Kategori: Deckare/Spänning

Rörgast av Johan Theorin

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Det är sommar på Öland och massor med turister kommer till ön. Där finns den välbeställda familjen Kloss som äger en lyxig turistresort. Där är Lisa som är discjockey och trubadur på resorten där rika människor festar loss. Där är Jonas, en tolvårig grabb, son till den av syskonen Kloss som inte har lyckats väl i livet. Där finns hemvändaren som vill hämnas och som gör vad som helst för att det ska ske. Och där finns den gamle skutskepparen Gerlof som förekommer i flera andra böcker av Johan Theorin. Det finns fler människor än så i den här deckaren och problemet är att författaren berättar ur ganska många perspektiv utan att riktigt förankra någon av personerna hos läsaren. Det blir ganska platt. Nästan lite barnsligt, Kalleblomkvistaktigt.

Ett plus är berättelsen om hemvändarens liv i utlandet. Ett sådant liv har nog skrivits om bättre av andra men det är ändå bra att det uppmärksammas. Jag vill inte berätta mer om det för att inte förstöra läsupplevelsen för den som inte har läst Rörgast. Men hemvändarens livserfarenheter är berättelsens stora plus och så det att den är förlagd till Öland. Jag menar, Öland är i alla fall Öland, en alldeles speciell miljö med stark atmosfär även om jag tycker att författaren inte riktigt har fångat den i Rörgast..

Rörgast är den fjärde deckaren i en årstidskvartett med handlingen förlagd till Öland. Jag tycker att både Nattfåk och Blodläge är bättre än denna, men Rörgast är ändå ganska spännande. Skumtimmen läste jag för så länge sedan att jag inte riktigt minns.

Rörgast av Johan Theorin, Wahlström & Widstrand 2013.

De övriga årstidsdeckarna är:
Skumtimmen
Nattfåk
Blodläge

Det finns fler deckare av Johan Theorin med handlingen förlagd till Öland. En är Benvittring och det blir nog den nästa Theorindeckaren jag läser. I höst kommer Ristmärken, så även om de fyra jag har läst utgör en årstidskvartett kan man också säga att det finns en Ölandssvit om fem böcker med en sjätte på gång.

Tisdagstrion – Svenska deckarfavoriter

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Svenska deckarfavoriter är ett ganska svårt ämne för mig som läser så lite deckare, men det här är tre bra svenska deckare som jag har läst.

Husdjuret av Camilla Grebe. Den kom 2017 och handlar om att en grupp poliser som utreder gamla fall har kommit till den lilla sörmländska orten Orminge där en död flicka hittades i ett stenröse år 2009.

Koka björn av Mikael Niemi kom också 2017. Den utspelas på 1800-talet och prosten Læstadius är privat utredare av ett mord på en piga. Där finns fördomar och diskriminering av samer och stora klassskillnader. En spännande bok med mycket innehåll.

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson behöver nog ingen presentation. Det är första delen i Stieg Larssons Millenniumtrilogi och den kom 2009.

De här tre böckerna känner du kanske redan till och kanske vill du ha fler tips. Då kan du gå till Ugglan & Boken.

Entry Island av Peter May

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Huvudperson i den här deckaren är Sime Mackkenzie en kanadensisk kriminalpolis som beger sig tillsammans med ett utredningsteam från Montréal till den lilla ön Entry Island där ett mord har ägt rum. Sime har problem. Sedan han skildes från sin fru mår han mycket dåligt och kan inte sova. Han är med i utredningsteamet enbart för att han behärskar det engelska språket bättre än alla de andra. På Entry Island talar befolkningen nämligen engelska och inte franska. Men Sime är väldigt trött och dessutom ingår hans före detta hustru i utredningsteamet. Bäddat för problem alltså.

Detta är intresseväckande liksom att ett mord är begånget och att änkan är den mest misstänkta. Och så ön med havet runt om, vädret och naturen. Men Peter May får inte ihop det lika bra i den här deckaren som i de tre berättelserna i Lewistrilogin.

Det visar sig att änkan har ett halsband med ett hängsmycke som liknar på pricken stenen och utsirningen på Simes ring. Den är ett arvegods från ön Lewis i Skottland. Det finns alltså trådar bakåt till de skotska förfäderna i berättelsen. Men det fungerar inte särskilt bra. En stor del av boken upptas av att en förfader till Sime berättar hur det var när han växte upp och blev ung man på ön Lewis. Hur den fattiga befolkningen hade det är mycket intressant, men det är inte riktigt medryckande berättat och här blir det två historier, den nutida och den gamla, som konkurrerar med varandra och författaren gör ingen av dem riktig rättvisa. Tråkigt. De båda historierna hade kanske behövt var sin bok.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Havsörnens skrik är den sjunde boken i Millenniumserien. Den har handlingen förlagd till den fiktiva lappländska staden Gasskas. Dit kommer en ovillig Lisbeth Salander därför att hon har blivit kontaktad som närmaste släkting till brorsdottern Svala. Flickans mamma är försvunnen och hennes pappa och mormor är avlidna och inget jourhem finns att uppbringa just då. Till Gasskas kommer också journalisten Mikael Blomkvist för att vara med på sin dotters bröllop. Hon ska gifta sig med kommunchefen.

Miljön är spännande, eller borde åtminstone vara det. Allt händer i en ort långt uppe i norr där bolag gärna vill idka gruvdrift och där det finns planer på att bygga en enorm vindkraftspark för att ha god tillgång till el för att locka olika företag till kommunen. Där finns samer som får sina renbetesområden inskränkta. Där finns drogmissbruk och organiserad brottslighet, där finns korruption och en kommunledning som kanske har gripits av hybris och vill för mycket. En ort i Lappland ger en miljö som för väldigt många av oss är exotisk och i det här fallet också full av problem och konflikter som är aktuella just nu. Men det blir för mycket. Kanske skulle det inte kännas så om boken var annorlunda skriven.

Författaren avslöjar alltför mycket alldeles för tidigt. Dessutom går hon in i huvudet på alldeles för många romangestalter. Det blir för många perspektiv och allt blir för ytligt. Ja, det är fråga om underhållning, men historien skulle bli mycket mer spännande om man som läsare kände sig riktigt engagerad i någon av personerna. Där finns också hänsyftningar på de tidigare böckerna som väl är tänkta att vara humoristiska men som jag gärna hade varit utan. Jag hade önskat mig en mer uppstramad spänningsroman där läsaren får fakta efter hand och i och med detta förstår mer och mer. Men jag får erkänna att jag bara har läst de tre första Millenniumböckerna före denna och det var länge sedan. Därför känner jag inte till Millenniumseriens utveckling och vet alltså inte hurdan en Millenniumbok ”ska” vara idag.

Positivt är att romanen innehåller starka kvinnogestalter och att det ändå är ganska spännande att läsa den till slut.

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff, Polaris 2022.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Alice Hagtorn var programledare på tv, men efter en skandal måste hon sluta och hon skäms så mycket att hon söker arbete hos en man som bor i ett hus på landet. Hon tar tjänst som trädgårdsmästare och hushållerska fast hon inte vet särskilt mycket om trädgårdsarbete. Men där, hos den fåordige mannen som beter sig egendomligt, är hon borta från världen och skvallret, och allt kritiskt människor kan säga och tänka når henne inte.

Men situationen är konstig och så snart hon har kommit till mannen i huset uppstår en illavarslande stämning. Mannens fru är bortrest, säger han. Hur länge hon ska vara borta får Alice inte veta. Mannen stänger in sig i sitt arbetsrum så snart han har ätit. Vad han gör där vet hon inte. Han säger bara det ytterst nödvändiga och när hon är ute i trädgården kan hon se honom stå i fönstret och betrakta henne.

Fågeltribunalen är en psykologisk thriller, en bra sådan, mycket spännande att läsa. Den har stark stämning och vardagsbestyren håller kvar den i en verklighet. Miljön med huset och trädgården och fjorden är fint beskriven. Berättelsen är både mystisk och hotfull och blir mer spännande efter hand. Kanske blir jag ändå lite besviken på slutet. Så är det oftast när jag läser spänningslitteratur. Men jag rekommenderar den absolut. Om du vill läsa en psykologisk thriller, välj då gärna denna.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn, Modernista 2020. Översättning: Cajsa Mitchell.

Ripley under water av Patricia Highsmith

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ripley Under Water är Patricia Highsmiths femte och sista bok om Tom Ripley. Han bor i en fransk by i ett trevligt hus tillsammans med sin hustru, bekvämt med hushållerska, städerska och trädgårdshjälp. Där odlar han sina rosor och dahlior och spelar cembalo då och då. Men för att komma dit har han mördat ett antal personer, bland annat för att det inte skulle bli avslöjat att han har tjänat en massa pengar på konstförfalskning.

I denna femte roman om Ripley dyker det upp en amerikansk man med fru i byn där Ripley bor, och som börjar komma med insinuationer om en man som var på väg att avslöja konstskojeriet och som Ripley därför har mördat. Nu blir Tom Ripley nervös.

En spänningsroman som Ripley Under Water ska man inte avslöja för mycket om. Det jag kan säga är att när jag läste den önskade jag att Ripley skulle åka dit. Han är ju ingen trevlig person. Han är skenbart trevlig och civiliserad och artig och umgås med grannfamiljer och så vidare, men han är ju en psykopat som inte skyr några medel för att komma dit han vill. Boken är ganska spännande, mer spännande än den fjärde boken om Ripley, The Boy Who Followed Ripley. Dock är den ingen nagelbitare. Men Patricia Highsmith var bra på att berätta en historia och placera den i en miljö så att det känns trovärdigt. Men som sagt, mer avslöjar jag inte. Om du vill veta hur det går för Tom Ripley får du helt enkelt läsa boken.

Ripley Under Water av Patricia Highsmith, Penguin Books 1992.

Här är de fem böckerna om Tom Ripley:

The Talented Mr Ripley (1955)
Ripley Under Ground (1970)
Ripley’s Game (1974)
The Boy Who Folowed Ripley (1981)
Ripley Under Water (1991)

Och i och med detta har jag läst alla tolv hyllvärmarna för 2022 och också avslutat en svit eftersom jag har läst också de andra böckerna i serien. Det är endast den fjärde boken som är omskriven här på bloggen. De andra tre läste jag långt tidigare.

Blodläge av Johan Theorin

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det är vår på Öland. Vid ett nedlagt stenbrott finns ett par gamla små hus, ärvda från släkten. Och så finns där två nybyggda, stora tjusiga villor. De flesta husen i trakten är obebodda just nu men längre fram kommer alla sommargästerna. I ett av de små husen vid stenbrottet bor Per Mörner som ska ha sina två barn hos sig över påsken, men tonårsdottern Nilla är sjuk och ligger på sjukhuset i Kalmar. Per Mörner har ett dåligt förhållande till sin åldriga pappa som aldrig har tagit ansvar för sitt barn. Men så ringer han och ber om hjälp, förvirrat och obegripligt, och Per Mörner ger sig motvilligt iväg för att träffa sin pappa.

Sedan kommer en rad händelser. Det är mordbrand och misstankar. Det är människor med rötter på Öland som har farit illa som barn. Det som påverkar handlingsförloppet är både det som finns nu och det som har varit tidigare. Per Mörners far har tydligen sysslat med skumma affärer. Dessutom väver författaren in folktro i berättelsen och precis som i Skumtimmen och Nattfåk finns natur- och sagoväsen kanske inte bara i människors föreställningsvärld utan också i verkligheten.

Johan Theorin har skrivit en berättelse som stundvis är riktigt spännande, som ger god underhållning och där det finns stämning och atmosfär och mänskliga relationer som man kan tro på. Hans huvudperson Per Mörner ger sig naturligtvis ut på en del expeditioner fast det vore klokare att låta bli, så som det brukar vara i deckare, men här tycker jag att det håller. Han är mycket orolig för sin dotter och det bidrar till att han inte hela tiden är klok och eftertänksam.

Blodläge är den tredje i en kvartett Ölandsdeckare, en för varje årstid. Skumtimmen (2007) och Nattfåk (2008) har jag läst tidigare. Den fjärde med handlingen förlagd till sommaren heter Rörgast (2013) och den vill jag gärna också läsa.

Blodläge av Johan Theorin, Wahlström & Widstrand 2021. Boken jag har läst är en pocketutgåva. Ursprungligen kom Blodläge 2010.

Under Frangipaniträdet av Mia Couto

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Under frangipaniträdet utspelas i Moçambique i och vid en gammal portugisisk fästning alldeles vid havet. Den är nu ett hem för åldringar. De lever långt från sina släktingar fast de enligt gammal tro borde leva och begravas nära sina anhöriga. Under ett frangipaniträd utanför fästningen ligger en snickare begravd. Han har inte fått en begravning enligt traditionen.

Till fästningen kommer poliskommissarien Izidine för att lösa ett mord. Ålderdomshemmets föreståndare har mördats. Snickaren får återvända till de levandes värld och komma in i Izidines huvud för att hjälpa till. Izidine är en storstadsmänniska, utbildad i västvärlden. Han förstår sig inte på åldringarna och deras sätt att tänka och berätta. De ljuger och berättar skrönor.

Berättelsen bygger på gammal tro och traditioner. Den har en overklig, lite spöklik, sagolik stämning. I landet finns stora problem. Långvarigt krig och korruption gör att riktig rättssäkerhet inte finns, och att åldringarna är samlade i fästningen och att det är mycket svårt att ta sig därifrån på grund av krig och laglöshet runtomkring blir en bild av det sönderslagna gamla samhället. Mia Couto skriver en slags kriminalromaner läser jag på Wikipedia. Detta är då en av dem. Den är både spöklik och vacker, men den är ingen spänningsbok utan en roman där det finns ett mord. Den var intressant att läsa men för min smak var den lite för programmatisk. Den kändes konstruerad för att framföra ett budskap. Men jag ångrar inte att jag läste den eftersom den ändå ger en liten inblick i ett annat land och en annan kultur. Under frangipaniträdet är den första boken jag läser av en författare från Moçambique och jag vill nog ändå läsa något mer av Mia Couto.

Under frangipaniträdet av Mia Couto, Ordfront 1997. Översättning Marianne Eyre.

Och på åttonde dagen… av Ellery Queen

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Ellery Queen är utarbetad. Han har jobbat hårt. Nu lämnar han New York och kör tvärs över kontinenten till Hollywood för att skriva filmmanus åt militären. Det är under andra världskriget och den redan trötte Ellery Queen får jobba stenhårt. När han lämnar det uppdraget är han utmattad och måste ligga och vila under några dagar. Sedan tar han sin bil för att köra tvärs över kontinenten till sitt hem.

Hur det nu är kör han vilse i öknen, vilket inte är konstigt så utmattad som han är, och hamnar i en grönskande dal där en isolerad religiös sekt håller till. Allt verkar ganska idylliskt tills en av sektens medlemmar blir mördad. Eftersom inget sådant tidigare har hänt i sektens historia och ingen av medlemmarna har någon erfarenhet av att lösa brott tar sig Ellery Queen an den uppgiften.

Och på åttonde dagen är en pusseldeckare och detektiven är alltså Ellery Queen som har fått samma namn som författarpseudonymen. Författarna till Elley Queenböckerna är två kusiner, Manfred B. Lee och Frederic Dannay. Den här boken kom ut på originalspråket 1964. Frederic Dannay hade skrivit ett sextiosidigt synopsis och sedan fick science fictionförfattaren Avram Davidson i uppdrag att skriva romanen. Sedan reviderades den av både Lee och Dannay.

Det finns en del atmosfär i berättelsen och den gav en viss spänning därför att jag ville veta vem som var mördaren och på grund av den ovanliga miljön. Det är en bok att läsa som underhållning och det passar kanske bra på sommaren. Själv har jag läst en del Elley Queenböcker tidigare och läste denna med en viss nöjsamhet. Den ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Och på Åttonde dagen av Ellery Queen, Bonniers 2001. Översättning: Susanne och Nils P. Sundgren.

Mischief av Charlotte Armstrong

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Women Crime Writers innehåller fyra spänningsromaner, Mischief av Charlotte Armstrong, The Blunderer av Patricia Highsmith, Beast in View av Margaret Millar och Fools’ Gold av Dolores Hitchens. Jag har alltså läst Mischief.

Handlingen i denna spänningsroman tilldrar sig huvudsakligen på ett hotell på Manhattan i New York. Paret Peter O. Jones och Ruth O. Jones har kommit till New York för att vara med på en tillställning med middag och dans, där Peter O. Jones är hedersgäst och ska hålla tal. De ska alltså snart ge sig iväg i sin fina aftonstass. Med sig till New York har de sin nioåriga dotter Bunny och därför behöver de barnvakt. Mannen som kör hissen har en brorsdotter och han erbjuder sig att fråga henne.

Kärleken mellan föräldrarna och Bunny är fint gestaltad men ganska snart känner jag som läsare att det är något som inte stämmer med den anlitade barnvakten. Här har vi alltså en nioårig flicka som är ensam på ett hotell med en människa som man kanske inte kan lita på. Det är upplagt för en spännande historia där man känner för barnet och undrar hur det ska gå. Och det blir spännande. Eftersom jag inte vill förstöra läsupplevelsen för andra kan jag inte säga så mycket mer om handlingen.

Mischief av CharlotteArmstrong är en skickligt komponerad berättelse, en psykologisk spänningsroman med på sätt och vis otroliga händelser, men ändå trovärdig. Ingenting är förutsägbart. Den innehåller flera olika människor med varierad bakgrund och status i samhället och synvinkeln växlar mellan dessa människor. Berättelsen innehåller också en moralisk fråga om i hur stor utsträckning man bör ta ansvar för och bry sig om hur det går för andra människor.

Mischief av Charlotte Armstrong ur antologin Women Crime Writers, Literary Classics of the United States 2015.

Mischief finns som E-bok i nätbokhandeln. Den finns också översatt till svenska med titeln Vad händer på rum 807, ICA-förlaget 1951. Översättning: Karl-Rune Östlund.

Mischief kom först ut 1950.