Tisdagstrion – Ondska

Grupp Krilon av Eyvind Johnson (1900-1976). Johannes Krilon, en fastighetsmäklare i Stockholm i början av 1940-talet, har samlat runt sig en grupp herrar. De träffas varje söndag och samtalar om ett visst ämne. Det är krig ute i världen, det är diktatur i Tyskland och den svenska regeringen faller undan och tillåter tyska trupptransporter och köp av strategiska råvaror. Romanen handlar om människans ansvar i en svår tid. Och att Hitlers styre i Tyskland var en ond regim, det kan vi nog vara överens om.
Romanen publicerades första gången 1941.

Samlaren av John Fowles (1026-2005) handlar om en fattig kontorist som vinner stort på lotteriet. Han samlar insekter och först och främst fjärilar, men han är också fixerad vid en ung flicka. Henne samlar han också in och tänker att hon ska lära sig älska honom. Det gör hon naturligtvis inte. Han vet inte vad kärlek är. Flickan är hans fånge och han är en människa som hon aldrig skulle kunna älska och respektera. Är han ond? I alla fall är hans handlingar onda.
Romanen publicerades första gången 1963 (The Collector).

I samma flod – Putins krig mot kvinnorna av Sofi Oksanen. Det är en essäbok om Rysslands angrepp på Ukraina med särskild fokus på kvinnorna. Boken handlar till stor del om hur våldtäkt används i krig och under ockupation. Det är ett billigt, tillgängligt och mycket effektivt vapen. Våldtar man och utför sexuell tortyr, som också män blir utsatta för, både skrämmer man och får ner nativiteten hos den ockuperade befolkningen. Det är inte lätt att bilda familj och leva ett normalt liv efter hårda övergrepp. En effektiv metod att också förryska de ockuperade områdena.
Boken publicerades första gången 2023 (Samaan virtaan : Putinin sota naisia vastaan) och kom i svensk översättning 2024.

Det här temat som dessvärre ständigt är aktuellt har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord. Där kan du hitta fler böcker.

Tisdagstrion – Humor

Humor är mycket personligt. Det en människa tycker är roligt kan en annan människa uppleva som tråkigt eller äckligt plumpt. När jag funderade på vilka böcker jag skulle välja till dagens trio gjorde jag en sökning på humor i min blogg. Det visade sig att jättemånga titlar kom upp i listan, var och varannan bok, verkade det som. Jag hittar visst humor i väldigt många böcker. Här är tre stycken.

Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy (1940-2012). Den här utgåvan innehåller två novelllsamlingar som är skrivna på 1970-talet. Alla titlarna är tunnelbanestationer i London. Berättelserna handlar om människor som antingen bor nära stationen, eller tar sig dit av någon anledning, till exempel för att söka arbete eller träffa en viss person. De flesta av berättelserna är skrivna med glimten i ögat, men där finns också allvar.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri handlar om Halim som bor med sin far på Söder. Halim skriver om sitt liv på Rinkebysvenska. Samtidigt som romanen handlar om allvarliga problem är den mycket rolig att läsa. Texten är ofta dråplig och full av drastiska händelser. Man både skrattar åt och känner med den unge huvudpersonen och hans försök att hävda sig.
Ett öga rött kom 2003.

Snöstormen av Vladimir Sorokin. Läkaren Garin har kommit till en liten by på den ryska landsbygden. På skjutsstationen måste han lämna sina uttröttade hästar eftersom han har bråttom till staden Dolgoje där en epidemi har brutit ut. Berättelsen är galen och spännande och rolig med småhästar och jättehästar, med jättar och pysslingar, och vilken tid den egentligen utspelas i, det får nog ens fantasi avgöra.
Romanen publicerades första gången 2010.

Detta är alltså mina tre böcker med humor. Skratta behöver vi verkligen och fler böcker med humor i hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 77-78

Nu tar jag åter en titt längst bak i min läslista och den bok som har legat där längst tid är Åkern är världen av Dola de Jong (1911-2003). Den handlar om Aart och Lies som är ett ungt judiskt par som flyr från Nederländerna i början av andra världskriget. De kommer till ett nordafrikanskt land men hoppas kunna resa vidare till Amerika. Tillsammans med sin lille son och sex flyktingbarn som de träffat under flykten bosätter de sig i en gammal husbil och försöker så gott det går att leva på vad åkerjorden ger. Men svårigheterna hopar sig.
Åkern är världen har legat i läslistan sedan 3 juni 2020.

Frankissstein – en kärlekshistoria av Jeanette Winterson hamnade i läslistan 16 juni 2020. En regnig och kylig sommar 1816 vid Genève-sjön, roar sig Byron, Shelley och Mary Shelley med att berätta spökhistorier och samtala om möjligheten att väcka en död människa till nytt liv. I ett annat tidsplan kommer läkaren och transpersonen Ry Shelley till en teknisk mässa för att studera robotars påverkan på människors hälsa. Enligt förlaget handlar romanen om AI och flytande könsgränser.

Båda dessa böcker verkar spännande och intressanta – och mycket olika. Jag ser fram emot att läsa dem.

Tisdagstrion – Mat

De små tingens gud av Arundhati Roy läste jag för länge sedan. Det är en familjekrönika från södra Indien med kärlek, kastsystem och släktbråk. Det finns fasta regler som bestämmer vem som får älska vem. Köket och matlagning och picklesinläggningar spelar stor roll i romanen. Familjen driver en picklesfabrik.
Romanen publicerades första gången 1997 (The God of Small Things) och kom i svensk översättning 1998.

Majsmänniskor av Miguel Ángel Asturias (1899-1974) läste jag däremot nyligen. Den röda tråden i romanen är majs som viktig föda och försörjning men också att tjäna stora pengar på för dem som äger mycket mark. Där finns klassklyftor och diskriminering och författaren har använt urbefolkningens historier och myter när han har skrivit berättelsen.
Romanen publicerades första gången 1949 (Hombres de maíz) och kom i svensk översättning 1961.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist handlar om mat, den näring vi måste ha, om glädjen med mat, om begränsningar, om överflöd och hur våra livserfarenheter påverkar vårt förhållande till mat och hur maten och mathållningen påverkar våra liv. Berättaren är en kvinna som har en frånvarande pappa när hon växer upp och som lämnas ensam av sin mamma mer än vad som kan vara bra.
Romanen publicerades första gången 2022.

Som vanligt har vi fått dagens tema av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Vad jag köpte på bokrean

Då blev det bokrea också i år och vi gick ner på stan för att se vad bokhandlarna hade att erbjuda. Man vet ju aldrig om man hittar något som man vill köpa. Förra året blev det bara en bok, men i år blev det alltså tre. Mitt stora vackra hat har jag tänkt läsa och när jag kunde få boken till det här priset slog jag genast till. En novellsamling och en diktsamling kan vara bra att äga istället för att låna på biblioteket. Jag läser så gärna en novell eller dikt i taget. Poesihyllan är visserligen full och biografihyllan också. Men, men, de nya böckerna får väl samsas med de andra så gott det går. Tills jag har läst i dem står de på bokvagnen och trängs med de andra böckerna som jag inte heller har läst. Men vill läsa.

Ja sånt är livet för en bokälskare. I alla fall var det ju tisdag första readagen så vi tänkte fika på Bageri Normandie som har goda minisemlor på tisdagar, men där var det fullt så vi köpte med oss semlorna hem istället. Inte så dumt det heller.

Mitt stora vackra hat – En biografi över Victoria Benedictsson av Elisabeth Åsbrink, Polaris 2022.

Genom blå hagar av Claire Keegan, Wahlström & Widstrand 2023 (tredje tryckningen 2025). Översättning: Erik Andersson.

Dikter av Emily Dickinson, Modernista 2025. Översättning, för- och efterord: Ann-Marie Vinde.

Tisdagstrion – Böcker där döden spelar stor roll.

Böcker där döden spelar stor roll finns det gott om, bland annat i alla deckare. Jag läser inte deckare så ofta, men i julas läste jag Mistlar och mord av P.D. James (1920-2014). Den innehåller fyra deckarnoveller och alla har de anknytning till julen.

Ett år av apokalyptiskt tänkande är en grafisk roman av Linda Spåman. Den handlar om henne och hennes far som blev sjuk och fick diagnosen ALS. En rörande bok med magisk realism och svart humor om ett svårt ämne och den blev nominerad till Augustpriset förra året.

En inre angelägenhet av Kristian Fredén. Den handlar om sorgen efter hans mamma som tog livet av sig på äldre dar, väl förberett och genomtänkt. Modern var släkt med Natan Söderblom och den släkten har stor betydelse i romanen. Också den nominerades till Augustpriset förra året.

Det är Robert som driver bloggen Mina skrivna ord som sköter tisdagstrion och där hittar du fler böcker på temat.

Tisdagstrion – Italien

Den obefintlige riddaren av Italo Calvino (1923-1985). Det är en berättelse om krig och krigföring för länge sedan, om gamla riddarlöften, om heder, om kärlek, om den heliga Graalen och om vad som finns och inte finns. Den obefintlige riddaren är en rustning som är tom, men som agerar som om någon fanns däri. Romanen är satirisk och ganska rolig. En halsbrytande berättelse, en kort roman på 146 sidor.
Romanen publicerades första gången 1959 (Il cavaliere inesistente) och kom i svensk översättning 1961.

Annalena Bilsini av Grazia Deledda (1871-1936). Den stora familjen Bilsini har sålt sin lilla egendom för att istället arrendera en stor egendom som tidigare har varit ett adelssäte. På grund av att den är förfallen får de arrendera egendomen till en billig penning. Anna-Lena Bilsini är änka och håller i sina vuxna och snart vuxna söner med fast hand. De måste arbeta hårt för att odla upp marken som ingen har brukat på länge. I romanen finns kärlek och motsättningar och alltihop utspelas i Po-dalen. Det kommer ett inlägg om boken så småningom.
Romanen publicerades första gången 1927 och kom i svensk översättning 1928. Grazia Deledda tilldelades Nobelpriset i litteratur 1926.

Aracoeli av Elsa Morante (1912-1985). Den som berättar i den här romanen heter Manuele och han är en medelålders, alkoholiserad och ganska risig man. Aracoeli är namnet på hans mor. Hon kom från landsbygden i Andalusien i Spanien och blev hustru till en italiensk sjöofficer. Aracoeli var analfabet och hade naturligtvis inte borgerskapets bildning. Hon visste inte hur hon skulle föra sig och hela livet fick hon tampas med det.
Romanen publicerades första gången 1982 och kom i svensk översättning 1985.

Fler italienska författare får du tips om på bloggen Mina skrivna ord.

Tisdagstrion – Författare som idag är under 50 år

Kammakargatan av Therese Bohman läste jag i julas. Det är en julberättelse – eller en berättelse som slutar med julen. Den är inte lång, 125 sidor bara, men dessa sidor alltså! Det är en fröjd att läsa denna lilla bok. Så fint språk. Så fint berättande. En lugn berättelse om vad författaren (kanske) var med om under sin första tid som student i Stockholm.
Kammakargatan kom förra året.

Det var längre sedan jag läste Absolut noll av Anna Fock. Den finns med i trion dels för att det är en bra bok, dels som en påminnelse till mig själv att läsa mer av författaren. Romanen handlar om Nikita som är en ung kille i St Petersburg. Han är bög och vi får uppleva vad som händer honom och de andra som ingår i hans gäng. Det är mycket alkohol och festande, det är gayklubbar, det är Nikitas mor som bor utanför staden, hans arbete som biografmaskinist och hans kontakt med den mer välbeställda och intellektuella familjen som tog hand om honom när hans far hade gått bort.
Absolut noll var Anna Focks debutbok som hon fick Katapultpriset för. Den kom 2013.

Våran pojke av Mikael Yvesand har jag inte ens läst, men också den blir en påminnelse till mig själv. Romanen nominerades till Augustpriset förra året. Den ska pendla mellan det komiskt absurda och det övergivet sorgliga, enligt förlaget. Jag citerar från förlagets text: Johan växer upp under vad man kallar normala omständigheter i ett ordnat hem med lagom egendomliga vänner med kniv och tar sig igenom skolan utan att fundera allt för mycket på hur. En dag sticker han ned en ung kvinna och en liten pojke utan att riktigt förstå orsaken. Han undgår upptäckt och lever vidare …
Våran pojke kom förra året.

Det var mina tre författare som alla är under femti. Om du vill a fler tips på sådana kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Hur jag läser nu när jag är äldre IV

Här läser jag Grupp Krilon av Eyvind Johnson.

När man är 70+ var det länge sedan man lärde sig hur man ska skriva och vad som är riktig svenska. Men språket lever och ändras med tiden och det som var fel förut kan mycket väl vara rätt nu, till exempel att skriva att man spenderar tid. Förr var det enda man spenderade pengar. Numera är det god svenska att skriva ”Jag spenderade hela eftermiddagen med min bästa väninna.” Men när jag läser det i en berättelse känns det så olustigt. Det jag lärde mig en gång sitter fast. Det gör liksom ont i hela kroppen Det känns så fult. Fast det är rätt och riktigt alltså.

Nu börjar jag ändå vänja mig lite vid att tid kan spenderas. Det gör inte längre lika ont när jag stöter på det i en bok. Värre är det med ordet självmedveten. I Svensk ordbok kan man läsa att självmedveten betyder att vara (alltför) väl medveten om sina goda sidor. Exempel som ges är en själv­medveten och arrogant ung man och hans själv­medvetna leende. Länk här. Det är den betydelsen jag har lagt i ordet sedan barnsben. Men numera använder allt fler författare ordet självmedveten i samma betydelse som det engelska self-conscious som oftast betyder att man är osäker på sig själv och på hur man ter sig för andra. Tvärtom alltså. Och eftersom språket ändras med tiden vet jag att det kommer att bli mer och mer språkligt riktigt att använda ordet självmedveten så. Hu vilken plåga för en sådan som jag! (Inte som mig, fick jag lära mig som barn, fast nu är som mig också riktigt.)

Men trots dessa obekväma känslor jag får då och då när jag läser är jag ändå ytterst glad och tacksam över att jag inte är en tjugo, trettio år äldre. Då hade säkert de svenska pluralformerna av verben etsat sig fast i mig, Snälla nån så jag skulle vrida mig i plågor varje gång jag läste en bok där inte längre några voro och gingo funnos i texten.

Tisdagstrion – Böcker med grönt omslag

Detaljerna av Ia Genberg inleds med att berättaren har feber och börjar tänka tillbaka på sitt förflutna, men det är sannerligen inga feberfantasier den här boken handlar om. Allt är pregnant och sakligt och och i viss mån detaljerat skrivet. Romanen innehåller nedslag ur berättarens liv, hon berättar om fyra personer som hon har mött och umgåtts med under olika perioder i livet. Tre av dem tillhör hennes egen generation och den fjärde är hennes mor.
Detaljerna kom 2022 och belönades med Augustpriset samma år.

Hägring 38 av Kjell Westö. Året är 1938 och platsen är Helsingfors. De två huvudpersonerna i romanen är advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Claes Thunes hustru har nyligen lämnat honom för en annan man. Politiskt sett är Claes Thune liberal och han uppskattar inte Adolf Hitlers expansionspolitik. Han har några vänner ända från skoltiden och de träffas ibland i sin ”osndagsklubb”. Hägring 38 är en mycket spännande roman om det personliga och läget i landet och i världen, nästan thrillerartad på slutet. En mycket bra roman som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2014. Den publicerades första gången 2013.

Agaat av Marlene van Niekerk. Omslagsbilden visar pocketboken med sitt giftgröna omslag. Jag läste en utgåva i större format och det rekommenderar jag fast den utgåvan är mera gul, men boken är en tjock tegelsten och jag skulle inte vilja läsa den i litet pocketformat. Den handlar om lantbrukarhustrun Milla de Wet tar hand om en liten svart flicka. Hon har en missbildad arm och har misshandlats och blivit utsatt för övergrepp i sin familj. Eftersom Milla de Wet är vit och romanen utspelas i Sydafrika under apartheidtiden kan hon göra som hon vill – alltså bara ta flickan och uppfostra henne på gården hon äger.
Agaat publicerades första gången 2004 och kom 2012 i svensk översättning och den är flerfaldigt prisbelönt.

Gröna böcker finns det nog gott om. Om du är nyfiken på vilka böcker andra bokbloggare har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.