfärdigt och skitigt och mörkt och regnigt och marken blir till lera. Det är regn, regn, regn och lera överallt. Och människorna som bor kvar i byn, de super och bråkar ibland, en del är väldigt konstiga, de flesta tänker mest på sig själva och vissa är riktigt ondsinta.

Tänk nu bara inte att den här romanen bara är deprimerande att läsa för så är det inte alls. Den är intressant och lite spännande och där finns humor bland alltihop, och en viss finurlighet. Författaren håller en viss distans till romanpersonerna. Han är nere bland dem och samtidigt en bit ovanför och när man kommer till slutet ser man klart och tydligt konstruktionen han har åstadkommit. Men han har fyllt den med personer och bilder, starka bilder. Romanen är kraftfullt skriven och den stackars utvecklingsstörda flickan som bor i byn har han skrivit om så att det känns när man läser.

Det finns ingen särskild huvudperson i den här romanen, det är väl i så fall byborna som plötsligt får veta att Irimiás som de trodde var död har setts i trakten och sedan väntar de på att han ska komma till byn och få ordning på allt. Romanen innehåller en ganska spännande intrig, men den är lite tung att läsa. Jag försöker föreställa mig hur det hade känts att läsa romanen om författaren hade arbetat med styckeindelning. Det har han alltså inte gjort. Kanske skulle man då få en helt annan känsla av att läsa berättelsen? Kanske behöver romanen den form den har? Men lite jobbigt är det allt.

Men romanen är värd besväret att läsa och man kan få många tankar omkring den. Att den skildrar ett samhälle i upplösning, att detta samhälle är Ungern där det statsstyrda samhället med jättejordbruk håller på att vittra sönder, men där ändå övervakning och spioneri på människor finns kvar. Och fast människorna kan tyckas vara överdrivet gestaltade känns det faktiskt som om de skulle kunna finnas. De känns som människor.

Satantango av László Krasznahorkai, Norstedts 2015. Översättning: Daniel Gustafsson.
Romanen publicerades första gången 1985 (Sátántangó). Den är László Krasznahorkais debutroman.

Tisdagstrion – Svenska akademien

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Svenska akademien är ett passande ämne för tisdagstrion dagen före Nobeldagen, och jag har valt tre böcker som har kommit den här hösten som alla är skrivna av akademiledamöter.

Konsten att försvinna av Ellen Mattson handlar om en grupp vänner och vad som händer när konstnären i gruppen presenterar en tavla där de avbildas på ett sätt som gör att mycket avslöjas som alla inte vet om, eller som de flesta vet, men inte pratar om. Huvudperson är Miriam. Hon lever tillsammans med en man sedan länge. Dottern är vuxen och har flyttat hemifrån. Miriam är konservator och arbetar ensam. Konsekvensen av chocken när tavlan avtäcks gör att hon drar sig undan och flyttar in i sin ateljé.

Trakten av Anna-Karin Palm är en novellsamling med tolv noveller och berättelserna utspelas i samma trakt, i Hälsningland, eller Dalarna, uppfattar jag. Det är landsbygd och det finns björn i skogen. Personerna är i varierande åldrar. Det kan handla om såväl barn som om en gammal människa. En del är nykomlingar medan andra har bott där i generationer. Berättelserna är vardagliga men kan innehålla något ovanligt. Några av dem innehåller naturväsen.

De heligas stad av Steve Sem-Sandberg. I staden Münster tar radikala anabaptister makten och Jan van Leiden (1509-1536) utropar sig som Sions konung. Münster är det nya Jerusalem. Men den ”riktiga” läran i området är katolicismen och katolska kyrkan vill hindra anabaptisterna från att ta över. De är kättare och sådana straffas hårt och bestialiskt. Som jag ser det handlar romanen om en kamp mellan två auktoritära makter, sekten i Münster och den katolska kyrkan. Den känns otäckt aktuell när man tänker på vad som händer i världen.

Om du vill se andra bokbloggares vinkling av dagens tema kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Rapport om Asienprojektet 2025

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Under 2025 har jag haft ett större projekt utöver att läsa hyllvärmare och det har varit att läsa böcker av författare från Asien. Mestadels har jag betat av böcker som redan fanns i min läslista. Det har varit ett givande projekt med mycket bra läsning och stor variation. Böckerna kom från olika länder och utspelades i olika miljöer och de var också skrivna på olika sätt. Det är väl självklart egentligen. Hur skulle det annars bli att läsa böcker från ett så stort område?

Det har alltså varit ett mycket givande projekt och här nedan listar jag böckerna jag har läst. Prosan först.

Kärlek i det nya årtusendet av Can Xue (Kina)
Längtans latituder av Shubhangi Swarup (Indien)
De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa (Japan)
Tokyo Express av Seicho Matsumoto (Japan)
Det röda fältet av Mo Yan (Kina)
En ond tid av Deepti Kapoor (Indien)
Kvinnan i sanden av Kobo Abe (Japan)
När jag köpte ett spinnspö åt farfar av Gao Xingjian (Kina)
Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif (Pakistan)
En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek (Syrien)
Sorgehögtid av Simin Daneshvar (Iran)
En syrsas memoarer av To Hoài (Vietnam)
När bergen sjunger av Phan Qué Mai (Vietnam)
Kärlekens musik av Vikram Seth (Indien) Men den handlar inte alls om Indien.
Hur mår fröken Furukura? (Japan)
Jag tar inte farväl av Han Kang (Sydkorea)

Lyriken jag har läst har också huvudsakligen varit från Asien.

Detta är mitt namn av Adonis (Syrien)
Mitt hjärta dansar av Rabindranath Tagore (Indien)
Berghäxans dröm av Noriko Mizuta (Japan)
Gilgamesh av Sophus Helle (Gilgamesheposet kommer från området mellan Eufrat och Tigris)
Varje natt kysser jag markens fötter av Jila Mossaed (Iran, Sverige)
Lek för själar av Bei Dao (Kina)

Nästa år kommer ett nytt större projekt, men det presenterar jag efter årsskiftet.

Vindspejare av Agneta Pleijel

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Vindspejare är skriven med inspiration från Agneta Pleijels egen familj. Berättelsen börjar på 1890-talet och handlar om två bröder, Abel och Oskar. Deras far är marinmålare och dövstum. Abel som är den yngre brodern går i faderns fotspår och utbildar sig till målare. Oskar som är den äldre är rastlös och plågar sin yngre bror. Det är meningen att Oskar ska gå in i affärslivet, men han är inte uthållig, han tröttnar lätt och han vill tjäna snabba pengar. Han far iväg till Nederländska Ostindien, det som idag är Indonesien.

Och där har vi Agneta Pleijels indonesiska anknytning. Romanen är upplagd så att berättaren är den som skriver berättelsen och det är kanske Agneta Pleijel själv. Hon skriver om sina minnen av sin mormor och morfar och släkten från Nederländerna som brukade komma på sommaren och arbeta i hennes morfars handelsträdgård och hon skriver om sig själv och sitt skrivande. Detta varvas med den historiska berättelsen. Berättaren ser tillbaka och försöker förstå varför det blev som det blev, varför relationerna i familjen är som de är, varifrån hon har kommit och varför hon är som hon är.

Och som med så mycket i det verkliga livet kommer inga fasta, helt klara slutsatser fram i romanen. Läsaren får skapa sig en bild av familjen och fundera över relationerna. Jag tycker att författaren har gjort det bra. Hon har skildrat livet i Sverige och människorna så att de är levande och trovärdiga och hon skildrar Nederländska Ostindien så att man som läsare känner frodigheten, värmen och skillnaden mot livet här uppe i norr och också hur svårt och slitsamt livet där borta kan vara, långt hemifrån och utan stöd från anhöriga. Vindspejare handlar om människor och drömmar som inte infrias. Och varför då? Det är samma fråga som många av oss ställer till oss själva. Vindspejare var Agneta Pleijels första roman men hon hade tidigare skrivit kritik, dramatik, poesi och filmmanus.

Vindspejare av Agneta Pleijel, Norstedts 1987.

Från Bei Dao till Hanna Rajs

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Från en röd bok till en annan och det passar väl bra så här års. Jag är alltså färdig med Lek för själar av Bei Dao och i och med det har jag övergått från asiatisk till svensk lyrik. Jag hade länge tänkt läsa Samma mamma av Hanna Rajs som var nominerad till Augustpriset förra året, så det det känns bra att äntligen göra det nu. Hanna Rajs har skrivit flera diktsamlingar och en roman och kommer faktiskt från min hemstad. Samma mamma handlar om sorgen efter Rajs mor som hade gått bort.

Samma mamma av Hanna Rajs, Bonniers 2024.

Under Samma mamma ligger Lek för själar av Bei Dao, Norstedts 2001. Tolkning: Göran Malmqvist.

Gilgamesh av Sophus Helle

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Sophus Helle är författare, översättare och kulturhistoriker. Han arbetar med gamla texter, en del av dem forntida och Gilgamesheposet är ett exempel på det senare. Det är flera tusen år gammalt och det vi vet om det är skrivet med kilskrift på lertavlor, och de flesta av dem kommer från landet mellan floderna Eufrat och Tigris. Från början hade jag bara tänkt läsa översättningen av själva eposet som en del av den asiatiska lyriken som jag har läst i år. Men boken är så intressant så jag läste Sophus Helles fem essäer också och det rekommenderar jag andra läsare att också göra.

Essäerna belyser mycket av kulturen och förhållandena i det gamla Mesopotamien. De handlar om lertavlorna och skriften, vilket är mycket viktigt, och det ingår i översättarens förklaringar av hur han har tänkt och valt sina ord och uttryck. Gilgamesheposet finns alltså på lertavlor, det som de använde till ”böcker” och dokument i Mesopotamien. De finns kvar och har hittats vid utgrävningar. Men lertavlor går lätt sönder och ingen av de lertavlor som innehåller berättelsen om Gilgamesh är hel. Det epos vi har idag är hoppusslat av forskarna med hjälp av massor av fragment från olika platser i området.

Skriften kallas kilskrift därför att skrivarna formade tecknen genom att trycka in, ett vasstrå tror jag det var, i den mjuka leran. Ett tecken kan stå för ett begrepp eller föremål, men också läsas som en stavelse, eller rättare sagt flera olika stavelser. Den som tyder texten måste välja den stavelse eller det ord som tecknet motsvarar just här i den här texten. Ett tecken kan alltså läsas på många olika sätt. Dessutom kan ett tecken ha flera betydelser och detta använde sig tydligen de lärda skrivarna av för att lägga in ordlekar, en dunkelhet, så att en person kan säga något som till och med kan ha två helt motsatta betydelser beroende på hur man läser tecknen.

Ja, det här tycker jag är jätteintressant, men det viktigaste är naturligtvis eposets innehåll om liv och död. Gilgamesh var kung i staden Uruk och han var så hård mot befolkningen och så rastlös att gudarna tyckte att han behövde en vän. I vildmarken fanns Enkidu. Han levde med de gräsätande vilda djuren som han skyddade mot vargar och han var en pest och en pina för alla jägare. Denne vilde best förvandlade gudarna till människa med hjälp av en sexig prästinna. Enkidu och Gilgamesh blev vänner, men det dröjde inte länge förrän den rastlöse Gilgamesh fick med sig Enkidu på en lång färd för att döda odjuret Humbaba som vaktade cederskogen. Och detta skedde mot gudarnas och alla kloka människors inrådan … Och så vidare. Intressant är också att inuti berättelsen om Gilgamesh finns berättelsen om den stora översvämningen och mannen som byggde en båt och klarade sig medan alla andra omkom. Till den som är intresserad rekommenderar jag varmt den här boken.

Gilgamesh – a new translation of the ancient epic av Sophus Helle, Yale University Press 2021.

Tisdagstrion – Berg

~ Mösstanten ~ 16 kommentarer

Sanningsberget av Therese Bohman. När Hanna var barn försvann plötsligt hennes storebror Erik. Det var på påskaftonsnatten när han och hans kompisar cyklade till Sanningsberget. Åren har gått och hennes föräldrar och hon själv har aldrig fått fått veta vad som hände. De vet inte om han lever eller är död. Fast det troligaste är nog att han inte längre lever, och om han inte lever vet de inte varför. Skedde en olycka? Har någon dödat honom? Har han begått självmord? En sådan ovisshet kan inte vara lätt att leva med och det påverkar Hanna och hennes föräldrar djupt.
Romanen kom 2024.

Fjärilens tyngd av Erri de Luca handlar om två ensamvargar. Det är en stor alpgetbock och en gammal tjuvjägare. Båda håller sig borta från sina artfränder. Alpgeten behärskar sin flock, men han håller sig på avstånd från den utom när det är tid för betäckning. Mannen bor i en liten stuga högt uppe i bergen utan moderna bekvämligheter och han tar sig bara ner till människorna när han behöver skaffa förnödenheter. Nu är både alpgeten och jägaren gamla och de känner att de inte har så lång tid kvar.
Romanen publicerades första gången 2009 (Il peso della farfalla) och kom i svensk översättning 2021.

Historien om fru Berg av Ingvild H Rishøi är en novellsamling, och den innehåller fem noveller. Flera handlar om barn och föräldrar som inte fungerar som de borde. Det är vanliga människor, såna som finns runt omkring oss. Eller det kan vara om oss själva, kanske lite uppförstorat och hårddraget. Det känns som riktigt liv och riktiga människor. Inga fantasiskapelser. Och novellerna är skrivna så att man lever med och känner med personerna.
Novellsamlingen publicerades första gången 2011 och kom i svensk översättning 2023.

Det var mina tre böcker med anknytning till dagens tem och fler boktips kan du får om du går till bloggen Mina skrivna ord.